909
KosmosKattan, 9e sista såpbubblan på 00 ORIGO
Nionde sista överlevaren ombord på 00 ORIGO var KosmosKattan. Hon hade vid den här tiden förbrukat sina nio liv. Allt fetare för varje gång hade KosmosKattan blivit. Nu var hon så välgödd så hon varken ville eller kunde vara med och tävla. Rymdstyrelsen såg ingen annan utväg än att KosmosKattan blev nästa att kastas ut i det svarta vakuumet. Hur söt hon än fortfarande var, och hur lekfullt hjärta hon än besatt, så satt hon bara där och smaskade. Knappt en knapp tryckte hon på. På sin höjd orkade KosmosKattan sortera litegrann bland alla sina miljoner intryck från liven som rymdberiderksa. Eller rulla iväg ännu en liten tur till skeppets toalett, vilket givit henne smeknamnet KisseKattan. I takt med att hennes vanor blev alltmer ihållande så blev de också alltmer oregelbundna.
Sådan brist på aktivitetsfokus spred mycket föga inspiration och dåligt arbetsklimat till de kvarvarande resenärerna. Fastän de fick förstås smaka ibland av KosmosKattans kärleksfulla vibrationer. I bästa fall ökade det deras reservoarer med varsitt helt liv. Särskilt när hon lyssnade på Beach Boys eller myste med Todd Rundgren i lurarna, kanske Cassidy. Då jamade hon. Fast faktiskt visste KosmosKattan att allting var på upphällningen. Hon var varken dummare eller mindre fåfäng än att hon hade läst kapitlet om henne själv i regelboken. Ingen ytterligare inkarnation återstod - åtminstone inte på denna sidan Universum. Vad skulle hon hitta på någon helt annan stans?
Hmm, lika gott var att ta en kanelkaka eller lussegubbe till, sålänge som hon var kapabel. KosmosKattan skulle sakna dem sedan. 00 ORIGO hade skänkt henne sköna karuseller som ung, sedermera fin gymnastik. Att arbeta med tynglagarna, eller mot, hade utvidgat hennes uppfinningsförmågor. Men KosmosKattan kom till en punkt där hon redan behärskade allt hon behärskade. Då såg hon ingen anledning att behärska sig längre. Konsumerandet var hädanefter allt som betydde något. Ytterligare kreativitet skulle varken hjälpa eller stjälpa någon av de övriga deltagarna. Den utsagan tolkade rymdstyrelsen som brist på fantasi, vacklande föreställningsförmåga. Hurpass starkt bidragande orsak detta var till att KosmosKattan fick åka ut, det förblir oskrivet.
[Se även min fantasi-blogg för fler episoder i samma serie]
MiniatyrMinnet eller ElefantFantasin, 5e + 4e sista såpbubblorna på 00 ORIGO
Nu gick det undan ombord på 00 ORIGO. Nyss var de fem kvar. Sedan for ElefantFantasin och MiniatyrMyran i samma smäll ut från farkosten. De kvarvarande hann inte ens vara fyra förrän de var tre. Rymdstyrelsen tycktes ej längre förmå fatta genomtänkta hemsändelser. MiniatyrMinnet var så litet så det inte längre mindes att det fanns. Ingen annan deltagare kunde heller iakkta det lilla minnet. Så det fanns varken orsak att låta det åka ut eller tävla vidare. ElefantFantasin föreställde sig att han var The Biggest Bang som någonsin inträffat. Det gällde såväl inuti som utanför Universum, och dessutom såväl innan som efter som genom. Ingen annan vågade hysa lika stor hybris. Och han borde blivit mer än premierad för själva ihärdigheten i idéns totala varande, tyckte ElefantFantasin, och minst en till. Nå, ännu färre skulle man strax bli ombord. Ty nu gällde det timmar och sekunder. Stjärnan 1-0 lyste allt mer verklig genom det svarta, rakt in i skeppskabinen. Strålarna sköt fram likt fyrverkeripjäser. Hur skulle de bägge sista dragen förlöpa? Eller skulle det bli tre drag - skulle ens någon återstå? Jodå, någon måste finnas! 00 var bara en omgivande matris, en inkluderad frånvaro. Hur långt isär Universum än for kom allting närmare. Rymdstyrelsen log lugnt i sitt torn. De tre resenärerna belystes stroboskopartat. Den förste var människan. Den andra var androiden. Det tredje var trollet. Utgången var ännu inte given. Man satt som på champagnekorkar, redo att slungas rätt in i den nya solen.
909
29 december 2009
24 december 2009
Strålar En Stjärna // Speglar Oss Gärna
SpegelVrängning av "Det Strålar En Stjärna"
första versen
Hon speglar oss gärna i sagolik bild
där väst över havet vi går
En kosmisk lanterna* så lugn och så mild
strör ljus här i vintergatspår
Längs eviga natt
medan rymd glänser svart
Hon vrider sin spegel
tills gråt blivit skratt
I det vita
vi ser månen rund
[ursprunglig version av Jeanna Oterdahl]:
första versen
Hon speglar oss gärna i sagolik bild
där väst över havet vi går
En kosmisk lanterna* så lugn och så mild
strör ljus här i vintergatspår
Längs eviga natt
medan rymd glänser svart
Hon vrider sin spegel
tills gråt blivit skratt
I det vita
vi ser månen rund
[ursprunglig version av Jeanna Oterdahl]:
"Det strålar en stjärna förunderligt blid
I öster på himlen hon står
Hon lyst över världenes oro och strid
i nära två tusende år
När dagen blir mörk
och när snön faller vit
då skrider hon närmre,
då kommer hon hit
Och då vet man
att snart är det jul."
* uttrycket inspirerat av Ola Magnell
i På Älvors Vis:
"Varje vinternatt står du med din kosmiska lanterna
bortom glimten i en hjärna
på en akterseglad gudason"
17 december 2009
i Ljusilias illusoriska ÄlvaKalender
[Lucka 15]
lite tidigare än beräknat
tog Ljusilia jullov
från de religionsfenomenologiska studierna
for till Kalifornien
inte blott i sin förra inkarnation
i samma lilla båt som Gärdestad en gång drömt sig bort i
fem år före han sökte guld på riktigt
så brodern fick texta hela albumet på utrikiska
men före allting blev vinrött
när Ljusilia var vaken sin första hela natt
med någon i en sovsäck
en fångad ängel som längtade hem och längtade bort
och längtade ännu djupare in
då var blott titelraden inte alls på svenska
Kom ge mig kroppen!
och livsmotiv du lilla lamm trollslända
och sjöng kanske Cassidy också
ett soft sommarregn över hårda androider
som nu blivit mannagrynssnö
står Ljusilia här
med ett ben i Woodyhåll
och sitt andra på Red Mermaid Beach
svävandes högt över oceanen
med Rix Jeffersons Spaceship
som plockade upp alla gräsrötter
och sände dem till frisérsalongerna i spegelsalarnas Aniara
där Stardust plötsligt drömt i ett svenskt rum
med Mimans skärm som enda tröst
hade Ljusilia dansat fram sina bröst
pressat dem mot de sterila glasskivorna
slingrat kablar kring rumpan
från en enorm datamaskin
för alla som inte hade någon annan att drömma om
men nu står hon här på riktigt
andas syre direkt
ur den äkta konstgjorda parken
utan minsta bubbla om eller skärm emellan
i ett liv som uppenbarligen är
nu
eller åtminstone i de minnen som vill vara
nu
[Lucka 10]
och kapseln tog dem runt
universum på 0,1 sekund
sedan tillbaka på Jupiter
minns Ljusilia intet utav trippen
blott en kozmic jazz
heller ej hur planeten är en annan
uppbyggt här under gasmassorna
komplett ett levande Woodyholl
som tomtepojken varit med om att rita
består av såpbubblor och spegelbilder
mellan rejäla redwood-träd
där Jane o Jonis svansar sig
för trollen från månarna intill
[Lucka 11]
dansar älvorna över halva L.A.
dess klonade stad
i androidisk maskerad
växer pojken på Jupiter
redan till riktig tomte
köpt sitt första skepp
kring tryffeltrynet odlar han skägglik grisgrymtsgröt
sprider en sfär av oändligaste gåvor
men blodet har blivit gredelint
bär dubbel-ess i varje rockficka
älvänglar
i mörkaste kostymärmar
samtidigt som Ljusilia blir
alltmer verklig fantasi
en uppenbar matris
lyser sina trådar längs tomtens inre synfält
ömsom som rymdstad
ömsom som fornskog
som om Tarkovsky skulle regisserat BladeRunner
som om Ryssland gått ombord på Battlestar Galactica
som om tomten kom mitt i sommaren
[Lucka 16]
bjällrorna som kommer
gott gungande över isen
är uppenbarligen Beach Boys
som plockat på sig tomteluvorna men
snurrar sommarharmonier
i så sällhört inspirativa slingor så Ljusilia
aldrig mera behöver någon drog
bara mackor och flingor
och snäckor att täcka sig med
fast icke tänker hon känna på vattnet nej
sjöjungfru är hon ingen
väl en älva
håller hus i klipprång och skogsklyftor
suger saften ur tusen strån
blott nosar på bukten ibland
spanar om tomtepojken är med i bandet
eller ifall han sadlat om
till deckare och redan från delfinen
ser hur Ljusilia hukar
bakom en Kittybok
som egentligen döljer science-fiction
noveller av Bradbury
Kaufman eller K Dick
men hon vill ju ändå vara flicka
och låta sig upptäckas
så hon kan locka med sig en beach boy upp
på berget ner i dalen
bland vallmoblom
dra ner och upp kjolen
somna tillsammans mitt i solen
där de vaknar samma kväll av bjällerklangen
snöar det redan
909
lite tidigare än beräknat
tog Ljusilia jullov
från de religionsfenomenologiska studierna
for till Kalifornien
inte blott i sin förra inkarnation
i samma lilla båt som Gärdestad en gång drömt sig bort i
fem år före han sökte guld på riktigt
så brodern fick texta hela albumet på utrikiska
men före allting blev vinrött
när Ljusilia var vaken sin första hela natt
med någon i en sovsäck
en fångad ängel som längtade hem och längtade bort
och längtade ännu djupare in
då var blott titelraden inte alls på svenska
Kom ge mig kroppen!
och livsmotiv du lilla lamm trollslända
och sjöng kanske Cassidy också
ett soft sommarregn över hårda androider
som nu blivit mannagrynssnö
står Ljusilia här
med ett ben i Woodyhåll
och sitt andra på Red Mermaid Beach
svävandes högt över oceanen
med Rix Jeffersons Spaceship
som plockade upp alla gräsrötter
och sände dem till frisérsalongerna i spegelsalarnas Aniara
där Stardust plötsligt drömt i ett svenskt rum
med Mimans skärm som enda tröst
hade Ljusilia dansat fram sina bröst
pressat dem mot de sterila glasskivorna
slingrat kablar kring rumpan
från en enorm datamaskin
för alla som inte hade någon annan att drömma om
men nu står hon här på riktigt
andas syre direkt
ur den äkta konstgjorda parken
utan minsta bubbla om eller skärm emellan
i ett liv som uppenbarligen är
nu
eller åtminstone i de minnen som vill vara
nu
[Lucka 10]
och kapseln tog dem runt
universum på 0,1 sekund
sedan tillbaka på Jupiter
minns Ljusilia intet utav trippen
blott en kozmic jazz
heller ej hur planeten är en annan
uppbyggt här under gasmassorna
komplett ett levande Woodyholl
som tomtepojken varit med om att rita
består av såpbubblor och spegelbilder
mellan rejäla redwood-träd
där Jane o Jonis svansar sig
för trollen från månarna intill
[Lucka 11]
dansar älvorna över halva L.A.
dess klonade stad
i androidisk maskerad
växer pojken på Jupiter
redan till riktig tomte
köpt sitt första skepp
kring tryffeltrynet odlar han skägglik grisgrymtsgröt
sprider en sfär av oändligaste gåvor
men blodet har blivit gredelint
bär dubbel-ess i varje rockficka
älvänglar
i mörkaste kostymärmar
samtidigt som Ljusilia blir
alltmer verklig fantasi
en uppenbar matris
lyser sina trådar längs tomtens inre synfält
ömsom som rymdstad
ömsom som fornskog
som om Tarkovsky skulle regisserat BladeRunner
som om Ryssland gått ombord på Battlestar Galactica
som om tomten kom mitt i sommaren
[Lucka 16]
bjällrorna som kommer
gott gungande över isen
är uppenbarligen Beach Boys
som plockat på sig tomteluvorna men
snurrar sommarharmonier
i så sällhört inspirativa slingor så Ljusilia
aldrig mera behöver någon drog
bara mackor och flingor
och snäckor att täcka sig med
fast icke tänker hon känna på vattnet nej
sjöjungfru är hon ingen
väl en älva
håller hus i klipprång och skogsklyftor
suger saften ur tusen strån
blott nosar på bukten ibland
spanar om tomtepojken är med i bandet
eller ifall han sadlat om
till deckare och redan från delfinen
ser hur Ljusilia hukar
bakom en Kittybok
som egentligen döljer science-fiction
noveller av Bradbury
Kaufman eller K Dick
men hon vill ju ändå vara flicka
och låta sig upptäckas
så hon kan locka med sig en beach boy upp
på berget ner i dalen
bland vallmoblom
dra ner och upp kjolen
somna tillsammans mitt i solen
där de vaknar samma kväll av bjällerklangen
snöar det redan
909
15 december 2009
i Kaliforntidens Framtida KanadaKalender
[Lucka 25]
Vanya Couver och Santa Sisco har skapat ett barn tillsammans. Det blev en trollunge på 173 månvarv. Trollet föddes ombord på Izzy Grey's hospital i Seattle, där den redan haft sin första kärleksförbindelse. Nu har familjen fått fara hem till Vanya Couvers vinterglimrande hamnpirar. Snön ligger våt och naken över kyrkspirorna. I undergrundens industriklubbar tillverkas burlesquea tongångar. Men det finns mycket annat också, snart en hel olympiad. I ett konstigt galleri hittar Santa Sisco en trappa av såpbubblor. Trollungen håller pappa i skägget medan de följer dess sliskigt hala steg. Mor ligger hemma hos psykologen och pimplar lussekattsjuice. Hon tror hon har en till unge i magen som aldrig kom ut. Bandspelaren frågar hur den kom in. Uppenbarligen leder såptrappan rakt ut i en filminspelning. Jo, här är ju norra Amerikas tredje största movie making center. The Doors are open, like an eye in the sky. De får snacka med en stjärnkryssare ur besättningen ombord på B-star Sexotica, i farten på väg till uppspelningsstudion. Varelsen tror att de är cybernetiska cylons som inte alls är människor. Det blir tomtefar lite arg för och trycker på massa gula knappar. Trollungen drar dessutom i den rödaste spaken, för att riktigt ställa till det för stjärnkryssaren. Men på B-star Sexotica är alla paneler barnsäkrade, bara regissören kan koderna. I korridoren passerar Susanna Hoffs förbi med systrarna Bangles i ingalunda blommiga jeans, men väl tuffa rymdrockar. Hästmanarna har de kvar, fast ser ut att ha sadlat om till översköterskor. The Doors get closed behind their almost kissing smiles, medan de hörs vissla på Beach Boys. Den fjärde är numera Angelina Jolie. Är det ur någon dröm? Santa Sisco slappnar av och inser att det ligger någonting i föregående utsaga, ty människa har han aldrig riktigt varit. Mamma Vanya är däremot helt mänsklig. Hon bekymrar sig för vem som finns i hennes mage. Santa Sisco vet redan, för det var han som ville ge henne en extra julklapp. Särskilt nu, när de skall fara bort till Jupiter några månvarv och bygga upp Vancouver i senaste versionen, kan hon behöva en liten vän därhemma.
909
Vanya Couver och Santa Sisco har skapat ett barn tillsammans. Det blev en trollunge på 173 månvarv. Trollet föddes ombord på Izzy Grey's hospital i Seattle, där den redan haft sin första kärleksförbindelse. Nu har familjen fått fara hem till Vanya Couvers vinterglimrande hamnpirar. Snön ligger våt och naken över kyrkspirorna. I undergrundens industriklubbar tillverkas burlesquea tongångar. Men det finns mycket annat också, snart en hel olympiad. I ett konstigt galleri hittar Santa Sisco en trappa av såpbubblor. Trollungen håller pappa i skägget medan de följer dess sliskigt hala steg. Mor ligger hemma hos psykologen och pimplar lussekattsjuice. Hon tror hon har en till unge i magen som aldrig kom ut. Bandspelaren frågar hur den kom in. Uppenbarligen leder såptrappan rakt ut i en filminspelning. Jo, här är ju norra Amerikas tredje största movie making center. The Doors are open, like an eye in the sky. De får snacka med en stjärnkryssare ur besättningen ombord på B-star Sexotica, i farten på väg till uppspelningsstudion. Varelsen tror att de är cybernetiska cylons som inte alls är människor. Det blir tomtefar lite arg för och trycker på massa gula knappar. Trollungen drar dessutom i den rödaste spaken, för att riktigt ställa till det för stjärnkryssaren. Men på B-star Sexotica är alla paneler barnsäkrade, bara regissören kan koderna. I korridoren passerar Susanna Hoffs förbi med systrarna Bangles i ingalunda blommiga jeans, men väl tuffa rymdrockar. Hästmanarna har de kvar, fast ser ut att ha sadlat om till översköterskor. The Doors get closed behind their almost kissing smiles, medan de hörs vissla på Beach Boys. Den fjärde är numera Angelina Jolie. Är det ur någon dröm? Santa Sisco slappnar av och inser att det ligger någonting i föregående utsaga, ty människa har han aldrig riktigt varit. Mamma Vanya är däremot helt mänsklig. Hon bekymrar sig för vem som finns i hennes mage. Santa Sisco vet redan, för det var han som ville ge henne en extra julklapp. Särskilt nu, när de skall fara bort till Jupiter några månvarv och bygga upp Vancouver i senaste versionen, kan hon behöva en liten vän därhemma.
909
13 december 2009
Lucias stearinnande speglar
313
Jesuzanne (triptyque nr 12)
i
Cohen stod
kvar
på floden
ii
boken blev
hon
som upprann
iii
stränderna
möts
i spegeln
SpegelVrängning av Sankta Lucia (första versen)
Vättar tar lätta språng
rakt in i staden
rätt upp mot månlyst prång
stripteasesplanaden
Nu mänskligt kvinnfolks dans
sänker dem in i trans
Sexiga Cissi
Illpilska Cilla
["Natten går tunga fjät
runt gård och stuva.
Kring jord som sol förlät
skuggorna ruva.
Då i vårt mörka hus
stiger med tända ljus
Sankta Lucia
Sankta Lucia."]
Lucia (triptyque nr 13)
i
ljuset var
nu
uppbrunnet
ii
lucior
snart
kom försent
iii
stearin
i
varenda
313
Jesuzanne (triptyque nr 12)
i
Cohen stod
kvar
på floden
ii
boken blev
hon
som upprann
iii
stränderna
möts
i spegeln
SpegelVrängning av Sankta Lucia (första versen)
Vättar tar lätta språng
rakt in i staden
rätt upp mot månlyst prång
stripteasesplanaden
Nu mänskligt kvinnfolks dans
sänker dem in i trans
Sexiga Cissi
Illpilska Cilla
["Natten går tunga fjät
runt gård och stuva.
Kring jord som sol förlät
skuggorna ruva.
Då i vårt mörka hus
stiger med tända ljus
Sankta Lucia
Sankta Lucia."]
Lucia (triptyque nr 13)
i
ljuset var
nu
uppbrunnet
ii
lucior
snart
kom försent
iii
stearin
i
varenda
313
12 december 2009
om SommarTomten samt [Luckor i Allt]
(mindre omständig version)
tomtarna kommer
om sommaren
om tomtefar
somnar om
[Luckor i Allt mellan]
Universum består av luckor
in och ut
ur allt
genom tiders perspektiv
åtskilligt sammanvävda
smått förvandlade var gång du kliver in
i samma rum
ut ur ett minne in i nästa
313
tomtarna kommer
om sommaren
om tomtefar
somnar om
[Luckor i Allt mellan]
Universum består av luckor
in och ut
ur allt
genom tiders perspektiv
åtskilligt sammanvävda
smått förvandlade var gång du kliver in
i samma rum
ut ur ett minne in i nästa
313
9 december 2009
ur Grenströms Sista Mysterium
nionde kapitlet
Inne i nästa kammare hittade Grenström inga fler foton, men väl en gammal volym från -69 med Tre Deckare. Som pojke hade han ägt och läst alla deras gåtor, vilka redan då hade några år på nacken. De svenska Wahlströmsvarianterna frossade i extra välkryddade titlar såsom Skrikande Spegelns Gåta, Kuslige Konstnärens Gåta, Fräsande Fotspårets Gåta. Grenström hade aldrig känt sig riktigt som någon av de tre deckarna, varken Jupiter Jones, Peter Crenshaw eller Bob Andrews, varken som ledarorm, fälthäst eller biblioteksmyra. Än mindre som den Hitchcock som mystiskt nog lånats in från verkligheten för att ge uppdrag åt pojkarna. Men han följde deras gåtor maniskt under minst ett helt sommarlov, sittandes på morfars balkong i såväl morgonsol som bland envisa kvällsmyggor. På den tiden tyckte Grenström tydligen sällan om att läsa inne i lampans sken. Numera förmådde han aldrig koncentrera sig ifall han plockade med sig dataskärmen ut på gatan eller in i skogen. Allt som fanns att iaktta hela tiden kunde han som pojke nöja sig med att känna i luften mot huden, och ljuden hade sällan inneburit ett tvång att analysera dem.
