Mellan Vagn 12 och Vagn 13

ett försök att fånga dagens dröm, som jag drömde ovanligt mycket "utifrån" som en klassisk film

 

 

Tåget hade stannat på vad som torde vara en station. Tolfte vagnen hade blivit avkopplad från trettonde. Vi satt kvar en trevlig skara i den bakre halvan av tåget, men ändå såg jag den främre halvan lite ovanifrån. Det verkade vara en vanlig solig dag. Maffiabossen hade dock passat på att kliva ut i glipan mellan Vagn 13 och Vagn 12. Där var mer som en ridå av tungt tyg än en dörr av lättmetall. Räknade han kallt med att hinna tillbaks in i tåget?! Till vilken halva i så fall? Ja, vilken skulle avgå?? Maffiabossen såg ingalunda direkt ut som De Niro eller någon känd skådis. Ett relativt oförargligt gäng ungar dök upp på perrongen och satte igång att knuffa på tolfte vagnen. Förunderligt nog började hela främre tåghalvan röra sig - fick mer fart än någon trodde var möjligt. Även ungarna tycktes förbluffade.

 

Nu såg jag från fågelperspektiv hur tåget skenade bort, helt utan lokförare, längs det ganska branta bergslandskapet. Samtidigt satt jag väl kvar i Vagn 13 på stationen, där jag hade försökt inspirera halvbekanta att hänga med på diverse kortare resor med finfint fika. Särskilt kvinnan som talade franska, tyska, engelska och svenska precis lika flytande - så det förblev ett mysterium vilket land hon hörde hemma i. Vad jag än hade ropat till hennes säte, hade hon svarat engagerat, men aldrig så personligt som jag skulle önska. Ännu tidigare i drömmen hade pappa varit på väg att fara och handla med oss i bilen. Någon härlig butik som min farbror brukade frekventera medan han levde, skymtade fram på en rad i korsordsbilagan. Jag fick gärna ta några tuggor i ensamhet av brödet som låg bredvid kylskåpet. Emellertid mikrovågsugnen hade mamma flyttat in i sovrummet - förmodligen för att lättare få god konsistens på sin medicin.

 

Den förlorade främre tåghalvan höll sig ringlande på spåret, längre än man kunde förvänta sig i sådan rasande fart. Till sist skedde dock den oundvikliga kraschen. Folk flög ut över klipporna och grästuvorna i hemskt färgglada kaskader. Fast där var inget stup, ty tåget hade glidit ända ned plattare mark, ungefär som vid målgången efter ett störtlopp. Vissa var redan döda - andra klarade sig utmärkt. Några kräktes blod - flera familjer dukade omedelbart upp glad picknick i klippgräset. Maffiabossen för sin del hade försökt sälja vidare skuld, i form av orivna reverser samt begagnade munskydd. Varken jag eller någon i sällskapet hade nappat på dem.

ZYZ

återigen i Alingsås

5 + 5 vyer i väntan på maj

 

 

 

 

 

 

Triangel #2 : i Klangen

inräknas även såsom Mosaik #43

 

just köpt en triangel

som helt enkelt ringer

och omärkligt svänger

 

med mörkt djup i klangen

min större sort sjunger

så längesen ung när

 

slog PLING på momangen

kan dämpas med finger

tycks alls inget krångel

 

Kurt Olssons haranger

tror Gudrun hörs svinga

så blank som en ängel

 

ej tingel, ej tangel

i snöret blott hänger

dock ett hörn har springa

 

ger ton mer vagt omfång

(form sluten blitt trängre)

må färga blås, strängar

från Mozart till Janglers 

 

 

 

 

 

 

ZYZ

Hårdare Slit i Mjukare Lager

privat spaning och/eller offentligt kåseri

inräknad såsom Jacka #35

 

För fem-tio år sedan gick jag oftast omkring i kavaj och hatt. Nuförtiden knallar jag runt i fleecejacka och keps. Förra decenniet såg jag det som otänkbart för mig att gå på stan i sportkläder. Detta decennium bär jag titt som tätt ett par mossgröna fleecebrallor och mossgröna joggingskor, som återför mig lite närmare 80-talets mjukisdressar.

