Rusk 4 : Rustad till näsborrarna

och/eller Jacka # 2


septembers sista stormbyar blåser upp sig

förberedda på oktobers orkan

som kanske aldrig riktigt kommer, men slukar likafullt

trafik, sjukvård, teater, fotboll, Polis

kära samhällsresursers uppmärksamhet

som hade behövts så mycket bättre till att hinna ikapp

var dags bristande kropp

vår raskt krackelerande stad

än att dessutom tvingas förhålla sig

till ett medialt skapat

potentiellt krig

mellan MOT och MOT

där folk fortsätter att svartvittsvartvittsvart

utmåla motståndarnas jackor

i tron att egna laget går omkring i färg

och redan är freden själv

fastän hetsigt vägrar försöka

kommunicera ens genom näsborrarna med

eller än mindre tillåta

andra prata

tills dess decenniers dragkedja börjar spricka upp

och sekunders hagelskur väller ut

över någons blödande höstlöv

att köras i rostig skottkärra fram, till vår ändlösa kompost

istället för att bara ha en finfin match

och kämpa för spelandets skojiga skull



0W0

Levande halvSnurrig

Satt i östra sjukhus-korridoren och väntade på min kamrat som skulle få besked om hur långt hans far har kvar... (en historia som ej skall förtäljas nu). Plötsligt blir jag varse hur snurrstolen framför mig roterar sakta, än hit och än dit.

Då har jag redan suttit där ett par minuter utan att lägga märke till någon rörelse hos stolen. Drog i samma andetag två "motstridiga slutsatser" :

A) en ande sköter snurrandet, någon närstående avliden som söker fånga min uppmärksamhet.
G) stolen fungerar så, pendlar mjukt, efter att vinddraget av folk längs korridoren måste satt igång den (ingen snuddade).

Som den paradoxalt gul-blå typ jag tycks manifestera, får jag leva med såväl inspirerat önsketänkade som analytisk realism. I vissa fall kan jag absolut tro på andars ingripande ibland. Här kom min bild dock alltmer att luta åt de vanliga naturlagarna - trots den hjärtliga föreställningen jag fick/gjorde av en viss någon (fullvärdig oavsett).

När stolen stillat sig helt, gick jag upp och puffade till. Men ville ej stanna och följa "dess beteende" under längre stund... av rädsla för att antingen bli besviken eller glatt överraskad på riktigt. Alltså vilken bekräftelse som än månde ha utspelat sig.






inräknas såsom "ingen nr 21"

0W0

Varje Jacka Någonsin

som jag facebookade just :


Jackor som man haft under livet - vilka jackor minns jag/ni tydligast...? Har tänkt igenom jackorna under veckan - den andra efter tredje dyker upp från gyllene år...!

Förutom kulören tycker jag det viktigaste med en jacka är fickorna :-) Säkert har jag haft över hundra jackor (inklusive rockar) och flera av er förmodligen många fler...?

Vissa bär en jacka för varje aktivitet, som jag sällan gjort, fast fick nyss en perfekt på jobbet. Hade man varit skådespelare el dyl så kunde man fått leva sig in i ytterligare (personers) jackor...

Skulle vara kul om man kunde ha dem igen, och jämföra hur de känns nuförtiden, särskilt de äldsta ;-) Enda antika jag faktiskt har kvar är fleecejackan från -93.

Senaste tiden har ju kombinerat med västar och kavajer, så börjar sakna en hederlig vinterjacka igen.





0W0

Jacka # 1 : liksom perfekt

dragen direkt

passar perfekt

äkta halv dräkt

kroppen helt krökt

speglar sig rakt

ländryggen läkt

drömd i sin dikt

gick som en dans, icke mer sträckt

hängt på tänkt krok

bokhyllors (s)vikt

fickor med frukt

trillar ur takt

paradis prakt

liknande lukt

skimrar i skikt

tidsluckor täckt

nästan oktob

bär jackan fräckt

tjusigt och tjockt

rockar barrockt

jazzar på jakt

knäpper hon knekt

spader-ess spräckt

kåken strax blekt

färgen från åkt






0W0

Grundlösa Grävlingens Gulnande Gåta

[Första Luckan]

i Höstkalender att möjligen förtäljas varje Söndag
genom återbesök i Minutmakarens försvunna värld