Och det var först nu i dryga fyrtioårsåldern som Grenström blev medveten om var gåtorna verkligen utspelat sig - i den lilla staden Rocky Beach nära Los Angeles. Över omslagsbilden vilade flower power, fastän figurerna var övertydligt realistiskt illustrerade. Varken förr eller senare hade amerikansk kultur nått honom i vidare utsträckning. Klasskamraterna hade alltid varit vida mer bevandrade i grupper och serier. Men då, ett litet tag i tidiga tonåren, hade Grenström kommit i kontakt med det ena amerikanska fenomenet efter det andra. Särskilt kaliforniska sådana, insåg han nu. Och begäret att ta reda på sammanhanget stegrades snabbare än en löpeld i hans blod. Vad gömde sig bakom de mörka blommorna hos Doors, Grateful Dead, Jefferson Airplane eller 13th Floor Elevators? Var det snarast San Fransiscos superbranta spårvagnar som Grenström skulle undersöka? Från sin tid i Göteborg på 70-talet hade han redan umgåtts med besläktade aspekter av tillvaron.
Nå, ännu stod Grenströms kropp här inuti slottet, mitt i de norrländska markerna, och kom inte ut förrän Källbjörk hade böjt sig. Kapténen måste avsvära sig det nationella hemlighållandet av fotografierna som damen stod i begrepp att släppa ut i världen. Anne-Liv Villermark var för övrigt inte alls rödhårig, nej, utan peruk visade hon sig just ha grönt hår. Speglarna svajade av blotta faktum. Grenström kunde höra sagoväsen skrika på andra sidan glaset, men brydde sig inte om att lyssna. Han visste nu redan hur de båda mötts i det senaste, mellanliggande livsstadiet. Hennes pyrande poesi och leriga lemmar hade hållit Grenströms forskningsrutiner klarvakna dygn i streck. Hade han älskat henne, denna dåvarande älva från de Los Angeleska utmarkerna? Och vem hade Anne-Liv blivit i nuvarande livet? Var hon en body-snatcher som skulle implantera något - kanske rentav sig själv - i Grenströms kropp?! Eller var Villermark blott en okänd syster till Bröderna Cassidy, de som utöver kaninrock spelade Hardy Boys, parallellserie till Three Investigators, och vars ena halva i modern tid regisserade en bättre variant av Invasion...? Allt det där var trådar som Grenström skulle ta sig tid att nysta rätsidor på när han åter nådde nätkontakt ute i sin terrängbil. Då kunde han också kolla in vinylomslag med Barbi Benton som han inte drömt om på trettiotre år. Nu skulle han bara se till att förbli oförmäkrt och icke förhäxas av fröken Villermark.
909
Inne i nästa kammare hittade Grenström inga fler foton, men väl en gammal volym från -69 med Tre Deckare. Som pojke hade han ägt och läst alla deras gåtor, vilka redan då hade några år på nacken. De svenska Wahlströmsvarianterna frossade i extra välkryddade titlar såsom Skrikande Spegelns Gåta, Kuslige Konstnärens Gåta, Fräsande Fotspårets Gåta. Grenström hade aldrig känt sig riktigt som någon av de tre deckarna, varken Jupiter Jones, Peter Crenshaw eller Bob Andrews, varken som ledarorm, fälthäst eller biblioteksmyra. Än mindre som den Hitchcock som mystiskt nog lånats in från verkligheten för att ge uppdrag åt pojkarna. Men han följde deras gåtor maniskt under minst ett helt sommarlov, sittandes på morfars balkong i såväl morgonsol som bland envisa kvällsmyggor. På den tiden tyckte Grenström tydligen sällan om att läsa inne i lampans sken. Numera förmådde han aldrig koncentrera sig ifall han plockade med sig dataskärmen ut på gatan eller in i skogen. Allt som fanns att iaktta hela tiden kunde han som pojke nöja sig med att känna i luften mot huden, och ljuden hade sällan inneburit ett tvång att analysera dem.
Och det var först nu i dryga fyrtioårsåldern som Grenström blev medveten om var gåtorna verkligen utspelat sig - i den lilla staden Rocky Beach nära Los Angeles. Över omslagsbilden vilade flower power, fastän figurerna var övertydligt realistiskt illustrerade. Varken förr eller senare hade amerikansk kultur nått honom i vidare utsträckning. Klasskamraterna hade alltid varit vida mer bevandrade i grupper och serier. Men då, ett litet tag i tidiga tonåren, hade Grenström kommit i kontakt med det ena amerikanska fenomenet efter det andra. Särskilt kaliforniska sådana, insåg han nu. Och begäret att ta reda på sammanhanget stegrades snabbare än en löpeld i hans blod. Vad gömde sig bakom de mörka blommorna hos Doors, Grateful Dead, Jefferson Airplane eller 13th Floor Elevators? Var det snarast San Fransiscos superbranta spårvagnar som Grenström skulle undersöka? Från sin tid i Göteborg på 70-talet hade han redan umgåtts med besläktade aspekter av tillvaron.
Nå, ännu stod Grenströms kropp här inuti slottet, mitt i de norrländska markerna, och kom inte ut förrän Källbjörk hade böjt sig. Kapténen måste avsvära sig det nationella hemlighållandet av fotografierna som damen stod i begrepp att släppa ut i världen. Anne-Liv Villermark var för övrigt inte alls rödhårig, nej, utan peruk visade hon sig just ha grönt hår. Speglarna svajade av blotta faktum. Grenström kunde höra sagoväsen skrika på andra sidan glaset, men brydde sig inte om att lyssna. Han visste nu redan hur de båda mötts i det senaste, mellanliggande livsstadiet. Hennes pyrande poesi och leriga lemmar hade hållit Grenströms forskningsrutiner klarvakna dygn i streck. Hade han älskat henne, denna dåvarande älva från de Los Angeleska utmarkerna? Och vem hade Anne-Liv blivit i nuvarande livet? Var hon en body-snatcher som skulle implantera något - kanske rentav sig själv - i Grenströms kropp?! Eller var Villermark blott en okänd syster till Bröderna Cassidy, de som utöver kaninrock spelade Hardy Boys, parallellserie till Three Investigators, och vars ena halva i modern tid regisserade en bättre variant av Invasion...? Allt det där var trådar som Grenström skulle ta sig tid att nysta rätsidor på när han åter nådde nätkontakt ute i sin terrängbil. Då kunde han också kolla in vinylomslag med Barbi Benton som han inte drömt om på trettiotre år. Nu skulle han bara se till att förbli oförmäkrt och icke förhäxas av fröken Villermark.
909
7 december 2009
i Ljusilias Riktiga TrollKalender
909
[Lucka 3]
har nu Ljusilia hittat ett hus
inte hennes eget hus
en annans
känns kaminen ända genom väggen
när hon lutar brösten mot
brädor och stockar
och ringlande ut ur skorstenen
hörs då trollmors röst
lika mörk som cello
till den ändå rättså glada
Fairest of the Seasons
som flickan från sammetsundergrunden
trallade fast låter nästan
som hon Sainte John
svävar melodin mellan grangrenarna
nu när hon vet
att värmen finns i skogen
vill sig Ljusilia
in genom
dörren den främmande, står redan på glänt
i det närmaste rummet
sitter tomtepojken och
leker med kvinnobilder
uppsjöar av klippepapper
i ett bortre rum
där står den
grammofonen med hela gamla samlingen
som skulle hon kunna ta en
och springa iväg men
Ljusilia är ingen
tjuv, hon
knackar hellre tomtepojken
på skulderbladen och
ber att få spela
och plötsligt har han sett henne
rakt in i ögonen
så att huset håller på att vrida sig
av kärlek eller hån
vet hon inte ännu
vem som reser sig upp
för att krama
eller kasta henne
dödens eller blivande
[Lucka 4]
in i kaminen
kastar sig Ljusilia
likt brinnande snöflinga
kommer tomtepojken efterpå
med sin oförargliga vedklabbe i högsta hugg
vad gör ängeln i deras hus?!
drar henne snällt i hårets hetta
skrattar strax tillsammans kram
[Lucka 5]
ett tu tre fura rusar
med tomtepojken i hand
genom skorstenen Ljusilia upp på taket
den femte sidan huset
är här högsta frost
och svindlande snö
över skogen yr
kring husets fyra vanliga sidor var
bara bart
uppnålar sig orden
"endast björken är naken"
men härifrån är hela världen vaken
varje näverända
vrider sig i oändlig
eller så har dagar gått på en timma
andas nu Ljusilia
och tomtepojken likaså
skall aldrig klättra ner
för hon kan hoppa ner
ja, de skall hoppa ner, rätt ut
och ner i snön
ligger redan djupare än drömmar
[Lucka 6]
medan Ljusilia landar i snön
svävar förbi de fastfrusna fönstren Ljusilias hjärta
i hisnande skog
däremot tomtepojken
sjunker tungt i en snödjup tunnel
och syns inte mer
hur än Ljusilia kryper ner
kommer hon till källardörren
öppnar trollmor
burkar med smultronsylt fyller vartenda skrymsle
räknar på läpparna två
och två och två och små
tvi vilka söta tandköttsgluggar
slickar sig
sneglar bortåt grisboxen
därsom många änglarna förfrusit
en jordetid
men Ljusilia tänker inte
kutar mellan trollmors fetaste ben
blir svansen bra lian, i sving uppå allra översta hyllan
når inga knotor
bara med trappstegen
fast trasig som den är
drar sig trollmor i hela håret
tills alla lockarna ligger i en hög
börjar ho klättra
kastar lasso
mot Ljusilias oskrämda skratt
redan fullt med smultron
och tomtar i varje ögonvrå
somnar Ljusilia tindrande mätt
medan trollmors hunger blott stiger och stiger
men aldrig kommer upp
ty guldet klirrar
alltför hårdsmält i inälvorna
[Lucka 7]
Ljusilia är försvunnen
genast någon annanstans
förstår trollmor ingalunda vart
änglaungen tog vägen, lyckades lämna den fönsterlösa källaren
mellan två ögonblick
i hyllan där hon stod återstår nu
en magisk lucka
fast Ljusilia finns
kvar i sin kropp i sannaste grad
så bestämt skiftande omedelbar
likt den fladdrande lågan
inte brinner nu i granarna
inte dansar nu på sjön
men annanstans
nu var Ljusilia i Los Angeles
eller om det var San Fransisco
hursomhaver en supertät stad i högsta dimma
den evinnerliga kontrasten
som hon måste ha
för att bli helt klar
i hela sig
och utom sig
som hon just håller på att bli
galen av människor
men lugn som ögat i stormen
en vandrande fackla
som ingen ännu utblåst
som somliga blott innelåst
som är själva livet
[Lucka 8]
knallar tomtepojken omkring i Californien
in och ut ur blickar
skänker drömbilder åt folk
av konstigt sköna folk
ligger Ljusilia högst upp i sjukhusets skyskrapa
skall bränna bort narkotikans vakuum
med narkos
naken inpå bara anden
där Jesus vaccin sprutas in
sjunger hon smutsigaste ljusstrålar
änglafullt ner över jorden
dess sagotätaste stad
färdas orden bort bland redwood-träden
likt troll in i oändlig bark
långt före slutet-på-sextitalet-tiden
måste tomtepojken hinna balsamera så mycket som möjligt
av visskatten före
Ljusilia återföds
[Lucka 9]
landar mörka mikroskeppet
mitt i Los Angeles levande serie
stiger Ljusilia in i luckan
(är mycket rymligare inuti
hyttens bubbla än utanpå sonden
styr tomtepojken redan yr)
och katapultar sig ut i universum
likt blodomlopp i gudomlig kropp
belyst av hennes änglatrogna hjärteljus
909
[Lucka 3]
har nu Ljusilia hittat ett hus
inte hennes eget hus
en annans
känns kaminen ända genom väggen
när hon lutar brösten mot
brädor och stockar
och ringlande ut ur skorstenen
hörs då trollmors röst
lika mörk som cello
till den ändå rättså glada
Fairest of the Seasons
som flickan från sammetsundergrunden
trallade fast låter nästan
som hon Sainte John
svävar melodin mellan grangrenarna
nu när hon vet
att värmen finns i skogen
vill sig Ljusilia
in genom
dörren den främmande, står redan på glänt
i det närmaste rummet
sitter tomtepojken och
leker med kvinnobilder
uppsjöar av klippepapper
i ett bortre rum
där står den
grammofonen med hela gamla samlingen
som skulle hon kunna ta en
och springa iväg men
Ljusilia är ingen
tjuv, hon
knackar hellre tomtepojken
på skulderbladen och
ber att få spela
och plötsligt har han sett henne
rakt in i ögonen
så att huset håller på att vrida sig
av kärlek eller hån
vet hon inte ännu
vem som reser sig upp
för att krama
eller kasta henne
dödens eller blivande
[Lucka 4]
in i kaminen
kastar sig Ljusilia
likt brinnande snöflinga
kommer tomtepojken efterpå
med sin oförargliga vedklabbe i högsta hugg
vad gör ängeln i deras hus?!
drar henne snällt i hårets hetta
skrattar strax tillsammans kram
[Lucka 5]
ett tu tre fura rusar
med tomtepojken i hand
genom skorstenen Ljusilia upp på taket
den femte sidan huset
är här högsta frost
och svindlande snö
över skogen yr
kring husets fyra vanliga sidor var
bara bart
uppnålar sig orden
"endast björken är naken"
men härifrån är hela världen vaken
varje näverända
vrider sig i oändlig
eller så har dagar gått på en timma
andas nu Ljusilia
och tomtepojken likaså
skall aldrig klättra ner
för hon kan hoppa ner
ja, de skall hoppa ner, rätt ut
och ner i snön
ligger redan djupare än drömmar
[Lucka 6]
medan Ljusilia landar i snön
svävar förbi de fastfrusna fönstren Ljusilias hjärta
i hisnande skog
däremot tomtepojken
sjunker tungt i en snödjup tunnel
och syns inte mer
hur än Ljusilia kryper ner
kommer hon till källardörren
öppnar trollmor
burkar med smultronsylt fyller vartenda skrymsle
räknar på läpparna två
och två och två och små
tvi vilka söta tandköttsgluggar
slickar sig
sneglar bortåt grisboxen
därsom många änglarna förfrusit
en jordetid
men Ljusilia tänker inte
kutar mellan trollmors fetaste ben
blir svansen bra lian, i sving uppå allra översta hyllan
når inga knotor
bara med trappstegen
fast trasig som den är
drar sig trollmor i hela håret
tills alla lockarna ligger i en hög
börjar ho klättra
kastar lasso
mot Ljusilias oskrämda skratt
redan fullt med smultron
och tomtar i varje ögonvrå
somnar Ljusilia tindrande mätt
medan trollmors hunger blott stiger och stiger
men aldrig kommer upp
ty guldet klirrar
alltför hårdsmält i inälvorna
[Lucka 7]
Ljusilia är försvunnen
genast någon annanstans
förstår trollmor ingalunda vart
änglaungen tog vägen, lyckades lämna den fönsterlösa källaren
mellan två ögonblick
i hyllan där hon stod återstår nu
en magisk lucka
fast Ljusilia finns
kvar i sin kropp i sannaste grad
så bestämt skiftande omedelbar
likt den fladdrande lågan
inte brinner nu i granarna
inte dansar nu på sjön
men annanstans
nu var Ljusilia i Los Angeles
eller om det var San Fransisco
hursomhaver en supertät stad i högsta dimma
den evinnerliga kontrasten
som hon måste ha
för att bli helt klar
i hela sig
och utom sig
som hon just håller på att bli
galen av människor
men lugn som ögat i stormen
en vandrande fackla
som ingen ännu utblåst
som somliga blott innelåst
som är själva livet
[Lucka 8]
knallar tomtepojken omkring i Californien
in och ut ur blickar
skänker drömbilder åt folk
av konstigt sköna folk
ligger Ljusilia högst upp i sjukhusets skyskrapa
skall bränna bort narkotikans vakuum
med narkos
naken inpå bara anden
där Jesus vaccin sprutas in
sjunger hon smutsigaste ljusstrålar
änglafullt ner över jorden
dess sagotätaste stad
färdas orden bort bland redwood-träden
likt troll in i oändlig bark
långt före slutet-på-sextitalet-tiden
måste tomtepojken hinna balsamera så mycket som möjligt
av visskatten före
Ljusilia återföds
[Lucka 9]
landar mörka mikroskeppet
mitt i Los Angeles levande serie
stiger Ljusilia in i luckan
(är mycket rymligare inuti
hyttens bubbla än utanpå sonden
styr tomtepojken redan yr)
och katapultar sig ut i universum
likt blodomlopp i gudomlig kropp
belyst av hennes änglatrogna hjärteljus
909
6 december 2009
sweet california dreamin
909
Californien (triptyque no 10)
i
datatätt
noll
woodyhåll
ii
san franskspansk
for
jefferkliff
iii
änglalöst
guld
dimridök
ee ee eee ee ee (triptyque number eleven)
i
glam rox space
Sweet
wheels gum bum
ii
free see craze
Queen
rolls real dream
iii
top mott deep
Heep
coop slade bride
909
Californien (triptyque no 10)
i
datatätt
noll
woodyhåll
ii
san franskspansk
for
jefferkliff
iii
änglalöst
guld
dimridök
ee ee eee ee ee (triptyque number eleven)
i
glam rox space
Sweet
wheels gum bum
ii
free see craze
Queen
rolls real dream
iii
top mott deep
Heep
coop slade bride
909
30 november 2009
313
313
Utspiration (triptyque nr 7)
i
snurrande
ur
inspiran
ii
ljusna dig
nu
genom mig
iii
skapa oss
du
magiskast
Vem (triptyque nr 5)
i
första glimt
ler
rosasvart
ii
ser det nu
vem
älvskansvärd
iii
liten men
oj!
erfarfull
Lissabon (triptyque nr 2)
i
kommer till
Rom
över allt
ii
Portugal
finns
också ju
iii
öppnar högt
sju
portarna
fotnot:
Dessa mina TRIPTYQUEs skrivs med 3-1-3 stavelser
(omtrollning av haikuns 5-7-5)
samt har 3 sådana avsnitt per triptyque
313
Utspiration (triptyque nr 7)
i
snurrande
ur
inspiran
ii
ljusna dig
nu
genom mig
iii
skapa oss
du
magiskast
Vem (triptyque nr 5)
i
första glimt
ler
rosasvart
ii
ser det nu
vem
älvskansvärd
iii
liten men
oj!
erfarfull
Lissabon (triptyque nr 2)
i
kommer till
Rom
över allt
ii
Portugal
finns
också ju
iii
öppnar högt
sju
portarna
fotnot:
Dessa mina TRIPTYQUEs skrivs med 3-1-3 stavelser
(omtrollning av haikuns 5-7-5)
samt har 3 sådana avsnitt per triptyque
313
29 november 2009
ur Trollens Baklänges TomteKalender
313
[Lucka 24]
HavsVandraren
vi ser en man
hur han just har vandrat över havet
och nu
faller han ner på stranden
kunde inte kommunicera
på tolv år
gick varenda muskelminne åt
till hans föreställning om havet
såsom mark
och nu när det är slut
tar publiken hans lekamen, för den upp
till huset
tänder det sjunde ljuset
vitare än kronchakrat
placerar en röd luva på mannens huvud
bomull om hans fötter
kanelgröt i hans hjärta
de ger honom namnet Sousa, och så
är det snart dags
att be barnen be honom
berätta om allt
emellertid har mannen somnat
ty hans sirén finns
blott i själva böljorna
[Lucka 23]
ÄnglaMagneten
När vi river upp näst sista luckan har änglagumman flugit bort. Fan, vilken saknad som ryms i en enda lucka! Hon ville uppenbarligen inte vara kvar och möta lille tomtefar. Fastän hon var den som hade gjort bäst bilder av den rackaren... Istället för ett snövitt fält har hon lämnat en blodröd tapet åt oss. Vad ska vi hänga där? Ett svartnat hjärta? En massa änglaflickor? Nej, vi hänger en magnet. Den ser ut som en hästsko, kommer att dra till sig stark inspiration. De nyfiknaste av oss sugs in i luckan. Änglagumman visste nog att vi skulle kika in redan nu. För hon har gömt sig bakom kanten, som en äkta sagotant.
[Lucka 21]
TriptykÖken
Det är morgonen när endast tre återstår
två små står på tå
på åsnan
kikar ut ur luckan
mot världen
ideligen
Där kommer inga tomtar joggandes i öknen
dock en flagnad triptyk
utfälld till nutida beskådan
visar skapelsens tre väderstreck
kamelkillen och krokodilflickan
modellerar varandras svansar
Barnet slumrar än
[Lucka 22]
iDiLLiO
Ett par speglar speglar ett par speglar. Ögontindran känns febrigt förtätad. Julgranskulorna har funnit sina fullkomliga platser. Det snöar lugnt i TV:n efter Sergio Leones fyratimmarsfilm. Maffian har skjutit den minsta pojken. Bröderna har silat galenskap från allsmäktighet. Mamma kommer in med ännu en skål valnötter. De klämmer rutinmässigt på paketen. Helst skulle bröderna få varsin lyxig dam som låter sig tas med snabba grepp i de bästa bilarna. Det går bra med dataspel också. Ute på gården springer ett par ekorrar omkring, men det är ingen som ser dem inatt. Inte ens Askungen i lilla kammaren som stirrar ut genom sin dagbok och undrar vem hon skall skriva för... Ett spöke kommer snart att bli fött till dessa salar. Då skall världens familjer få se på filmmusik. Då skall Dario Argento fylla fler än en tråd med vackraste blod.
313
[Lucka 24]
HavsVandraren
vi ser en man
hur han just har vandrat över havet
och nu
faller han ner på stranden
kunde inte kommunicera
på tolv år
gick varenda muskelminne åt
till hans föreställning om havet
såsom mark
och nu när det är slut
tar publiken hans lekamen, för den upp
till huset
tänder det sjunde ljuset
vitare än kronchakrat
placerar en röd luva på mannens huvud
bomull om hans fötter
kanelgröt i hans hjärta
de ger honom namnet Sousa, och så
är det snart dags
att be barnen be honom
berätta om allt
emellertid har mannen somnat
ty hans sirén finns
blott i själva böljorna
[Lucka 23]
ÄnglaMagneten
När vi river upp näst sista luckan har änglagumman flugit bort. Fan, vilken saknad som ryms i en enda lucka! Hon ville uppenbarligen inte vara kvar och möta lille tomtefar. Fastän hon var den som hade gjort bäst bilder av den rackaren... Istället för ett snövitt fält har hon lämnat en blodröd tapet åt oss. Vad ska vi hänga där? Ett svartnat hjärta? En massa änglaflickor? Nej, vi hänger en magnet. Den ser ut som en hästsko, kommer att dra till sig stark inspiration. De nyfiknaste av oss sugs in i luckan. Änglagumman visste nog att vi skulle kika in redan nu. För hon har gömt sig bakom kanten, som en äkta sagotant.
