Astolf Stare (imiterar Burt Bacharach)

 

Astolf sitter uppflugen på en dirigentpinne, en bra bit ovanför sin favoritfåtölj. Burt Bacharach hörs från hans fönster, dag ut & dag in. Åtminstone såhär i april över till maj imiterar Stare varenda melodi han kommer att tänka på från ungdomens korridorer. Materialet tycks evinnerligt, särskilt emedan rytmerna sitter som diagonala tapeter i vissa ögonblick. Uppvuxen på 30-talet och välbärgad på 60-talet är han fortfarande beredd på både krig och fred. Parallellt bläddrar Astolf igenom bunten med filmstjärnebilder ett nytt, minnesuppfriskande varv.

 

Många sångare har gjort någon bra Bacharach-tolkning, inte minst souliga jazzsångerskor. De inte så sällan glättiga tongångarna utgör finfin kontrast till Hal Davids ofta hjärtesorgliga sångtexter. Stare vill inte vara sämre, så han ger sig i lag med en egensinnig mix. Bland de inblandade spåren må urskiljas det himlasprudlande solot i den stompiga Any Day Now, en basal körstämma ur sydamerikanska flykten från western, samt den melankoliska The Windows of The World mer svalkande. Burt satt knappast i någon bur, och chimpansen bar ingen papegoja på axeln, men rynkorna är lika välfriserade som någonsin.

 

Ingen verklighetsbaserad aning har Astolf om vilka hans grannar är. Hursomhelst får de eventuellt stå ut med gungande möbler, svängande speglar och dylika resultat av hans kreativa kaos. Då sånghjärnan väl har satts igång finns ej längre någon hejd på ljudbildernas korsbefruktningar. En nöt tar han och krossar den ivrigt i näbben, medan Stare tar en nöt till vars njutning minsann skall sparas. Det märkliga är hurpass fokuserad (mitt i stormens ögon) som han faktiskt ändå är, i meditativ skärpa. Denne flaxande fågelgubbe i sammetskavaj, av manlig svärta, förefaller ha minst en fot på jorderot.

 

"But a house is not a home" om ingen fyller lägenheterna med levande kärlek, tänker han ännu en gång med Hals ord. Hallen känns ovanligt lång denna soliga gryning, på väg till badrummet. Astolf hämtar andan både en och två gånger. Emellanåt får barnet syn på tavlor oerhört bekanta, men som gubben omöjligtvis kan minnas sig ha hängt upp i denna hall. Häromnatten upptäckte Stare att The Searchers lyckades göra en okändare bland Burts kompositioner rättvisa, nämligen This Empty Place som klinkas fram i moll, vaggande med markeringar (en smula lik Things We Said Today från Beatlen Pauls penna, en koltrast som ej heller här lät Starr pröva sin entoniga vinge).

 

Någon musikalisk gymnasielinje gick Astolf aldrig, men visst känns det som om han gjorde just det. Kamraterna som fladdrade förbi, fiender och förälskelser, kunde lika gärna ha spelat ihop i samma pjäs. Jäklar vad han saknar skoltiden, allt från det tråkigaste faktum till det mest utflippade experiment. Hur hans bekväma drag av oxe drogs kvickt ut mot sommarens tvillingspring... och snart in i segaste saga igen. Allt låg serverat där längs notplanen, hur nervös varannan timme än må ha upplevts. Istället får nu Stare sitta ensam på sin dirigentpinne, ett gott stycke ovanför favoritfåtöljen, och bara föreställa sig hur livet kunde ha blivit.

 

 

 

 

 

inräknas såsom Hyresgäst 061

Fyrtionde av Hundra i hela det fiktiva HyresHuset

Serien skrivs från högst till lägst belägna lägenhet

 

ZYZ

Tolv-i-Topp Upptäckter kring Fågelskådning

....hittills, såhär efter kursens första tillfälle, ett knippe fakta//teorier som läraren berättade och svarade, medan vi flanerade i Änggårdsbergen m.fl. stadsnära skogsområden (en del grejer jag redan hört men som trillade ned först nu - andra fenomen betvivlar jag alltjämt) :

1) April före allt tätare grönska, underlättar för fågelskådning. Om man dessutom ser till att lära sig arternas olika läten först - när man förmår urskilja en sorts fågelsång från en annan - så ökar chansen avsevärt att man förmår fästa blicken på rätt fågel (även fast ingalunda helt lätt heller att höra varifrån ljudet kom).

 

2) Angående flyttfåglarna som "övervintrar" i Afrika och varma ställen, har jag alltid sett det som att de hör hemma här i norr. Man kan tydligen också se deras flytt som "sommarsemester" i Sverige - ja att de skulle ha stannat kvar hela tiden i syd, om där hade funnits tillräckligt med föda (utan akut konkurrens).

 

3) Där bor en kattuggla i Slottsskogsparken. Den håller hus inunder takbalkarna av trätornet eller skall vi kalla det klockstapeln [den gamla Polisvakten]. Fick syn på ugglan med kikare (hade nog missat den med kameran). Slumrade förmodligen däruppe i skuggan. Aldrig haft en aning om denna individs (med familjs?) existens - trots hundratals tillfällen.

 

4) Många fåglar kan sägas ha en "sånghjärna", dvs en del av hjärnan. Som aktiveras bara runt april till juni då sången bäst behövs - medan andra säsonger "försvinner" förmågan. Främst att lära sig imitera läten går blott sålänge sånghjärnan är "påkopplad".

 

5) Somliga fåglar övertar andras bon, typ i samma träd men nästa säsong. Gärdsmygen exempelvis må flytta in i hål som någon hackspett har skapat.

 

6) Relationsmönster och betéenden som jag trodde enbart fanns bland människor (t.ex. otrohet, homosexualitet, trekanter, rentav våldtäkter etc) sägs tydligen förekomma även hos fåglar. Huru två honor lever ihop men vanligtvis låter någon hanne vara med och sköta ruljansen - det behöver väl inte innebära att honorna känner ömsesidig attraktion?! Vänskap och familjär gemenskap kan de odla under alla omständigheter..?

7) Skimrande blå hjässa har somliga simfåglar (doppingar), vars pigment får solljus att mer eller mindre reflekteras i sådant blått. Har blott sett gröna huvuden hos änder förut - nåväl, några fler kulörer om jag tänker efter...

8) Fåglarna förefaller föga intresserade av att iaktta människor :-) Ja, få vilda djur visar direkt intresse för oss??. Åtminstone inte av samma sorts vetgirighet eller hänförelse, ej något mentalt kontrollbehov - fast naturligtvis för sin säkerhets skull vissa tillfällen (på sin höjd av ren tristess).

 

9) Aldrig iakttagit hur en vråk el dyl tar en sork i flykten. Knappt någonsin ens sett en sork. Med andra ord är jag ingen rovfågel ;-) En kursdeltagare fick syn på en skogsmus mitt i solljuset, som jag helt missade. Däremot såg jag koltrasten äta en mask, före någon annan uppmärksammade den.

10) Många skulle knappast ha gissat att lövsångaren är Sveriges vanligaste fågelart?! Alltså sett till antal individer.. Är helt enkelt svårare att få syn på de mycket små, olivgröna lövsångarna (verkar även gälla gransångarna?). Därmed tror man nog gärna att bofinkar, blåmesar, talgoxar el dyl vore mest talrika.

 

11) Balansen jämnar ofta ut sig på längre sikt, mellan de arter som ibland flyttar och ibland stannar - dvs hur livskraftiga de visar sig vara, i takt med att klimatet skiftar fram och tillbaka över några år = allt rör sig ännu ej enbart om radikalt irreversibla klimatförändringar.

12) Hur några andra kursdeltagare bor i villahus på mer lantliga ställen, verkar ha bidragit starkt till deras vardagliga erfarenheter av fåglar, som råkat hälsa på genom skorstenen osv. Jag som lägenhetslevande får ta vara på utflykter mer?! Vet hursomhelst så oerhört lite om de flesta bevingade varelser. Därmed märker jag dem sällan ens. Det finns människor som känner till ofantligt mycket, inklusive om biotoper och geologiska betingelser.

ZYZ

Gusten i de Olösta Gåtornas Gatfulla Myrstack

Omgjord version av ännu ett första kapitel, där detektiven fick heta Greger ett tag. Med andra ord återvänder min penna här med Gusten till en långt äldre grund, cirka 1991 med delvis inramning från aktuella 2022.

Någon officiell privatdetektiv hade Gusten aldrig riktigt blivit. Redan i samma stadsdel skulle nog tjogvis med personer ha förtjänat den yrkesrollen närmare. Detta trots att Gusten ända sedan förskolan agerat som om han vore både privat och detektiv. Gott om mysterier med märkliga motiv hade han sett komma och fara, segla in och sväva bort. Alltifrån de ändlösa påsklovens ohyggliga utflykter under ungdomen, till ett mer besinningsfullt insamlande i takt med att åren flockade sig. Numera var Gusten gammal nog att notera 71 år på pappret, fastän kände sig oftast som 44, ibland bara 15. De flesta gåtorna hade förblivit olösta, måhända snarare halvlösta. Ett par gånger i livet hade han lyckats sy ihop hela bilden, stänga kartongen och klistra igen kuvertet. Om det medfört att rätt idioter skickats in i lämplig grotta, hade Gusten noll koll på - visste blott att fel idioter hade sluppit hamna i olämplig grotta, sade hans logiska sida.

 

Hursomhaver tänkte Gusten ingalunda låta sin passion gå i pension. Privatdetektiven skulle spana likt en trogen uggla, spana ända tills blicken föll ur glasögonen. Jodå, kunde den gastkramande Elvis Costello spruta ur sig ännu ett gnistrande album med allsköns skärpta spår, så kunde minsann Gusten lugnt leverera sina mest avspända observationer någonsin. Han var ju bara tre och ett halvt år äldre än sin idol, denne ständige wise guy (egentligen ingen Elvis, född som Declan Patrick MacManus). Emellertid Gusten var ingen textmakare - hans egna erfarenheter hade på sin höjd blivit skissartade punkter i dagbok efter dagbok... sådana med svarta mjuka vaxpärmar. Och hur gåtorna blev lösta av figurer direkt ur färdigskrivna deckare - dylika hann Gusten läsa under någon långt ifrån rafflande säsong (i brist på både bränsle, biljetter, boskap och balkong).

Sedan ett bra tag hade Gusten emigrerat till Göteborg med omnejd. Hit hade han medfört sin husvagn som permanent bostad. Den solkiga, vita boxen stod alltjämt parkerad bortåt havet i krokarna av Fiskebäck, i en skogsdunge som egentligen räknades till Önnered. Det skulle ha blivit både för trångt och uppenbart kriminellt att låta husvagnen stå mitt i Slottsskogsparken, hur smidigt det än torde vara med en stadsnära utgångspunkt. Till sist hade Gusten äntligen bytt rostigaste terrängbil mot skimrande elcykel, som medförde att man kom närmare vissa varelser. Även denna batteridrivna hoj hade börjat bli antik, men han orkade inte uppdatera till vare sig elbil, någon jäkla sparkscooter, motionscykel eller allt-i-ett-mobil.

 

April rullade på i förvånansvärt vanlig, lagom takt emot maj.... oavsett vad moderna meteorologer och klimakteriefröknar, oligarkförnekare kontra krigskramare eller alternativmedium framställde enträget. Det räckte egentligen att stararna försökte tralla på sina vårvisor, eller att travhästarna frustade inför nästa lopp, så kände Gusten inre hamoni genom yttersta pusselbitarna. Sommaren 1986 ville han i synnerhet minnas, när grannen Gilljam hade dragit upp en synnerligen ful fisk som visade sig ha både hjortronsylt och radiosändare i magen. Då skulle de ha fått reda på hur den lilla byns ofantliga schackmästerskap skulle sluta - dvs om de hade orkat lägga ihop alla ryska signaler med amerikanska, dividerat med de svenska svarta bönderna, och dragit roten ur det soligaste tornet.

Gamla kungar upphör aldrig att återkomma till barnslig förtjusning, konstaterade Gusten och flög upp på sin cykel. Därpå trampade han igång en klämmig melodivers som näppeligen hade hörts i detta huvud sedan den trädoftande vårsolen steg över plåttaken allra första gången. Många magiska sekunder fick Gusten grunna huruvida det rörde sig om Taube eller Dahlqvist, törhända något så ogöteborgskt som Adolphson eller rentav Thörnqvist... tills naturen stod uppenbarad och grejen var klar. På grenen satt en visa av Alf Hambe, den sällsammaste av dem alla. Vidare styrde havsvindarna kosan längs Långedragsvägen, svängde av mot Majorna för att hämta frukostens bröd med utvalda bär i, och därtill en oklanderligt kladdig kaka. För ett drömskt ögonblick befann han sig i Köpenhamn, som sommarsmält choklad i mitten av en parallell vintergata.

Hjulen stannade ej förrän Gusten hade rullat hela Stigbergsliden ända nedåt Haga. Genom en plötslig förundran över hur alla dessa härligt slitna gathörn ändå aldrig hade fått vara med om krigets råa realitet - hade Gusten glömt att bromsa. Likafullt iakttog detektiven raskt vilka figurer som uppehöll sig längs vilka gränder. Lätt som ett spindelnät justerades mysteriematrisen i hans hjärnbark, och laddades ned i benens rotsystem. Stadsbilden kändes som en elektrisk myrstack, ett smärre kaos eller ett ganska mysigt planterat laboratorium. Vari myrorna, trots alla trivsamma kanaler, totalt tycktes sakna inbördes förbindelser?! Gusten klev av på några duggregnbestänkta gatstenar, mitt i dessa ovanligt torra vårveckor. Här stod han nu med ett nytt gammalt äventyr på G. 

 

 

ZYZ

Fred #2 : Händer i Vår

bidrag till poetisk tävling på temat

 

för fred krävs fler än en -

för fred behövs minst två!!

 

om ingen längre vill va vän -

förfaller allt vi byggde då??

 

helt sjuk varannan gränd -

emellan friska duvor går..

 

din hand i min känns het och spänd -

beredd om vintern ej blir vår....

 

 

 

 

ZYZ

Fjärås Bräcka inklusive Fjärås Kyrkby

första sakta promenaden uppe längs vallen (fastän familjen for igenom många gånger förr när det gick med bil) nu ordentligt till fots

Desert Island Discs, om mina val vore med däri

Lyssnar på spridda avsnitt av det berömda programmet från BBC 4, som till min förvåning har funnits i 80 år!! 

Allt från urgamla till nutida gäster berättar varför de skulle ta med sig de låtar mm de valt. Var och en får välja att plocka med sig :

eight tracks /åtta låtar (eller delar ur längre musikverk) medan grammofon ingår.

one luxury /ett lyxföremål, onaturligt med öns mått mätt, men inget kommunikationsmedel typ telefon är alls tillåtet.

one book /en bok (utöver Bibeln eller motsvarande livsåskådning som automatiskt skickas med).

 

samt ge motiveringar till valen, gärna bottnade i deras egen livsberättelse. Som flera gäster har resonerat : ingen topplista över världens bästa verk, som aldrig skulle rymmas på blott åtta - snarare de mest personliga ingångarna som kommer fram under övervägandet.

