Fjortonde Bron : Bort Från 2013

Trähästen spänner sin harpa, ska skjuta fram högt

över ringlande vattenormen

Under året som gått

tycks det mesta blivit missförstått

och jag har långt hellre suttit kvar

i dessa ensamma filmsalonger,

längtat till min barndoms alla bekantingar

eller ännu längre tillbaks...

försökt meditera över schackrutiga blommor

och polkagrisiga motorcyklar

och dylikt

än att strida i sociala spel

som ingen vinner i

där den ena stormbyn bara avlöser

den motsamma


[[mest ogillar jag modeordet "HAT"
som snart sagt används om
vilken kritisk inställning somhelst, samtidigt
som det fortfarande bär sin skarpa laddning
T.o.m när man älskar något
tycks somliga tro att man hatar
"motsatsen" som de omedelbart
ser hellre än vad jag ser...?]]


Om vi är på väg till andra sidan bron -

bör vi då förväntas redan vara där??

För att inte tala om hur många broar

som kan finnas över samma slingerflod :

1. den enda bron

2. den andra bron

3. den ömsesidiga bron

4. den forna, bortglömda bron

5. den hemliga, roligaste bron

6. den lägre bron

7. den högre bron

8. den återvändande bron

9. den bästa, billigaste bron

10. den alltigenom sammanhängande bron

11. en helt annan bro

12. den trofasta bron

13. den trasiga bron

14. den ofärdiga bron


Min relation till världen

har i år känts sämre än någonsin

så ofantligt lite som vi fått till tillsammans

knappt ens ett kortspel

medan vissa möten trots allt

har fört bättre spår med sig, en avspändare glädje

än hittills i hela

halva livet








wWw

Zaragoza på kort som jag nästan glömt bort

Den Andalusiska Hästen

Trettonde Bron




på ena sidan bron

glimtar Aragonien fram

på andra sidan bron

lyser Andalusien till



mitt uppe i Madrid sitter en häst

som bäst med guldkrona

och korslagda ben



har glömt vilket håll han kom ifrån

och rider i sin mardröm

varken hit eller dit

knappt ens till Amerika



men vad mera är

rullar Den Snillrike Riddaren in

hela solen i den

orimligt rymliga

katedralen som skjuter

upp sig likt en

groteskt målad månraket



till oss som vilja se Sevilla

säljs allmäna synvillor

längs varje berg

blickar Dalí ner i dalgången



på tredje sidan bron

springer en intressant föreställning ut

över de bägge ej längre

lika sköna



[[ett minus ett

lika med nuel

emellertid

båda genom båda

blir (r)ätt håll]]









wWw

Ofärdigt Öppnad

Det var en gång en tomte som hade blivit förtrollad till en häst... Här fortskrider ingalunda längre vår stafettskrivna adventskalender i 2 x 24 delar, ty nu är den slut.




och sista luckan funnes ej

för nästa trappsteg låg jämt där

på lur likt klapparnas mystär

då nissen går från grej till grej



av omslagspappers blanka snö

han rev små flingor, ivrigt lugn

beströdde slottsgolv, evigt ung

när glädjen födas, gråten dö



Gudinnan var en riktig häst

att ridas längs varenda sal

stod underbarn i ingens bal

de drömde sist som drömde bäst



om tomten kom just detta år

han sätter runda varma spår




wWw

Blev Tydligen Jag Som Var Tomten

Paradis Bortom is, Näst Sista Luckan ur

Hästen på Skridskor (...det var en gång en tomte som hade blivit förtrollad till en häst...)




Så kom då tomten och hans älskling fram till evigheten, en hel afton för tidigt. Tomten lät parkera deras glänsande släde vid ett oändligt träd, medan älsklingen band fast de trenne hästarna med bästa guldtråd. Hela trädgården glimrade som om den växte av sitt eget ljus. Kärleksparet började redan längta efter skugga, och såg då att trädet kryllade av just skuggor. Så de plockade ned varsin och smekte in den i varandras hud. Här kändes tusenfalt skönare att vara än i isen - än så länge i varje fall. Det var ingen planet de hade landat på - det var på själva Stjärnan. Den visade sig kort och gott heta Eva.

Varför ingen genast kom fram och ville ha sitt paket, det framstod som ett mysterium. Släden stod ju färdiglastad med de mest runda julklappar någon kan önska sig. Det riktigt skimrade om de rejält inslagna traktordäcken. Tomten tog av sig såväl raggsockarna som luvan och kliade sig i bollen. Hans pepparkaksliknande maka spritsade på sig lite ny kristyr, för att strax dra av det bakplåtspapper som hon upptäckt fastnat på sina solfläckar. Bara ett behagfullt tickande hördes nu från trädgrenarna i tretakt. Då och då genmälde dova frustanden uppifrån det tidlösa, snövita slottet. Där bodde kanske trots allt inga änglar eller snälla barn??

Hade våra vänner varit gjorda av stearin skulle de för längesedan ha smält, och hade de varit av sten så skulle de aldrig ens fått för sig att sväva iväg. Nu hade bägge en sagolik tur som bestod av deg, ett material som vi alla vet förmår genomleva den mest glödande ugnsvärme. Av vanlig havredeg var tomten för sin del skapt, medan hans älskling låtit sig skulpteras i drottningdeg (dvs en sällsam blandning mellan saffran och pepparkak). Tillsammans doftade de dock likt äppelpaj med starka stänk av kanel. Besynnerligt var hur ett plus ett blev mer än två.

