för mig baserat på inre återglimtar från andra halvan av 80-talet, om än de stafettskrivna fabeldjuren må ha en annan tidshorisont :
God påsk på dig, Rävin, gamle lekkamrat!! Kan förstå ifall du blir hemskt förvånad, över att få sånt häringa brev. Och från ingen mindre än mig, Ekorrun! Livets alla intryck rusar fortfarande kring min svans.... skulle behöva respons på vilka som är verkliga eller drömda, inklistrade eller utklippta..?
Minns du när vi var lagom små ungar, hur vi skuttade runt i halva skogen?! Bävurn var med på bravaderna ibland. Älgän höll vakt. Plockade skrot gjorde vi och jagade skuggor. Långa eftermiddagar om vårarna främst - när de körde såväl jazz som synth i rocken och nästa frukost låg en oändlig bit bort.
Numera känns vilken kväll somhelst kylig och folktom. T.o.m. på påskafton sitter många djur hemma och ugglar i sina gryt, eller väljer andra himlakroppar att spela beachvolley på.. Alla grävskopor står fastfrusna. Somliga spränger industrilokaler eller bränner hela skolbyggnader snarare än biblar och häxor, så man får lukta sig extra för vart man sätter sina spår..
Jag vill trycka PAUS på
videobandspelaren, men Record-funktionen går icke längre att stoppa....
eftersom maskinerna är bortkastade. Knappt ens i något bland de tusen
små dataspelen funkar det att följa samma gångar längre - alla gamla
labyrinter leder till en helt okänd labyrint.
Det här är alltför komplext levande för att rymmas i varken ett sms eller telegram. Radomir, om du saknar personlig brevbox, hoppas jag mina rader likafullt kommer fram via Haran?!
Har förstått att ni har'e bra ihop, hur Kristina har fött en hel skara ungar till världen. Raskt liv! säger jag som ingen har. Tyckte mig skymta ett par av era raror häromdagen, när jag tog en promenad längs gränsen till Nya Skogen. Hur är det ärligt talat att bo däruppe..?
Förväntar mig inget svar från din tass, såvitt nu blyertspennstumpen ens kan vässas och radergummit icke spruckit i tusen bitar. Ej heller att din hustru ska hinna vidarebefordra några repliker.. Alltid redo var du hursomhelst att komma med överraskande kommentarer, och smått mästerlig på att rita figurer - så sådant ser jag också fram emot igen.
Rävin
min vän, har fortfarande en smula svårt att förstå varför du/ni lämnade
Gamla Skogen för gott. Var det en bara naturlig del av karriären eller
kånkade vi omkring på såpass tröttsamma perspektiv..?
Ugglon brukade ju skruva in program på sin television, grejer som var populära i Gamla Sverige. Vi tjuvkikade bakom grenverket på en himla massa program, torra torsdagar blandade med fräcka fredagar, närgångna reportage om våra släktingar eller fjärran problem, alltifrån Razzel med inköpta guldgruvor till Tårtan där råttliknande människor försökte sig på bageriets konster.
Bästa kamrat Radomir, som du sällan kallades då.. För oss hette du Rikard ett år, och Fredrik i närmare tre månader, en annan dag Rolf. Förmodligen var du sällan så noga för egen del - men jag hyser respekt för om dina versioner till äventyrs var helt andra?! I gengäld fattade ni nog aldrig riktigt vem jag är..? Har alltid förknippat dig med komedier och galna experiment - fastän din tillvaro visserligen må vara ett vanligt, seriöst drama..?
Nåjo, nog har man träffat en eller annan hara i sina dar, men med begränsat gensvar. Där har sällan blivit mer än ett par game badminton eller diktläsning över en gemensam sallad. Inte ens någon bävur eller rådja har stannat kvar. Ekorror kan förstås vara skönt hemtama med kompatibla svansar i längden, men de samlar på allt möjligt utom på mig - trots att jag samlar på dem.
Saknar våran vänskap, helt enkelt. Även om den
knappast går att återskapa på samma vis.. så hoppas jag vissa tillfällen
som dessa påskdagar : Att få skutta vid din sida igen, om än i maklig
takt... och plocka ut nytt skrot, inifrån valda vilda buskage.
Ekorrun, Sakarias
ZYZ
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar