....en fenomenal experience! Spretande element samlas tätt i filmen, som lär engagera både unga ögon och gamla uvar?!
Kring tidsparadoxal sci-fi i grunden, spinner man sin sorts deckar-action med komiska inslag.
Vad hände egentligen 1988 med den röda Saaben? Kräver vetande mer eller mindre än tro?
En teknologisk kavalkad stormar fram längs det djupa relationsdramat.
Kanske på tok för mycket har de försökt klämma in? Kunde gjort sig bättre som serie? Likafullt effektiv, lyckad balans!!
ZYZ
scener ur mina senaste drömmar, dessa delvis febriga dygn
Ensam på grusväg bredvid fotbollsplan promenerade jag. Var på väg mot min morbrors barndomskamrats sommarstuga. Simons familj förmådde ej längre sköta det lilla huset - så jag kunde få köpa stället till ofantligt bra pris, blott några tusenlappar. Här rådde ju norrländsk hjärtlighet. Liknade snarare en mysig lekstuga eller koja, kanske ett garage med trappstege inuti (insåg jag senare då kommit fram). Hur långt var det nu att gå till sommarstugan? Åh, sju-åtta kilometer, menade de. Beredde mig på vandring varje dag, men tog bara någon minut tills mina steg var framme. Nedfarten kändes halvt bekant.
Före rulltrappan ledde från varuhuset mot solen, sålde en bokhandel billigt ut massa klassiska dvd-filmer. Ville stanna och botanisera, men märkte att den glädjestrålande butiksinnehavaren var på väg upp i rulltrappans tunnel, som om han just lämnade sin rörelse för gott. Kunde jag få stå kvar ensam i butiken och plocka film? Absolut! Var skulle jag sedan lägga pengarna då? Tja, han skulle ju återfinnas i ett café på berget - bara att ta med "skivorna" dit upp. Nu insåg jag att handlaren inte bara liknade en kille från en begagnad musikbutik. Dessutom måste han vara samma person som min cykelreparatör. Så vi pratade fina minnen en god stund - fastän han redan var på väg längs rulltrappan. Jag stod och höll i den metalltunga svängdörren.
Då jag just farit upp till samma berg, mötte mig en skön kvinna i en trägrind. Hon fullkomligt lyste, ännu gladare än butiksinnehavaren nyss. Såg ut som en blandning mellan Rachel Berry i musikalserien och Alina jag känt i ungdomen. Kunde knappt avgöra om det verkligen var den ena av dem eller någon annan som jag aldrig träffat. Förstod ej heller helt om hennes uppgift var att släppa förbi mig eller om hon skulle ned till varuhuset själv. Häruppe kändes atmosfären som en alpby bland spridda sommargäster. Vi stod hursomhelst kvar och pratade, den mest fantastiska vibe jag någonsin fått. Saknade hennes genuina glädje starkt då jag vaknade ur drömmen.
Emellertid skulle jag givetvis dela ut tidningarna också. Extra många bilagor hade samlats i den gamla trehjulingen sedan jag varit sjuk några dygn. Dessutom hade dubbelt så många gator tillkommit, i ett stiligt byggt område jag aldrig ens besökt förut. Visste inte om jag borde börja med mitt vanliga distrikt eller de nya delarna. Om jag betade av all skåpmat först så kunde jag väl njuta mer avslappnat av de spännande gatorna?! Osäkerheten avlöstes av frågor från somliga av de hundratals människor som hade picknick på sin gårds gräskullar. Varför hade de inte fått tidningen i förrgår?? Jag försökte avgöra ifall deras nummer låg kvar i rabattens snödrivor, vari någon tydligen slängt flera ex. Samtidigt skulle jag ha full koll på morgonens aktuella skörd, men det gick då rakt inte att koppla ihop vare sig trappdörrarna eller de vackra fasaderna med listans ordning.
En möjlig lösning måste vara att jag precis befann mig i fel tid och/eller i fel område. Min cykel hade icke hunnit tillbaks arbetscentralen för att lasta nattens omgång efter gårdagens, ja, faktum var att jag inte ens visste var vår filial låg nuförtiden. Kände mig övertygad om ett gammalt ställe, men där fanns bara frisör och massa andra människor som satt och väntade på lokaltrafik. Tillråge på allt hade jag fått en vikarie med mig som skulle guidas runt - fastän ingen semester låg runt hörnet. Snart slog det oss var filialen måste ligga. Då vi rullade in i fabriksmiljön, nästan grät jag av skuld och skam inför föreståndarinnan. Hon viftade bort förseningen som en droppe i rymden, effektivt försjunken sitt parallella telefonsamtal, och uppmuntrade mig koncist nickande att bara fortsätta nu därifrån vi var.
ZYZ
Just sett första två avsnitten av den suveräna serien SEVERANCE, sorts science fiction i ett gastkramande melankoliskt kontorslandskap osv.
Undrar hur man skulle reagera ifall ens minne hade blivit definitivt SPLITTRAT mellan den man är på arbetsplatsen [innie] och den man är hemma samt ute på andra ställen [outie], ja, även glömmer varje dag hur passagen till/från jobbet skedde.
Som en av scenerna gestaltar :
Om du fick bevittna en videoinspelning vari du själv(?) uppenbarligen(!) ger ditt godkännande till företaget att operera in i ditt minnescentrum en totalt separerande funktion - skulle du då tro att det hela var sant?? [dvs hurpass stor chans/risk].
Och om du kom fram till att proceduren gått frivilligt till - skulle du då vara beredd att jobba därinne, med tillit till att ditt utanförvarande jag vill ha det så?? [dvs hurpass lätt eller svårt att acceptera].
Eller vilka aspekter skulle starkast påverka din uppfattning av denna besynnerliga belägenhet?
ZYZ
som fått alltmer självbiografiska överlappningar
Julafton i komplett ensamhet
med pussel till mysigt sällskap
var Gusten redan van vid
som privatdetektiv för jämnan
redo att följa särskilda skidspår
och spana tätt runt vissa hem
vari räven kunde drista sig
att bestjäla gamlingar såsom
Ragnar på sina höns och nissar
utifall hästarna stod och sov
där lyktan kunde också smälta
grannens ihjälfrusna sommarstuga
vars elräkningar någon packat ned
i hans schackrutiga chokladkartong
Emellertid hade just i år
Gusten fått högsta feber
ett par dagar före julafton
hölls han djupt i sin husbil
inbäddad i skönt delirium
trodde gubben att åter
måste det vara 1989 nu
väckt av synth-rock-singel
som tomten på ändlöst vis
hade slagit in på nytt
i varmt strukna näsdukar
och begagnade WCT-dressar
till vem som än ville
och behövde öppna
den omåttligt populära
svårutslitbara årgången
tyngd av tusen papper
ändå svävandes feberfri
Det var då Gusten fick
sina första gamla glasögon
medan han sakta slukade
ungdomliga gåtor, tyckte
deckaren ana en glimt av
sin egen identitet mellan
raderna som pojken hittat på
ty raskt hade fjortonåringen
funnit vilka böcker han ville
och därtill börjat skriva om
sin privatdetektiv Ragnar
som först var en gröngul figur
i blyerts med fyrkantiga
brillor, dock efter tre kapitel
blivit den gubbe som Gusten
personligen var som grabb
ZYZ
Tomtarna små raskt stuvar undan
skuggorna stora, sista rundan
drar över gården, genom huset
så vi får plats med varma ljuset
= varv 74 av poetisk stafett
där varje bidrag består av 21 ord
ZYZ
1. EN HIMLA MÅNGA PROGRAM
kavalkad av Galenskaparna, som har skapat en hel TV-värld att "låtsas visa" godbitar ur
programledare Allan Preussen [Claes Eriksson]
2. KRYZZ
byggt kring snuttar från diverse existerande underhållningskultur
"som om Melodikrysset hade haft tillgång till youtube"
programledare Arne Hegerfors, vars bisittare varierade genom åren
3. LEKANDE LÄTT
Barn försöker förklara ord
som sedan vuxna må förstå
programledare Kjell Lönnå
4. PRAT I KVADRAT
kändisar sitter inburade i ett hus på 3x3 våningar
med gäster som ska gissa om de ljuger
vilket utgör ett stort luffarschack
programledare Fredrik Belfrage
f ö minns särskilt Weiron Holmberg och Peter Flack
5. FARBROR FRIPPES SKAFFERI
med Martin Ljung
en gubbe som ska städa bland sina burkar, men öppnar locken och finner en filmsnutt i varje
6. RAZZEL
helkväll som inkluderade en lång radda punkter, från egenskapade spelmoment till importerade serieavsnitt
programledare Gun Hägglund med trenne herrar
7. ALBERT & HERBERTS JUL
med Cederhök & von Brömssen förstås
snarast kul kalender, men har sina kluriga inslag, när de försöker pyssla med allt från tapetsering till skidrampbygge
8. FÅDDA BLOMMOR
med världens mest säregna programledare Kurt Olsson, som hittat på märkliga frågor och annat strul - därtill får rapp kritik av tanter i publiken
9. LINUS PÅ LINJEN = LA LINEA
Hur mycket kan man komma på med några streck?!
skapad av Osvaldo Cavandoli
10. ANSLAGSTAVLAN
klurigt intro med figuren "Attjoo!!"
även om det sedermera rörde sig om ren information
11. INTE AKTUELLT = NOT THE NINE O' CLOCK NEWS
som jag möjligtvis fattade en bråkdel av
med Mel Smith & co
12. HERR KUBB = MR. BENN
Brittisk animation från 1971, vari gubben går in i provhytten, där dräkterna transporterar honom till olika tidevarv
13. TRAZAN & BANARNE
i nån sorts djungel med smått filosofiska sånger
Lasse Åbergs skapelse, vari Klasse Möllberg även spelade Hemlige Arne, och Ted Åström agerade Olyckan
14. SKRIVKLÅDAN
ett koncept som utvecklades till julkalendern LIV I LUCKAN
vari skådisar som Sissela Kyle fick göra riktig tv-teater av ungdomars insända manus
[däremot JULSTRUL med samma grundläggare Staffan & Bengt, var nog bara rolig?]
15. FEMETTAN
lingvistiska lekar som tarvar genuin skicklighet
programledare Staffan Ling
16. HAJK inklusive SOMMAR-HAJK
fiffiga hantverk med Bengt Alsterlind
17. TV-PIRATERNA
som tar sig in i Sveriges Television och tar över programmen [förstås fiktivt, medan nuförtiden hade det kanske funkat]
18. HELT APROPÅ
med Stellan Sundahl & co
krävs en hel del hjärna att kläcka ur sig så mycket politisk satir på så kort varsel (varav somligt blev plattare och somligt blev djupare än jag kunde fatta i realtid)
19. NATTSUDD
minns inte mycket alls - om jag ens fick vara vaken till dess?
dock viss satir i stilen framstår smått genialisk : att sitta hemma och svamla över gamla filmklipp och aldrig komma ut på stan?!
20. DUBBELSTÖTARNA + DUBBELSVINDLARNA
med Björn Gustafson
någon typ tidig "Breaking Bad"
[istället för frågeprogram som Kvitt Eller Dubbelt
bland lurarna i burarna eller min favorit Notknäckarna
vars brist på kreativt upplägg passar på annan topp]
21. LAGT KORT LIGGER
var nog ändå en smula enkelspårigt
med ofantliga spelkort och finfina värdinnor
programledare Magnus Härenstam
22. TISDAGSKUL MED CLOWNEN MANNE
jag tyckte det var mer klurigt än roligt att läsa saga fastspänd i en rutschkana, eller att trampa motionscykel så att berg far förbi
23. PRIVATDETEKTIVEN KANT
ett psykoanalytiskt skruvat mysterium
av Alexandersson & De Geer
flest roller gestaltades av Mats G. Bengtsson och Ted Åström
ZYZ
....blott sett skymta förbi. Ibland hört talas, och inte minst sjungas!! om honom.
Inser nu att 1989 var relativt sprängfyllt av nya, oväntade fenomen. På både mitt personliga plan och i kollektiva sfärer, hände mer samtidigt än jag riktigt har reflekterat över. Det mesta utspelade sig under årets andra halva, fr.o.m. juli t.o.m. december, då jag gick från tretton till att fylla fjorton.
Ändå kändes den tiden mer
naturlig än krisartad - mindre dramatisk än såväl senare som tidigare
utvecklingsfaser. Anger fenomenen här i någon sorts rangordning för hur
mycket de betydde för min tillvaro då. Kamrater m.fl. viktiga relationer
blir för känsliga att beskriva eller för komplexa att väga in i bilden
här.
1) Började nyfiken läsa böcker vart och
vartannat dygn, skönlitteratur som skiftande äventyr inklusive
pojkdeckare, parallellt med vetenskapliga tidskrifter som jag tidigare
torde tyckt vara urtråkiga. Dvs nu kom sig läsandet från inre behov
snarare än yttre press, och blev snabbt mer vanemässigt än projektartat.
2) Vi behövde inte längre gå till skolan (blott vissa lektioner) eftersom merparten av lärarna hade gått ut i strejk. Närmare en hel månad kunde man mysa gränslöst hemma, kolla film, lägga pussel eller studera sådant jag ville hellre.
3) Kom på att man kunde spela in låtar direkt från radion. Kassetterna fylldes med massa vitt spridda singlar (halvt omöjliga att kontrollera) = ej längre enbart självvalda skivalbum. Varken före eller efter 1989 har jag hört lika ofta på splitt ny popmusik i realtid (fast iofs snabbt upptäckte oldies-program även då).
4) Började skriva mina första små
berättelser med privatdetektiven Gusten (fastän hans mysterier tog fart
först sommaren -90). Tydligen hade jag länge uppvisat språkligt handlag
med episoderna vi skulle tota ihop på skoltid, trots blyghet en viss
påhittighet. Dock medförde 80-talets final alltmer seriebyggande
kapitel, systematiska inramningar av mina kreativa infall.
5) Bytte rum hemma, till det jag haft under tidigaste åren (före det blev syrrans egna), men nu med nytt skrivbord, ny säng, nytt golv, ville dock behålla samma tapeter (vilket följdes av diverse ommöbleringar, i tätare takt än jag ens hunnit påtänka under vuxnare år, emedan mitt variationsbehov nöjt sig med mentala skitningar).
6) Fick
mitt livs första (vakna) utlösning, s.k. sädestömning, och blev tämligen
överraskad - visste knappt ens att det kunde ske i ensamt tillstånd.
Närmare beskrivningar av belägenheten blir för privata att plocka med
här - nåväl, den väckta lusten bildade raskt nya rutiner.
7) Övergick alltmer till tresteg från längdhopp och sprint. Kom på bronsplats i ett distriktsmästerskap, tog sen silver i kamp med "hela västra Sverige" (men upphörde att friidrotta under 1990).
8)
Glasögon var jag tvungen att få, en identitetsavgörande etikett, likt
prickarna över i.. Blev ganska god vän med glasögonen ändå - kände mig
en smula intellektuell, och har aldrig velat testa linser. Som en blixt
från klar himmel hade jag tydligen börjat bli riktigt närsynt (nog
delvis pga massa dataspelande nära intensiva skärmar).
9) "Världens bästa TV-serie" hade just rullat igång, dvs En Himla Många Program med Galenskaparna. Föga anade jag att dessa eller andras skapelser skulle bli klassiker att återvända till - var ju bara naturliga inslag i vår kulturella verklighet då.
10) For
via Jokkmokk och Kiruna ända upp till Narvik, det nordligaste jag nånsin
varit på (även fast hållt hus i hela Norrland många gånger). Delvis
skedde det för att pappa hade uppdaterat bilen, samma sommar monterat
takbox osv.
11) När vi som vanligt skulle flyga
upp till morfars hus under julen, blev planet såpass försenat att vi
fick åka till fara till övernattningshotell vid mellanlandningen i
Sockholm, och nästa morgon blott kom till Skellefteå, så fick åka buss
uppåt Luleå med alla resväskor - en krånglig procedur som familjen
aldrig hade upplevt dessförinnan. Vi kom hursomhelst fram före julafton,
som skulle visa sig bli den sista utan vare sig mormor eller morfar, om
än andra goda släktingar fyllde tomrummet.
12) Mur som föll och länder som blev "fria igen", var ju fint att det skedde längs Europa. Emellertid mina ringa, historiska kunskaper, saknade både inblick och distans - kunde varken bli chockad eller fröjedefull inför de många folkens öden.
Jo, min tillvaro var väl tämligen
materiellt inriktad, medan socialpsykologiska lager lurade först bakom
nästa hörn - säkert mer omvälvande än något på denna lista. Ändå var jag
lika intresserad av de samhällsvetenskapliga ämnena som av de
naturvetenskapliga.
13) CD-spelare hade pappa plötsligt skaffat, som nu skulle komplettera vår gamla utsökta stereoanläggning. Dröjde visserligen ett år tills jag ens började köpa och lyssna på compact-discar - hade fortfarande fullt upp med kassettband som jag ville "spara hela världen på".
Apropå
vardagliga maskiner : Rakapparat behövde jag redan några månader senare,
och microvågsugn dröjde ej länge förrän familjen hade vant sig vid.
14) En egen enkel kompaktkamera hade jag icke haft förrän just denna tid - fast dröjde till 1996 före mitt fotointresse exploderade. Emellertid 1989 var jag mycket mån om att sätta in saker i album, pärmar och notera på etiketter - en ansats som snart ebbade ut och drunknade i allt tillströmmande material.
Filmkamera förekom, om än i lånad form,
och känns fortfarande som en besynnerlig dröm att jag skulle kunna kolla
på uppväxtmiljön i rörliga bilder - den får hellre förbli frusen.
ZYZ
isig
skorpa under
tusendetriljoners hjulsnurr ;
trasig snö
längs lyktljusfrusna
knasterkristaller, närvarande i
förbiglidande husen :
hinner aldrig
fastna på
småastronomiskt fotografi
hemmablint
= stafettskrivning i poesi 3+18 ord
ZYZ
inspirerad av årets julkalender i svt, här inzoomat på kronprinsens kusin som Alva Bratt spelar. Kul att se henne i en lite hispig, dryg gestalt, efter ha följt den allvarsamma Felicia Kroon i magstarka Eagles samt inlevelse i Lena N.
Hon, Hertiginnan
uppsnofsad i prålig toilette
står som potentiell drottning
eller blott en kul, kunglig kusin
vars konkarong betjänterna bär uppför
trappans pannkaksberg redan serverat
Från folkets stundande räddning
runt deras hypermoderna 1789
tycks vi blicka fröjdefullt tillbaka
mot klyftornas avgrund 2022
där en överstelöjtnant vore förvirrad
över vem som förblir den överste
Behåller Augustina sitt leende
förvissat trots eller på grund av
den Ugglegränd-strykande tillvaro som
drabbat hennes halvbekante kronprins
med en stark och smart fattigflicka
som leder honom in ett vanligt hem
p.s.
jag kunde ha skrivit om
Sissela Kyles kyliga hovdomare
eller Marie Lundqvists värmande farmor
eller Sisselas Benns komiska kammarjungfru
Föll emellertid platt för Bratts ögonglimt
parallellt med Alvas sköra allvar
ZYZ
stafett varv 71 (snarare 89)
mellan poeter som ger varann 3 av 21 ord :
kalla pepparkakshästar
björnsover på
leksaksberget av
alla snöinpackade guldglänspaket
julhögtiden vuxit uppåt hustaket
som skummande tomtedricka
everysammans
must taste
bäst before 1989-12-31
ZYZ
Bestående av gamla glimtar från resor som jag uppenbarligen gjort. Dessutom nyåtermixade rader... Förr trodde jag Dresden uttalades som hästen, men allt talar för det ska va långt e... som i resa och försenad.
Semestergäst kommer till Dresden
där fastfrusna hästar har rest den
förstörda stad upp ur dess aska,
grå vackra stråk åter de traska...!
Se himlen blott brinner av lyktsken,
ej issnö som undan har ryckt ben
likt krig mellan östern och västern,
dresseras hårt stå på adressen...?
bestående av gamla glimtar från resor som jag uppenbarligen gjort
Här med variant av Hellsings visvers "Till Paris skall vi rida på en gris":
Till Madrid
mum's mad kid
ville rida
på moped
Mot Madrid
for bredvid
mardrömssvettig
rullskid-strid
Med Madrid
glad hybrid
änglavakt gled
fram i frid
Från Madrid
vägskylt spridd
hem till trygg bädd
på noll tid
bestående av gamla glimtar från resor som jag uppenbarligen gjort, därtill med nyskriven poetisk mix av allmän historia
Börjar vi nere vid världens ände
galna i vackraste Lissabon,
känner oss hissas mot stadens toppar
trygga på vagnspåren, lyssnar om
fartyg som ingen fruktan vände;
ananasgott guld i kistan kom
saligt tillbaks genom kaklets portar
bävade jord, hur hav lastat ton