 

De säger inget om hur länge man förväntas stanna på ön - eller av vilken karaktär den är - så jag bereder mig på värsta scenariot : att aldrig mera få lämna det "rymliga fängelset".

 

 

Boken : ANIARA

"en revy om människan i tid och rum"

av Harry Martinson 1953

Måhända ett alltför mörkt och ödesdigert val..? En kulturell och filosofisk skrift som håller förundran levande (/död), skänker såväl sinnlig som andlig spis. Så jag ej förlorar fantasin i denna fysiskt utsatta belägenhet.

Rymdeposet tror jag blir mer heltäckande än ens den bästa roman eller renaste fackbok kunde uppnå. Bara inte dess 103 sånger "spiller över", så jag finge välje färre låtar.

Tillräckligt lång och djup för att aldrig läras utantill - tillräckligt kort och suggestiv för att läsas många varv... (Slår mig att ett seriealbum eller fotobok vore ett bildrikt alternativ, men blir nog ingen brist med saker att titta på på ön.)

 

 

Lyxföremålet : KAMERA

inklusive bildskärm & zoom, så den både kan funka som spegel och kikare, förutom dagbok förstås.

Borde ha valt något redskap för överlevnad, men får förlita mig på att händerna och huvudet har ett gott hum om naturliga metoder.

Elström kan man föga räkna med fungerar, så hoppas kameran får med sig åtskilliga batterier?! (Utgår från att en uppsättning personliga kläder samt mina glasögon redan medföljer??).

 

 

den åttafaldiga Musiksamlingen :

 

1

PENNY LANE

med Beatles 1967

Emedan måste välja en låt av världens bästa band, så får bli Pauls på en gång glättigt sociala och mystiskt melankoliska porträtt. Ordrikt nog att hålla språkförmågan vid liv..

Plus att jag länge bodde på Pennygången, det ger hemlängtan sin magi. Med en såpass fantastisk singel-B-sida lär chansen öka att potentiellt förbipasserande stannar och plockar upp en, och det blir knappast några pirater eftersom den låter så snäll.

(Skulle kunna ha varit fräck och tagit hela deras Medley på B-sidan av Abbey Road, bestående av åtta skiftande spår som ibland räknas som ett - men torde kännas bättre att inte ha fuskat, även om ingen längre kunde bry sig - och där återfinns textraden "Once there was a way to get back homeward".)

 

2

A HOUSE IS NOT A HOME

med Burt Bacharach & Dusty Springfield 1970

Båda dessa musikaliska supernovor brukar jag bli glatt berörd av sedan många år. Redan på varsitt håll - ovan att höra dem ihop.. Härligt att bli påmind om bägge, fastän Dusty tolkat många Bacharach+David-kompositioner på egen hand. Finns många souliga och molniga sånger med Springfield som jag diggar ännu mer spirituellt, men Burt bara måste jag få tillgång till. Brukar förr eller senare återkomma till hans tongångar...

 

3

DAGBOKEN ("med någon liten krok i garderoben")

med Owe Thörnqvist 1957

Eftersom humorn verkligen behövs hållas vid liv i isolerat tillstånd... Kul barndomsskildring före julsångerna, likt en kortnovell av tonspråk. Bland det tidigaste jag knaprade på i mammas redan då urgamla EP-skafferi (ingen stenkaka).

Tog först TOMMA TUNNOR av Ola Magnell med Maritza Horn, men blir så oerhört gråtnära glöd, nästan alltför vis och meningsfull text - så fick blända ned och trappa upp en god bit.

 

4

FOREVER YOUNG

med Alphaville 1984

Ofantligt starkt litet synth-stycke, får representera hela min 80-tals uppväxt. Do you really want to live forever? Omöjlig att tacka nej till!

