inräknas såsom tredje avsnittet i fjärde säsongen av FiskarDeckarTrion
Jarmo Gärs stod isolerad på ett klipputsprång över den forsande älven. Vari han återigen lät sin spinnande tanke försvinna, snett ned i vårfloden som överröstade roliga radioprogram i lurarna. Strax hördes dock Snoddas sjunga Kalle Storm, medan solen lugnt kikade fram ur dörr efter dörr i molnslöjan.
Jodå, nej minsann, Jarmo ångrade sällan att han var en ensam man. På sitt bästa, bergiga, barrdoftande land, saknades aldrig tålamod, enbart någon dam eller ett par knektar att spela kort med. Ändå här - så mitt i medelåldern man kunde komma - hade Gärs allt oftare börjat vackla. Uppdragen kändes ibland alltför orelaterade till mänsklig omgivning. Hur stark han än stod med ena benet i Medelpad och andra benet i Ångermanland, så blev det sällan längre någon fångst.
Hans äldsta kompanjon Ragnar Harr satt ända bort i Gobi-öknen och försökte fiska där. Ingen hade varken velat eller vågat hänga med gubben på en sådan vansinnig expedition. Medan hans yngsta kompanjon Arvid Id låg i stadsparken bland blommande krokusar och metade i dammen. Jo, där låg pojkspolingen med sin nyblivna madame Lizette Lax och deras unge. Ingen av dem fick förmodligen napp, på annat än skrot eller sand. Någon and eller ödla kunde ledsamt nog stryka med på kuppen.
Kumpanerna levde icke längre upp till sitt rykte som mästerfiskare - knappast ens till sin arbetsroll som detektiver. Avundsjukan dök inte desto mindre upp hos Gärs, slet hans hjärta isär. Genom tankar på Arvid Id som bildat familj i god tid... även huru Ragnar Harr hade hela konkarongen bakom sig - ej behövde gubben hålla utrustningen ständigt beredd.
En blixtrande blick över axeln kastade Gärs samtidigt som spöreven. Där satt de uppenbarligen : Familjen Bäverbär hade redan anlänt!! Här fanns ju knappt några färska skott än, för att inte tala om bär. Likafullt parkerade familjen sina fällstolar på älvens lilla standremsa. Bäverbärs brukade ha vett nog att vänta till juli eller åtminstone juni, innan de satte sina tänder i skogens skafferi. April måtte vara nytt världsrekord!?! resonerade mästerdetektiven.
Till skillnad från äkta bävrar, byggde denna familj ingen hydda av grenar och bladverk, nej de bara smällde upp sitt tält av polyester och lättmetall. Däri kunde de sitta kvällen lång och få både kåkar och straight flush varv på varv. Som godnatt-litteratur läste de kanske inte precis Tvillingdetektiverna eller seriesoldaten 91:an, vilket Jarmo gjort under halva sin barndom. Förmodligen frossade de på torrare böcker. Hursomhaver var hela sällskapet klädda i bävernylon, även den särskilt lilla medlemmen. Månne förklarades deras supertidiga säsong av att Bäverbärs hade skaffat en ny bäbis?! De måste ju hitta mat...
ZYZ
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar