snurrandes ett Månvarv från Venus snurrandes

episod VI


Varv på varv far ni fram över Venezuela, den enda venusmånen i världen. Dygnen glider över i varann som ormar i en storstadsdjungel. Fastän berg-o-dalbanan för er i vansinniga vindlingar så har du sovit en bra stund. När du nu vaknar går varenda gata i turkos. Slottsfasaderna blinkar. Blott torngluggarna stirrar med sina illgröna symboler. Ni vet att de kan pusslas ihop till en zodiak, men alla har slutat fylla i journalerna. Det var ljusår sedan ni besökte ett tivoli. Ovanan vid dessa snabba signaler får eran forskargärning att fullkomligt tappa fokus. Föga hjälper det att erat svävande tåg blir ståendes på högsta spiran. Där utbreder sig på tok för gott om roligheter för att hjärnan ska orka skratta. Har ni glömt hur det var att skratta med kroppen? Du vill dras till ett fast kluster, en samlad punkt. Du längtar efter en enda sorts figur att studera ur varenda psykologisk vinkel som finns. Det kan vara kaniner, clowner, kvinnor, elefanter eller apor, rentav astronauter - spelar ingen roll sålänge som karusellen låter bli att kollidera med andra karuseller.


Förra tillfället som bergbanan passerade just denna zon var allting rosa, till en början sommarlätt men snart en gammaldags jordmurrig rosa, som ur närmast katolska katakomber. De turkosa stråken får magin att kännas ännu mer allvarlig, grundad på gråa väggar som den verkar vara. Huruvida uppfriskande eller sjuklig återstår att upptäcka. Ni hör fjärran sirener inifrån Venus. Du har en känsla av hur Venezuela vill vrängas ut & in, som magma genom någon krater. Berg- & dalbanan roterar runt sin egen axel. Yrseln blandas med suget i magen, men kan lika gärna vara riktig hunger och törst som onödig överstimulering. Ur luckan i stolsryggen framför dig rotar du förtröstansfullt ut ett sockertugg. Den komprimerade biten består egentligen av 112 moln spunnet socker, utvirade till en tråd som varit med och vävt solsystemets mest kända synthslinga. Det var den som Lizette Bubblan Dalberg visslade på när hon bevistade invigningsveckan av venusmånen. Då bar hon rosasött dygnet runt. Nu kräver filmmakarna att hon har turkost, för att stämma in i den senaste scenografin. Hela branschen har blivit kåt på turkost. Om allt har tänkt sig att sluta som en sjukhusserie utan slut, det återstår att se.


Här och där längs färden får atmosfären ett betydligt lättare tryck. Helt obeaktat backarnas karaktär - rentav mitt på blanka raksträckan - håller ni på att hisnande slungas upp ur sätena. Känns som om vagnarna är hästar. Dem som vägrar bära magnetiska magbälten tvingas försöka med magnetisk medicin. Skor med zick-zack-mönster må räcka ända till Spanien hemma på moderplaneten, men här blir varje zick eller zack en skrämmande chans att snedda rakt ut i tomma rymden. Så du försöker krama åt fötterna kring varann, för att inte tappa kontakten med tåget. Du vill ringla kvar ombord på Venezuela, minst elva månvarv till. En av dina egna inkarnationer kommer att sitta i en sagoskepp och vinka på dig. Då gäller det att byta åkattraktion, att hoppa av i exakta sekunden, att landa lagom före tunnelns mynning. Sedermera fyller du spöket med ditt liv, låter skeppet segla vidare i rymden. Vilken månde nästa måne bli? Merkurius sägs vara i färd med att sno åt sig den andra av Mars månar. Nå, du skulle hellre se att Triton lämnade sin neptuniska bana självmant och närmade sig dessa venusiska zoner.










454