 

5

RED SAILS IN THE SUNSET (ljusare huvudstämma)

med The Platters 1960

och/eller B-sidan LAZY RIVER (mörkare huvudstämma)

 

För att det var bland de första, vuxna låtar jag någonsin hörde som fyraåring. Som dessutom påminner om att någon skulle kunna komma seglande och rädda mig. Var på vippen att ta TUMBLING TUMBLEWEEDS, tills upptäckte att Platters ingalunda brukar förknippas med den " smäktande country-lunken".

Har tänkt litegrann att styckena skall låta som jag föreställer mig ön. Vilket säkert är dumt, iom att man lär längta hem till något helt annat än ön. (Den sortens filmromantiska stråkmattor stämmer fint överens med signaturmelodin till programmet, även om andra Platters-spår skulle passat ännu mer paradisiskt).

 

6

(Du Älskar Henne) ÄNDA TILL SEPTEMBER

med Peter LeMarc 1992

gärna i långsammaste live-versionen = särskilt välspelat piano + cello, även fast jag är uppvuxen med det studsigare, hårdare originalet, som nyss lät besynnerligt platt i jämförelse..

Fortfarande skänker denna pärla starkaste återklangen av min första förälskelse, av ihållande inklusive uppbrytande sort - inte minst dess outslitligt vackra textrader, som målar fram någon västgötsk miljö mellan Trollhättan där han växte upp och Göteborgs hamn där sången ska ha skrivits. Så gott om svenska rock/vis-poeter betydde mycket för mig under ungdomen, men blott en får sitta kvar på strandkanten.

 

7

SIBELIUS SJUNDE SYMFONI

med Sir Colin Davis som dirigent, t.ex.

Sibelius sista symfoni, skriven 1924, den enda som blev i en enda lång sats. Sibelius var bland det första jag verkligen gillade inom klassisk musik, och satte på själv före 17-årsåldern, utan att någon lärare eller kamrat behövde uppmana mig. Pappa uppskattar också starkt Sibelius stycken, och hade många inspelade på kassettband då. (Får fylla platsen som Björn & Benny annars torde lagt beslag på.)

 

8

SUPPER'S READY

med Genesis 1972

Tog ett gott tag innan stycket blev en favorit. Med sina 23 välfyllda minuter, oändligt varierande, känns detta som en av milstolparna inom progressiv rock. Ett genialiskt ihopkok av de ultimata musikerna Peter Gabriel, Steve Hackett, Tony Banks, Mike Rutherford och Phil Collins.

 

 

Precis som många av radiogästerna skiljer jag mig alltså från Louis Armstrong, som valde tre stycken där han själv sjunger/spelar, samt en bok om hans eget artistskap.

 

Cat Stevens var måttlig nog att välja blott en av sina egna visor. Jag skulle ha behövt packa ned en av dem också, oerhört gärna (för att inte tala om Elvis och alla andra) men ville få viss spridning på innehållet.

 

 

 

ZYZ

Balansera Genom Hjärtlös Lera

Fred # 1

 

vad den ena evigt upplever som fredstillstånd

kan den andra plötsligt uppleva som krigstillstånd

 

sånt den tredje länge upplever som krigstillstånd

må den fjärde hastigt uppleva som fredstillstånd

 

 

och djupt inne där i galnaste konflikt-tillstånd

får man kämpa lugnt med att behålla sitt förstånd ;

 

hitta bitarna som bygger på mörkt missförstånd,

pussla färdigt dem till nåt sorts soligt samförstånd :

 

trots all smärta söka uppnå harmoni

- sakta tvingas balansera

raskt igenom hjärtlös lera -

alltmer upplyfta varandra och bli fri

 

 

 

 

ZYZ

Gusten

kuliss # 9

 

Jag var övertygad om att Gusten måste vara ett namn av dansk härkomst. Emellertid visar det sig nu efter alla år : att Gusten snarare figurerar bland svenskar, ganska mycket vanligare hos oss än på dansk mark. Antyder generellt en liten sorts Gustav osv, men inte minst "Guds sten" [eller blott Gudsten] betyder namnet. Hursomhaver låter det roligt och smidigt snarare än seriöst och tungt.

 

Den inbillade danskheten kom sig förmodligen främst genom Gusten Grodslukare. Denna danska, numera klassiska barnbok, heter tydligen Orla Frösnapper på originalspråk. Titeln känns genast tämligen tunn när man är vad vid svenska variantens tolkning. Trots att Ole Lund Kirkegaards fantasi för övrigt var riklig och konkret...

 

Många påhittiga kapitel om en privat privatdetektiv vid namn just Gusten, sköljde ur mina blyertspennor under tidig ungdom 1989-93. Ingalunda direkt den stackars grodslukaren (en tuffing som blir mobbad) gav upphov - inte ens de bångstyriga illustrationerna som man gillade på den tiden. Nej, endast just namnets enkelt klingande G. [angående mitt eget efternamn] var säkerligen tillräcklig inspiration.

 

Kunde ju ha passat på att byta namn på spanaren titt som tätt (i takt med att den ynglingens/farbroderns egenskaper och attribut omvandlades, liksom hans grannskap) men något annat än Gusten kändes aldrig nödvändigt. Det är lika heltäckande grönt eller gult eller gredelint som någonsin. Först vid återkomsten många år senare laborerade jag med alternativa namngivningar.

 

Förresten måste erkännas att jag känner till nästan ingen verklig person som kallas Gusten. Det är ju anmärkningsvärt med tanke på hur gott namnet ligger i munnen. Hade ingen aning att det fanns en travhäst som bar namnet under samma period jag skrev hans mysterier. Hemsöborna förekom bara några glimtar av i mitt huvud, och jämt glömmer jag att en av centralgestalterna där heter som han gör.

 

 

"Gusten" är i mina öron långt ifrån den spökande "Gasten" (ej heller gästen eller gesten eller gisten). Och trots namnets soliga, pojkiga anslag, har dunkla begrepp såsom "gåta" ofta kommit att ingå i samma andetag. "Glasögon" förknippar jag likaså med gestalten ifråga, eftersom jag fick sådana ungefär precis då började skriva om Gusten. "De gurglande glasögonen" blev en av hans första gåtor att lösa.

 

 

 

 

ZYZ

Hyresgäst 063 : Morten Jensen

Nej, någon helt annan än figuren i Olsen-banden (Jönsson-ligan). 

Blott trettioåttonde av Hundra i hela det fiktiva HyresHuset. 

Serien skrivs från högst till lägst belägna lägenhet.

 

 

Där sitter den riktigt gode Jensen

förpassad till svenska sidan gränsen

Var stund vill han hem till danska marken

och få sig nåt hyggligt, ta en stark en

 

Motionscykeln trampas raskt i köket

men ingen vart rör sig detta spöket

På bildskärmen dock syns havsfrun simma

för trött sitta vänta, år och timma

 

Se, rödaste skäggstrån blivit vita!!

Längs blågula väggar drar han krita

Hit in kommer minsann inga gängkrig

- än mindre nån god fyr eller sängpige

 

ty rår gör ju Morten ensam cellen

Emellanåt gås det - flygtur sällsam

 

 

 

ZYZ

Blinka Knirk & Blänkt Knarr

Här meditativt inspirerad av filmen Turinhästen av ungerska Tarr (som många torde finna urtråkig men nicht ich), skiftningar kring tidlöst stenhus :

 

Det knarrar om byrålådan

Det knirkar i skrivbordsskivan

Det blinkar till genom gardinen

Det blänker mörkt ur brunnen

 

 

Det knarrar om byrålådan

Där ligger hans dotter av trä

Det knirkar i skrivbordsskivan

Här sitter en ensam häst

 

Det blinkar till genom gardinen

Uti världen blåser en oupphörlig vind

Det blänker mörkt ur brunnen

En fjärran granne stövlar in

 

Det knarrar om byrålådan

Morgonens rutiner ger kvällens klöver

Det knirkar i skrivbordsskivan

Tråkigt nog blir det aldrig totalt tyst

 

Det blinkar till genom gardinen

Där har trottoarer förvandlats till åkerfåror

Det blänker mörkt ur brunnen

Här står ruiner av romantikens rike

 

Det knarrar om byrålådan

Man har sparat på aldrig spelade kort

Det knirkar i skrivbordsskivan

Vem vill möta sin djupaste rödsvarta jord?

 

Det blinkar till genom gardinen

Se där snöar en stund i april....

Det blänker mörkt ur brunnen

Alltjämt värme ger potatis på potatis

 

 

Det knarrar om byrålådan

Känns som om Nietzsche nästan gråter

Det knirkar i skrivbordsskivan

Vem har tonsatt filmen gång på gång?

 

Det blinkar till genom gardinen

Hingsten förbereder sig på att knulla

Det blänker mörkt ur brunnen

Stoet får håret i ögonen under stormen

 

 

Det knarrar om byrålådan

Där ligger fadern förlamad och drar sig 

Det knirkar i skrivbordsskivan

Herre jäklar vad pennstumpen får liv!

 

Det blinkar till genom gardinen

Nu ringlar sig en vagn bortifrån berget

Det blänker mörkt ur brunnen

Här vet ingen vad elström innebär

 

 

Det knarrar om byrålådan

Solen lägger beslag på soldaternas ess

Det knirkar i skrivbordsskivan

Tillvaron reser sig på fyra par bakben

 

Det blinkar till genom gardinen

Där kanske redan är krig runt knuten

Det blänker mörkt ur brunnen

Tänk om även Bibeln tar slut?!

 

 

Det knarrar om byrålådan

Det knirkar i skrivbordsskivan

Det blinkar till genom gardinen

Det blänker mörkt ur brunnen

 

 

 

 

inräknas såsom Hyresgäst 062 : Trettionionde av Hundra i hela det fiktiva HyresHuset. Serien skrivs från högst till lägst belägna lägenhet.

 

ZYZ

Kuliss #7 : De Oföddas Substitut

direkt byggd på den besynnerliga drömmen jag drömde inatt, där en av mina nära släktingar (eller eventuellt en mix av olika bekanta) bar huvudrollen såsom bärare av andras ofödda barn

 

Hennes uppgift bestod i

att bära barn : andras ungar

fast en åt gången

ungefär som någon dagisfröken

av oerhört tidig sort

 

Före

varje barn föddes

genom hennes mage

ganska öppen

förmådde hon både se

och prata med vederbörande

 

Den nuvarande gossen

ville vänta

med att komma ut

och blev således svårfödd

även när hon försökte

locka och lirka

honom att lämna

sitt röda akvarium

 

Under tiden promenerade

jag med henne

eller jag med dem

genom vår lilla stad

snarare stora by

längs någon solig båtkaj

halvt främmande

 

Mobilen innehöll

samtal från en undrande

förälder som lika gärna

var på väg att låta

bärerskan behålla gossen

(som i och för sig först

borde tillfrågas om vem

han ville ha som mamma)

 

 

 

 

ZYZ

Tomiro's Diary : 2:nd of Repeatrillo 2052

 

 

We're happy to see you're back inside the future, Tomiro!! This foolish spring former Sweden gets around +44 during days and -44 through nights. Outside rules a controlled chaos : half streets filled with dead soldier robots - half streets filled with living parades of tigers and reindeers. Working cell blocks seems empty, but still million people do our job with faithful presence. They earn five chocolate squares for each sentence we're allowed to put in their head. Vaettirs like you deserve eight triangles. Afterwards down this abandoned appartment, you smell spiritual tulips. Some in colours you've never imagined - already growing ordinary?

 

 

 

= another story chapter made of 100 words

ZYZ