[Lucka 21]
TriptykÖken
Det är morgonen när endast tre återstår
två små står på tå
på åsnan
kikar ut ur luckan
mot världen
ideligen
Där kommer inga tomtar joggandes i öknen
dock en flagnad triptyk
utfälld till nutida beskådan
visar skapelsens tre väderstreck
kamelkillen och krokodilflickan
modellerar varandras svansar
Barnet slumrar än
[Lucka 22]
iDiLLiO
Ett par speglar speglar ett par speglar. Ögontindran känns febrigt förtätad. Julgranskulorna har funnit sina fullkomliga platser. Det snöar lugnt i TV:n efter Sergio Leones fyratimmarsfilm. Maffian har skjutit den minsta pojken. Bröderna har silat galenskap från allsmäktighet. Mamma kommer in med ännu en skål valnötter. De klämmer rutinmässigt på paketen. Helst skulle bröderna få varsin lyxig dam som låter sig tas med snabba grepp i de bästa bilarna. Det går bra med dataspel också. Ute på gården springer ett par ekorrar omkring, men det är ingen som ser dem inatt. Inte ens Askungen i lilla kammaren som stirrar ut genom sin dagbok och undrar vem hon skall skriva för... Ett spöke kommer snart att bli fött till dessa salar. Då skall världens familjer få se på filmmusik. Då skall Dario Argento fylla fler än en tråd med vackraste blod.
313
24 november 2009
Kafka kanalBläddrar speghettiCowboy
313
ur TRapPa Med Många Möjliga Slut
(Du Agerar - Mysterium 4:4)
Akt 4, fjärde scenen
förmodligen allra sista
solen outgrundlig
redan genom dörröppningen
skiner in
knackar icke på
fastän du sitter och väntar
i den ödelagda restaurangen
på doktorn
eller polisen
eller ängeln eller
maffian
kanske magistern
någon av dem
som ska ge dig nästa uppdrag
närmare bestämt fortsättningen
på samma uppdrag
som du haft i hela livet
utan att riktigt bli klar över
vad det är
försöker du ta dig igenom
Kafka
ett helt kapitel
aldrig tidigare utgivet
fast det får dig hela tiden
att undra
varför du irrar här i Rom
när du kunde klättra omkring i Lissabon
slippa alla småpåvar
få mer tid att fundera
som om undran är livets högsta upplevelse
som om mysteriet är mysteriets mening
för det är det
hur man än vänder och tänder
blir det sju ljus
tre trappsteg från varje håll
tre upp
tre upp
det fjärde ljuset på toppen
tre ner
tre ner
och vilket håll skall du bläddra
framåt och glömma eller
bakåt och minnas
eller framåt och minnas eller
bakåt och glömma
i boken
tänk ifall Kafka aldrig drack rödvin
bara svart
för dig tog det trettiofyra år innan du vågade
smaka tillräckligt
ett helt glas
och upptäckte hur all din rädsla försvann
hur du hoppade ut ur ditt huvud
och kunde ta kontakt med precis vemsomhelst
med eller utan hatt
och ville det
till och med de bägge spaghetti-cowboysarna
som kommer in här
utsvultna nu
genom dörrsolens strimma
medan den tredje
madonnan
står kvar utanför mosaikgluggen
och ömt spänner fast dromedarerna
medan den fjärde
horan
redan har bokat upp alla rum på hotellet
och vilar upp sig inför natten
slår du ihop boken
blir ingen mer läsro nu
när bröderna bara knäpper på
TV-apparaten
och samtidigt börjar fingra med varsin
gitarr, som om de vore spanjacker
trots allt
och dessutom plockar fram ett par kortlekar
och korkar upp dagens första skratt
inte ens undrar
vad du gör där
ej gör minsta min av att utsätta dig
för förhör
men du tänker minsann hålla
minst ett kvarts öga
på dem och ett till på
madonnan som nu kommer in
med en fulladdad
fjärrkontroll i handen
knappar hon först fram fem minuters väckelsesång
sedan en kanal som inte finns
rena fantasi-televisionen
men du känner igen dig
mystiskt nog
från ett urgammalt avsnitt
djupt inne
i en vuxen-förbjuden serie
där du brukade irra
fast har för längesen glömt bort vilken våning
det hela befinner sig på
mitt i universum som är som
en enda oändlig
drömfabrik
i en av de hundra hissarna
på väg mot
ett helt nytt uppvaknande
dock
den här gången
vill du inte alls stänga av
inte stanna
vill bara pausa alla andra program
slippa den ångestfyllda
medvetenheten om att de rör sig
utan dig
medan du blott förmår följa denna
ventiltrumman upp
genom illusionen
ut genom glasrutan
där har visats olika länder på varenda kanal
just nu Portugal
ändå sitter du
fortfarande stilla
som en rymdresenär som inte längre
har en aning om rymden
är dröm eller
verklighet eller både och
om du är ensam eller
tillsammans eller en tråd i ett nätverk
vet inte längre
fylld av skuld
vilka dockor som är dina
ty alla är så gränslöst
givmilda ena natten
självtillräckligt tysta nästa
så du bestämmer dig
mer och mer
att du lika gärna kan göra precis
bara det du vill
så åtminstone det blir bra gjort
så lär någon till sist bli
tillräckligt intresserad
att vara med
att fara med
genom långfilmen som närmar sig sin mitt
där slutet redan
kan skönjas mellan scenerna
313
ur TRapPa Med Många Möjliga Slut
(Du Agerar - Mysterium 4:4)
Akt 4, fjärde scenen
förmodligen allra sista
solen outgrundlig
redan genom dörröppningen
skiner in
knackar icke på
fastän du sitter och väntar
i den ödelagda restaurangen
på doktorn
eller polisen
eller ängeln eller
maffian
kanske magistern
någon av dem
som ska ge dig nästa uppdrag
närmare bestämt fortsättningen
på samma uppdrag
som du haft i hela livet
utan att riktigt bli klar över
vad det är
försöker du ta dig igenom
Kafka
ett helt kapitel
aldrig tidigare utgivet
fast det får dig hela tiden
att undra
varför du irrar här i Rom
när du kunde klättra omkring i Lissabon
slippa alla småpåvar
få mer tid att fundera
som om undran är livets högsta upplevelse
som om mysteriet är mysteriets mening
för det är det
hur man än vänder och tänder
blir det sju ljus
tre trappsteg från varje håll
tre upp
tre upp
det fjärde ljuset på toppen
tre ner
tre ner
och vilket håll skall du bläddra
framåt och glömma eller
bakåt och minnas
eller framåt och minnas eller
bakåt och glömma
i boken
tänk ifall Kafka aldrig drack rödvin
bara svart
för dig tog det trettiofyra år innan du vågade
smaka tillräckligt
ett helt glas
och upptäckte hur all din rädsla försvann
hur du hoppade ut ur ditt huvud
och kunde ta kontakt med precis vemsomhelst
med eller utan hatt
och ville det
till och med de bägge spaghetti-cowboysarna
som kommer in här
utsvultna nu
genom dörrsolens strimma
medan den tredje
madonnan
står kvar utanför mosaikgluggen
och ömt spänner fast dromedarerna
medan den fjärde
horan
redan har bokat upp alla rum på hotellet
och vilar upp sig inför natten
slår du ihop boken
blir ingen mer läsro nu
när bröderna bara knäpper på
TV-apparaten
och samtidigt börjar fingra med varsin
gitarr, som om de vore spanjacker
trots allt
och dessutom plockar fram ett par kortlekar
och korkar upp dagens första skratt
inte ens undrar
vad du gör där
ej gör minsta min av att utsätta dig
för förhör
men du tänker minsann hålla
minst ett kvarts öga
på dem och ett till på
madonnan som nu kommer in
med en fulladdad
fjärrkontroll i handen
knappar hon först fram fem minuters väckelsesång
sedan en kanal som inte finns
rena fantasi-televisionen
men du känner igen dig
mystiskt nog
från ett urgammalt avsnitt
djupt inne
i en vuxen-förbjuden serie
där du brukade irra
fast har för längesen glömt bort vilken våning
det hela befinner sig på
mitt i universum som är som
en enda oändlig
drömfabrik
i en av de hundra hissarna
på väg mot
ett helt nytt uppvaknande
dock
den här gången
vill du inte alls stänga av
inte stanna
vill bara pausa alla andra program
slippa den ångestfyllda
medvetenheten om att de rör sig
utan dig
medan du blott förmår följa denna
ventiltrumman upp
genom illusionen
ut genom glasrutan
där har visats olika länder på varenda kanal
just nu Portugal
ändå sitter du
fortfarande stilla
som en rymdresenär som inte längre
har en aning om rymden
är dröm eller
verklighet eller både och
om du är ensam eller
tillsammans eller en tråd i ett nätverk
vet inte längre
fylld av skuld
vilka dockor som är dina
ty alla är så gränslöst
givmilda ena natten
självtillräckligt tysta nästa
så du bestämmer dig
mer och mer
att du lika gärna kan göra precis
bara det du vill
så åtminstone det blir bra gjort
så lär någon till sist bli
tillräckligt intresserad
att vara med
att fara med
genom långfilmen som närmar sig sin mitt
där slutet redan
kan skönjas mellan scenerna
313
22 november 2009
tar dig över
909
Mer eller mindre baserad på R.E.M.
deras låt E-BOW THE LETTER
där Patti Smith sjunger bakgrund
Tack Magnetic North för inspiration!
Egentligen skriven några dar framåt i tiden...
i novembernatten svävar vi mot stjärnorna
allt av dig
och allt av mig
i svindlande båge fäst mot elgitarr
darrar likt violonceller
i vårt grepp
du först mellan mina ben
jag sist mellan dina ben
en motorcykel mot rymden
en sen 70-talsfeber på moderna äventyr
jag tar dig över
jag tar dig över hela dig
en tripp förutan minsta drog
ett brev som susar genom nattens dator
likt lägerelden i din blick
ber om landningstillstånd
på en planet som redan är våran
eller blir på nytt
jag samlade gamla filmstjärnebilder som barn
du min idol
min demon
adrenalinet som pumpar
helt stilla i Andriana
måste ha varit
ett bland ansiktena där
men minns inte namnet
bara lukten av just den färgen
du tar mig över
du tar mig över hela dig
så hetsig i all din melankoli
italiensk
eller som spanska jag aldrig förstått
en opera i hur många akter somhelst
skriver jag hela natten
brev till dina marionetter
som vakar över dig
när du inte längre är vaken
flickan med svavelskorna
drömmer om rödaste snö
och månen blir rundare för varje gång
vi tar oss över
vi tar oss över hela oss
från undergrundens sammetsvalv
en himmel hårdare än abstinens
suger oss Pattis stämma
likt en ringlande katt dit upp
kan hon kissa i en flod av stigande självinsikt
förutan verkligt äckel
bara modigaste givmildhet
du tar mig över
du tar mig över hela dig
genom ögonen
där oätet godis hägrar
över hela asfaltsgården
salta skratt
i supersöta ansikten
kommer vi att leva ända till 1983?
medan omslagspappren
redan fyller trollets samlingsvolymer
längs trottoaren
jag tar dig över
jag tar dig över hela dig
utan att krocka
med något annat än universum
909
Mer eller mindre baserad på R.E.M.
deras låt E-BOW THE LETTER
där Patti Smith sjunger bakgrund
Tack Magnetic North för inspiration!
Egentligen skriven några dar framåt i tiden...
i novembernatten svävar vi mot stjärnorna
allt av dig
och allt av mig
i svindlande båge fäst mot elgitarr
darrar likt violonceller
i vårt grepp
du först mellan mina ben
jag sist mellan dina ben
en motorcykel mot rymden
en sen 70-talsfeber på moderna äventyr
jag tar dig över
jag tar dig över hela dig
en tripp förutan minsta drog
ett brev som susar genom nattens dator
likt lägerelden i din blick
ber om landningstillstånd
på en planet som redan är våran
eller blir på nytt
jag samlade gamla filmstjärnebilder som barn
du min idol
min demon
adrenalinet som pumpar
helt stilla i Andriana
måste ha varit
ett bland ansiktena där
men minns inte namnet
bara lukten av just den färgen
du tar mig över
du tar mig över hela dig
så hetsig i all din melankoli
italiensk
eller som spanska jag aldrig förstått
en opera i hur många akter somhelst
skriver jag hela natten
brev till dina marionetter
som vakar över dig
när du inte längre är vaken
flickan med svavelskorna
drömmer om rödaste snö
och månen blir rundare för varje gång
vi tar oss över
vi tar oss över hela oss
från undergrundens sammetsvalv
en himmel hårdare än abstinens
suger oss Pattis stämma
likt en ringlande katt dit upp
kan hon kissa i en flod av stigande självinsikt
förutan verkligt äckel
bara modigaste givmildhet
du tar mig över
du tar mig över hela dig
genom ögonen
där oätet godis hägrar
över hela asfaltsgården
salta skratt
i supersöta ansikten
kommer vi att leva ända till 1983?
medan omslagspappren
redan fyller trollets samlingsvolymer
längs trottoaren
jag tar dig över
jag tar dig över hela dig
utan att krocka
med något annat än universum
909
19 november 2009
Återkomst till Fantasin
909
Beträffande heavy metal är Uriah Heep en av få grupper som jag verkligen lärt mig uppskatta, liksom ytterligare några bland de äldsta banden. Uriah Heep nyttjar dessutom en hel del synthar. Så det passar trots allt in i processen av synthmusik som jag helst lyssnar på nu. I synnerhet stycket Return to Fantasy från deras skiva Return to Fantasy (1975), vars lyrik jag här gör en omtrollad svensk version av, relativt ordagrann. [original by Ken Hensley and David Byron]
v I
Letar varje stund
Kikar världen runt
Sökt förbinda små trådar
och finna dockan som vågar
[Searching every day
Looking every way
Tryin' to make a connection
to find a piece of the action]
Hungrig den poet
som inte vet
han är nära att tryckas
om blott slutraden lyckas
[Like the hungry poet
who doesn't know
he is close to perfection
Choice is the question]
Re
Månskensnatt
efter månskensnatt
kropp mot kropp
ser de oss rida bort
men om de bryr sin blick
blir vi en syn
vår återkomst till Fantasin
Fan, sån syn!
Fantasin
[Moonlight night
after moonlight night
side by side
they will see us ride
but if they cared to look
then they would see
it's our return to Fantasy
Fantasy
Fantasy]
v II
Ser du nu hur sant
finns i varje man
ett behov att nå ut
Forskarna vet ej hur
[Can you understand
that in every man
there's a need to unwind
That's never been defined]
Djupt i hjärtats vrå
bor en stark demon
som du kallt nonchalerar
genom rollen du spelar
[Somewhere deep within
there's another being
you are somehow abusing
by the person you're using]
Re
Månskensnatt...
Bridge
Snabbare resa än stjärnljus
närmre än nånsin förut
tar dig i vår raket
snurrar Uranus het
Neptunus en dold legend
ändlös, gör plötsligt ett hopp
[Travelling faster than lightning
closer than ever before
We can go on for you
and take you nearer to
the legend of mystery
from the beginning of Time]
(drömmer) Tid (glömmer)
(dreaming) Time (dreaming)
Vi återvänder förgott
till ett land fullt av små
Kom är du snäll till poeter
och smurfa oss två!!
[We can return to the land
of the good and the kind
Why don't you come to our party
and open your minds?!]
v III
På en måne ny
bakom masken syns
ännu ej vem du liknar
men din skapare slipar
[In another place
there's a newer face
like an unfinished painting
Your creator is waiting]
Penseln skriver ljus
ini kamerans hus
Nu ditt minne gör bilder,
visar starkt vad du vill där
[The brush and pen describe
what it is inside
that will set your mind thinking
while the others are sinking]
Re
Månskensnatt
efter månskensnatt
kropp mot kropp
ser de oss rida bort
men om de bryr sin blick
blir vi en syn
vår återkomst till Fantasin
Fan, sån syn!
Fantasin
[Moonlight night
after moonlight night
side by side
they will see us ride
but if they cared to look
then they would see
it's our return to Fantasy
Fantasy
Fantasy]
909
Beträffande heavy metal är Uriah Heep en av få grupper som jag verkligen lärt mig uppskatta, liksom ytterligare några bland de äldsta banden. Uriah Heep nyttjar dessutom en hel del synthar. Så det passar trots allt in i processen av synthmusik som jag helst lyssnar på nu. I synnerhet stycket Return to Fantasy från deras skiva Return to Fantasy (1975), vars lyrik jag här gör en omtrollad svensk version av, relativt ordagrann. [original by Ken Hensley and David Byron]
v I
Letar varje stund
Kikar världen runt
Sökt förbinda små trådar
och finna dockan som vågar
[Searching every day
Looking every way
Tryin' to make a connection
to find a piece of the action]
Hungrig den poet
som inte vet
han är nära att tryckas
om blott slutraden lyckas
[Like the hungry poet
who doesn't know
he is close to perfection
Choice is the question]
Re
Månskensnatt
efter månskensnatt
kropp mot kropp
ser de oss rida bort
men om de bryr sin blick
blir vi en syn
vår återkomst till Fantasin
Fan, sån syn!
Fantasin
[Moonlight night
after moonlight night
side by side
they will see us ride
but if they cared to look
then they would see
it's our return to Fantasy
Fantasy
Fantasy]
v II
Ser du nu hur sant
finns i varje man
ett behov att nå ut
Forskarna vet ej hur
[Can you understand
that in every man
there's a need to unwind
That's never been defined]
Djupt i hjärtats vrå
bor en stark demon
som du kallt nonchalerar
genom rollen du spelar
[Somewhere deep within
there's another being
you are somehow abusing
by the person you're using]
Re
Månskensnatt...
Bridge
Snabbare resa än stjärnljus
närmre än nånsin förut
tar dig i vår raket
snurrar Uranus het
Neptunus en dold legend
ändlös, gör plötsligt ett hopp
[Travelling faster than lightning
closer than ever before
We can go on for you
and take you nearer to
the legend of mystery
from the beginning of Time]
(drömmer) Tid (glömmer)
(dreaming) Time (dreaming)
Vi återvänder förgott
till ett land fullt av små
Kom är du snäll till poeter
och smurfa oss två!!
[We can return to the land
of the good and the kind
Why don't you come to our party
and open your minds?!]
v III
På en måne ny
bakom masken syns
ännu ej vem du liknar
men din skapare slipar
[In another place
there's a newer face
like an unfinished painting
Your creator is waiting]
Penseln skriver ljus
ini kamerans hus
Nu ditt minne gör bilder,
visar starkt vad du vill där
[The brush and pen describe
what it is inside
that will set your mind thinking
while the others are sinking]
Re
Månskensnatt
efter månskensnatt
kropp mot kropp
ser de oss rida bort
men om de bryr sin blick
blir vi en syn
vår återkomst till Fantasin
Fan, sån syn!
Fantasin
[Moonlight night
after moonlight night
side by side
they will see us ride
but if they cared to look
then they would see
it's our return to Fantasy
Fantasy
Fantasy]
909
11 november 2009
Docka på Riktigt
909
så gott som ett referat av filmen "Lars And The Real Girl"
Det finns minst en film om en man som var tillsammans med en docka. De satt i andras soffor. Mannen var skyggare än en ekorre och klarade inte av att bli kramad, förutom av dockan. Hon var nästan lika blyg, så vännerna gav henne ord, innebörder som egentligen var mannens egna. Dockan fick rentav arbete i varuhuset, friserades av kvinnorna. Blott mannens bror blev galen av att låtsas. Fastän hon var som skapt för det hade dockan aldrig sex med mannen. I kyrkan, på partyt, i skogen blev de sällsynta hedersgäster. Riktiga flickan väntade. Tills vackra dagen dockan var döende...
909
så gott som ett referat av filmen "Lars And The Real Girl"
Det finns minst en film om en man som var tillsammans med en docka. De satt i andras soffor. Mannen var skyggare än en ekorre och klarade inte av att bli kramad, förutom av dockan. Hon var nästan lika blyg, så vännerna gav henne ord, innebörder som egentligen var mannens egna. Dockan fick rentav arbete i varuhuset, friserades av kvinnorna. Blott mannens bror blev galen av att låtsas. Fastän hon var som skapt för det hade dockan aldrig sex med mannen. I kyrkan, på partyt, i skogen blev de sällsynta hedersgäster. Riktiga flickan väntade. Tills vackra dagen dockan var döende...
909
7 november 2009
Masterns Mystiska Mustasch
313
Här har vi en för minst sjunde gången omfriserad historia, som jag skrattmysande återkommer till varje gång mitt hår håller på att bli för långt... Smått inspirerad av när jag som pojk fick klippa mig hos damfrisörskan, som såvitt jag minns måste ha kommit mig att uppleva atmosfären i låten MASTER JACK (med Four Jacks And A Jill, 1966), här citerad genom stora bosktäver, som fanns inspelad på en flitigt belyssnad kassett med musik från decenniet före jag var född. Fast stycket har nog egentligen ingenting med något indiskt klimat att göra, som jag lagt till genom senare associationer.
En muskotdoftande måndag i maj befinner sig Master MirrorMind i frisérsalongen. Där sitter mastern personligen, ensam tillsammans med fjorton frisörskor i page, samtliga indiskor. Salongen har en ohyggligt mysig atmosfär, överbelamrad med orangea tapetblommor och hungriga rakapparater. Master MirrorMind har bokat in sju av sina allra mest dyrbara timmar, i syfte att låta ansa sin mysteriösa mustasch. Det hela måste ske i all hemlighet. För fönstren har man hängt vaxade duschdrapperier hela morgonen. Ingen frisörska får sedan en ledig sekund.
Speglarna måste oavbrutet putsas.
Parfymeringsvätskorna måste oförtrutet sprutas.
Hela inredningen måste ideligen omförflyttas.
Ty mastern får ej förargas, nej, icke under några villkor får han tråkas ut. I transistorradion spelas nätta trumvirvlar och raffinerade riff. IT'S A STRANGE STRANGE WORLD WE LIVE IN, MASTER JACK! Krukväxterna svänger nyfiket med i tongångarna. Låten är en liten pärla ifrån sextiosex. Frisörskorna klipper i luften med saxarna i takt. Allesammans småskrattar och svassar omkring på tå i orangeblommiga arbetsklänningar. YOU TAUGHT ME ALL I KNOW AND I'LL NEVER LOOK BACK. På bestämda intervall måste man studsa högt och länge. I annat fall vägrar Master MirrorMind att sitta still.
Då flaxar han livsfarligt med sina mustascher.
Då glömmer han att saxarna är av det mest exakta, indiska snittet.
Då måste frisörskorna smeka hans blodsprängda tinningar med sina bröst och ta in honom en stund i hårstruten. Därinne har man monterat in självbläddrande mandala-chakran, klippta ur ett gammalt new age-magasin med världens mest originella modeller. Så att mastern skall återfå lite självförtroende. YOU'RE A VERY STRANGE MAN AND I THANK YOU, MASTER JACK!
När Master MirrorMind tittar ut på nytt får han syn på sin världsberömda mustasch i några speglar som han icke lagt märke till innan. Dessa dolda reflektionsytor hänger inuti de vanliga spegelbilderna, djupt därinne i själva vinklarna emellan. På det hela taget ser första etappen utmärkt ut. Ej ett hårstrå på fel ställe! Spotlightsen glimmar i de blankpolerade tvättfaten. Däri speglar mastern sitt mycket religiösa leende. Han är sällsamt nöjd nu. Var och en av frisörskorna är minst lika supersöt som någon av de andra. Och ingen är mer än dubbelt så gammal som någon - det är minimikrav för mastern.
YOU TOOK A CURRENT RIBBON FROM OUT OF THE SKY
AND TAUGHT ME HOW TO USE IT AS THE YEARS WENT BY
Sångerskan Jill gör sitt bästa för att låta på samma gång nonchalant och uppmuntrande. Sarkasmen kommer inte riktigt fram, om den nu ens finns där. Stundtals försvinner melodin i surrningarna från någon av alla polisongputsarna. Master MirrorMind sitter nu bakåtstruken i den elektroniska galonfåtöljen och får sin kindmuskulatur förbestyrd av vårfuktiga läppar. Strax slappnar han maximalt av och behöver inte tänka på en enda oönskad emotion i hela universum. Mustaschens astralfält har redan funnit en relation med masterns inre minnen. Han hör nakna fåglar. Den mest erfarna frisörskan markerar med okännbara nålar när masterns allra kärleksfullaste nerver visar sin existens.
TO TIE UP ALL YOUR PROBLEMS AND MAKE THEM LOOK NEAT
AND THEN TO SELL THEM TO THE PEOPLE IN THE STREET
Master MirrorMind vet helhjärtat att man kan manipulera fram människors sannaste viljor. Det sker genom Sirius-strålning, som mastern personligen varit ett av essen i att utveckla. Få har sådan kontroll som mastern över mänsklighetens mest förvirrande fantasier. Samtliga hans besök utomlands har resulterat i närmare en miljon nya medvetenheter. Som en konsekvens av hans enorma ansvar kräver Master MirrorMind med jämna mellanrum att saxarnas antal skall räknas igenom. Om någon skulle saknas kan mastern få bestående hallucinationer, som i sin tur kan skada hans medmänniskor. Och det är det sista mastern har för avsikt.
I SAW RIGHT THROUGH THE WAY YOU STARTED TEACHING ME NOW
SO SOMEDAY SOON YOU COULD GET TO USE ME SOMEHOW
Ingen av frisörskorna tror egentligen att några parapsykologiska förmågor bor hos Master MirrorMinds mustasch. Den är precis som alla andra mäns. Men de tycker om att låtsas just det som han fantiserar att de önskar att han vill.
När man hissar upp mastern ännu en halvmeter i fåtöljen får han nästan en utsprutning av saligaste lycka.
I THANK YOU VERY MUCH, AND THOUGH YOU'VE BEEN VERY KIND
I'D BETTER MOVE ALONG BEFORE YOU CHANGE MY MIND
Master MirrorMind iakttar tidpunkten i en av salongens innersta spegelbilder. 17.06 skall behandlingen vara klar. 19.07 skall han befinna sig högst upp bland klippmassiven i Katmandu, för att leda årets konferrens kring Sirius-strålning. Utanför salongsrutorna skallrar masterns privata swingoplan på hiskeligt låg höjd. Det skallrar i rytm med de rakapparater som gör en sista översikt av ögonbrynen. Vid närmare eftertanke hinner han inte ta risken att bli sedd på väg ut till planet. Så Master MirrorMind är i full färd med att komma fram till en smartare lösning.
YOU TAUGHT ME ALL THOSE THINGS THE WAY YOU'D LIKE THEM TO BE
BUT I'D LIKE TO SEE WHEATER PEOPLE AGREE
Med en rask illusion för Master MirrorMind den allra sötaste frisörskans öra mot sin frilagda mun. Oändligt generöst viskar han henne den hemligaste kunskap. Hon kröker imponerad sin nacke som visar sig vara inte alls indisk utan nepalesisk. Hon nickar och slumrar likt en kattunge alltmedan korallhalsbandet rullar religiöst under masterns välvilliga knogar. Så placerar han den andra handen ombord på frisörskans lår. Sirius-strålningen fortplantas fortare än någonsin. Den lilla kvinnan sjunker ihop mot skyddsskynket över mästarens solar plexus. De tretton indiskorna märker ingenting. De äro oförtrutligen sysselsatta med duschningar, putsningar, piruetter och saxräkning. Den tredje handen lägger så Master MirrorMind mot kattungens hjärta. Hon spinner som bomull.
IT'S ALL VERY INT'RESTING, THE WAY YOU DISGUISE
BUT I LIKE TO SEE THE WORLD THROUGH MY OWN EYES
Före frisörskan hunnit väckas upp till den fysiska, fiktiva salongen igen, har Master MirrorMind fällt ner hårstrutens sanna fantasi över dem bägge. På eget bevåg kopplar han på den allra skönaste varmluften och låter drömmarnas verkliga andedräkt knådas en extra omgång. Alldeles strax har de bägge med ett enda samlag försvunnit in i fläktsystemet och ut genom slussarna till världsgåtans stormöga. På andra sidan orgasmen återfinns Katmandu, och där kliver man tillsammans iland, precis lagom för första föredraget. Frisörskan vet inte vad hon skall tro. YOU'RE A VERY STRANGE MAN - AREN'T YOU? - MASTER JACK!
313
Här har vi en för minst sjunde gången omfriserad historia, som jag skrattmysande återkommer till varje gång mitt hår håller på att bli för långt... Smått inspirerad av när jag som pojk fick klippa mig hos damfrisörskan, som såvitt jag minns måste ha kommit mig att uppleva atmosfären i låten MASTER JACK (med Four Jacks And A Jill, 1966), här citerad genom stora bosktäver, som fanns inspelad på en flitigt belyssnad kassett med musik från decenniet före jag var född. Fast stycket har nog egentligen ingenting med något indiskt klimat att göra, som jag lagt till genom senare associationer.
En muskotdoftande måndag i maj befinner sig Master MirrorMind i frisérsalongen. Där sitter mastern personligen, ensam tillsammans med fjorton frisörskor i page, samtliga indiskor. Salongen har en ohyggligt mysig atmosfär, överbelamrad med orangea tapetblommor och hungriga rakapparater. Master MirrorMind har bokat in sju av sina allra mest dyrbara timmar, i syfte att låta ansa sin mysteriösa mustasch. Det hela måste ske i all hemlighet. För fönstren har man hängt vaxade duschdrapperier hela morgonen. Ingen frisörska får sedan en ledig sekund.
Speglarna måste oavbrutet putsas.
Parfymeringsvätskorna måste oförtrutet sprutas.
Hela inredningen måste ideligen omförflyttas.
Ty mastern får ej förargas, nej, icke under några villkor får han tråkas ut. I transistorradion spelas nätta trumvirvlar och raffinerade riff. IT'S A STRANGE STRANGE WORLD WE LIVE IN, MASTER JACK! Krukväxterna svänger nyfiket med i tongångarna. Låten är en liten pärla ifrån sextiosex. Frisörskorna klipper i luften med saxarna i takt. Allesammans småskrattar och svassar omkring på tå i orangeblommiga arbetsklänningar. YOU TAUGHT ME ALL I KNOW AND I'LL NEVER LOOK BACK. På bestämda intervall måste man studsa högt och länge. I annat fall vägrar Master MirrorMind att sitta still.
Då flaxar han livsfarligt med sina mustascher.
Då glömmer han att saxarna är av det mest exakta, indiska snittet.
Då måste frisörskorna smeka hans blodsprängda tinningar med sina bröst och ta in honom en stund i hårstruten. Därinne har man monterat in självbläddrande mandala-chakran, klippta ur ett gammalt new age-magasin med världens mest originella modeller. Så att mastern skall återfå lite självförtroende. YOU'RE A VERY STRANGE MAN AND I THANK YOU, MASTER JACK!
När Master MirrorMind tittar ut på nytt får han syn på sin världsberömda mustasch i några speglar som han icke lagt märke till innan. Dessa dolda reflektionsytor hänger inuti de vanliga spegelbilderna, djupt därinne i själva vinklarna emellan. På det hela taget ser första etappen utmärkt ut. Ej ett hårstrå på fel ställe! Spotlightsen glimmar i de blankpolerade tvättfaten. Däri speglar mastern sitt mycket religiösa leende. Han är sällsamt nöjd nu. Var och en av frisörskorna är minst lika supersöt som någon av de andra. Och ingen är mer än dubbelt så gammal som någon - det är minimikrav för mastern.
YOU TOOK A CURRENT RIBBON FROM OUT OF THE SKY
AND TAUGHT ME HOW TO USE IT AS THE YEARS WENT BY
Sångerskan Jill gör sitt bästa för att låta på samma gång nonchalant och uppmuntrande. Sarkasmen kommer inte riktigt fram, om den nu ens finns där. Stundtals försvinner melodin i surrningarna från någon av alla polisongputsarna. Master MirrorMind sitter nu bakåtstruken i den elektroniska galonfåtöljen och får sin kindmuskulatur förbestyrd av vårfuktiga läppar. Strax slappnar han maximalt av och behöver inte tänka på en enda oönskad emotion i hela universum. Mustaschens astralfält har redan funnit en relation med masterns inre minnen. Han hör nakna fåglar. Den mest erfarna frisörskan markerar med okännbara nålar när masterns allra kärleksfullaste nerver visar sin existens.
TO TIE UP ALL YOUR PROBLEMS AND MAKE THEM LOOK NEAT
AND THEN TO SELL THEM TO THE PEOPLE IN THE STREET
Master MirrorMind vet helhjärtat att man kan manipulera fram människors sannaste viljor. Det sker genom Sirius-strålning, som mastern personligen varit ett av essen i att utveckla. Få har sådan kontroll som mastern över mänsklighetens mest förvirrande fantasier. Samtliga hans besök utomlands har resulterat i närmare en miljon nya medvetenheter. Som en konsekvens av hans enorma ansvar kräver Master MirrorMind med jämna mellanrum att saxarnas antal skall räknas igenom. Om någon skulle saknas kan mastern få bestående hallucinationer, som i sin tur kan skada hans medmänniskor. Och det är det sista mastern har för avsikt.
I SAW RIGHT THROUGH THE WAY YOU STARTED TEACHING ME NOW
SO SOMEDAY SOON YOU COULD GET TO USE ME SOMEHOW
Ingen av frisörskorna tror egentligen att några parapsykologiska förmågor bor hos Master MirrorMinds mustasch. Den är precis som alla andra mäns. Men de tycker om att låtsas just det som han fantiserar att de önskar att han vill.
När man hissar upp mastern ännu en halvmeter i fåtöljen får han nästan en utsprutning av saligaste lycka.
I THANK YOU VERY MUCH, AND THOUGH YOU'VE BEEN VERY KIND
I'D BETTER MOVE ALONG BEFORE YOU CHANGE MY MIND
Master MirrorMind iakttar tidpunkten i en av salongens innersta spegelbilder. 17.06 skall behandlingen vara klar. 19.07 skall han befinna sig högst upp bland klippmassiven i Katmandu, för att leda årets konferrens kring Sirius-strålning. Utanför salongsrutorna skallrar masterns privata swingoplan på hiskeligt låg höjd. Det skallrar i rytm med de rakapparater som gör en sista översikt av ögonbrynen. Vid närmare eftertanke hinner han inte ta risken att bli sedd på väg ut till planet. Så Master MirrorMind är i full färd med att komma fram till en smartare lösning.
YOU TAUGHT ME ALL THOSE THINGS THE WAY YOU'D LIKE THEM TO BE
BUT I'D LIKE TO SEE WHEATER PEOPLE AGREE
Med en rask illusion för Master MirrorMind den allra sötaste frisörskans öra mot sin frilagda mun. Oändligt generöst viskar han henne den hemligaste kunskap. Hon kröker imponerad sin nacke som visar sig vara inte alls indisk utan nepalesisk. Hon nickar och slumrar likt en kattunge alltmedan korallhalsbandet rullar religiöst under masterns välvilliga knogar. Så placerar han den andra handen ombord på frisörskans lår. Sirius-strålningen fortplantas fortare än någonsin. Den lilla kvinnan sjunker ihop mot skyddsskynket över mästarens solar plexus. De tretton indiskorna märker ingenting. De äro oförtrutligen sysselsatta med duschningar, putsningar, piruetter och saxräkning. Den tredje handen lägger så Master MirrorMind mot kattungens hjärta. Hon spinner som bomull.
IT'S ALL VERY INT'RESTING, THE WAY YOU DISGUISE
BUT I LIKE TO SEE THE WORLD THROUGH MY OWN EYES
Före frisörskan hunnit väckas upp till den fysiska, fiktiva salongen igen, har Master MirrorMind fällt ner hårstrutens sanna fantasi över dem bägge. På eget bevåg kopplar han på den allra skönaste varmluften och låter drömmarnas verkliga andedräkt knådas en extra omgång. Alldeles strax har de bägge med ett enda samlag försvunnit in i fläktsystemet och ut genom slussarna till världsgåtans stormöga. På andra sidan orgasmen återfinns Katmandu, och där kliver man tillsammans iland, precis lagom för första föredraget. Frisörskan vet inte vad hon skall tro. YOU'RE A VERY STRANGE MAN - AREN'T YOU? - MASTER JACK!
313
3 november 2009
träffas i Indien
100-ordsHistoria
Tre bröder kommer från varsitt håll i världen. De träffas i Indien. Tåget stannar i en stad byggd på förvirrelse, skoputsare och kanel. Där klättrar bröderna upp längs varsin trappa. De träffas inuti templet. Av den tveklösa gudinnan får de respektive gredelint, grönt och orange. I varsin flöjt stoppar bröderna in färgerna, som förvandlas till melodislingor. De träffas i alldeles nya tonen I. Varje gång rytmen har fullbordat nio varv vidgas takkupolen ännu en glimt. Genom varsin mayaslöja anar bröderna att världen är bedräglig, sann och möjlig. De träffas i en blick. Från spegeln stirrar deras syster oförstående och skrattar.
i viss mån inspirerad av Darjeeling Limited
men i stort sett har processen inget med denna film att göra
313
Tre bröder kommer från varsitt håll i världen. De träffas i Indien. Tåget stannar i en stad byggd på förvirrelse, skoputsare och kanel. Där klättrar bröderna upp längs varsin trappa. De träffas inuti templet. Av den tveklösa gudinnan får de respektive gredelint, grönt och orange. I varsin flöjt stoppar bröderna in färgerna, som förvandlas till melodislingor. De träffas i alldeles nya tonen I. Varje gång rytmen har fullbordat nio varv vidgas takkupolen ännu en glimt. Genom varsin mayaslöja anar bröderna att världen är bedräglig, sann och möjlig. De träffas i en blick. Från spegeln stirrar deras syster oförstående och skrattar.
i viss mån inspirerad av Darjeeling Limited
men i stort sett har processen inget med denna film att göra
313
2 november 2009
Livgivare av vaxdocka
100-ordsHistoria
typ Referat av filmen Vaxdockan (1962) med Per Oscarsson o Gio Petré i huvudrollerna, i regi av Arne Mattsson med manus av Lars Forssell (inkl dikten signaturen balladen om "Mannen och Dockan").
Det fanns en man som ville älska en skyltdocka. Som trogen nattvakt stal han dockan en morgon, bar henne hemligen hem genom stan. Bara han kunde få henne att andas, dansa och smekas. Ingen granne vågade hysa lika bra fantasi. Fast de funderade ideligen över mannens mummel i kammaren. Hade han insjuknat? Slutligen lät sig mannen luras av verkligheten. Avslöjad förväntade han sig att dockan skulle tala inför grannarna, bevisa sin relation till honom. Men hon teg livlöst, skämde ut mannen. Ingen av deras kroppar blev sig lik. Mannen inbillade sig nu döda dockan. Hon visste att kärlekens längtan återuppstår.
313
typ Referat av filmen Vaxdockan (1962) med Per Oscarsson o Gio Petré i huvudrollerna, i regi av Arne Mattsson med manus av Lars Forssell (inkl dikten signaturen balladen om "Mannen och Dockan").
Det fanns en man som ville älska en skyltdocka. Som trogen nattvakt stal han dockan en morgon, bar henne hemligen hem genom stan. Bara han kunde få henne att andas, dansa och smekas. Ingen granne vågade hysa lika bra fantasi. Fast de funderade ideligen över mannens mummel i kammaren. Hade han insjuknat? Slutligen lät sig mannen luras av verkligheten. Avslöjad förväntade han sig att dockan skulle tala inför grannarna, bevisa sin relation till honom. Men hon teg livlöst, skämde ut mannen. Ingen av deras kroppar blev sig lik. Mannen inbillade sig nu döda dockan. Hon visste att kärlekens längtan återuppstår.
313
31 oktober 2009
slutar nästa universum
909
när universum tog slut och blev nästa
= mitt livs första (medvetet skrivna) 100-ordare
som tillika är tävlingsbidrag på poeter.se
på tema förändring
När universum tog slut hade du bara hunnit med nittionio hundradelar, inte ens hela första varvet, du som hade sett fram oändligt länge emot att få påbörja andra varvet, det gick inte längre, emedan man meddelade redan nu i hörlurarna att "När vi bygger upp nästa universum, ett triangelformat, låt dig då aldrig vara helt ensam - törs! - ty delad erfarenhet dubblerar äpplets smak, halverar era skuldkänslor, erbjuder visserligen ingalunda cirklar för dig att drunkna inuti, emellertid för varje motsättning har ni ännu en möjlighet, där barnet vill skapas på tredje sidan världen, till sjufaldig evighet efter sex.", medan mättnaden omvandlades.
samt mitt livs Andra 100-ordare
Det fanns en man som kom tvåa,
ett initiativ inspirerat på min poetside-kamrat Peters uppmaning:
http://www.poeter.se/viewText.php?textId=1011894
Det fanns en man som kom tvåa i sitt livs tävling. Så förtretad blev han så han trollade bort sig. Tävlingen gick ut på att lista ut vad tävlingen gick ut på. En teori var att det bara var att använda sin fantasi, att tro så benhårt som möjligt på fantasin, men ändå skratta. Ingen gud i världen skulle kunna motstå ett äkta charmtroll, hur långt ute och cyklade denne än var. Alltså kom charmtrollet etta. Mannen som försvann hade den andra teorin, att svaret fanns i en särskild cell. Nu satt han inlåst bakom dörren med nyckeln i magsäcken.
909
när universum tog slut och blev nästa
= mitt livs första (medvetet skrivna) 100-ordare
som tillika är tävlingsbidrag på poeter.se
på tema förändring
När universum tog slut hade du bara hunnit med nittionio hundradelar, inte ens hela första varvet, du som hade sett fram oändligt länge emot att få påbörja andra varvet, det gick inte längre, emedan man meddelade redan nu i hörlurarna att "När vi bygger upp nästa universum, ett triangelformat, låt dig då aldrig vara helt ensam - törs! - ty delad erfarenhet dubblerar äpplets smak, halverar era skuldkänslor, erbjuder visserligen ingalunda cirklar för dig att drunkna inuti, emellertid för varje motsättning har ni ännu en möjlighet, där barnet vill skapas på tredje sidan världen, till sjufaldig evighet efter sex.", medan mättnaden omvandlades.
samt mitt livs Andra 100-ordare
Det fanns en man som kom tvåa,
ett initiativ inspirerat på min poetside-kamrat Peters uppmaning:
http://www.poeter.se/viewText.php?textId=1011894
Det fanns en man som kom tvåa i sitt livs tävling. Så förtretad blev han så han trollade bort sig. Tävlingen gick ut på att lista ut vad tävlingen gick ut på. En teori var att det bara var att använda sin fantasi, att tro så benhårt som möjligt på fantasin, men ändå skratta. Ingen gud i världen skulle kunna motstå ett äkta charmtroll, hur långt ute och cyklade denne än var. Alltså kom charmtrollet etta. Mannen som försvann hade den andra teorin, att svaret fanns i en särskild cell. Nu satt han inlåst bakom dörren med nyckeln i magsäcken.
909
27 oktober 2009
CirkusScenens Blottlagda mysteRium
313
ännu ett montage av LeMarc-lyrik
Var o en rad här är direkt sprungen ur varsin låt på Peter LeMarcs platta DET FINNS INGET BÄTTRE (1992), på så vis att första "raden" är ur första spåret osv till sista "raden" ur sista stycket. Exakt var raderna ifråga börjar o slutar har jag också modifierat för att passa det omtrollade sammanhanget här. Gör samma sorts montage-procedur i ett par åtskilda exemplar, två perspektiv, olika scener ur samma manus. Peter skrev större delen av albumet ombord på ett hotell vid hamnen i Göteborg.
