dialog ett Månvarv från Venus

episod VIII (fullbordad några dygn senare)



Turkosa Tåspetstunga

Kors i kosmos! Är det här inte på prosa längre...?


Gurgel Grön

Vi har blivit förvandlade till figurer.


Gredelina Gräddöga

...med egna månsnurrande munnar...


Turkosa Tåspetstunga

Tusan nu fantastiskt! Va har ni för projekt på Venus får man fråga?


Gurgel Grön

Du är inte längre en enda solig linje.


Gredelina Gräddöga

...i någons regnbåge, syns mig den en smula förvriden...


Gurgel Grön

Fast mittpunkten ligger fortfarande i mitten av Universum.


Gredelina Gräddöga

...lätt för dig att säga som slipper vara ända ute i framtiden...


Turkosa Tåspetstunga

Hallå!! Så vi talar med varann nu då?!


Gurgel Grön

Det är kosmos som snackar med sig självt.


Turkosa Tåspetstunga

...någon som skriver en historia och nu har det blivit hög tid för dialog!!


Orangelus Organ

Jag befarar vi är med i Grey's Anatomy.


Turkosa Tåspetstunga

Där har de ju verkliga konflikter!!


Grabben Gråstrå

Vi gör inga såna livsviktiga relationer.


Rosa-Rumpa Trostrassel

Behöver väl både hjärta och fitta, eller hur har ni det?


Orangelus Organ

Låter bra!


Rosa-Rumpa Trostrassel

Alltså det var Venus vi är på, va?


Gurgel Grön

Visst, här är lagom hett för att leka kärlek med dödliga möjligheter.


Turkosa Tåspetstunga

Fruktansvärt inbjudande! Men hur många är vi egentligen?!?


Grabben Gråstrå

Ni är sex. Jag är den sjunde och sista.


Mariantoine de Maroon von Mage

Varför skulle det sluta med dig?! Du som inte ens vill föreställa dig något lyckligt slut...


Grabben Gråstrå

Slutet har allt.


Rosa-Rumpa Trostrassel

Du har bara en pitt.


Orangelus Organ

Har för mig du gillar Brad Pitt?!


Rosa-Rumpa Trostrassel

Depp!


Orangelus Organ

Deep! Jag ska sticka och sussa när de släckt den där apelsinen. Vem kommer med?


Grabben Gråstrå

Det blir aldrig mörkt i rymden. De har solarna på hela tiden.


Mariantoine de Maroon von Mage

Författarens reflektioner utstrålar sig emellertid på åtskilliga plan samtidigt, precis som liv gentemot skenbar död. I parallaxen av motiv blir där ibland snarare totalt mörkt för ofantliga tidsrymder...


Gurgel Grön

...ända till vi inser hur det ingalunda var på det viset blott.


Rosa-Rumpa Trostrassel

Wow, ni söver mig!


Orangelus Organ

Dina venusmånar känns minst lika schyssta som marsmånarna!! Har du snott dem??


Rosa-Rumpa Trostrassel

Mm, flera varv...


Gurgel Grön

Det är alltjämt sent 80-tal. Rullgardinen har bananer och aprikoser på sig.


Gredelina Gräddöga

...då en apekatt kommer in från balkongen för att lägga beslag på undulaterna...


Gurgel Grön

Scenbilden framstår klar först många år efter ljuset lämnade stjärnan.


Gredelina Gräddöga

...och vi redan har flugit till en skönare planet...


Turkosa Tåspetstunga

Ja, så tusan fantastiskt! Vi behövs ju som figurer lite överallt.

011

snurrandes ett Månvarv från Venus snurrandes

episod VI


Varv på varv far ni fram över Venezuela, den enda venusmånen i världen. Dygnen glider över i varann som ormar i en storstadsdjungel. Fastän berg-o-dalbanan för er i vansinniga vindlingar så har du sovit en bra stund. När du nu vaknar går varenda gata i turkos. Slottsfasaderna blinkar. Blott torngluggarna stirrar med sina illgröna symboler. Ni vet att de kan pusslas ihop till en zodiak, men alla har slutat fylla i journalerna. Det var ljusår sedan ni besökte ett tivoli. Ovanan vid dessa snabba signaler får eran forskargärning att fullkomligt tappa fokus. Föga hjälper det att erat svävande tåg blir ståendes på högsta spiran. Där utbreder sig på tok för gott om roligheter för att hjärnan ska orka skratta. Har ni glömt hur det var att skratta med kroppen? Du vill dras till ett fast kluster, en samlad punkt. Du längtar efter en enda sorts figur att studera ur varenda psykologisk vinkel som finns. Det kan vara kaniner, clowner, kvinnor, elefanter eller apor, rentav astronauter - spelar ingen roll sålänge som karusellen låter bli att kollidera med andra karuseller.


Förra tillfället som bergbanan passerade just denna zon var allting rosa, till en början sommarlätt men snart en gammaldags jordmurrig rosa, som ur närmast katolska katakomber. De turkosa stråken får magin att kännas ännu mer allvarlig, grundad på gråa väggar som den verkar vara. Huruvida uppfriskande eller sjuklig återstår att upptäcka. Ni hör fjärran sirener inifrån Venus. Du har en känsla av hur Venezuela vill vrängas ut & in, som magma genom någon krater. Berg- & dalbanan roterar runt sin egen axel. Yrseln blandas med suget i magen, men kan lika gärna vara riktig hunger och törst som onödig överstimulering. Ur luckan i stolsryggen framför dig rotar du förtröstansfullt ut ett sockertugg. Den komprimerade biten består egentligen av 112 moln spunnet socker, utvirade till en tråd som varit med och vävt solsystemets mest kända synthslinga. Det var den som Lizette Bubblan Dalberg visslade på när hon bevistade invigningsveckan av venusmånen. Då bar hon rosasött dygnet runt. Nu kräver filmmakarna att hon har turkost, för att stämma in i den senaste scenografin. Hela branschen har blivit kåt på turkost. Om allt har tänkt sig att sluta som en sjukhusserie utan slut, det återstår att se.


Här och där längs färden får atmosfären ett betydligt lättare tryck. Helt obeaktat backarnas karaktär - rentav mitt på blanka raksträckan - håller ni på att hisnande slungas upp ur sätena. Känns som om vagnarna är hästar. Dem som vägrar bära magnetiska magbälten tvingas försöka med magnetisk medicin. Skor med zick-zack-mönster må räcka ända till Spanien hemma på moderplaneten, men här blir varje zick eller zack en skrämmande chans att snedda rakt ut i tomma rymden. Så du försöker krama åt fötterna kring varann, för att inte tappa kontakten med tåget. Du vill ringla kvar ombord på Venezuela, minst elva månvarv till. En av dina egna inkarnationer kommer att sitta i en sagoskepp och vinka på dig. Då gäller det att byta åkattraktion, att hoppa av i exakta sekunden, att landa lagom före tunnelns mynning. Sedermera fyller du spöket med ditt liv, låter skeppet segla vidare i rymden. Vilken månde nästa måne bli? Merkurius sägs vara i färd med att sno åt sig den andra av Mars månar. Nå, du skulle hellre se att Triton lämnade sin neptuniska bana självmant och närmade sig dessa venusiska zoner.










454

med Syrran vid stugan Bakom Badmintonracket

Alltjämt ett Månvarv från Venus

episod V


Venus måne har fått ett namn. Ni kallar henne Venezuela, fritt efter ett land därhemma som ni aldrig varit i. Venus dag är fredag. Din raket roterar ytterligare ett varv runt Venus. Ni har sex hela dygnet. Ingenting annat rör sig än era munnar mot era organ. Den lugna orgelslingan växer timma efter timma allt närmare orgasm. Ibland längre ifrån, men så åter närmare... Värmen lägger sig från alla håll. Hinnan påminner om brända bål. Nu är det den längsta fredagen i hela solsystemet. Planeterna glider tysta. Blott kylskåpet väsnas. Venezuela kelar och vänslas. Du klämmer om hennes måne, ömsom fräckt, ömsom skönt. Ön anas ute i rymden, men ni håller er längs kustlinjerna. Venezuelas mage är en stor gul påskkula. Hon har fått en söt liten gremlin att ta hand om. Den är en giftgrön variant som tål både badkar och nattsmörgås, men ni måste sitta instängda varenda het dag under hela påskhelgen. På nätterna åker ni iväg på kvastskaft i jakt på vårens första björnbärssaft.


Ikväll sänds den allra sista episoden någonsin av serien Z. Nästan hela solsystemet ska se det. Inte ens skaparna vet hur många avsnitt som egentligen finns. Alla planeter har visat olika versioner. Repriserna blev mer och mer remixer. Dock att detta är sista avsnittet - det vet man. För det är det som serien handlar om. Venedig ska plocka av sig sin mask. Zorro kysser henne redan snett bakifrån. Sedan kommer bara ett sf-fanzine att finnas kvar. Inga scener har lyckats fastna på dvd. ZTV står bredvid och gapar. Det blir bara stillbilder, ikoner från spridda användare. Katedralen tänds och skjuts upp i rymden. Verkligheten blir en satellit till drömmen. Vi drömmer verkligheten. Venezuela bär den nya evigheten i sina banor.


Så zappar Zara Zapata plötsligt över till en helt annan vindling i universum, via ett grönt hål. Hon är din odrägliga granne som inte kan hålla signalerna i styr, fastän hon har flyttat ifrån huset för åtskilliga år sen. Du finner dig inblandad i den femte Alien-filmen. Den här gången är det du själv som är Alien. Tidigare har varelsen bara kläckts ur din kropp. Med jämna mellanrum har du fått utrota parasiten. Nu sitter du insugen i hela din tankegång och har inga planer på att avliva dig själv. Alla trodde att du var livrädd för Alien, och det är precis vad du är. Du vill vara totalt jäkla skräckslagen - såvitt det bara är för dig själv, för ingen annan. Bara sålänge som du upplever att du kan kontrollera livrädslan... vilket underlättas av vanans makt. Alien har återfötts så många gånger att ingen av er tar varelsen på blint allvar längre. Men ni sitter inte heller och skrattar som turister stup i kvarten. Fyra skilda regissörer har försökt forma Alien. Vem gör den femte matrisen? Ozzy Lizzy?! Clownen Kermit?! Jungfru Malena?! Kommer det bli en mestis, en blandras mellan Kapten Zoom och någon infödd ödla??!??










011

Spåret

DrömTrappa nr 1



steget fram
jag glider
steget tillbaks

steget fram
glider jag
steget tillbaks

det är
ett spår jag står på

som pojke
i en gammal dröm

ett steg ovanför verkligheten
här går det
att ta bara
ett steg

på universums allra kortaste räls
enkelriktad
går jag

hänförd
håller i styret
på åkattraktionen

som om det var
på låtsas
på någon sparkcykel
som satt fast
i marken
med gummisnodd
och aldrig lossnar

medan låten spelar
och spelar på hjul

folket jublar
färden går

steget fram
jag glider
tillbaks steget










011

DrömTrappa nr 0

= ORMEN





i mitten ett tomt
schakt
kring vilket ringlar sig
trappan
glittrande av applåder
uppåt och
uppåt och
uppåt springer dina steg
medan du
lutar dig
inåt mot
väggen för att inte
ramla
med tungan rätt i mun slungas ut
i rymderna
eller snarare krypa
ner igen
nej
då måste du ju lämna tillbaks
de magiska skorna
bättre att
hoppa upp och
ringla upp och
jogga upp och
hinna upp och
hinna upp till festivallokalen
där alla hundra
fulla av förundran
följer på skärmen
hur din dröm kom att ömsa
rädslornas skinn










011

Ytterligare ett Månvarv från Venus

episod IV


Ni sitter ombord på Venus nya måne med varsin kopp mintgrönt te. Kyligare dryck har de ingen här, trots att era pannor håller på att rinna ut över bordet. Där ligger korten i kusligt blandade rader. Ni är tre vetenskapliga gubbar som har programmerats till att vara pojkspolingar fyra gånger per dygn. Men era äldsta minnen har snart runnit ut med hjärnsubstanserna, kommer att svämma över hela serveringen - såvitt ingen kan ge er gammal läskeblask typ Troccadero. Matriserna springer bara runt och torkar upp trehörningar, Z:an och dylikt digitalt avfall. Då och då hissar de sina kjolar för några stridbara rymdmatroser. Alla är på väg till någon annan himlakropp. Venusmånen funkar utmärkt som mellanlandning inklusive övernattning. Innan Sirius hann blinka hade denna ombyggda måne uppnått helt andra dimensioner än de tänkte sig när de flyttade Mars ena måne hit. Under närmsta månaderna har den blivit solsystemets största turiststad, en megapol som täcker hela månen från pol till pol.


En grupp från EU 2, den centrala jupitermånen, låter sina människor plaska omkring i bassängen med alla bollarna. Delfinerna själva ligger under tiden och konfererar i varsin elevator. De kör trådlöst, upp och ner mellan skybaren och parkeringsdäcket. Naturligtvis finns det så gott om hissar att alla andra organismer också får tillfälle att utnyttja trafiken. Ni tre brukar räknas till schimpanserna, fastän ni har kromosomer från både bläckfisk och troll. På Triton där ni tillbringade era bästa studieår rådde ingen somhelst brist på kylskåp att förvara era forskningsresultat i. Belägenheten är så fruktansvärt mycket mer offentlig på Venus måne. Inte desto mindre är vartenda sällskap resenärer maximalt sysselsatta med sin unika kombination av projekt och förlustelse. Föga skulle någon lägga märke till ifall ni kissade under bordet eller snodde några Z:an ur välkomstmanualerna. Dessutom har Kosmopolisen så fullt upp med krokofanter och andra delirier i sina koffertar, så ni skulle få punga ut med guldchip för att ens få bli förhörda.


Plötsligt kommer den mest likörläckra matrisen fram till erat bord och drar ruter troll. Vad hon ska med det till har ni ingen aning om. Dock kysser hon kortet bakifrån tills det bildar par med hjärter fisk. Ett par av er sätter tet i vrångstrupen och blir förda till filosofie doktorn. Den tredje av er börjar rensa matrisens ben från nylonstrumpa. Du känner att det inte alls är första gången som det sker. Hon ler sådär mittemellan exaltering och tristess. Kanske lyckas du trots allt överraska henne - du är ju inte vilken simpel primat somhelst. Redan när du kittlar hennes knäveck får hon för sig att lapa upp lite av minnessubstansen som ni spillt mellan mint-tekopparna. Det plingar till, men du förmår ej avgöra om det kommer från matrisen eller från någon av er borta hos doktorn. Ni har redan tappat kontrollen över projektet, men i gengäld får du en egen elevator tillsammans med matrisen. Högst upp i tornet ser du hur rymdens rejäla mörker breder ut sig mellan stjärnor långt intensivare än du trodde fanns. Du längtar någonstans - möjligtvis hit en gång till. Matrisen slickar sig mellan låren tills du inte står ut längre - då plockar hon ut din hjärna. Istället planterar hon in ett spader-ess, väl invirat i sina egna blodkärl. Nu är du hennes marionettdocka.










454

ännu ett Månvarv från Venus

episod 3


Din raket försöker fara upp genom Venus atmosfär, men ingen hetta släpps ut. Inte sedan den väl har trängt in... Hon är ett växthus. Ni har fått banankontakt av tredje graden. På varannan schackruta står en broder Herrey och sjunger. Det finns ingenting som hindrar dig att kommendera dem att flytta sig. Men varje gång du försöker beordra så blir du bara arg över att de aldrig fattar själva. Och med sådan vrede funkar det inte. Du måste känna glädje och nyfikenhet också. Fast varje gång du blir positiv så glömmer du alldeles bort att handla. Du drömmer så starkt så att månarna byter plats av sig själva. I solen var dag är kroppen helt vag. Men du känner hur det var att hoppa tresteg, tolv meter när du var tretton år, det går aldrig ur muskelminnet. Djungelns lianer måste vara nånting liknande. Hon håller allting som i ett växthus. Drottningens dragningskraft gör dig schack matt. Du trodde att du var en ny sorts Fantomen, men solen börjar bli riktigt gammal på den här planeten.

Panelen blinkar ljusblå, att livet är alltigenom okey. Turkosa fält och rosa strimmor talar om att sommaren snart är kommen. Aldrig hade du trott att lugnet fanns i drakens grönaste öga. Sagan reinkarnerar sig. Nu är ni tre rymdfarare - ombord på ett mysterium mer besynnerligt än gräs mitt bland grus. Det blir ingen fotbollsmatch på tre skallar, och tennis funkar bara om en är domare. Likafullt rullar ni bollar framför fötterna dygnet runt - ifall det skulle uppstå ett maskhål att skjuta in i. Snarast känns det som golf över en öken, bara det att bollarna är biggare än någon enda säsong hemma på jordgloben, maxade med siffror och bokstäver i vartenda fält. Ett stort kryzz tycks det vara som ni studsar fram inom. Dina kompanjoner vill chansa på yatzy, medan du tänker kamma hem ZilverZurfarns dotter. Närsomhelst kommer det att säga RAZZEL och då är det bäst att redan ha byggt en skyttel lycklig nog att tåla allt framtida investeringsarbete som vinsten för med sig. Clownen af Geijerstam är mannen som kastar klasvis med meloner på månen. Bregotte Bigareau Barbaloos pumpa påminner om mycket klyftiga klanger. Det är rimtajm med Hemlige Adolphson, ett kalas för alla morgonpigga monsterdiggare.

Det sista tresteget landar på Venus egen måne, den som nyss tillhörde Mars. Tarzan byter dräkt med Stig-Helmer i en telefonkiosk. Exotiska tablettaskar regnar ner från hyllorna. Du försöker fälla upp en bok, men blir paralyserad av blotta omslaget. Det är pornografi. Venus har låtit sig gestaltas som en samling söta monster. Varelserna har precis börjat knapra på varandra i ett enda stilleben av spanska paprikor. Demoner ligger inslingrade i inga änglavingar. Allt väller sig och sväller sig i vårliga virvlar. Secret Suzie spelar sin syndiga synth. Och högst över allihop löper Louis Legstrong skrattande på styltor.










011

Bolla alla håll (Ramsa nr 0)

011

I

Bolla rock'n'roll
elva noll
rullar i bolero
alla håll

II

Bolla parasoll
tolv eller noll
håller stollen
ingen klocka koll

III

Bolla barbiedoll
lolla revolt
tar polisonger på bar patrull
pollineras så paroll på paroll (på papegojskoj)

IV

Bolla barkaroll
gnola gondol
Holland häller
olika håll

V

Bolla polymorf
golfspels konsol
scrollar trollformler
lobbar mot moln

VI

Bolla ball ballong
fålla kalsong
balanserar som på nålar
pålle på gång

VII

Bolla moll till dur
kontrollera - hur?
knullar med kulturerna
rollar in i mål










011

TRIT trillar dit

SerieManus 33



1. här sitter Trit

2. Trit är triangulär

3. Trit talar intressant

4. Trit lyssnar inte

5. ingen gillar Trit

6. tycker Trit synd

7. Trit ritar trianglar

8. Trit intresserar Trit

9. Vad vill Trit?

10. Trit spelar nyfiken

11. hittar Trit på

12. översta eller nedersta

13. Trit traskar trappor

14. älskar klättra i

15. och ramla i

16. Trit ligger betryckt

17. trasslig bland tårar

18. trots allt fri

19. utforskar Trit raksträckan

20. Trit hittar Runt

21. Runt irrar runt

22. rullar sig stirrig

23. Trit griper in

24. visar Runt riktningen

25. Runt rusar dit

26. kommer strax åter

27. Trit rynkar pannan

28. Runt går itu

29. blir lämpliga glasögon

30. Finns fler Trit?!?

31. tittar liknande fram

32. Trit träffar Tris

33. kysser varann förtrollade

34. Tris visar insidan

35. Trit trillar dit

36. Tris slukar Trit

37. Tris blir sexkantig

38. traskar Tris tillfredställd

39. längs självuppfyllande linjer

40. Tris träffar Ruta

41. Ruta omkramar Tris

42.
[tom ruta]

43. Var försvann Tris?
[tom ruta]

44. Ruta maten njuta
[tom ruta, SLUT]




Trit är en triangulär form (med fyra tänder inom sin mun/kropp). Emellanåt är Trit flexibel o böjbar. Enda idén hittills som jag verkligen börjat teckna på riktigt...