 

-Nejdå, har ingalunda blivit mer naturvurmande under senaste åren - snarare gillar jag allt skarpare fyrkantiga hus. Och en äkta miljönisse torde väl ha skippat all fleece eftersom den är gjord av polyester. Förmodligen följer komforten av att den här lilla gubben har blivit en smula slöare och fetare.... Å andra sidan bryr han sig mer om motion och vitaminer än någonsin. Arbetar och sliter som ett djur, även söndagar fastän jag kanske inte behöver det.

 

Måhända berättar kontrasterna bara att vanor går i cykler, nyfikenhet kontra mättnad..?! Att även personliga preferenser följer trend och mottrend, vilka snett överlappar diverse fält av tillvaron, längs besynnerliga faser..?! Vad som slog mig nyss handlar emellertid om hur karaktären kan se ut utifrån :

 

Folk skulle kunna få för sig att jag var rikare förr. Tvärtom har det snälla trollet aldrig haft lika gott om egna pengar som nu. Då kan man tro att han snålar in på mycket - men faktum är att fordom undvek jag gärna cafébesök etc som jag numera tar två bitar på utan att blinka.. Det hela visar väl på hur svårt det är att avgöra på skalet vilka tillgångar någon har. För att inte tala om psykologiska tillgångar... Eller som ett par konstaterade i en podd : Det enda man direkt kan avgöra beträffande någon som kör omkring i ett miljonkronors fordon, är att hen var klart rikare (på kontanter) före införskaffandet. Personligen är jag mer än nöjd med att cykla på min cykel.

 

Den sexuella sfären känns mer sällan riktigt lockande, vilket säkert återspeglas i hur jag låter bli att "klä upp mig för någon". Samtidigt spanar jag in kvinnors klädvanor med samma intresse som alltid. Den här texten må låta både materialistisk och tämligen egofixerad, men den handlar snarast om att nå distans till egot - att medvetandegöra sina bevekelsegrunder.

 

Den mest märkliga motsägelsen i mitt liv, måste vara att jag träffar allt färre personer trots att jag blir alltmer intresserad av människor. Runt 2003 när mötena löpte som mest frekvent intensivt (fastän jag inte ens ville skaffa mobiltelefon) - då var det nog likafullt min egen fantastiska roll i nätverket som stod i centrum för mitt intresse. Numera har jag börjat uppleva mig som gäst i sociala sammanhang, som någon som får äran att interagera eller åtminstone observera. Blygheten har åter tilltagit en smula, precis som under grundskoleåren, om än med en helt annan självsäkerhet att koppla på när autopiloten får råda. Känner mig mer främmande och ovan igen inför hur omvärlden fungerar.

 

Även om det hade varit möjligt att göra långa resor 2020-21, skulle min inkomst ha räckt också till både uppdatering av flera apparater och nya lyxbyxor. Ändå lägger jag hellre resurserna på framtiden nu - för att få ha ljus i det potentiella mörkret. De pengar jag förbrukar omedelbart sker mest i form av mat. Före 2011 slukade jag snarare CD & dvd-skivor än mat - vilket på sitt sätt var förnuftigare, eftersom jag fortfarande har glädje av många discar. Diska upp efter all mat hinner jag sällan färdigt.

 

 

 

ZYZ 

Tröskel #32 : Förvillande Vilken Villa

en tydlig drömscen, drömd för cirka tre dygn sen, och sedan en smula snurrigare rester från dagens slummer

 

 

bland samma backars villahus

fast i en annan ordning

försenad av aprilskönt ljus

jag far här runt på spårning

 

ty ett av husen skall just bli

mitt eget, står det skrivet

trots trott mig evigt bunden vid

en lägenhet i livet

 

blott återstår ett lyxproblem :

nu fattar föga vilken

jag valt - hur kan man ge bohem

förvillad tillgång till den?!?!

 

en onumrerad nyckel dock

min ficka bär att minnas

bestämt när både golv och nock

fått tanken klar att finnas

 

 

*   *   *   *

*   *   *   *

 

 

jag drömmer även radhus rad

hos gott om svenska hjärtan

likt gula frukter längs blå stad

med kluven smak som stjärtar

 

en särskild samling postpaket

blir liggandes på stenar

i väntan att vår påskraket

skall sända blad åt grenar

hur än jag raskar på mitt tramp...

hur än små mönster tätnar;

hur solsystem än flyger fram -

hann damma ej, blott äta

 

där sitter en grupp märkliga

mitt i det familjära

och drömmer alltmer verkliga

hur snedbyggd vagn må bära 

 

 

 

 

ZYZ

Jarmo Gärs skådar Familjen Bäverbär

inräknas såsom tredje avsnittet i fjärde säsongen av FiskarDeckarTrion

 

Jarmo Gärs stod isolerad på ett klipputsprång över den forsande älven. Vari han återigen lät sin spinnande tanke försvinna, snett ned i  vårfloden som överröstade roliga radioprogram i lurarna. Strax hördes dock Snoddas sjunga Kalle Storm, medan solen lugnt kikade fram ur dörr efter dörr i molnslöjan.

