i Ljusilias Riktiga TrollKalender

909



[Lucka 3]


har nu Ljusilia hittat ett hus
inte hennes eget hus
en annans
känns kaminen ända genom väggen
när hon lutar brösten mot
brädor och stockar
och ringlande ut ur skorstenen
hörs då trollmors röst
lika mörk som cello
till den ändå rättså glada
Fairest of the Seasons
som flickan från sammetsundergrunden
trallade fast låter nästan
som hon Sainte John
svävar melodin mellan grangrenarna
nu när hon vet
att värmen finns i skogen
vill sig Ljusilia
in genom
dörren den främmande, står redan på glänt
i det närmaste rummet
sitter tomtepojken och
leker med kvinnobilder
uppsjöar av klippepapper
i ett bortre rum
där står den
grammofonen med hela gamla samlingen
som skulle hon kunna ta en
och springa iväg men
Ljusilia är ingen
tjuv, hon
knackar hellre tomtepojken
på skulderbladen och
ber att få spela
och plötsligt har han sett henne
rakt in i ögonen
så att huset håller på att vrida sig
av kärlek eller hån
vet hon inte ännu
vem som reser sig upp
för att krama
eller kasta henne
dödens eller blivande



[Lucka 4]


in i kaminen
kastar sig Ljusilia
likt brinnande snöflinga
kommer tomtepojken efterpå
med sin oförargliga vedklabbe i högsta hugg
vad gör ängeln i deras hus?!
drar henne snällt i hårets hetta
skrattar strax tillsammans kram



[Lucka 5]


ett tu tre fura rusar
med tomtepojken i hand
genom skorstenen Ljusilia upp på taket
den femte sidan huset
är här högsta frost
och svindlande snö
över skogen yr
kring husets fyra vanliga sidor var
bara bart
uppnålar sig orden
"endast björken är naken"
men härifrån är hela världen vaken
varje näverända
vrider sig i oändlig
eller så har dagar gått på en timma
andas nu Ljusilia
och tomtepojken likaså
skall aldrig klättra ner
för hon kan hoppa ner
ja, de skall hoppa ner, rätt ut
och ner i snön
ligger redan djupare än drömmar

















[Lucka 6]


medan Ljusilia landar i snön
svävar förbi de fastfrusna fönstren Ljusilias hjärta
i hisnande skog
däremot tomtepojken
sjunker tungt i en snödjup tunnel
och syns inte mer
hur än Ljusilia kryper ner
kommer hon till källardörren
öppnar trollmor
burkar med smultronsylt fyller vartenda skrymsle
räknar på läpparna två
och två och två och små
tvi vilka söta tandköttsgluggar
slickar sig
sneglar bortåt grisboxen
därsom många änglarna förfrusit
en jordetid
men Ljusilia tänker inte
kutar mellan trollmors fetaste ben
blir svansen bra lian, i sving uppå allra översta hyllan
når inga knotor
bara med trappstegen
fast trasig som den är
drar sig trollmor i hela håret
tills alla lockarna ligger i en hög
börjar ho klättra
kastar lasso
mot Ljusilias oskrämda skratt
redan fullt med smultron
och tomtar i varje ögonvrå
somnar Ljusilia tindrande mätt
medan trollmors hunger blott stiger och stiger
men aldrig kommer upp
ty guldet klirrar
alltför hårdsmält i inälvorna












[Lucka 7]


Ljusilia är försvunnen
genast någon annanstans
förstår trollmor ingalunda vart
änglaungen tog vägen, lyckades lämna den fönsterlösa källaren
mellan två ögonblick
i hyllan där hon stod återstår nu

en magisk lucka

fast Ljusilia finns
kvar i sin kropp i sannaste grad
så bestämt skiftande omedelbar
likt den fladdrande lågan
inte brinner nu i granarna
inte dansar nu på sjön
men annanstans

nu var Ljusilia i Los Angeles
eller om det var San Fransisco
hursomhaver en supertät stad i högsta dimma
den evinnerliga kontrasten
som hon måste ha
för att bli helt klar
i hela sig
och utom sig
som hon just håller på att bli
galen av människor
men lugn som ögat i stormen
en vandrande fackla
som ingen ännu utblåst
som somliga blott innelåst
som är själva livet



[Lucka 8]


knallar tomtepojken omkring i Californien
in och ut ur blickar
skänker drömbilder åt folk
av konstigt sköna folk
ligger Ljusilia högst upp i sjukhusets skyskrapa
skall bränna bort narkotikans vakuum
med narkos
naken inpå bara anden
där Jesus vaccin sprutas in
sjunger hon smutsigaste ljusstrålar
änglafullt ner över jorden
dess sagotätaste stad
färdas orden bort bland redwood-träden
likt troll in i oändlig bark
långt före slutet-på-sextitalet-tiden
måste tomtepojken hinna balsamera så mycket som möjligt
av visskatten före
Ljusilia återföds



[Lucka 9]


landar mörka mikroskeppet
mitt i Los Angeles levande serie
stiger Ljusilia in i luckan


(är mycket rymligare inuti
hyttens bubbla än utanpå sonden
styr tomtepojken redan yr)


och katapultar sig ut i universum
likt blodomlopp i gudomlig kropp
belyst av hennes änglatrogna hjärteljus








909