Gerhard Grävling knallar omkring i sin svenska småstad, i lugn jakt på någon lämplig gåta. Gatorna ligger halvslutna, med ett och annat blad inklistrat över dimhöljda stenläggningar. Det sägs vara svårare att få syn på mysterierna på höstkanten än under sommarlovet, men det stämmer ingalunda med Grävlings erfarenhet. Särskilt sedan han utvecklat sina mobila, signalstyrda glasögon, går det mesta att spåra inom sju minuter. Igår iakttog Gerhard ett lördagsgodis som hade hamnat ovanpå busshållplatsens väntkur. Visserligen inget emot akvarelltavlorna längs bergväggen som kan skådas ikväll! Imorgon planerar han att prata med Ragnar Rådjur, fastighetsskötaren i all sin frånvaro, om den ständigt uppkommande situationen i deras kvartér. Grejer förekommer på helt felaktiga ställen, eller som Ragnar kommer att påpeka : Platserna är rätt, bara fel saker. Deras samtal brukar aldrig leda någonvart, om inte måndagen har medfört ovanligt sköna drömmar.


Och nu är det tio veckor kvar till första advent. Gerhard längtar redan efter julstöket, dess hiskeliga mys, då det jämt brukar bli några bitar över vid varje hus. Då får han god anledning att lämna grottan och hålla sig vaken mer än en natt. Tomtarna kommer att spilla gröt och nötter över både grind och tak, medan trollen lär hälla salta äpplen under trapporna, för att inte tala om allt guld och saffran som älvan äter före jul. Tills vidare övar Grävling med att ställa klockan på var tredje timma, låtsas att skogen brinner då, så att han inte skall rosta ihop alldeles. Oktober blir nog den vackraste men hårdaste nöten att knäcka. Inför säsongen har Gerhard skaffat en ny jacka. Han tog en halvbillig av strävsamt material, med stor ljusgrå mage, liten mörkgrå rygg, långa svarta armar samt vit triangel över bröstet, dessutom med mörk kapuschong, och många mellangrå fickor. Det gäller att varken synas för mycket eller för lite, tänker den egensinnige, extra privata detektiven.


Likafullt blir han överrumplad när Felicia Fladdermus kommer cyklandes på sin elektriska variant. Som tur är hör hon Grävling tassa tungt före vägkorsningen - så ingen behöver konfrontera döden den här natten heller. Däremot hinner Gerhard fråga fröken ifall hon har uppfattat något besynnerligt bortifrån sköldpaddegränderna. Nix, blott det hjärtliga tickandet inifrån urgamla tornet!! nickar Felicia sorgset och fladdrar med öronsvansarna. Nå, då så, det är ju en evig gåta hur katedralklockan kan överleva i åratal efter Minutmakarens bortgång - och den lär inte bli löst nu heller. Grävling tackar farväl på någon sorts tysk franska, och klapprar förundransvärt glatt iväg.


Friskt styr han sina steg mot skrotupplaget, fyllt med hela datorer och tangentbord, demolerade hårddiskar och andra minnen. Knappt har Gerhard börjat rota efter bevis på tänkbart kriminella förehavanden, förrän Ragnar Rådjurs spinkiga ben skymtar fram bakom en sällsamt tjock skärm. Vad gör fastighetsskötaren ända här ute denna folktomma söndagsafton?! Bör ej Ragnar snarare ligga hemma i trädgården, tugga sina sista löv och samla kraft inför veckans arbete?! undrar Grävling med brysk nos, som om han vädrade kokt brysselkål i maskineriet. Nja, nu påstås det vara så att Sara Hara saknar såväl bredband, lösa trådar samt en tangent på sitt nattygsbord, som hyresvärden måste hjälpa henne att skaffa an. Och vem vill inte vara ute i god tid...?! kontrar Rådjur med förnärmade näsborrar och spänner blicken i Grävling på ett vänligt vis.




0W0

Gul Omgiven av Blått eller månne Blå Omgiven av Gult ??

med viss inspiration från den hyperpopulära boken om alla oss olika idioter, som jag nu utmattad men alltjämt nyfiken skaffar en bild av bland tvåtusen föregående personlighetssystem



Länge var jag den gula
snabbast fladdrande
ständigt skiftande

innan jag plötsligt föll och återföll
in i den blå
djupa papperskorgen
allra långsammast klargörande

och nu är jag gulblå!
eller månne blågul?

en supersocial ensamvarg
liksom en introspektiv apa

fastän man först ingalunda
tycks kunna vara just
denna motsatta kombination

har jag likafullt ställt mig i ett gyllene scen-sken
varur sakligt berättas
hur mina ögon
upplever förhållandet

före den gule i bästa fall
börjar lyssna
på någon ur sin publik

kanske lugnar sig mot grönt
eller skärper sig till rött

medan jag analyserar mig bort genom blått
där iakttagaren
försöker någonsin möta
alla sina inspiratörer

men blir såpass inspirerad
av själva kontrastverkan
att ingen
(just ingen
utom möjligen Jung
eller hans ursprungliga upptäckt)
längre framstår
som eftersträvansvärd

vilket närmare bestämt betyder
att jag har fått syn på systemet
bakom moderna maskerna
i klassiska arketypernas ask

och känner mig helt
delaktig i dess fyra,
åtta, tolv, sexton återkopplingar
till virveln
av urgamla kroppsvätskor
med outsinliga biflöden
längs nytt solljus






inräknas såsom "ingen nr 20"

0W0

Jacka # 0 : Överallt

ända från Jokkmokk

och ner mot Porto

följer mig jackan

i vått och torrt, jo



värmande hjärtat

längs Kanadas snö ;

skyddar mot öknen

så slipper jag dö



över Jakarta

strax in till Kraków

håller min jacka

rätt bra - tack och lov



för vackraste knappglans

slitstarkt drar raklångt

kring halva min kropp(svans?)

tjock, icke naken



gick genom djungler

tätt mellan fickor

framsticker halsduk

får molnen sprickor






med smått varierande veck i den relativt heltäckande rytmen


0W0

Universum Väntar Utanför (ännu ett blad över HöstTerminen 1993)

självbiografiska skisser mixade med fiktiva inslag...



tis 28 sept

Såg just Evelina glimta förbi även utanför skolan. Med ens är hon ännu skönare än förra septemberslutet, likt en levande pastellteckning. Eller som den skimrande blyga Nelly i rustika melodin av Scocco. Och innan jag hann få fram något av alla mina ord, hade hon klivit på sin buss hem mot villahusen. Förvillad av blommande höstlöv, blir det bara att vika av till helt andra ärenden, bland främmande människor. Ensam inne på Frölunda Torg har jag nästan aldrig varit förut. Nu närmare arton får jag själv se ut en jacka inför vintern. Mer lockande känns dock omslagen i Skivfyndets fönster. Såväl Lundells som Glenmarks senaste album skimrar svart emot gulspräckliga bakgrunder. Fastän bägge födda samma novemberdag efter min, låter de lika olika som äpplen och klementiner. Måne Över Haväng har jag redan på kassett - slängde med de ofantliga låtarna på nattbussen under klassresan till Prag av alla platser. Så besynnerligt att jag varit där - annars nästan bara svenska ställen. Boogie i Mitt Huvud får jag vänta med tills första snön äntligen singlar ned bland alla blad. Min kompis Ulrik skulle aldrig frivilligt trycka PLAY på sådana låtar - envisas superkomplext med sina Schubert-sonater och Mahler-symfonier, som han spelar tills jag somnar i rummets tokiga solstol. Påminns nu hur fleece gick de flesta omkring i i vintras, så har undvikit sådan. Ända tills jag får syn på den matt lysande blåa, med brunsvarta fönster och magiskt gula trianglar i. Likt en målning av fleece, kanske en korsning mellan Van Gogh och Klee. Den kommer ingen annan i klassen köpa, knappast någon på hela vårt gymnasium. Evelina har en gröngrårosa med rutiga strimmor, fast som kappa och ingen man drar över huvudet. Undrar om hon kommer bära samma skönhet den här hösten också...



ons 29 sept

Skulle säkert bli klarare om jag skrev poesi och filtrerade bort allt vad roman heter. Emellertid har jag ju trängt in mig i den här boken nu, så gör ett långrandigt försök bland flanellskjortornas rutor. Vi räknar ut cirklar på imaginära vis. Pia-Louise hänger inte heller med längre, men berättar plötsligt så personligt om ett parallellt problem, som jag föga kunde ana. Dessutom dyker Daniela upp på vår nya psykologi-lektion, hon som var kär i Ejvind med månansiktet. Har inte sett henne sedan ettan, och nu i trean tappar jag mina sista grepp om sociala sfären. Drunknar mellan tangenterna. Men så påminner mig alltså Pia-Louise om att ensamheten verkar delas av fler?! Fastän han behärskar det sociala kodspråket, och trots att det aldrig funkat att prata med honom, har ju även Ejvind följt ett flyktbeteende. Måhända liknar det mitt åtminstone i aspekten att vi skulle trivas naturligare på någon helt annan linje - mer kulturell eller ockult. Nåväl, tycks ju alltför sent och dumdristigt att vända på timglaset, nu när ökensanden börjar närma sig tillstymmelsen av en ände. Plockar hellre fram Ende igen och tröstar mig med de andlöst labyrintiska, enkla figurerna.



tor 30 sept

Sitter uppe i biblioteket och läser på riktigt istället för att sitta nere i skolsalen och låtsas studera. Skolkar med andra ord igen, men kanske inte ifrån livet? Jo, hälften skulle nog tro att jag var galnare än en vattuman. Skapar mitt eget horoskop. Snarare än den skorpion jag ska vara djupt härinne är jag fisk. Och min mask eller hela kropp föreställer våg istället för den tvilling som (står det) steg upp vid horisonten samma kväll jag föddes. Proportionerna blir ungefär desamma, men egenskaperna stämmer mer klockrent. Vågen utmålas såsom trolsk i sin lagom höstliga harmoni, och jag kör ju sällan sådär snabba ryck som om sommarlovet stod för dörren. Vidare drömmer jag hellre än söker ta kontroll. Nåväl, vill undvika att glida omkring likt en dimma längs korridorerna, men jämför man åttonde husets kirurgiska ingrepp med tolfte husets karneval av sagosymboler, så blir valet lätt. Märkligt hur känslotecknen som är mest isolationsbenägna, likt förbannat hänförs till "kollektivt ägda resurser" respektive Jungs upptäckt av "det kollektivt undermedvetna"!?! Där har nog min måne lärt sig ha jungfruelig reda och ordning trots allt, precis som mina föräldrar aldrig skulle släppa rutinerna vind för våg. Skönt hursomhelst att jag lyckas koppla bort dessa parapsykologiska analyser emellanåt - bara njuta av tuttar på papper eller konkretare jord, smörgås med sylt, kyckling och choklad. Skulle sätta venus i oxen om du var jag. Universum står stabilt kvar utanför.







(femtonde triangeln i verkliga boken - andra triangeln i skrivordningen nu)

0W0

Rusk 3 : Mitt Klara Moln

Omförtrollning av psalmen "Din klara sol går åter opp"
från texten av Johan Olof Wallin 1814 (via tysk tonsättning)
som fröken fick oss att traggla så skönt på 1980-talet alltjämt.
Budskapet känns dock klart uppbyggligare hos originalet
än i min halvt inverterade version.




Min klara sol föll djupt i sömn
en vacker morgon mörk
bland stormar, moln och gammal dröm
som döljer ljus mot mark.


Din gula kjol tas av och på
för världen natt som dag
Vem målar dig i rokoko?
och klär ditt välbehag?


Vår violin ur vrårna steg
till orgelns fulla kraft!
Må tro mors oro stilla teg
en stund vi fordom haft...




*        *        *



egentliga lyriken :

"Din klara sol går åter opp
Jag tackar dig, min Gud!
Med kraft och mod och nyfött hopp
jag höjer glädjens ljud.

Din sol går opp för ond och god,
för alla som för mig.
O, må jag så i tålamod
och kärlek likna dig!

Då skall jag trygg, vad än mig sker,
till dig, o Fader, fly
och veta att den nåd du ger
är varje morgon ny."




0W0

Rusk 2 : Vindlande Vågskålar

å ena sidan en samling snabba stormbyar

å andra sidan ett mycket orörligt vakuum

genomsyrar det vitt uppspärrade

mörklagda landet

till synes utan minsta utbyte

där sidor av en undermedveten terrorbalans

tröttar ut varandra med falska rapporter

som försöker sova i samma säng

men stiger likt en älg-flamingo, svajande ifrån knäskålarna

mot de tyngsta molnen

och lägger sig omruskad i hjärnskålen

att äta eller sväljas

eller välla fram och ältas



0W0

Rusk 1 : Bortsköljt Lyktsken

Regnet kommer in

genom tillknäppt trä

från ingens håll och hundra kanter,

trängs med gammalt lyktsken

som iakttar sin akvarell

och gör ohyggliga små hål

på mysigaste huset

varur tryggheten sprutar, väller, skvätter

över stad, genom skog

och landar hårt under höst

som en insekt

borthälld men likafullt

redo att bygga bättre ramar




Blev mer ruskig än jag trodde... ehuru känner mig snarast superlugn o harmonisk efter yoga-meditationen igår - fast då lever man sig särskilt frivilligt in i vildare scenarier?!