(CirkusScenen)
vid en bottenlös tjärn stod en båt av porslin
vi var som två barn på en bordell
allt sånt där på ett litet passfotografi
för varje blick som ingen nånsin ser
bara en fjäril under din kjol
-vad sökte du där? här kommer hösten som en trasig ridå
i varsin pappershatt - ta med dig månen när du går!
som två akrobater från en cirkus, trettio meter ovan jord
en blå porslinskatt i ditt fönster
upptagen med ingenting, jag imiterade min skugga
på en sprucken trästol i ett fält av oklippt
när hon hängt sina trosor på strecket och svurit
-är du rädd för regnet som faller så exakt?
bland trasiga leksaker, sågspån och damm
scenen är tom nu, kulissen är riven
(DeckarGåtan)
när vi mötte en mor som sökte sitt barn
bara aska och myter och en våldtagen oskuld vid vägkanten
ser inte runt nästa hörne - inte än
dom som älskar hittar förr eller senare en egen evighet
lita på mig nu - du får min pistol!
han förväntar sig kärlek från en plastgrammofon
att ha nån och minnas den med
hon har sitt Monalisa-leende, men hon känner inte dig och ditt mysterium
det kanske inte är kärlek, men det är det bästa jag har
hon kom emot mig i ett sorglöst sken jag aldrig nånsin vågat nudda
har gett upp att fånga regnet - man bara springer runtomkring
är hon här innan jag vittjat mina garn
-är du rädd för dagen då du genomskådat allt?
och pengarna slut, trycker vi nya imorgon
mig kan du läsa som en öppen bok
909
ännu ett montage av LeMarc-lyrik
Var o en rad här är direkt sprungen ur varsin låt på Peter LeMarcs platta DET FINNS INGET BÄTTRE (1992), på så vis att första "raden" är ur första spåret osv till sista "raden" ur sista stycket. Exakt var raderna ifråga börjar o slutar har jag också modifierat för att passa det omtrollade sammanhanget här. Gör samma sorts montage-procedur i ett par åtskilda exemplar, två perspektiv, olika scener ur samma manus. Peter skrev större delen av albumet ombord på ett hotell vid hamnen i Göteborg.
(CirkusScenen)
vid en bottenlös tjärn stod en båt av porslin
vi var som två barn på en bordell
allt sånt där på ett litet passfotografi
för varje blick som ingen nånsin ser
bara en fjäril under din kjol
-vad sökte du där? här kommer hösten som en trasig ridå
i varsin pappershatt - ta med dig månen när du går!
som två akrobater från en cirkus, trettio meter ovan jord
en blå porslinskatt i ditt fönster
upptagen med ingenting, jag imiterade min skugga
på en sprucken trästol i ett fält av oklippt
när hon hängt sina trosor på strecket och svurit
-är du rädd för regnet som faller så exakt?
bland trasiga leksaker, sågspån och damm
scenen är tom nu, kulissen är riven
(DeckarGåtan)
när vi mötte en mor som sökte sitt barn
bara aska och myter och en våldtagen oskuld vid vägkanten
ser inte runt nästa hörne - inte än
dom som älskar hittar förr eller senare en egen evighet
lita på mig nu - du får min pistol!
han förväntar sig kärlek från en plastgrammofon
att ha nån och minnas den med
hon har sitt Monalisa-leende, men hon känner inte dig och ditt mysterium
det kanske inte är kärlek, men det är det bästa jag har
hon kom emot mig i ett sorglöst sken jag aldrig nånsin vågat nudda
har gett upp att fånga regnet - man bara springer runtomkring
är hon här innan jag vittjat mina garn
-är du rädd för dagen då du genomskådat allt?
och pengarna slut, trycker vi nya imorgon
mig kan du läsa som en öppen bok
909
26 oktober 2009
Bild av Stulna Speglar
= montage av LeMarc-lyrik
kan även kallas Dikt med Stulna Rader. Var o en rad här är direkt sprungen ur varsin låt på Peter LeMarcs album BOK MED BLANKA SIDOR (1995), på så vis att första "raden" är ur första spåret osv till sista "raden" ur sista stycket. Exakt var raderna ifråga börjar o slutar har jag också modifierat för att passa det omtrollade sammanhanget här. Gör samma sorts montage-procedur i två åtskilda exemplar, två helt olika sidor.
[Bakom Spegeln]
som en slocknad supernova
allt det som kunde varit och det som aldrig var
jag gav dig praktfulla pärlband av lögner
hade fångat mina vålnader
Nu är mitt hjärta i ett kylrum, det hänger på en krok
bakom en trasig rullgardin i ett vinfärgat ljus
ett flätverk av rötter och jord. Tro mig
vi var mor och far och jag vet inte vad
För vems skull lät du hjärtat vandra vill?
i ett blänk av turkos mot en port som är låst
när jag funnit ännu en ny väg hem
som när man strövar vilse i ett barns hjärta och står vid en plötslig fontän
Det fanns en trappa av glas upp till ett rum
jag skriver utan ord i
[Bortom Spegeln]
släpper fästet om botten och tar fyra steg i det blå
Blommor är för dom döda
Hur man lappar min själ, det vet bara du
har försökt att tvätta mina händer i den svarta snön
en frusen skugga som är din
kom hit in. Hon sa "Du kan inte lova mig någonting"
Hemlös, långt bortom spegeln och fönstret
du kom ner och var liten igen
Sökte du nån annan när du kom?
förvrider mitt minne, grumlar mitt sinne
utan dig är jag en tågförsening
Dom tog sitt rostiga swingoplan och for iväg
Du tog dessa drömmar som hör till nån annan
hela mitt minne har suddats ut
909
kan även kallas Dikt med Stulna Rader. Var o en rad här är direkt sprungen ur varsin låt på Peter LeMarcs album BOK MED BLANKA SIDOR (1995), på så vis att första "raden" är ur första spåret osv till sista "raden" ur sista stycket. Exakt var raderna ifråga börjar o slutar har jag också modifierat för att passa det omtrollade sammanhanget här. Gör samma sorts montage-procedur i två åtskilda exemplar, två helt olika sidor.
[Bakom Spegeln]
som en slocknad supernova
allt det som kunde varit och det som aldrig var
jag gav dig praktfulla pärlband av lögner
hade fångat mina vålnader
Nu är mitt hjärta i ett kylrum, det hänger på en krok
bakom en trasig rullgardin i ett vinfärgat ljus
ett flätverk av rötter och jord. Tro mig
vi var mor och far och jag vet inte vad
För vems skull lät du hjärtat vandra vill?
i ett blänk av turkos mot en port som är låst
när jag funnit ännu en ny väg hem
som när man strövar vilse i ett barns hjärta och står vid en plötslig fontän
Det fanns en trappa av glas upp till ett rum
jag skriver utan ord i
[Bortom Spegeln]
släpper fästet om botten och tar fyra steg i det blå
Blommor är för dom döda
Hur man lappar min själ, det vet bara du
har försökt att tvätta mina händer i den svarta snön
en frusen skugga som är din
kom hit in. Hon sa "Du kan inte lova mig någonting"
Hemlös, långt bortom spegeln och fönstret
du kom ner och var liten igen
Sökte du nån annan när du kom?
förvrider mitt minne, grumlar mitt sinne
utan dig är jag en tågförsening
Dom tog sitt rostiga swingoplan och for iväg
Du tog dessa drömmar som hör till nån annan
hela mitt minne har suddats ut
909
19 oktober 2009
vaken drömmer marionetten
909
Här har vi min spegelvända omförtrollning av sångtexten till LILLA MARIANNE med Göteborgsbandet Streaplers (från Om Igen, 1969). De gjorde musik till o delvis omarbetning av en text skriven av Caroline Williams som bara var en liten flicka. Texten kan förefalla enbart naiv och enkel till en början. Emellertid inser man snart att den (dessutom!) är bland den mest genialiska och känslofullaste kärlekslyrik som någonsin skrivits under vår måne. Marionett bör uttalas med "jo" istället för "io" för att stämma rytmiskt med Marianne.
Stora marionett
vaknar till så lätt
Sedan slumrar hon om igen där
Solen utanför
verkligheten för
in igenom rullgardinen, tänder
["Lilla Marianne
drömmer skönt ibland
och då drömmer hon om sin kära
Månen ovanför
hennes drömmar hör
sänder sina strålar till den kära"]
Stora marionett
tänker på sitt sätt
mens hon somnar ensam utan hästen
Solens fantasi
släppte honom fri
Marionett ska vakna mindre ledsen
["Lilla Marianne
känner då ibland
att hon är tillsammans med sin kära
Månens strålar har
gjort av dem ett par
Marianne, hon drömmer om sin kära"]
Stora marionett
speglar stup i ett
sina ögonlock i nya dockor
Solen nästan ser
hur hon smetar ner
läpparna med tystnad, där chock bor
["Lilla Marianne
tittar ut ibland
Nattens stjärnor blinkar då så nära
Ser på månen där
säger "Jag är kär"
Det vet bara du och min kära"]
Gryningen pulserar
kåt och varm
Jupiter blinkar
smeker Venus arm
["Natten ligger stilla
tyst och kall
Stjärnorna tindrar
men i alla fall"]
Mitt i drömmen är hon vaken
dessutom plötsligt naken
faller hästen ner i sängen
för den anar vad hon vill
["Fast hon sover är hon vaken
och månen över taken
lyfter hennes dröm mot himlen
och han vet ju vart den ska"]
På sin grå planet
ingen männ'ska vet
älskande sitt silver, denna älva
Kom, vi låtsas två!
Bli min marionett!
Båda fantiserar om sig själva
["Men i fjärran land
drömmer nog ibland
längtande i månsken hennes kära
Om jag viskar "Han
var hos Marianne"
Inga kunde va' som vi så kära"]
Stora marionett
drar i trådar snett
överallt i rymden kom kometer
Solen skrattar stark
Då tar månen mark
likt meteorit, vill få ner mer
["Lilla Marianne
fattar nu en hand
någonstans i drömmen om den kära
Månen rodnar tyst
för nu blir hon kysst,
lilla Marianne, av sin kära"]
Na-ni-na-ni-Li
Sussa nu Sofi
Ma-mi-mo-mi-Månen man myser
["La-la-la-la-LA
La-la-la-la-LA
La-la-la-la-LA la-la-LA-la"]
Lo-lo-lilla-Ly
ser i svarta sky
Sol-i-leva länge, som närmare
La-la-la-la-LA
La-la-la-la-LA
La-la-la-la-LA la-la-La-la-la"]
Ja, kanske skall det uppenbarligen till ett barn, ett Månbarn, för att plantera sådana fraser. Fast jag vet inte hur mycket Streaplers har slipat. Och från början verkar titeln varit "Mary and the Moon" - hur nu det går ihop?!
Vet bara att redan som liten pojke (ett decennium efter den kom ut) älskade jag den här låten, i synnerhet texten. Min version här kommer inte ens i närheten... [Streaplers inom klamrar]. Bryggan är med två gånger, men jag lägger den i mitten här. Likadant "La-la-la-la-La"-biten förekommer dubbelt, men jag citerar den blott på slutet :-)
909
Här har vi min spegelvända omförtrollning av sångtexten till LILLA MARIANNE med Göteborgsbandet Streaplers (från Om Igen, 1969). De gjorde musik till o delvis omarbetning av en text skriven av Caroline Williams som bara var en liten flicka. Texten kan förefalla enbart naiv och enkel till en början. Emellertid inser man snart att den (dessutom!) är bland den mest genialiska och känslofullaste kärlekslyrik som någonsin skrivits under vår måne. Marionett bör uttalas med "jo" istället för "io" för att stämma rytmiskt med Marianne.
Stora marionett
vaknar till så lätt
Sedan slumrar hon om igen där
Solen utanför
verkligheten för
in igenom rullgardinen, tänder
["Lilla Marianne
drömmer skönt ibland
och då drömmer hon om sin kära
Månen ovanför
hennes drömmar hör
sänder sina strålar till den kära"]
Stora marionett
tänker på sitt sätt
mens hon somnar ensam utan hästen
Solens fantasi
släppte honom fri
Marionett ska vakna mindre ledsen
["Lilla Marianne
känner då ibland
att hon är tillsammans med sin kära
Månens strålar har
gjort av dem ett par
Marianne, hon drömmer om sin kära"]
Stora marionett
speglar stup i ett
sina ögonlock i nya dockor
Solen nästan ser
hur hon smetar ner
läpparna med tystnad, där chock bor
["Lilla Marianne
tittar ut ibland
Nattens stjärnor blinkar då så nära
Ser på månen där
säger "Jag är kär"
Det vet bara du och min kära"]
Gryningen pulserar
kåt och varm
Jupiter blinkar
smeker Venus arm
["Natten ligger stilla
tyst och kall
Stjärnorna tindrar
men i alla fall"]
Mitt i drömmen är hon vaken
dessutom plötsligt naken
faller hästen ner i sängen
för den anar vad hon vill
["Fast hon sover är hon vaken
och månen över taken
lyfter hennes dröm mot himlen
och han vet ju vart den ska"]
På sin grå planet
ingen männ'ska vet
älskande sitt silver, denna älva
Kom, vi låtsas två!
Bli min marionett!
Båda fantiserar om sig själva
["Men i fjärran land
drömmer nog ibland
längtande i månsken hennes kära
Om jag viskar "Han
var hos Marianne"
Inga kunde va' som vi så kära"]
Stora marionett
drar i trådar snett
överallt i rymden kom kometer
Solen skrattar stark
Då tar månen mark
likt meteorit, vill få ner mer
["Lilla Marianne
fattar nu en hand
någonstans i drömmen om den kära
Månen rodnar tyst
för nu blir hon kysst,
lilla Marianne, av sin kära"]
Na-ni-na-ni-Li
Sussa nu Sofi
Ma-mi-mo-mi-Månen man myser
["La-la-la-la-LA
La-la-la-la-LA
La-la-la-la-LA la-la-LA-la"]
Lo-lo-lilla-Ly
ser i svarta sky
Sol-i-leva länge, som närmare
La-la-la-la-LA
La-la-la-la-LA
La-la-la-la-LA la-la-La-la-la"]
Ja, kanske skall det uppenbarligen till ett barn, ett Månbarn, för att plantera sådana fraser. Fast jag vet inte hur mycket Streaplers har slipat. Och från början verkar titeln varit "Mary and the Moon" - hur nu det går ihop?!
Vet bara att redan som liten pojke (ett decennium efter den kom ut) älskade jag den här låten, i synnerhet texten. Min version här kommer inte ens i närheten... [Streaplers inom klamrar]. Bryggan är med två gånger, men jag lägger den i mitten här. Likadant "La-la-la-la-La"-biten förekommer dubbelt, men jag citerar den blott på slutet :-)
909
14 oktober 2009
storebror Owes nattbok
eller
hennes ändor en i sänder
=min omtrollning av Owe Thörnqvists visa DAGBOKEN (inte det minsta självbiografisk, åtminstone inte för min del). Se föregående inlägg för utvikningar kring denne grötrockande mästermakare!
(prolog)
Jag snokar natten lång i
en dagbok
Ojoj! vad storebrorsan vart i
(wow) kvinnfolk tokig
Längs inklistrade foton
sju per vecka
där skvallrar ord om sex i
stor utsträckning
["Jag städa' häromdagen
i skrubben
Ajaj! vad hjärtat liksom hoppa
(wopp) till i gubben
när spindelvävsbehängda
dagboksrader
berättade om yngling-
-ens bravader"]
(Första versen)
Den andra som sa ja
var tysta Ann-Britt
Hon ser ohyggligt bra
ut i sitt band vitt
Den tredje var Therése
med franska tungan
ty hon kysste honom innerligen, men
ville ha ungar
["Den första som sa nej
var skånska Märta
Hon hörde kanske ej
till de där smärta
Men styrkan var vitesse
une bon pointer*
för hon skjutsa mig till skolan på sin spark
när det var vinter"]
* tycks betyda "en hög topphastighet"
På fjärde fotot så
syns finska Marjja
De hångla' och stod på
men hon blev arg, ja
För femte kvinnan visst
var en sjujäkla feminist
Oktober stod i brand
när brorsan sprang...
["Men sen när det blev tö
och bart på marken
då sade hon adjö
och jag fick sparken
i trots av mitt beslut
att kliva av i uppförslut
När vi kom in i maj
så sa hon "Naj!""]
(Andra versen)
Orgasmgränd 66
där levde Eva
ihop med sina ex
en riktig ormgrop
På den sjunde dan
fann bror en nunna ännu ren
Tätt samman med ben-
-en på var sin sida stan gick...
["På Sturegatan 2
där bodde Lisa (Mm!)
Jag bruka' hälsa på
ibland och spisa
glass och marmelad
och chokola-a-a-a-der
tills jag slängdes ut
av konditorn hennes fader"]
Till åttan Liselott
han längta' länge
Därför ingenting
det blev med henne
["Jag älska' henne ömt
men det blev brutet
Varför har jag glömt
men det blev slutet......."]
(...och här gör vi helt sonika ett fräckt hopp
till mitten av Tredje versen...)
Och då han smakat snart
minst nitton-tjugo
Två systrar gjorde klart
med varsitt sug, jo!
Bror var därmed nöjd
och gick att ägna sig åt slöjd
Men min inspiration
smög ut på bron...
["Men när jag knaprat på
nånstans till hålet
på kaka nummer två,
jag hörde vrålet
Brödets fabrikör
var på ett fruktansvärt humör
Jag stack som en express
från hans adress"]
(epilog)
Min första älva verkar bli den enda
Vi älskar tretton nätter på en enda kväll, ja
när ljusen ständigt vändas tänds händer
jag smeker hennes ändor en i sänder
med tänderna så nära våra tänder
[""Ja, alltid är det nåt som går'e galet"
sa greven, stoppa' paraply't i pennfodralet
Jag blev immun mot kärleksmikroben
Jag får nog äta bröllopsaladåben
med någon liten krok i garderoben"]
313
hennes ändor en i sänder
=min omtrollning av Owe Thörnqvists visa DAGBOKEN (inte det minsta självbiografisk, åtminstone inte för min del). Se föregående inlägg för utvikningar kring denne grötrockande mästermakare!
(prolog)
Jag snokar natten lång i
en dagbok
Ojoj! vad storebrorsan vart i
(wow) kvinnfolk tokig
Längs inklistrade foton
sju per vecka
där skvallrar ord om sex i
stor utsträckning
["Jag städa' häromdagen
i skrubben
Ajaj! vad hjärtat liksom hoppa
(wopp) till i gubben
när spindelvävsbehängda
dagboksrader
berättade om yngling-
-ens bravader"]
(Första versen)
Den andra som sa ja
var tysta Ann-Britt
Hon ser ohyggligt bra
ut i sitt band vitt
Den tredje var Therése
med franska tungan
ty hon kysste honom innerligen, men
ville ha ungar
["Den första som sa nej
var skånska Märta
Hon hörde kanske ej
till de där smärta
Men styrkan var vitesse
une bon pointer*
för hon skjutsa mig till skolan på sin spark
när det var vinter"]
* tycks betyda "en hög topphastighet"
På fjärde fotot så
syns finska Marjja
De hångla' och stod på
men hon blev arg, ja
För femte kvinnan visst
var en sjujäkla feminist
Oktober stod i brand
när brorsan sprang...
["Men sen när det blev tö
och bart på marken
då sade hon adjö
och jag fick sparken
i trots av mitt beslut
att kliva av i uppförslut
När vi kom in i maj
så sa hon "Naj!""]
(Andra versen)
Orgasmgränd 66
där levde Eva
ihop med sina ex
en riktig ormgrop
På den sjunde dan
fann bror en nunna ännu ren
Tätt samman med ben-
-en på var sin sida stan gick...
["På Sturegatan 2
där bodde Lisa (Mm!)
Jag bruka' hälsa på
ibland och spisa
glass och marmelad
och chokola-a-a-a-der
tills jag slängdes ut
av konditorn hennes fader"]
Till åttan Liselott
han längta' länge
Därför ingenting
det blev med henne
["Jag älska' henne ömt
men det blev brutet
Varför har jag glömt
men det blev slutet......."]
(...och här gör vi helt sonika ett fräckt hopp
till mitten av Tredje versen...)
Och då han smakat snart
minst nitton-tjugo
Två systrar gjorde klart
med varsitt sug, jo!
Bror var därmed nöjd
och gick att ägna sig åt slöjd
Men min inspiration
smög ut på bron...
["Men när jag knaprat på
nånstans till hålet
på kaka nummer två,
jag hörde vrålet
Brödets fabrikör
var på ett fruktansvärt humör
Jag stack som en express
från hans adress"]
(epilog)
Min första älva verkar bli den enda
Vi älskar tretton nätter på en enda kväll, ja
när ljusen ständigt vändas tänds händer
jag smeker hennes ändor en i sänder
med tänderna så nära våra tänder
[""Ja, alltid är det nåt som går'e galet"
sa greven, stoppa' paraply't i pennfodralet
Jag blev immun mot kärleksmikroben
Jag får nog äta bröllopsaladåben
med någon liten krok i garderoben"]
313
13 oktober 2009
mindRe paRallell RymdRock
313
Uppenbarligen besitter Owe Thörnqvist de mest sprängfyllt fyndiga texter jag nånsin kommit i kontakt med. Det tyckte jag åtminstone när jag som sjuåring lyssnade till mammas (förmodligen var den morbrors) redan då urgamla E.P.-skiva (-57) med ett litet rött paket med vita snören (fast på omslaget var det tvärtom vitt med röda snören) i näven på Thörnqvist-tomten, där min favoritlåt också ingick. Vi snackar då om den mindre uppmärksammade LITEN GRÖTROCK. Fast skivan var så extra full med repor så somliga ord försvann, vilket var bra för fantasin men tråkigt för pusslets fullständiga helhet. Så viss reservation för att vissa ord [Owes inom klamrar] är felciterade, emedan nätpublicisterna inte verkar ha full koll i fallet de heller. Denne gubbens grötrimslyrik är fullkomligt omöjlig att överglänsa i fråga om genialitet, täthet och spiritualitet. Även fast mitt mål aldrig varit att överglänsa någon. Så en spegelvrängning i all parallell rolighet är ändå riktigt skönt att försöka sig på. Med andra ord : MINDRE RYMDROCK
A 1
Kabinen är knöfylld med
knappkanaler,
spakar, små pinuppor och
manualer
Sänd signal till Jorden
...glömde orden...
förbi Mars i morse
Världsrymden imorgon
["Ett skepp kommer lastat med
tomtegubbar,
alla snälla flickor och
stygga snubbar
Skubba hem och rista
önskelista
Ge pappa ba' lappa!
