Ytterligare ett Månvarv från Venus

episod IV


Ni sitter ombord på Venus nya måne med varsin kopp mintgrönt te. Kyligare dryck har de ingen här, trots att era pannor håller på att rinna ut över bordet. Där ligger korten i kusligt blandade rader. Ni är tre vetenskapliga gubbar som har programmerats till att vara pojkspolingar fyra gånger per dygn. Men era äldsta minnen har snart runnit ut med hjärnsubstanserna, kommer att svämma över hela serveringen - såvitt ingen kan ge er gammal läskeblask typ Troccadero. Matriserna springer bara runt och torkar upp trehörningar, Z:an och dylikt digitalt avfall. Då och då hissar de sina kjolar för några stridbara rymdmatroser. Alla är på väg till någon annan himlakropp. Venusmånen funkar utmärkt som mellanlandning inklusive övernattning. Innan Sirius hann blinka hade denna ombyggda måne uppnått helt andra dimensioner än de tänkte sig när de flyttade Mars ena måne hit. Under närmsta månaderna har den blivit solsystemets största turiststad, en megapol som täcker hela månen från pol till pol.


En grupp från EU 2, den centrala jupitermånen, låter sina människor plaska omkring i bassängen med alla bollarna. Delfinerna själva ligger under tiden och konfererar i varsin elevator. De kör trådlöst, upp och ner mellan skybaren och parkeringsdäcket. Naturligtvis finns det så gott om hissar att alla andra organismer också får tillfälle att utnyttja trafiken. Ni tre brukar räknas till schimpanserna, fastän ni har kromosomer från både bläckfisk och troll. På Triton där ni tillbringade era bästa studieår rådde ingen somhelst brist på kylskåp att förvara era forskningsresultat i. Belägenheten är så fruktansvärt mycket mer offentlig på Venus måne. Inte desto mindre är vartenda sällskap resenärer maximalt sysselsatta med sin unika kombination av projekt och förlustelse. Föga skulle någon lägga märke till ifall ni kissade under bordet eller snodde några Z:an ur välkomstmanualerna. Dessutom har Kosmopolisen så fullt upp med krokofanter och andra delirier i sina koffertar, så ni skulle få punga ut med guldchip för att ens få bli förhörda.


Plötsligt kommer den mest likörläckra matrisen fram till erat bord och drar ruter troll. Vad hon ska med det till har ni ingen aning om. Dock kysser hon kortet bakifrån tills det bildar par med hjärter fisk. Ett par av er sätter tet i vrångstrupen och blir förda till filosofie doktorn. Den tredje av er börjar rensa matrisens ben från nylonstrumpa. Du känner att det inte alls är första gången som det sker. Hon ler sådär mittemellan exaltering och tristess. Kanske lyckas du trots allt överraska henne - du är ju inte vilken simpel primat somhelst. Redan när du kittlar hennes knäveck får hon för sig att lapa upp lite av minnessubstansen som ni spillt mellan mint-tekopparna. Det plingar till, men du förmår ej avgöra om det kommer från matrisen eller från någon av er borta hos doktorn. Ni har redan tappat kontrollen över projektet, men i gengäld får du en egen elevator tillsammans med matrisen. Högst upp i tornet ser du hur rymdens rejäla mörker breder ut sig mellan stjärnor långt intensivare än du trodde fanns. Du längtar någonstans - möjligtvis hit en gång till. Matrisen slickar sig mellan låren tills du inte står ut längre - då plockar hon ut din hjärna. Istället planterar hon in ett spader-ess, väl invirat i sina egna blodkärl. Nu är du hennes marionettdocka.










454