 

Jodå, nej minsann, Jarmo ångrade sällan att han var en ensam man. På sitt bästa, bergiga, barrdoftande land, saknades aldrig tålamod, enbart någon dam eller ett par knektar att spela kort med. Ändå här - så mitt i medelåldern man kunde komma - hade Gärs allt oftare börjat vackla. Uppdragen kändes ibland alltför orelaterade till mänsklig omgivning. Hur stark han än stod med ena benet i Medelpad och andra benet i Ångermanland, så blev det sällan längre någon fångst.

 

Hans äldsta kompanjon Ragnar Harr satt ända bort i Gobi-öknen och försökte fiska där. Ingen hade varken velat eller vågat hänga med gubben på en sådan vansinnig expedition. Medan hans yngsta kompanjon Arvid Id låg i stadsparken bland blommande krokusar och metade i dammen. Jo, där låg pojkspolingen med sin nyblivna madame Lizette Lax och deras unge. Ingen av dem fick förmodligen napp, på annat än skrot eller sand. Någon and eller ödla kunde ledsamt nog stryka med på kuppen.

 

Kumpanerna levde icke längre upp till sitt rykte som mästerfiskare - knappast ens till sin arbetsroll som detektiver. Avundsjukan dök inte desto mindre upp hos Gärs, slet hans hjärta isär. Genom tankar på Arvid Id som bildat familj i god tid... även huru Ragnar Harr hade hela konkarongen bakom sig - ej behövde gubben hålla utrustningen ständigt beredd.

 

En blixtrande blick över axeln kastade Gärs samtidigt som spöreven. Där satt de uppenbarligen : Familjen Bäverbär hade redan anlänt!! Här fanns ju knappt några färska skott än, för att inte tala om bär. Likafullt parkerade familjen sina fällstolar på älvens lilla standremsa. Bäverbärs brukade ha vett nog att vänta till juli eller åtminstone juni, innan de satte sina tänder i skogens skafferi. April måtte vara nytt världsrekord!?! resonerade mästerdetektiven.

 

Till skillnad från äkta bävrar, byggde denna familj ingen hydda av grenar och bladverk, nej de bara smällde upp sitt tält av polyester och lättmetall. Däri kunde de sitta kvällen lång och få både kåkar och straight flush varv på varv. Som godnatt-litteratur läste de kanske inte precis Tvillingdetektiverna eller seriesoldaten 91:an, vilket Jarmo gjort under halva sin barndom. Förmodligen frossade de på torrare böcker. Hursomhaver var hela sällskapet klädda i bävernylon, även den särskilt lilla medlemmen. Månne förklarades deras supertidiga säsong av att Bäverbärs hade skaffat en ny bäbis?! De måste ju hitta mat...

 

 

 

ZYZ

mina äldsta marker med nya ytor

Torpadammen + Pennygången

 

till Radomir Räv från Sakarias Ekorre

för mig baserat på inre återglimtar från andra halvan av 80-talet, om än de stafettskrivna fabeldjuren må ha en annan tidshorisont :

 

 

God påsk på dig, Rävin, gamle lekkamrat!! Kan förstå ifall du blir hemskt förvånad, över att få sånt häringa brev. Och från ingen mindre än mig, Ekorrun! Livets alla intryck rusar fortfarande kring min svans.... skulle behöva respons på vilka som är verkliga eller drömda, inklistrade eller utklippta..?

 

Minns du när vi var lagom små ungar, hur vi skuttade runt i halva skogen?! Bävurn var med på bravaderna ibland. Älgän höll vakt. Plockade skrot gjorde vi och jagade skuggor. Långa eftermiddagar om vårarna främst - när de körde såväl jazz som synth i rocken och nästa frukost låg en oändlig bit bort.