Stackars lilla mamma!"]
A 2
på Jupiter går gubbar
Ring Saturnus!
Dvärgar upp som stubbar
ur Uranus
Slocknad gammal stjärna
syns ännu här - Va?
Hjärnsläpp!
Död? Knäppt!
["För mamma går på PUB, hon
Milde fader!
Köper rubb och stubb, hon
Han får spader
Nya dubbelsängar
blir myche' pengar
Oj! Nej!
Hjälp! Hej!"]
B 1
För tomten spökar också i oktober här
är klockan tolv hela tiden
Ty alla önsketing är aldrig fyra, när
på trekvart pyramiden
["När julen rullar in på två och fyra här
vi ser det snöar och skvätter
Men inga röda, goda råd är dyra när
man kan göra som Petter"]
A 3
Mån-varv-marm Armstrong är jag icke
Motionscyklar
Nyfiken sa Nicke
smälte flickan
i karusell kring solen
- Svavelstick!
- Vart då? Ur centifug...
- Jo, du sugs in i hålet...
["Ha-ha-hah! Anders Petters stuga
brinner opp-san
Premien får duga
står i topp-san
- Jag höjer den på kul, jag
varje jul
- Jahau, å det går brraa?
- A, dä' ha' aldri' klicka'!"]
(solo)
A 4
- Pluto tagit slut, com
- Fortsätt ut!, com
- Flyger massa barn, com
- Peter Pan, com
- Jag ser kamel i moln, com
- Doctor Who?, com
Regnbågen blev guldbrun
Nästa, Universum!
["Barbro fick en bok, hon
om en snok, hon
och Gun hon fick en tunn, hon
om John Blund, hon
och faster fick en tjock, hon
om en bock, hon
Titta hur hon skiner,
handlar om rubiner!"]
A 5
Guds lilla galax, ny
växte strax, ty
kunde inte sluta
i en ruta
hur banorna än kröktes
Allt föröktes
["Mats meccano-sats fick
inte plats, gick
ut med konkarongen
på balkongen
Sen satt han där och bände
tills det hände..."]
BANG
Jävlar!
[KNALL
"Hoppsan!"]
B 2
Det blev större än man tror när man i trädet bor!
ropa' Eva åt ormen
Vi smaka' bara månen - inget mer, hör far!
eka' Adam ur gommen
["Det var bara lillebror som upp i luften for
sade Sven med en trött nick
Vi byggde en raket av dynamit, ser mor,
skulle hälsa på Sputnik"]
A 6
R2 D2 C3
trolla' bort Dart
Ewok satt med E.T.
i ek-kastanj, smart
Ringde in till Radion,
fick höra Ekorrn
["Imse vimse spindel
kola vipsen
Pappa han fick svindel
på vinterslipsen
Önska' inget mera
Jo, snälla Vera..."]
C 7
Stopp!
Vill ut!
Slingra mig kring grenar
bland skalbaggar och stenar
ja, rulla aldrig mer trist
Twista boogie Thörnqvist
["Hjälp!
Stäng av!
Slå mig hårt i bollen
med tomtarna och trollen
och på den dära stollen
han med rock'n'rollen"]
Jag undrar hur man lämnar denna rymdraket
Tål ej vakuum, som ni vet
Får reinkarnera
på nån mer syrerik planet
Jag dööör...!
["Jag går och låser in mig i vårt cykelskjul
fast jag är så rädd för hjul
och kommer tillbaka
nån gång när det blir mindre snö
Adjööö...!"
ljud av snöstormvind,
dörr som smäller igen]
313
Uppenbarligen besitter Owe Thörnqvist de mest sprängfyllt fyndiga texter jag nånsin kommit i kontakt med. Det tyckte jag åtminstone när jag som sjuåring lyssnade till mammas (förmodligen var den morbrors) redan då urgamla E.P.-skiva (-57) med ett litet rött paket med vita snören (fast på omslaget var det tvärtom vitt med röda snören) i näven på Thörnqvist-tomten, där min favoritlåt också ingick. Vi snackar då om den mindre uppmärksammade LITEN GRÖTROCK. Fast skivan var så extra full med repor så somliga ord försvann, vilket var bra för fantasin men tråkigt för pusslets fullständiga helhet. Så viss reservation för att vissa ord [Owes inom klamrar] är felciterade, emedan nätpublicisterna inte verkar ha full koll i fallet de heller. Denne gubbens grötrimslyrik är fullkomligt omöjlig att överglänsa i fråga om genialitet, täthet och spiritualitet. Även fast mitt mål aldrig varit att överglänsa någon. Så en spegelvrängning i all parallell rolighet är ändå riktigt skönt att försöka sig på. Med andra ord : MINDRE RYMDROCK
A 1
Kabinen är knöfylld med
knappkanaler,
spakar, små pinuppor och
manualer
Sänd signal till Jorden
...glömde orden...
förbi Mars i morse
Världsrymden imorgon
["Ett skepp kommer lastat med
tomtegubbar,
alla snälla flickor och
stygga snubbar
Skubba hem och rista
önskelista
Ge pappa ba' lappa!
Stackars lilla mamma!"]
A 2
på Jupiter går gubbar
Ring Saturnus!
Dvärgar upp som stubbar
ur Uranus
Slocknad gammal stjärna
syns ännu här - Va?
Hjärnsläpp!
Död? Knäppt!
["För mamma går på PUB, hon
Milde fader!
Köper rubb och stubb, hon
Han får spader
Nya dubbelsängar
blir myche' pengar
Oj! Nej!
Hjälp! Hej!"]
B 1
För tomten spökar också i oktober här
är klockan tolv hela tiden
Ty alla önsketing är aldrig fyra, när
på trekvart pyramiden
["När julen rullar in på två och fyra här
vi ser det snöar och skvätter
Men inga röda, goda råd är dyra när
man kan göra som Petter"]
A 3
Mån-varv-marm Armstrong är jag icke
Motionscyklar
Nyfiken sa Nicke
smälte flickan
i karusell kring solen
- Svavelstick!
- Vart då? Ur centifug...
- Jo, du sugs in i hålet...
["Ha-ha-hah! Anders Petters stuga
brinner opp-san
Premien får duga
står i topp-san
- Jag höjer den på kul, jag
varje jul
- Jahau, å det går brraa?
- A, dä' ha' aldri' klicka'!"]
(solo)
A 4
- Pluto tagit slut, com
- Fortsätt ut!, com
- Flyger massa barn, com
- Peter Pan, com
- Jag ser kamel i moln, com
- Doctor Who?, com
Regnbågen blev guldbrun
Nästa, Universum!
["Barbro fick en bok, hon
om en snok, hon
och Gun hon fick en tunn, hon
om John Blund, hon
och faster fick en tjock, hon
om en bock, hon
Titta hur hon skiner,
handlar om rubiner!"]
A 5
Guds lilla galax, ny
växte strax, ty
kunde inte sluta
i en ruta
hur banorna än kröktes
Allt föröktes
["Mats meccano-sats fick
inte plats, gick
ut med konkarongen
på balkongen
Sen satt han där och bände
tills det hände..."]
BANG
Jävlar!
[KNALL
"Hoppsan!"]
B 2
Det blev större än man tror när man i trädet bor!
ropa' Eva åt ormen
Vi smaka' bara månen - inget mer, hör far!
eka' Adam ur gommen
["Det var bara lillebror som upp i luften for
sade Sven med en trött nick
Vi byggde en raket av dynamit, ser mor,
skulle hälsa på Sputnik"]
A 6
R2 D2 C3
trolla' bort Dart
Ewok satt med E.T.
i ek-kastanj, smart
Ringde in till Radion,
fick höra Ekorrn
["Imse vimse spindel
kola vipsen
Pappa han fick svindel
på vinterslipsen
Önska' inget mera
Jo, snälla Vera..."]
C 7
Stopp!
Vill ut!
Slingra mig kring grenar
bland skalbaggar och stenar
ja, rulla aldrig mer trist
Twista boogie Thörnqvist
["Hjälp!
Stäng av!
Slå mig hårt i bollen
med tomtarna och trollen
och på den dära stollen
han med rock'n'rollen"]
Jag undrar hur man lämnar denna rymdraket
Tål ej vakuum, som ni vet
Får reinkarnera
på nån mer syrerik planet
Jag dööör...!
["Jag går och låser in mig i vårt cykelskjul
fast jag är så rädd för hjul
och kommer tillbaka
nån gång när det blir mindre snö
Adjööö...!"
ljud av snöstormvind,
dörr som smäller igen]
313
8 oktober 2009
Askungen dansar fladdermus
898
Elton John's Sugar Bear Butterfly blir ASKUNGEN
=min omförtrollning av "Someone Saved My Life Tonight", en av hans relativt bortglömda, men inte desto mindre starka pianoballader, som återfinns på plattan Captain Fantastic & Brown Dirt Cowboy (1975)
första kapitlet
(berättat genom Prinsens dagbok)
När du drömmer om soluppgång,
sista sång,
kristallklar bal
upp i slottets högsta sal
["When I think of those East End lights,
muggy nights,
the curtains drawn
in the little room downstairs"]
Tjänsteflicka askgrå räddar druvor ur eld
Styvsystrar o drottning hånler, ber få räknat dem
["Prima Donna lord, you really should have been there
Sitting like a princess perched in her electric chair"]
tar en till likör
och snart hörs ingens
röst förskräckt
Fin maskerad av drogrus,
din knektkamrat
uppträder i jokerdräkt
["and it's one more beer
and I don't hear you
anymore
We've all gone crazy lately,
my friends out there
rolling round the basement floor"]
Re
Någon såg min blick inatt
Askungen?!
Jag ville ta din fot ifatt
Vem var du?
["Someone saved my life tonight,
sugar bear!
You almost had your hooks in me,
didn't you dear?"]
Du närmast trollband mig med sorg
Glasmagnet
Hemlighet
Längs armar rann söt stearin
Du blev fladdermus...
["You nearly had me roped and tied
Altar-bound
Hypnotised
Sweet freedom whispered in my ear
You're a butterfly!"]
för askungar kan sväva fritt,
dansa vilt
ända tills
Ding Dong!
["And butterflies are free to fly,
fly away
high away
Bye bye!"]
Andra kapitlet
(alltjämt berättat genom Prinsens dagbok)
Hur klänningen blev klar var möss mysterium
Ditt toalettbord,
ett ordlöst halsband
ringlar kring ditt liv
["I never realised the passing hours
of evening showers,
a slip noose hanging
in my darkest dreams"]
Du kvävs snart här i slottets spökgrå land
blott en piga styvmorsstyrd av drottninghand
["I'm strangled by your haunted social scene,
just a pawn out-played by dominating Queen"]
Du stack från balen för tidigt
Faan!
Spegeln rinner smink
Du kramar om din kropp till sömns
silvervåt
Din oskuld lever ännu kvar
["It's four o'clock in the morning
Damn it!
Listen to me good!
I'm sleeping with myself tonight,
saved in time
Thank God my music's still alive!"]
Re
Någon såg min blick inatt
Askungen?!
Jag ville ta din fot ifatt
Vem var du?
["Someone saved my life tonight,
sugar bear!
You almost had your hooks in me,
didn't you dear?"]
Du närmast trollband mig med sorg
Glasmagnet
Hemlighet
Längs armar rann söt stearin
Du blev fladdermus...
["You nearly had me roped and tied
Altar-bound
Hypnotised
Sweet freedom whispered in my ear
You're a butterfly!"]
för askungar kan sväva fritt,
dansa vilt
ända tills
Ding Dong!
["And butterflies are free to fly,
fly away
high away
Bye bye!"]
898
Elton John's Sugar Bear Butterfly blir ASKUNGEN
=min omförtrollning av "Someone Saved My Life Tonight", en av hans relativt bortglömda, men inte desto mindre starka pianoballader, som återfinns på plattan Captain Fantastic & Brown Dirt Cowboy (1975)
första kapitlet
(berättat genom Prinsens dagbok)
När du drömmer om soluppgång,
sista sång,
kristallklar bal
upp i slottets högsta sal
["When I think of those East End lights,
muggy nights,
the curtains drawn
in the little room downstairs"]
Tjänsteflicka askgrå räddar druvor ur eld
Styvsystrar o drottning hånler, ber få räknat dem
["Prima Donna lord, you really should have been there
Sitting like a princess perched in her electric chair"]
tar en till likör
och snart hörs ingens
röst förskräckt
Fin maskerad av drogrus,
din knektkamrat
uppträder i jokerdräkt
["and it's one more beer
and I don't hear you
anymore
We've all gone crazy lately,
my friends out there
rolling round the basement floor"]
Re
Någon såg min blick inatt
Askungen?!
Jag ville ta din fot ifatt
Vem var du?
["Someone saved my life tonight,
sugar bear!
You almost had your hooks in me,
didn't you dear?"]
Du närmast trollband mig med sorg
Glasmagnet
Hemlighet
Längs armar rann söt stearin
Du blev fladdermus...
["You nearly had me roped and tied
Altar-bound
Hypnotised
Sweet freedom whispered in my ear
You're a butterfly!"]
för askungar kan sväva fritt,
dansa vilt
ända tills
Ding Dong!
["And butterflies are free to fly,
fly away
high away
Bye bye!"]
Andra kapitlet
(alltjämt berättat genom Prinsens dagbok)
Hur klänningen blev klar var möss mysterium
Ditt toalettbord,
ett ordlöst halsband
ringlar kring ditt liv
["I never realised the passing hours
of evening showers,
a slip noose hanging
in my darkest dreams"]
Du kvävs snart här i slottets spökgrå land
blott en piga styvmorsstyrd av drottninghand
["I'm strangled by your haunted social scene,
just a pawn out-played by dominating Queen"]
Du stack från balen för tidigt
Faan!
Spegeln rinner smink
Du kramar om din kropp till sömns
silvervåt
Din oskuld lever ännu kvar
["It's four o'clock in the morning
Damn it!
Listen to me good!
I'm sleeping with myself tonight,
saved in time
Thank God my music's still alive!"]
Re
Någon såg min blick inatt
Askungen?!
Jag ville ta din fot ifatt
Vem var du?
["Someone saved my life tonight,
sugar bear!
You almost had your hooks in me,
didn't you dear?"]
Du närmast trollband mig med sorg
Glasmagnet
Hemlighet
Längs armar rann söt stearin
Du blev fladdermus...
["You nearly had me roped and tied
Altar-bound
Hypnotised
Sweet freedom whispered in my ear
You're a butterfly!"]
för askungar kan sväva fritt,
dansa vilt
ända tills
Ding Dong!
["And butterflies are free to fly,
fly away
high away
Bye bye!"]
898
6 oktober 2009
ett gammalt Barn [förbli i Fantasi]
909
Och Forever Young både vill och måste jag spegla, delvis förvränga innehållet, inte blott omtrolla språket. Alphaville har ett franskt namn av en utopisk stad, men var en tysk synthpopgrupp, som spelade som om det vore den bästa brittiska musik, med amerikanska visioner. Deras låtar är skrivna och sjungna av Marion Gold, kapténen på Alphaville, och fast de skapade intressant material tidigare så är Forever Young från debutplattan (1984).
part I
Dansar en foxtrot i stroboskop
Stjärnrymden väntar, fäller upp teleskop
Längtar efter fred, men förväntar oss krig
Var ska meteoriten landa nu?
["Let's dance in style, let's dance for awhile
Heaven can wait, we're only watching the skies
Hoping for the best, but expecting the worst
Are you going to drop the bomb or not?"]
Vill vi dö unga - vill vi leva gamla?
Vår kraft är oändlig, fast vi ofta kan ramla
Sitter i ett timglas, spelar med laser
när Skywalker blir Stardust
["Let us die young or let us live forever
We don't have the power, but we never say never
Sitting in a sandpit, life is a short trip
The music's for the sad men"]
Kan du förstå hur två liv blir tre?
Våra rosa ögon mot månars sken
Ber om befruktan, men solen är en
Nu jagar BladeRunner dockan
["Can you imagine when this race is won
Turn our golden faces into the sun
Praising our leaders, we're getting in tune
The music's played by the madmen"]
Ett gammalt barn
Låt mig förbli ett gammalt barn
Vill du verkligen dö ut som vuxen?
Jag lever
förevigt
["Forever young
I want to be forever young
Do you really want to live forever?
Forever
and ever"]
part II
Diggar du rosa - kan du bära brunt?
Syndar med synthesizer - frossar full blues?
Vad du än spelar blir snart till din roll
Varför välja håll...?
["Some are like water, some are like the heat
Some are a melody and some are the beat
Sooner or later they all will be gone
Why don't they stay young?"]
Jag vill utvecklas långt, men bara om
min måne kan se mig rida bort var gång
Vuxna är stjärnor i svarta hål
men barn är ännu solar
["It's so hard to get old without a cause
I don't want to perish like a fading horse
Youth is like diamonds in the sun
And dimonds are forever"]
Oändlig historia kunde hända inatt,
en sista saga och du blir matt
Världens figurer svävar ut ur sin bok
Ditt ord flyger in...
["So many adventures couldn't happen today
So many songs we forgot to play
So many dreams are swinging out of the blue
We let them come true"]
I fantasi
Låt mig förbli i fantasi
Vill du vilse gå i verkligheten?
Den pekar,
förnekar
["Forever young
I want to be forever young
Do you really want to live forever?
Forever
and ever"]
Ett gammalt barn
Låt mig förbli ett gammalt barn
Vill du verkligen dö ut som vuxen?
Jag lever
förevigt ung.
["Forever young
I want to be forever young
Do you really want to live forever?
Forever,
forever young."]
909
Och Forever Young både vill och måste jag spegla, delvis förvränga innehållet, inte blott omtrolla språket. Alphaville har ett franskt namn av en utopisk stad, men var en tysk synthpopgrupp, som spelade som om det vore den bästa brittiska musik, med amerikanska visioner. Deras låtar är skrivna och sjungna av Marion Gold, kapténen på Alphaville, och fast de skapade intressant material tidigare så är Forever Young från debutplattan (1984).
part I
Dansar en foxtrot i stroboskop
Stjärnrymden väntar, fäller upp teleskop
Längtar efter fred, men förväntar oss krig
Var ska meteoriten landa nu?
["Let's dance in style, let's dance for awhile
Heaven can wait, we're only watching the skies
Hoping for the best, but expecting the worst
Are you going to drop the bomb or not?"]
Vill vi dö unga - vill vi leva gamla?
Vår kraft är oändlig, fast vi ofta kan ramla
Sitter i ett timglas, spelar med laser
när Skywalker blir Stardust
["Let us die young or let us live forever
We don't have the power, but we never say never
Sitting in a sandpit, life is a short trip
The music's for the sad men"]
Kan du förstå hur två liv blir tre?
Våra rosa ögon mot månars sken
Ber om befruktan, men solen är en
Nu jagar BladeRunner dockan
["Can you imagine when this race is won
Turn our golden faces into the sun
Praising our leaders, we're getting in tune
The music's played by the madmen"]
Ett gammalt barn
Låt mig förbli ett gammalt barn
Vill du verkligen dö ut som vuxen?
Jag lever
förevigt
["Forever young
I want to be forever young
Do you really want to live forever?
Forever
and ever"]
part II
Diggar du rosa - kan du bära brunt?
Syndar med synthesizer - frossar full blues?
Vad du än spelar blir snart till din roll
Varför välja håll...?
["Some are like water, some are like the heat
Some are a melody and some are the beat
Sooner or later they all will be gone
Why don't they stay young?"]
Jag vill utvecklas långt, men bara om
min måne kan se mig rida bort var gång
Vuxna är stjärnor i svarta hål
men barn är ännu solar
["It's so hard to get old without a cause
I don't want to perish like a fading horse
Youth is like diamonds in the sun
And dimonds are forever"]
Oändlig historia kunde hända inatt,
en sista saga och du blir matt
Världens figurer svävar ut ur sin bok
Ditt ord flyger in...
["So many adventures couldn't happen today
So many songs we forgot to play
So many dreams are swinging out of the blue
We let them come true"]
I fantasi
Låt mig förbli i fantasi
Vill du vilse gå i verkligheten?
Den pekar,
förnekar
["Forever young
I want to be forever young
Do you really want to live forever?
Forever
and ever"]
Ett gammalt barn
Låt mig förbli ett gammalt barn
Vill du verkligen dö ut som vuxen?
Jag lever
förevigt ung.
["Forever young
I want to be forever young
Do you really want to live forever?
Forever,
forever young."]
909
4 oktober 2009
folkfulla trollens gåta
313
Det Gåtfulla Folket goes Den Mänskliga Faktorn
Omförtrollning av visan där lyriken är komponerad av Beppe Wolgers o musiken av Olle Adolphson
R 1
Troll är ett folk och de bor i ett välbekant land,
denna stad är ett träsk och en park
Här under broar går trollungar sällan i hand,
ty de styr en mot tre på sin ark
["Barn är ett folk och dom bor i ett främmande land,
detta land är ett regn och en pöl
Över den pölen går pojkarnas båtar ibland
och dom glider så fint utan köl"]
S 1
Där smyger älvan som samlar på killar,
hon har hundratolv
Tomten av tid står så tankfull, men trillar
i trolltrappans torn
["Där går en flicka som samlar på stenar,
hon har en miljon
Kungen av träd sitter stilla bland grenar
i trädkungens tron"]
T 1
Här lufsar farbrorn som skäller på sång
Där är prinsessan som sydde ballong
utav sin BH
När nån förtrollats i dimman till man
får han se två
Alla är troll och de utgör den mänskliga faktorn
["Där går en pojke som skrattar åt snö
Där går en flicka som gjorde en ö
av femton kuddar
Där går en pojke och allting blir glass
som han snuddar
Alla är barn och dom tillhör det gåtfulla folket"]
R 2
Troll är som folk och de bor i en välordnad stad,
denna gränd har en lounge och ett hak
Här finner alls ingen fjortis sin våta oas,
ändå pinkas helt fritt på vart tak
["Barn är ett folk och dom bor i ett främmande land,
detta land är en äng och en vind
Där finner kanske en pojke ett nytt samarkand
och far bort på en svängande grind"]
S 2
Högt gungar gumman som samlar på barnbarn,
snart blir hon ett själv
Nyss i ett nät skrev poetfisken trådlöst
att sjön är en älv
["Där går en flicka som sjunger om kottar,
själv äger hon två
Där vid ett plank står en pojke och klottrar
att jorden är blå"]
T 2
Se, hinduisten som blev folkpartist
Här står spionen och liknar turist
mitt bland spioner
Nu såg en docka en mänsklig gestalt
som hon snodde
Alla är troll och de utgör den mänskliga faktorn
["Där går en pojke som blev indian
Där, där går kungen av skugga runt stan
och skuggar bovar
Där fann en flicka en festlig grimas
som hon provar
Alla är barn och dom tillhör det gåtfulla folket"]
R 3
Troll är som vi fast de bor i en ostyrig gränd,
denna port har ett lås och en kod
Innanför utspelas våldtäktsproblemen igen,
sällan spökas på svart kyrkogård
["Barn är ett folk och dom bor i ett främmande land,
detta land är en gård och ett skjul
Där sker det farliga tågöverfallet ibland
vackra kvällar när månen är gul"]
S 3
Där i mobilen man gissar på pengar,
förlorar sin tid
Myspace o youtube strax inbyggt i sängar,
en dröm ögonvid
["Där går en pojke och gissar på bilar,
själv vinner han jämt
Fåglarnas sånger i olika stilar
är magiska skämt"]
T 3
Här är ett skitsött fodral en essens
Bär, bär mig bortom all sans med en dans
tigger en drottning
Här spelar kungar om vems drag det var
före kriget
Alla är troll och de utgör den mänskliga faktorn
["Där blir en värdelös sak till en skatt
Där, där blir sängar till fartyg en natt
och går till månen
Där finns det riken som ingen av oss
tar ifrån dem
Alla är barn, och dom tillhör det gåtfulla folket"]
313
Det Gåtfulla Folket goes Den Mänskliga Faktorn
Omförtrollning av visan där lyriken är komponerad av Beppe Wolgers o musiken av Olle Adolphson
R 1
Troll är ett folk och de bor i ett välbekant land,
denna stad är ett träsk och en park
Här under broar går trollungar sällan i hand,
ty de styr en mot tre på sin ark
["Barn är ett folk och dom bor i ett främmande land,
detta land är ett regn och en pöl
Över den pölen går pojkarnas båtar ibland
och dom glider så fint utan köl"]
S 1
Där smyger älvan som samlar på killar,
hon har hundratolv
Tomten av tid står så tankfull, men trillar
i trolltrappans torn
["Där går en flicka som samlar på stenar,
hon har en miljon
Kungen av träd sitter stilla bland grenar
i trädkungens tron"]
T 1
Här lufsar farbrorn som skäller på sång
Där är prinsessan som sydde ballong
utav sin BH
När nån förtrollats i dimman till man
får han se två
Alla är troll och de utgör den mänskliga faktorn
["Där går en pojke som skrattar åt snö
Där går en flicka som gjorde en ö
av femton kuddar
Där går en pojke och allting blir glass
som han snuddar
Alla är barn och dom tillhör det gåtfulla folket"]
R 2
Troll är som folk och de bor i en välordnad stad,
denna gränd har en lounge och ett hak
Här finner alls ingen fjortis sin våta oas,
ändå pinkas helt fritt på vart tak
["Barn är ett folk och dom bor i ett främmande land,
detta land är en äng och en vind
Där finner kanske en pojke ett nytt samarkand
och far bort på en svängande grind"]
S 2
Högt gungar gumman som samlar på barnbarn,
snart blir hon ett själv
Nyss i ett nät skrev poetfisken trådlöst
att sjön är en älv
["Där går en flicka som sjunger om kottar,
själv äger hon två
Där vid ett plank står en pojke och klottrar
att jorden är blå"]
T 2
Se, hinduisten som blev folkpartist
Här står spionen och liknar turist
mitt bland spioner
Nu såg en docka en mänsklig gestalt
som hon snodde
Alla är troll och de utgör den mänskliga faktorn
["Där går en pojke som blev indian
Där, där går kungen av skugga runt stan
och skuggar bovar
Där fann en flicka en festlig grimas
som hon provar
Alla är barn och dom tillhör det gåtfulla folket"]
R 3
Troll är som vi fast de bor i en ostyrig gränd,
denna port har ett lås och en kod
Innanför utspelas våldtäktsproblemen igen,
sällan spökas på svart kyrkogård
["Barn är ett folk och dom bor i ett främmande land,
detta land är en gård och ett skjul
Där sker det farliga tågöverfallet ibland
vackra kvällar när månen är gul"]
S 3
Där i mobilen man gissar på pengar,
förlorar sin tid
Myspace o youtube strax inbyggt i sängar,
en dröm ögonvid
["Där går en pojke och gissar på bilar,
själv vinner han jämt
Fåglarnas sånger i olika stilar
är magiska skämt"]
T 3
Här är ett skitsött fodral en essens
Bär, bär mig bortom all sans med en dans
tigger en drottning
Här spelar kungar om vems drag det var
före kriget
Alla är troll och de utgör den mänskliga faktorn
["Där blir en värdelös sak till en skatt
Där, där blir sängar till fartyg en natt
och går till månen
Där finns det riken som ingen av oss
tar ifrån dem
Alla är barn, och dom tillhör det gåtfulla folket"]
313
3 oktober 2009
trappans tredje cirkusartist
313
TrollClown längs trenne håll eller mer
=transformering av visan "Saga"
av naturlyrikens egen ärkemagiker Alf Hambe
från hans album Molom (-76)
Från vart och ett av trappans trenne steg
där går en clown
och spelar klarinett åt varsitt håll
["I vart och ett av världens fyra hörn
där står ett troll
och blåser spröda toner i en flöjt"]
Om strax en organist
kan kompa liksom sist
då snubblar tvenne clowner mens den tredje skrattar still
["När någon violin
kan fånga melodin
så blåsa strax de fyra trollen flöjtfanfar i moll"]
Nu flyger en applåd från milijarder
mens månen skiner tyst som en ballong
När lindanserskan seglar över rader
då gungar hela cirkusen i sång
["Då duggar stjärnor ner i milijoner
och solen springer sönder med en knall
Då glida skepp med svarta skorpioner
där oceanen lutar mot sitt fall"]
Och framåt över åkerfält och kullar
där rullar tältet in i dimmans skog
Till sist har oganisten fått prinsessan
att visa sina trick; de trollar nog
["Men upp mot rymd och ljus skall flöjtljud föra
den speleman som spröda toner fann
Fast det är svårt att trollflöjtstoner höra
så lyssna noga, lyssna speleman!"]
313
TrollClown längs trenne håll eller mer
=transformering av visan "Saga"
av naturlyrikens egen ärkemagiker Alf Hambe
från hans album Molom (-76)
Från vart och ett av trappans trenne steg
där går en clown
och spelar klarinett åt varsitt håll
["I vart och ett av världens fyra hörn
där står ett troll
och blåser spröda toner i en flöjt"]
Om strax en organist
kan kompa liksom sist
då snubblar tvenne clowner mens den tredje skrattar still
["När någon violin
kan fånga melodin
så blåsa strax de fyra trollen flöjtfanfar i moll"]
Nu flyger en applåd från milijarder
mens månen skiner tyst som en ballong
När lindanserskan seglar över rader
då gungar hela cirkusen i sång
["Då duggar stjärnor ner i milijoner
och solen springer sönder med en knall
Då glida skepp med svarta skorpioner
där oceanen lutar mot sitt fall"]
Och framåt över åkerfält och kullar
där rullar tältet in i dimmans skog
Till sist har oganisten fått prinsessan
att visa sina trick; de trollar nog
["Men upp mot rymd och ljus skall flöjtljud föra
den speleman som spröda toner fann
Fast det är svårt att trollflöjtstoner höra
så lyssna noga, lyssna speleman!"]
313
1 oktober 2009
till min ängel
eller musa
den magnetiska poeten
(som rymmer allt)
halvt spegelvriden version av
raj montana bands låt "o allt jag rymmer"
från deras album änglar o sjakaler (-84)
med musik, sång o lyrik av dan hylander
(med viss hjälp av py bäckman)
första versen
du är den ängel jag har burit
när ingen männ'ska var min livsvän
["du är den vän jag alltid saknat
när alla andra vänt mig ryggen"]
du är min sol som ännu lyser
som jag glömt bort i tusen månvarv
["du är den plats jag alltid letat
när jag förlorat mig i cirklar"]
du finns i nätter när jag skriver
i tungans tysta iver
jag dricker dina bröst
["du är de morgnar jag besjunger
mitt bröd i denna hunger
mitt vatten och min tröst"]
och mer än nånsin är du flickan
som ger mig lust att dikta
du ser min spegel klart
["men mest av allt är du den kvinna
som lärt mig hur man älskar
och glömmer bort sig själv"]
andra versen
jag är så dålig på att älska
jag är för bra på fantasier
["jag har så lätt för att bli sårad
jag har så svårt att visa känslor"]
de flesta tror att det är klokhet
och några anar det är blyghet
["och vissa tror att det är högmod
och andra tror att det är kyla"]
men det är rädsla för min kåthet
att vänskapen skall skymmas
när lågan flammar upp
["men det är skräcken för att hånas
just när jag är helt naken
som gör mig lite skygg"]
så om du öppnar dina fönster
och ser mig klättra in här
så är jag minst sagt kär
["så när jag stänger mina dörrar
så tar jag inte avstånd
jag är helt enkelt rädd"]
första refrängen
för det du drömmer blir min verklighet
i den sekund som rymmer evighet
["och allt jag rymmer vill jag skänka dig
i alla stunder när jag öppnar mig"]
då det som enar oss är tanken
vill du forma mig
du är en ängel i min kropp
["när allt som skiljer oss är värme
kan jag finna ro
då är jag allting jag vill va'"]
säg, vill du här och nu förbanna mig
för varje dag jag nonchalerar dig
["men kan du någonsin förlåta mig
för alla gånger jag har sårat dig"]
du har ju lyst här hela tiden
mens jag suttit blind
för du är rösten i min dikt
["jag har fått slåss så hårt och länge
för att ta mig fram
att jag ser spöken överallt"]
tredje versen
och fast vi aldrig kommer välja
mellan att dödas eller födas
["och om jag nån gång tvingas välja
ett enda ögonblick att spara"]
för allt som nånsin existerar
kan bara glömmas eller minnas
["av detta långa liv på jorden
ett enda minne att bevara"]
så skall jag ändå välja livet
och särskilt sista gången
vi trodde det tog slut
["då vill jag minnas första gången
vi drack varandras ömhet
och möttes i extas"]
du kände botten av min rädsla
för jordisk kamp och ondska
du skänkte längtans vin
["då såg jag djupet av den kärlek
ett männ'sko-hjärta äger
och fylldes utav hopp"]
andra refrängen
i detta rummet har jag fångat dig
ur varje vinkel skall jag frige dig
["i allt jag rymmer vill jag måla dig
i alla färger vill jag forma dig"]
i dina bilder bor de gränder
som jag tecknar ner
så kan du drömma dem för mig
["i mina sånger finns den fristad
där mitt hjärta bor
och jag vill sjunga dem för dig"]
säg, vill du här och nu begränsa mig
för varje natt jag söker sluka dig
["men kan du någonsin förlåta mig
för alla gånger jag förnekat dig"]
du känns så orgiastiskt gränslös
jag vill släcka dig
men jag vill tända dig igen
["jag kan va' självupptaget tanklös
men jag älskar dig
och vill dig alltid bara väl"]
coda (kör)
släpp fram
släpp in
släpp ut
släpp loss
["håll fast
håll hårt
håll mjukt
håll kvar"]
909
den magnetiska poeten
(som rymmer allt)
halvt spegelvriden version av
raj montana bands låt "o allt jag rymmer"
från deras album änglar o sjakaler (-84)
med musik, sång o lyrik av dan hylander
(med viss hjälp av py bäckman)
första versen
du är den ängel jag har burit
när ingen männ'ska var min livsvän
["du är den vän jag alltid saknat
när alla andra vänt mig ryggen"]
du är min sol som ännu lyser
som jag glömt bort i tusen månvarv
["du är den plats jag alltid letat
när jag förlorat mig i cirklar"]
du finns i nätter när jag skriver
i tungans tysta iver
jag dricker dina bröst
["du är de morgnar jag besjunger
mitt bröd i denna hunger
mitt vatten och min tröst"]
och mer än nånsin är du flickan
som ger mig lust att dikta
du ser min spegel klart
["men mest av allt är du den kvinna
som lärt mig hur man älskar
och glömmer bort sig själv"]
andra versen
jag är så dålig på att älska
jag är för bra på fantasier
["jag har så lätt för att bli sårad
jag har så svårt att visa känslor"]
de flesta tror att det är klokhet
och några anar det är blyghet
["och vissa tror att det är högmod
och andra tror att det är kyla"]
men det är rädsla för min kåthet
att vänskapen skall skymmas
när lågan flammar upp
["men det är skräcken för att hånas
just när jag är helt naken
som gör mig lite skygg"]
så om du öppnar dina fönster
och ser mig klättra in här
så är jag minst sagt kär
["så när jag stänger mina dörrar
så tar jag inte avstånd
jag är helt enkelt rädd"]
första refrängen
för det du drömmer blir min verklighet
i den sekund som rymmer evighet
["och allt jag rymmer vill jag skänka dig
i alla stunder när jag öppnar mig"]
då det som enar oss är tanken
vill du forma mig
du är en ängel i min kropp
["när allt som skiljer oss är värme
kan jag finna ro
då är jag allting jag vill va'"]
säg, vill du här och nu förbanna mig
för varje dag jag nonchalerar dig
["men kan du någonsin förlåta mig
för alla gånger jag har sårat dig"]
du har ju lyst här hela tiden
mens jag suttit blind
för du är rösten i min dikt
["jag har fått slåss så hårt och länge
för att ta mig fram
att jag ser spöken överallt"]
tredje versen
och fast vi aldrig kommer välja
mellan att dödas eller födas
["och om jag nån gång tvingas välja
ett enda ögonblick att spara"]
för allt som nånsin existerar
kan bara glömmas eller minnas
["av detta långa liv på jorden
ett enda minne att bevara"]
så skall jag ändå välja livet
och särskilt sista gången
vi trodde det tog slut
["då vill jag minnas första gången
vi drack varandras ömhet
och möttes i extas"]
du kände botten av min rädsla
för jordisk kamp och ondska
du skänkte längtans vin
["då såg jag djupet av den kärlek
ett männ'sko-hjärta äger
och fylldes utav hopp"]
andra refrängen
i detta rummet har jag fångat dig
ur varje vinkel skall jag frige dig
["i allt jag rymmer vill jag måla dig
i alla färger vill jag forma dig"]
i dina bilder bor de gränder
som jag tecknar ner
så kan du drömma dem för mig
["i mina sånger finns den fristad
där mitt hjärta bor
och jag vill sjunga dem för dig"]
säg, vill du här och nu begränsa mig
för varje natt jag söker sluka dig
["men kan du någonsin förlåta mig
för alla gånger jag förnekat dig"]
du känns så orgiastiskt gränslös
jag vill släcka dig
men jag vill tända dig igen
["jag kan va' självupptaget tanklös
men jag älskar dig
och vill dig alltid bara väl"]
coda (kör)
släpp fram
släpp in
släpp ut
släpp loss
["håll fast
håll hårt
håll mjukt
håll kvar"]
909
in Runt ut
TrollTagen av mörk ClownMadame
spegelvrängning av Niklas Strömstedts "Runt, Runt, Runt"
en cellobaserad vals
bland de odödliga pärlorna från hans bästa tid Om!
första versen
Jag känner en dam
som lever djupt in i sin ram
med mörkaste blick
i ett vitt månansikt(e),
en clown hypnotisk som fan
["Jag kände en man
som bodde långt bort i sitt land
Hans skugga är kvar
men den ger inga svar
om vem som håller hans hand"]
Hon röva' bort
en svart yngling från stan
Med hans lem i sin hand
red de bort till ett land
Kom hem efter fyra-fem dygn
["Han blev besatt
av en flicka i vitt
Hennes arm om hans hals
i en vaggande vals
De dansade natt efter natt"]
Re i
Ut
och så in
och så ut
hur böljande bröst skjuter ut
Han slickar sig mätt
och han slukar en skvätt
ur den källan som tycks utan slut
["Runt
det går runt
det går runt
och klänningens tyg är så tunt
Kom kyss mig igen
och du vet hur det känns
när man lever en enda sekund"]
andra versen
Inget blev kvar
bara lukten av säd i ett hav
Någon stod på ett berg
Någon såg deras färg
Någon längtar sitt träd fyllt av sav
["Allt som försvann
var väl bara en kvinna, en man
Ingen vet var de finns
Ingen minns vad de minns
Ingen hinner vad de aldrig hann"]
Re ii
In
och så ut
och så in
Skall han älska sig fullkomligt blind?
Vill hon slita sin kjol?
Kan han se hennes sol?
Längre in...
Ända ut...
Längre in...
["Runt
det går runt
det går runt
Kan jag stanna intill dig en stund?
Kan jag be dig om mer?
Kan du se vad jag ser?
Det går runt
det går runt
det går runt..."]
intermezzo
Jag stirrar på fotot helt stum
mens solglimt går genom gardin till mitt rum
Jag vill minnas hur den kvinnan fanns
som en sann fantasi
i en dröm som för alltid blir fri
["Jag vänder upp huv'et och ser
hur molnen på himlen försvinner allt mer
och jag hoppas de finns någon stans
att de inte ger upp
att de hittar tillbaks till varann"]
Re + Re
909
spegelvrängning av Niklas Strömstedts "Runt, Runt, Runt"
en cellobaserad vals
bland de odödliga pärlorna från hans bästa tid Om!
första versen
Jag känner en dam
som lever djupt in i sin ram
med mörkaste blick
i ett vitt månansikt(e),
en clown hypnotisk som fan
["Jag kände en man
som bodde långt bort i sitt land
Hans skugga är kvar
men den ger inga svar
om vem som håller hans hand"]
Hon röva' bort
en svart yngling från stan
Med hans lem i sin hand
red de bort till ett land
Kom hem efter fyra-fem dygn
["Han blev besatt
av en flicka i vitt
Hennes arm om hans hals
i en vaggande vals
De dansade natt efter natt"]
Re i
Ut
och så in
och så ut
hur böljande bröst skjuter ut
Han slickar sig mätt
och han slukar en skvätt
ur den källan som tycks utan slut
["Runt
det går runt
det går runt
och klänningens tyg är så tunt
Kom kyss mig igen
och du vet hur det känns
när man lever en enda sekund"]
andra versen
Inget blev kvar
bara lukten av säd i ett hav
Någon stod på ett berg
Någon såg deras färg
Någon längtar sitt träd fyllt av sav
["Allt som försvann
var väl bara en kvinna, en man
Ingen vet var de finns
Ingen minns vad de minns
Ingen hinner vad de aldrig hann"]
Re ii
In
och så ut
och så in
Skall han älska sig fullkomligt blind?
Vill hon slita sin kjol?
Kan han se hennes sol?
Längre in...
Ända ut...
Längre in...
["Runt
det går runt
det går runt
Kan jag stanna intill dig en stund?
Kan jag be dig om mer?
Kan du se vad jag ser?
Det går runt
det går runt
det går runt..."]
intermezzo
Jag stirrar på fotot helt stum
mens solglimt går genom gardin till mitt rum
Jag vill minnas hur den kvinnan fanns
som en sann fantasi
i en dröm som för alltid blir fri
["Jag vänder upp huv'et och ser
hur molnen på himlen försvinner allt mer
och jag hoppas de finns någon stans
att de inte ger upp
att de hittar tillbaks till varann"]
Re + Re
909
30 september 2009
tigger ingalunda åtrån
313
Fiskar för en gångs skull fram ett stycke från 50-talet, gör pastisch på Paul Ankas första pärla Diana (som här blivit Demona m fl), klär hans romantiska pop-prinsessa i nutidens mer direkt sexuella dräkt, som nog skulle passat ännu bättre i dåtidens raggarklimat(?)
I
jag så gammal
du så ung
långt från drottning
blir snart kung
[I'm so young and
you're so old
This, my darling,
I've been told]
tar om jag vill
ha en tjej
tigger aldrig
nånsin, nej
[I don't care just
what they say
'cause forever
I will pray]
du och jag skall
stanna kvar
i vårt luftslott
fjorton dar
[You and I will
be as free
as the birds up
in the trees]
kom nu,
kom igen,
Demona
[Oh, please
stay by me,
Diana]
II
kåt som satan, kom
ge mer törst
mm, madonna
du har bröst
[Thrills I get when you
hold me close
Oh, my darling,
you're the most]
hånglar skönt så
hångla mig
nå, min månbrud
ser på dig!
[I love you but
d'you love me
Oh, Diana,
can't you see?]
knullar dig med
rusets fart
när jag vet vi skall
skiljas snart
[I love you with
all my heart
and I hope we will
never part]
kom nu,
kom igen,
Lolita
[Oh, please
stay with me,
Diana]
(st)i(ck)
lilla katten
sköna lera
båda vet vi
vi har flera
fast du är
favorit
kom hit, kom hit
[Oh, my darling,
oh, my lover
Tell me that there
is no other
I love you
with my heart
O-ooh, o-ooh]
III
kom hit, kom hit, kom hit, kom hit, kom
kanske du kan
bli min brud
kanske delas
ringen itu
[o-oh, o-oh, o-oh, o-oh, o
Only you can
take my heart
Only you can
tear it apart]
när jag närmar mig din
varma barm
spelar tungan, gungar
stjärtens charm
[When you hold me in your
lovin' arms
I can feel you givin'
all your charms]
ta mig, drottning, i din
mun så våt
sug mig, docka, du är
ändlöst kåt
[Hold me, darling, ho-ho
hold me tight
Squeeze me, baby, with-a
all you might]
kom nu,
kom igen,
Magneta
[Oh, please
stay with me,
Diana]
313
Fiskar för en gångs skull fram ett stycke från 50-talet, gör pastisch på Paul Ankas första pärla Diana (som här blivit Demona m fl), klär hans romantiska pop-prinsessa i nutidens mer direkt sexuella dräkt, som nog skulle passat ännu bättre i dåtidens raggarklimat(?)
I
jag så gammal
du så ung
långt från drottning
blir snart kung
[I'm so young and
you're so old
This, my darling,
I've been told]
tar om jag vill
ha en tjej
tigger aldrig
nånsin, nej
[I don't care just
what they say
'cause forever
I will pray]
du och jag skall
stanna kvar
i vårt luftslott
fjorton dar
[You and I will
be as free
as the birds up
in the trees]
kom nu,
kom igen,
Demona
[Oh, please
stay by me,
Diana]
II
kåt som satan, kom
ge mer törst
mm, madonna
du har bröst
[Thrills I get when you
hold me close
Oh, my darling,
you're the most]
hånglar skönt så
hångla mig
nå, min månbrud
ser på dig!
[I love you but
d'you love me
Oh, Diana,
can't you see?]
knullar dig med
rusets fart
när jag vet vi skall
skiljas snart
[I love you with
all my heart
and I hope we will
never part]
kom nu,
kom igen,
Lolita
[Oh, please
stay with me,
Diana]
(st)i(ck)
lilla katten
sköna lera
båda vet vi
vi har flera
fast du är
favorit
kom hit, kom hit
[Oh, my darling,
oh, my lover
Tell me that there
is no other
I love you
with my heart
O-ooh, o-ooh]
III
kom hit, kom hit, kom hit, kom hit, kom
kanske du kan
bli min brud
kanske delas
ringen itu
[o-oh, o-oh, o-oh, o-oh, o
Only you can
take my heart
Only you can
tear it apart]
när jag närmar mig din
varma barm
spelar tungan, gungar
stjärtens charm
[When you hold me in your
lovin' arms
I can feel you givin'
all your charms]
ta mig, drottning, i din
mun så våt
sug mig, docka, du är
ändlöst kåt
[Hold me, darling, ho-ho
hold me tight
Squeeze me, baby, with-a
all you might]
kom nu,
kom igen,
Magneta
[Oh, please
stay with me,
Diana]
313
Schack matt Marionett
mirroring Katy Perry's Mannequin man
ytterligare en sångtextTransformerande pastischversion, nu av en nutida bruds roliga rock, kaxig o självironisk men genuint undrande, med intrikata kärleksdilemman i fram- och bakfickan, som gör en riktigt spelsugen
A 1
Hur blir du intim med mig
när jag låtsas ej se dig
- hur känner du
min åtrå just här nu?
[How do I get close to you
when you keep it all on mute -
how will I know
the right way to love you?]
A 2
En dam behöver sällan ändra sin frame
Schacka matt en kung är inget game
Men hästen har skräck
att hoppa för långt i streck
[Usually the Queen are figuring out
breaking down the Man is no work-out
But I have no clue
how to get through to you]
B 1
Du vill slå kull mig för att se om jag höll
att rida din pjäs
Kommer upp först när ridån föll ner
[I wanna hit you just to see if you cry
Keep knocking on wood,
hoping there's a real boy inside]
Re 1
Ibland blir jag kung
men mest är jag marionett
Jag stryker i smyg
längs ditt klänningstyg
Då är jag snart kung
[Cause you're not a man
You're just a mannequin
I wish you could feel
that my love is real
But you're not a man]
A 3
Du önskar att mitt torn fick liv
blev en robot med fri fantasi
rentav löpte snett
och blinka mot dig så fräckt
[I wish I could just turn you on
put a battery in, make you talk,
even pull a string
for you to say anything]
A 4
Jag ger dig knappast garanti
Låter helt plötsligt draget bli
och du får pussla på
tills du fixat mitt glapp ändå
[With you there is no guarantee
only expired warranty
a bunch of broken parts
And I can't seem to find your heart]
B 2
Jag är en narr, jag är en narr, jag är en narr
som spelar att han är narr
När knekten knäckts gör svartvit drottning rokad
[I'm such a fool, I'm such a fool, I'm such a fool
oh, this one's outta my hands
and I can't put you back together again]
Re 2
Ibland är jag kung
men ännu mer marionett
Jag känner min hand
justera ditt band
Jag är ingen man
[Cause you're not a man
You're just a mannequin
I wish you could feel
that my love is real
But you're not a man]
Re 3
Jag är en snopp
Skall jag någonsin bli hel, stark kropp?
som kan nå fram,
ro damen iland
[You're just a toy
Could you ever be a real, real boy
and understand?
But you're not a man]
C 1
Om förväntan är hindret
så räddar oss handling, drottning
Du kan få mig bli fri
om du vägrar mig tid, drottning
Allt är nu
helt utan slut
slås döden ut
[If the past is the problem
our future could solve them, baby
I could bring it alive
if you let me inside, baby
It will hurt
but in the end
you'll be a man]
Re 4
...
...
...
ty blott ibland
så är jag en man
[oh, understand
that you're not a man!]
909
ytterligare en sångtextTransformerande pastischversion, nu av en nutida bruds roliga rock, kaxig o självironisk men genuint undrande, med intrikata kärleksdilemman i fram- och bakfickan, som gör en riktigt spelsugen
A 1
Hur blir du intim med mig
när jag låtsas ej se dig
- hur känner du
min åtrå just här nu?
[How do I get close to you
when you keep it all on mute -
how will I know
the right way to love you?]
A 2
En dam behöver sällan ändra sin frame
Schacka matt en kung är inget game
Men hästen har skräck
att hoppa för långt i streck
[Usually the Queen are figuring out
breaking down the Man is no work-out
But I have no clue
how to get through to you]
B 1
Du vill slå kull mig för att se om jag höll
att rida din pjäs
Kommer upp först när ridån föll ner
[I wanna hit you just to see if you cry
Keep knocking on wood,
hoping there's a real boy inside]
Re 1
Ibland blir jag kung
men mest är jag marionett
Jag stryker i smyg
längs ditt klänningstyg
Då är jag snart kung
[Cause you're not a man
You're just a mannequin
I wish you could feel
that my love is real
But you're not a man]
A 3
Du önskar att mitt torn fick liv
blev en robot med fri fantasi
rentav löpte snett
och blinka mot dig så fräckt
[I wish I could just turn you on
put a battery in, make you talk,
even pull a string
for you to say anything]
A 4
Jag ger dig knappast garanti
Låter helt plötsligt draget bli
och du får pussla på
tills du fixat mitt glapp ändå
[With you there is no guarantee
only expired warranty
a bunch of broken parts
And I can't seem to find your heart]
B 2
Jag är en narr, jag är en narr, jag är en narr
som spelar att han är narr
När knekten knäckts gör svartvit drottning rokad
[I'm such a fool, I'm such a fool, I'm such a fool
oh, this one's outta my hands
and I can't put you back together again]
Re 2
Ibland är jag kung
men ännu mer marionett
Jag känner min hand
justera ditt band
Jag är ingen man
[Cause you're not a man
You're just a mannequin
I wish you could feel
that my love is real
But you're not a man]
Re 3
Jag är en snopp
Skall jag någonsin bli hel, stark kropp?
som kan nå fram,
ro damen iland
[You're just a toy
Could you ever be a real, real boy
and understand?
But you're not a man]
C 1
Om förväntan är hindret
så räddar oss handling, drottning
Du kan få mig bli fri
om du vägrar mig tid, drottning
Allt är nu
helt utan slut
slås döden ut
[If the past is the problem
our future could solve them, baby
I could bring it alive
if you let me inside, baby
It will hurt
but in the end
you'll be a man]
Re 4
...
...
...
ty blott ibland
så är jag en man
[oh, understand
that you're not a man!]
909
28 september 2009
feniXsländans soliga strid
909
min sånglyriska transformering av "The Phoenix"
en hippie-country-visa av Judee Sill
som sjöng sina mästerliga kompositioner under 70-talets första år
(och som närmast kan liknas vid Joni Mitchell vid samma tid)
tills drogrusen snart fick Sill att försvinna från jordens yta
och lämna kvar en skatt som tycks ha återupptäckts av ganska många nu
I
när solen skar i min rosa måne,
spann sitt nät som en skorpion
man kunde nästan höra skyttens båge
hur jag aldrig når över bron,
står helt snett på ena skon
tills bumerangen vänder om, en hel bataljon
"The sun was red and the fires were roarin'
Stars aligned and the webs were spun
I could've sworn I heard my spirit soarin'
Guess I'm always chasin' the sun
Hopin' we will soon be one
Until it turns around to me, then I try to run"
II
när Fenixen flög som stjärnklar flotta,
fosfor brann och min flod blev tyst
jag sökte spotta ord, men svalde solen
i min mage krigas det tyskt
tills Guds avbild blivit rysk,
såg tusen dockor trasiga föll, så han blev nog kysst
"On phosphorous wings the phoenix floated
Fires froze and the sea was hushed
And when I tried to speak, the sun imploded
And the war will wage in my guts
till the Devil bites the dust
I never saw him losin' a race, but I think he must"
III
en vind kom in och ett kryp fick vingar,
sländor steg ifrån träskets troll
- vill frivilligt vi flyga eller tvingas?
ända sen mitt livs förra roll
har solen lyst åt månens håll
om jag är ärlig eller förljugen - har jag nån koll?
"A great storm raged and the power kept growin'
Dragons rose from the land below
And even now I wonder where I'm goin'
Ever since a long time ago
I've tried to let my feelings show
I'd like to think I'm bein' sincere, but I'll never know"
313
min sånglyriska transformering av "The Phoenix"
en hippie-country-visa av Judee Sill
som sjöng sina mästerliga kompositioner under 70-talets första år
(och som närmast kan liknas vid Joni Mitchell vid samma tid)
tills drogrusen snart fick Sill att försvinna från jordens yta
och lämna kvar en skatt som tycks ha återupptäckts av ganska många nu
I
när solen skar i min rosa måne,
spann sitt nät som en skorpion
man kunde nästan höra skyttens båge
hur jag aldrig når över bron,
står helt snett på ena skon
tills bumerangen vänder om, en hel bataljon
"The sun was red and the fires were roarin'
Stars aligned and the webs were spun
I could've sworn I heard my spirit soarin'
Guess I'm always chasin' the sun
Hopin' we will soon be one
Until it turns around to me, then I try to run"
II
när Fenixen flög som stjärnklar flotta,
fosfor brann och min flod blev tyst
jag sökte spotta ord, men svalde solen
i min mage krigas det tyskt
tills Guds avbild blivit rysk,
såg tusen dockor trasiga föll, så han blev nog kysst
"On phosphorous wings the phoenix floated
Fires froze and the sea was hushed
And when I tried to speak, the sun imploded
And the war will wage in my guts
till the Devil bites the dust
I never saw him losin' a race, but I think he must"
III
en vind kom in och ett kryp fick vingar,
sländor steg ifrån träskets troll
- vill frivilligt vi flyga eller tvingas?
ända sen mitt livs förra roll
har solen lyst åt månens håll
om jag är ärlig eller förljugen - har jag nån koll?
"A great storm raged and the power kept growin'
Dragons rose from the land below
And even now I wonder where I'm goin'
Ever since a long time ago
I've tried to let my feelings show
I'd like to think I'm bein' sincere, but I'll never know"
313
27 september 2009
clownens uppspeglande samfärd
909
ur Yamis journal (101-115 yanuami)
101 yanuami
Javisst, Yami, du överlevde hundraårsgränsen! Ännu en gång har du blivit pånyttfödd, glömt bort din rädsla. Den gamle mannen står gråtfärdig vid spegeln och fingrar över barnets skrattande ansikte.
102 yanuami
Jaha, vad ska du hitta på nu, Yami? Vi har ju länge haft ett cirkustält liggandes nere bland ruinerna, visserligen sönderrivet. Fast om du fyller det med något kärleksfullare än luft, men mindre ivrigt än dina händer, så ska vi nog se att en eller annan eldslukerska trampar förbi i sina supersöta dräkter.
103 yanuami
Minsann, Yami, dina kostymärmar är alltjämt svärtade av utslocknade skratt, demoniska illusioner. Ändå står du här i en snö som ännu inte fallit och känner dig bara lycklig. Du jonglerar med månens olika faser, kastar gnistrande kort i skyn och fångar färdigmålade ansikten, vackrare än du vill se.
104 yanuami
Så långt tillbaks du kan minnas, Yami, har mimartister omgivit ditt rum. Deras munnar har hållt hårt om hemligheter som händerna öppet visat för hela universum. Många människor låter sig lätt skrämmas av sådana asymmetriska beteendemönster, men vi ser att din skräck rör sig i helt andra banor.
105 yanuami
Jojo, det går ner, och sen går det upp igen. Emellertid, Yami, är du mer bekymrad över om det går inåt eller utåt. Din inre spiral har åkt hiss så många gånger så du hellre planar ut alltsammans till en galax i rymden. Vi är som sagt solen som ser dig. VI ÄR MINNET SOM STÄNDIGT ÅTERKOPPLAR SIG INIFRÅN VARJE ÖGONKAST NÅGONSIN. Om du har sänt eller tagit emot blickarna är du långt ifrån alltid säker på. Du har bränt ditt ljus i båda ändar. Nu sitter du stolt och rädd och väntar i mitten. Du anar hur hettan skall skjuta dig åt ett håll som inte finns, men som kommer att skapas.
106 yanuami
Yami, du anar inte hur många gånger vi har berättat för dig om attraktionsvärdet i att ta det piano. En pajas får ha pyjamas på sig inne på en nattklubb, likaväl som rymddräkt mitt på blanka trottoaren, ety han är en sorts psykologisk brandsoldat. Däremot du som aldrig har burit smink eller ens åkt rullskridskor - varför kan du inte helt enkelt börja bygga från en hederlig skinnjacka, bli bekväm i den, så kommer du komma närmare dina urskogsparfymer och motorcykelnymfer...
yanuami 107
Nu, Yami, ser det ut som du blivit utgiven som bok. Du vaknar upp, först med känslan av mardröm, som om du ser fler mönster i samma blick än man lyckas göra i den vanliga verkligheten, som om du iakttar ditt liv utifrån, fastän du fortfarande står lika nära allting i rummet - bara det att blicken kommer längre bortifrån - och det blir liksom övermäktigt för en människa, på gränsen till galenskap. Snart känns det mycket bättre, när du inser att du blott ser en kort glimt av allt det som vi redan ser hela tiden.
yanuami 108
Yo, Yami, vi har förstått att det finns en flicka som följer din dagbok. Hon är drömfärgad, en blandning av svart och allt man överhuvudtaget kan se, eller föreställa sig se. Om du vill eller vågar kan vi klä ut oss till clowndockor och leda er i marionettrådar upp genom taket, ut från era fängelser en stund tills ni vill hem igen.
yanuami 109
Jamen, Yami, din fantasi vill ju inte bara vara en fascinerande upplevelse av möjligheter. Du vill faktiskt bli förstådd också, även fast allt inte behöver förklaras eller beskrivas med andra ord. Den här föreställningen är det som är, och vi älskar den.
110 Yam
inatt kan jag göra vad jag vill
ni iakktar fortfarande från rymden
emellertid era ögon vill tydligen inte att jag låter bli
111 Yam
i spegeln ritar jag en figur som är Yami
sen tar jag trolltrapporna ner till elddanserskans cell
ni skulle inte bli instängda i elevatorn ifall den fastnar
112 Yam
vi uppträdde inatt i cirkusens ödelagda himlavalv
alla strålarna var på så jag såg igenom hennes svartaste dräkt
det är skönare än jag kan tro och bara nästan så svårt
113 yanuami
Vi såg för en stund hur du var jag. Bra kämpat, Yami, men nu har du stängt in dig igen i dina tankegångar för att inte bli förvirrad av scenens öppenhet. När jag är koncentrerad nog att klättra upp på nytt kommer vi vara tystare, så du inte pratar bort hela känslan.
114 yanuami
Du drömde hur det fanns ännu en underskön poet på poetsidan. När jag vaknade, insåg du att hon inte finns härinne, att de självklara dikter du läste i drömmen aldrig blivit skrivna. Du saknade henne djupt i flera minuter, Yami, ända tills jag inte längre kunde minnas poesin eller profilbilden.
115 yanuami
Vi har sett dig, Yami, få alltmer blandade reaktioner och icke-reaktioner. Allt fler uppskattar dig starkt och allt fler tycks frukta sfären där du står, medan jag knappt gräver ner mig längre över växlingarnas oförutsägbarhet. Vi anar att denna lindans är tecken på din utveckling, och frågan är mest vem jag kan dela den spännande resan med.
909
ur Yamis journal (101-115 yanuami)
101 yanuami
Javisst, Yami, du överlevde hundraårsgränsen! Ännu en gång har du blivit pånyttfödd, glömt bort din rädsla. Den gamle mannen står gråtfärdig vid spegeln och fingrar över barnets skrattande ansikte.
102 yanuami
Jaha, vad ska du hitta på nu, Yami? Vi har ju länge haft ett cirkustält liggandes nere bland ruinerna, visserligen sönderrivet. Fast om du fyller det med något kärleksfullare än luft, men mindre ivrigt än dina händer, så ska vi nog se att en eller annan eldslukerska trampar förbi i sina supersöta dräkter.
103 yanuami
Minsann, Yami, dina kostymärmar är alltjämt svärtade av utslocknade skratt, demoniska illusioner. Ändå står du här i en snö som ännu inte fallit och känner dig bara lycklig. Du jonglerar med månens olika faser, kastar gnistrande kort i skyn och fångar färdigmålade ansikten, vackrare än du vill se.
104 yanuami
Så långt tillbaks du kan minnas, Yami, har mimartister omgivit ditt rum. Deras munnar har hållt hårt om hemligheter som händerna öppet visat för hela universum. Många människor låter sig lätt skrämmas av sådana asymmetriska beteendemönster, men vi ser att din skräck rör sig i helt andra banor.
105 yanuami
Jojo, det går ner, och sen går det upp igen. Emellertid, Yami, är du mer bekymrad över om det går inåt eller utåt. Din inre spiral har åkt hiss så många gånger så du hellre planar ut alltsammans till en galax i rymden. Vi är som sagt solen som ser dig. VI ÄR MINNET SOM STÄNDIGT ÅTERKOPPLAR SIG INIFRÅN VARJE ÖGONKAST NÅGONSIN. Om du har sänt eller tagit emot blickarna är du långt ifrån alltid säker på. Du har bränt ditt ljus i båda ändar. Nu sitter du stolt och rädd och väntar i mitten. Du anar hur hettan skall skjuta dig åt ett håll som inte finns, men som kommer att skapas.
106 yanuami
Yami, du anar inte hur många gånger vi har berättat för dig om attraktionsvärdet i att ta det piano. En pajas får ha pyjamas på sig inne på en nattklubb, likaväl som rymddräkt mitt på blanka trottoaren, ety han är en sorts psykologisk brandsoldat. Däremot du som aldrig har burit smink eller ens åkt rullskridskor - varför kan du inte helt enkelt börja bygga från en hederlig skinnjacka, bli bekväm i den, så kommer du komma närmare dina urskogsparfymer och motorcykelnymfer...
yanuami 107
Nu, Yami, ser det ut som du blivit utgiven som bok. Du vaknar upp, först med känslan av mardröm, som om du ser fler mönster i samma blick än man lyckas göra i den vanliga verkligheten, som om du iakttar ditt liv utifrån, fastän du fortfarande står lika nära allting i rummet - bara det att blicken kommer längre bortifrån - och det blir liksom övermäktigt för en människa, på gränsen till galenskap. Snart känns det mycket bättre, när du inser att du blott ser en kort glimt av allt det som vi redan ser hela tiden.
yanuami 108
Yo, Yami, vi har förstått att det finns en flicka som följer din dagbok. Hon är drömfärgad, en blandning av svart och allt man överhuvudtaget kan se, eller föreställa sig se. Om du vill eller vågar kan vi klä ut oss till clowndockor och leda er i marionettrådar upp genom taket, ut från era fängelser en stund tills ni vill hem igen.
yanuami 109
Jamen, Yami, din fantasi vill ju inte bara vara en fascinerande upplevelse av möjligheter. Du vill faktiskt bli förstådd också, även fast allt inte behöver förklaras eller beskrivas med andra ord. Den här föreställningen är det som är, och vi älskar den.
110 Yam
inatt kan jag göra vad jag vill
ni iakktar fortfarande från rymden
emellertid era ögon vill tydligen inte att jag låter bli
111 Yam
i spegeln ritar jag en figur som är Yami
sen tar jag trolltrapporna ner till elddanserskans cell
ni skulle inte bli instängda i elevatorn ifall den fastnar
112 Yam
vi uppträdde inatt i cirkusens ödelagda himlavalv
alla strålarna var på så jag såg igenom hennes svartaste dräkt
det är skönare än jag kan tro och bara nästan så svårt
113 yanuami
Vi såg för en stund hur du var jag. Bra kämpat, Yami, men nu har du stängt in dig igen i dina tankegångar för att inte bli förvirrad av scenens öppenhet. När jag är koncentrerad nog att klättra upp på nytt kommer vi vara tystare, så du inte pratar bort hela känslan.
114 yanuami
Du drömde hur det fanns ännu en underskön poet på poetsidan. När jag vaknade, insåg du att hon inte finns härinne, att de självklara dikter du läste i drömmen aldrig blivit skrivna. Du saknade henne djupt i flera minuter, Yami, ända tills jag inte längre kunde minnas poesin eller profilbilden.
115 yanuami
Vi har sett dig, Yami, få alltmer blandade reaktioner och icke-reaktioner. Allt fler uppskattar dig starkt och allt fler tycks frukta sfären där du står, medan jag knappt gräver ner mig längre över växlingarnas oförutsägbarhet. Vi anar att denna lindans är tecken på din utveckling, och frågan är mest vem jag kan dela den spännande resan med.
909
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