0W0

Privat Skulptur?

dagens drömsekvens (som vanligt i viss mån kompletterad vaket)



plockat med sig sitt slott

till en stad på besök

hade min kompis gjort

fast som konst;


ställde upp det mot hus

såg ju ut som skulptur

ty han glömt sätta på

någon ram



smälte in - tyckte jag?

- skulle slottet få stå?

kvar i stöldriskens gränd

mens vi gick


njä, längs skyltfönster dock

han det hellre lät klä

deras vägg bland små ting

som kontrast



till min stora förtrét -

ty dessutom fått syn

på en bergsformation

helt perfekt


där vårt slott måste stått

någon helt annan gång

men nu skulle hans dam

kliva hem




över bäckars ravin

klara leriga hopp;

fick jag springa och se

hon gick rätt


som i dataspel byggt

utav riktig natur;

tänkt på tavlan mest - folk

fått hängt kvar?




[[[[sl8tt]]]]




gled jag snarare in

genom stenträdgårds port

fram till hundkojan där

nån kanin


eller ekorre kom

fram mot händerna här

ville klappad den bli?

absolut!


blev likt skalbagge snart

under kläderna kröp;

hur dess bubbla min hand

följde med...



dock när clownen intill

sökte klargöra trick

på var docka där låg

fick de liv!!


kunde ligga med en

men jag ville ha tre

nej, trots allt ingen sex

- nöjd med prat




denne konstnär han var

ännu en gammal vän;

vandra' bort hemåt stan

längs en bok...


och strax hon hittar text

ur mitt livs galleri

snygg passage som jag glömt

om musik?


tycks först trasslig och trött

med Herr Kaka som roll

men får nu vita min

- vaknar upp.







inräknad såsom "ingen 16"

0W0

Fridfulla Lungor

Fyller sångblad

sorgtyngd solglad

över bäckvad

Fridlyst kyrkrad

nynnar Lyngstad



Dyngvåt stenstrand

måndrömt fiskhand

Björntråds stygnrand

norsktyskt trollband

lös magnet-tand

inräknas såsom Sand 10

Björn(tråden) o (m)Agne(t)ta(nden) är i första hand associationer till de andra medlemmarna i bandet [+ kassettband]. "Lös" funkar också som variant till "fridlyst". Bennys själva namn kom nog blott med genom "nynnar" och alla -and/And, även om han stod henne närmast. Inte desto mindre djupt innehållsmässigt har Fridas sköna, distinkt späda stämma, funnits med mig hela tiden....




0W0

Återbesök i Alingsås

schaiku (uppsjunken)

skärmen skiftar sjuka schakt

sjunger skön chimär

stjärnor schackar skymd sheriff






inverterad haiku // stjaiku //
framskjuten under sjunde sept.

 
0W0

Septembers Stabilt Splittrade Möten med Månaderna

Accepterandes sin spegelbild med mognaste balans

lutar sig gubben mot oktobers oroliga skuggor

med bröstet alltjämt kärnfullt av augustis guldljus

drar han sakta djupaste andetag ur julafton

och sprider ut längs midsommarns spirande tomt :

gamla smultron, söta rönnbär,
bruna vinbär, torkad smörsopp,
blåfryst honung, gröna nötter,
sura sviskon, friska björnbär och september

för barnbarnen att plocka under snön i februari

likt luftslott som vuxit sig sanna till april

vill någon värma sig - vem annars än november?

i julis kjoldränkta solgass sandstänkta minnesglans

som i sin tur hon har av januaris ljuva svalka

månde höststormen drömma melankolisk sig mot maj

eljest slungas hemåt mars, sin allra trognaste motspelerska






Årstidslig Åtrå nr 7 (medan visserligen sju stämmer bättre med sept än nio nu, måste ändå tillstås jag hoppat över ett par porträtt i denna serie)


0W0

Förtrollande Rutin

Distans # 12



Om man skulle köra om

på nytt varenda månad och timma

i samma ordning som alltid

så torde ändå rummet bli ofantligt varierat

för oss som möblerar golvet nu

med unika minnen

och tillika särskild förväntan

kring vem som ställer klockan var








0W0