 

Numera känns vilken kväll somhelst kylig och folktom. T.o.m. på påskafton sitter många djur hemma och ugglar i sina gryt, eller väljer andra himlakroppar att spela beachvolley på..  Alla grävskopor står fastfrusna. Somliga spränger industrilokaler eller bränner hela skolbyggnader snarare än biblar och häxor, så man får lukta sig extra för vart man sätter sina spår..

 

Jag vill trycka PAUS på videobandspelaren, men Record-funktionen går icke längre att stoppa.... eftersom maskinerna är bortkastade. Knappt ens i något bland de tusen små dataspelen funkar det att följa samma gångar längre - alla gamla labyrinter leder till en helt okänd labyrint.

Det här är alltför komplext levande för att rymmas i varken ett sms eller telegram. Radomir, om du saknar personlig brevbox, hoppas jag mina rader likafullt kommer fram via Haran?!

 

Har förstått att ni har'e bra ihop, hur Kristina har fött en hel skara ungar till världen. Raskt liv! säger jag som ingen har. Tyckte mig skymta ett par av era raror häromdagen, när jag tog en promenad längs gränsen till Nya Skogen. Hur är det ärligt talat att bo däruppe..?

 

Förväntar mig inget svar från din tass, såvitt nu blyertspennstumpen ens kan vässas och radergummit icke spruckit i tusen bitar. Ej heller att din hustru ska hinna vidarebefordra några repliker.. Alltid redo var du hursomhelst att komma med överraskande kommentarer, och smått mästerlig på att rita figurer - så sådant ser jag också fram emot igen.

Rävin min vän, har fortfarande en smula svårt att förstå varför du/ni lämnade Gamla Skogen för gott. Var det en bara naturlig del av karriären eller kånkade vi omkring på såpass tröttsamma perspektiv..?

 

Ugglon brukade ju skruva in program på sin television, grejer som var populära i Gamla Sverige. Vi tjuvkikade bakom grenverket på en himla massa program, torra torsdagar blandade med fräcka fredagar, närgångna reportage om våra släktingar eller fjärran problem, alltifrån Razzel med inköpta guldgruvor till Tårtan där råttliknande människor försökte sig på bageriets konster.

 

Bästa kamrat Radomir, som du sällan kallades då.. För oss hette du Rikard ett år, och Fredrik i närmare tre månader, en annan dag Rolf. Förmodligen var du sällan så noga för egen del - men jag hyser respekt för om dina versioner till äventyrs var helt andra?! I gengäld fattade ni nog aldrig riktigt vem jag är..? Har alltid förknippat dig med komedier och galna experiment - fastän din tillvaro visserligen må vara ett vanligt, seriöst drama..?

 

Nåjo, nog har man träffat en eller annan hara i sina dar, men med begränsat gensvar. Där har sällan blivit mer än ett par game badminton eller diktläsning över en gemensam sallad. Inte ens någon bävur eller rådja har stannat kvar. Ekorror kan förstås vara skönt hemtama med kompatibla svansar i längden, men de samlar på allt möjligt utom på mig - trots att jag samlar på dem.

 

Saknar våran vänskap, helt enkelt. Även om den knappast går att återskapa på samma vis.. så hoppas jag vissa tillfällen som dessa påskdagar : Att få skutta vid din sida igen, om än i maklig takt... och plocka ut nytt skrot, inifrån valda vilda buskage.

 

Ekorrun, Sakarias

 

 

 

ZYZ

PåskRim till Haran från Undulaturn

 

Kvar här jag svävar på PåskPlanét fjärran

från eran jord, närmast drunknar bland fjädrar

Bottenlöst bolster hållt lugn profét skärrad

vars kors roterar : Retur till djur, trädbarr

 

Sagan kör på, som om fåglar drar kärran

ut ur vår tvättmaskin, vingarna vädrar

skrothögar av Jan Lööf : KioskKomét spärrad

Skruvar skratt, dämmer upp... Bävurn får brädknarr

 

Helgen har anlänt att bära hem Herran

Flygfärdig kärring ger kvastkurs åt tjädrar

längs tolv ovala hörn : galet kläckt är rad

Hönön tar städrock på - Ugglon gör klädnarr

 

 

 

 

återinträdande i stafettskriven påskkalender

påmind om fantasifullt Snugglesque rymdfärd

vari Utturn hade blivit Undulaturn

bollar jag med ägg ur bl.a. denna djupa lucka :

https://www.poeter.se/Las+Text?textId=1752551

 

 

ZYZ

Vårliga Vyer från Uddevalla