454

plötsligt samma fontän

från några vårar sen i omgjord version




du står på samma lilla fält som alltid

i dina soldränktaste drömmar har våren redan börjat

för hela livet kommer duschandes nu

kring springbrunnen samlas de andra barnen

plötsligt är du inte alls där

du står mitt bland allihopa medan de ropar på dig

sprang här på samma ofantliga fält










011

Resan till Rymden via skolgård

syntes 87, episod 5

Vårsoligt är det i rymden idag. Om morgonen tar jag vägen förbi Venus. Alla folk ligger och sov, transiten dröjer. Så jag får för mig att utforska skolområdet i lugn och ro. Min gamla månlandare tar mig över de bekantaste plättarna. Grus och gräs, asfalt och rost i en himmelsk röra, en eller annan raketrest, men det märkligaste är att de fortfarande kör tegel på hela skolbyggnaden. Längdhoppsplankan skymtar ett par eviga sekunder från trestegsplankan. Raketer har skjutits upp väldigt många vid det här laget, men jag har gladeligen fastnat på rymdstationen i omlopp på omlopp på omloppsbana. Som vanligt är det först nu som jag är här på riktigt. Merkurius snurrade alltför snabbt och gömmer sig i jäklans ironiska korridorer. Mars har alltid framstått som ett väl drastiskt kliv rakt ut. Blicken ska visserligen vara fokuserad för att verkligen möta någon, men inte bara på en punkt i taget. Undrar hur mitt liv kunde sett ut ifall jag hånglat med någon tjej då? Tänk ifall jag hade fattat kopplingen mellan kroppen och känslorna! Där stod jag på Venus flexibla, kameleontologiska ytskikt. Och det är här jag går omkring - fast det är någon annan som tar stegen. Mina joggingskor gnistrar av månens magiska strålar. Det är sol överallt. Bröderna Herreys låter lika gyllene som de kändes då. Trodde att de till sist skulle visa sig vara löjliga, men nej då - det är bara de tuffare banden som också har blivit bra. Den andra människan har visat sig vara jag, trots allt. Alan Parsons' Project har kommit fram till Alphaville. Man joggar alltjämt längs 80-talet. Folk lyfter redskap och håller sina hundar fjärrstyrda. Tydligen är det inte bara katter som jagar alla fåglar. Jag är åter på väg upp till trädtopparna, efter drygt tjugo år av tramp på stigarna. Paradoxalt nog är jag som tyngst nu, men farkosten ska ha burit dubbelt så stora varelser. Det är bara att välja vilken blick man tror på. Min månlandare drar mig bort mot transiten. Ska hem och fylla på aggregaten, så att inte tankarna börjar knorra negativ energi. Allt känns tillräckligt, på gott eller ont. Trestegsträden får jag ta lite senare fram längs vårkanten... /Jon-Stefan Zurr

454

Resan till Rymden via tvättmaskin

syntes 87, episod 2


Det ska föreställa att det regnar i rymden idag. Regnar gör det utanför kapseln. Och innanför luckan far tvätten runt. Testar att köra rymddräkten direkt, fastän den ska tvättas med en helt annan kemi. Min rymddräkt är ju ändå såpass begagnad så den kan knappast bli mer illa tilltygad. Har haft den sen -87, en visserligen klassiskt orange, men med turkosa inslag i alla förstärkta leder. Och den tillhörande ryggsäcken är mycket skrikigt grön med ett stort Z på (ifall man skulle tappa kontakten med moderplaneten). Fast de riktiga rymddräkterna får vi ju först då vi åker iväg i den äkta kapseln. Professor Björnefink for i en tvättmaskin. Det var på den tecknade tiden, då när man kunde färdas på alla sorts framtida vis. Inser att jag egentligen gillar regn - så länge som det är 40 grader. Lätt mulenhet dämpar mina mest nervösa gnistor. Hängande regn får organismen att känna förväntan. Men det måste finnas goda solchanser, åter spricka upp så snart det börjat ösa. Stril får gärna hålla på under mer obegränsade tidevarv. Förutan den förbannade solen rakt i plytet mår jag som en lycklig månomseglare. /Jon-Stefan Zurr










011