Nu formerade sig kärleksparet till en snörögla, som började ringla längs trädgården upp mot slottstrappan. En enorm häst stod därinnanför sin ofantliga port och iakttog skådespelet. Hästen begrep föga hur öglan kunde förflytta sig när den nu var sammansnörd, och dessutom saknade skridsko. Däremot kände hon hemskt väl igen trion med de andra små hästarna i. De var ju hennes kusiner! Hästen kom ihåg hur de hette Internet, Nasaret och von Älvskog. Troligtvis var två av dem hennes mosters ungar, den siste hennes farbrors avkomma. Fast hon kunde blanda ihop hela nystanet - evigheter sedan som det alltjämt var...

Älsklingen och hennes tomte knackade på porten till det glödheta snöslottet. Hästen kom av sig i sina reflektioner och hostade till. Aha! för sent att gömma sig... Med sin mörkaste stämma försökte hon låta som Nina Simone, för att se om det märkliga paret därutanför skulle avskräckas eller framhärda ännu mer frälsta. Jodå, deras lycka tycktes fortskrida i all sin ändlösa nyfikenhet. Så hästen vred om den trekantiga nyckeln, gav porten den vidaste gavel, och sträckte fram sin bästa hov för att hälsa. Hon hade glömt ta av sig skridskon.




wWw

Tillsammans ej Längre på Skridskor

Det var en gång en tomte som hade blivit förtrollad till en häst... Här fortskrider vår stafettskrivna adventskalender i 2 x 24 delar. Följ morgonens drömLucka 23 hos Skrot & Korn : http://www.poeter.se/Medlem?author_id=45530




två par skridskor
  på skilda håll

blev en släde
  med samma golv



for mot stjärnan
  i full galopp

närmar glimtar
  varandras kropp



smälter tomtar
  tar bort all tid

rimmar rummet
  i saligt glid








wWw

yr krist skrinnar i kristyr

Här fortskrider vår stafettskrivna adventskalender i 2 x 24 delar.




kanelstänkta kvinnan i snövit kristyr

förväntar sig kyssar från glad tjugofyr


slått fast sina änglar och pimplat hans glögg

tills skallen for ut genom skorstenens glugg


i underligt allvar hon skrattar likt sol

far raskt över seklet på dubblaste stol


som stökigt försök konvertera till Krist

tycks tomten ha nog med att finna rätt kvist


i granrisets fuktiga, febriga slott

han tar hennes hästsvans och snörar omlott


så skrider de samfält mot glimmande ö

längs tjärnfrusna sagan där mörkret skall dö











wWw

vykort till Kurt Olsson från Julius Julskötare

Vykort till/från Fiktiv Person # 22




Som vanligt har jag fått en väldans massa brev och kort hit till min kalender. För att inte tala om alla telefonsamtal från hänförda tittare som... som liksom känner att nånting riktigt stort kommit fram. Vi skulle i all enkelhet kunna ta ett vykort som exempel, vilket somhelst... Oj, där kom ett litet ljusblått! Det är från Julius Skifs, han är sju år gammal och skriver från Dalarna. Då ska vi höra vad denne skifsen skriver då:
God Jul Kurt!
[Haha ja, riktigt god jul på dig också Julius!]
Jag har också varit med i en egen julkalender.
[Nämen vad utmärkt! Den får vi väl ta och kika på nångång...]
Har med hjärtligt intresse följt dina program ända sedan 1978 då de ännu inte fanns...
[Alltså, det var ju hemskt trevligt! Men nu är det såhär, lille vän, att inte ens JAG fanns vid den här tiden! Eller jo, det gjorde jag, det gjorde jag!! fast det var först senare som jag hade funnits, och då liksom ännu längre tillbaka...]
Nu undrar jag mest hur ni sköter era luckor egentligen? Vi löste det hela på så vis att vi hade ett hus...
[Sedär! Ett hus har vi likaså, eller en lada eller vad det nu ska likna...]
ett s.k. kalenderhus vars fasad bestod av en himla massa luckor. De flesta kunde man ta sig igenom och kom då till baksidan av kalendern.
[Och vad skulle ni där att göra då?! Hade du inte tillräckligt att sjunga om på framsidan?]
Andra luckor fick man inte gå igenom, inte förrän rätta dagen, men somliga figurer gjorde det ändå. Det hade Åke Cato och Björn Barlach redan sett till så de kunde göra.
[Julius, det här låter en smula avancerat. Du sitter väl inte och ljuger i direktsändning att du bara är sju år?!?]
Men ni i eran bondgård - varför bänder ni alltid upp varje lucka i slutet av avsnittet och aldrig i början??
[Björn, nu är det ju såhär... jaja, mister Julskötare då då!! Tjöta!]
Det tycker jag verkar lite fantasilöst, hur roligt ni än har spridit ut luckorna i studion.
[Alltså nu... nä! Nå, nu finns det nånting som brukar kallas logik. Vi kunde också säga ordning och reda, öppnas på freda! Eller ej före lörda, eller nästa afton, eller dylikt - fyll i själv lämplig vers! Ta dig en käck och rask funderare och fyll i själv lämplig vers, du som har så fin fan... så hiskeligt bra sångröst!]
Jag vet ju att jag borde slutat skriva för längesen, men en till sak jag måste fråga är varför dina vykort jämt är så jädrans långa?!
[Jo det kanske kommer sig, Julius, av den som skriver till mig?! och inte bara av mig som läser mig... som läser dig.]
Tackar tackar hursomhelst för en fullkomligt galen kalender!!
[Jamen, har du blivit fullkomligt... ...fullkomligt skifzofren?! Du ska väl inte tacka MIG om det är DU som... som är med i en så himla bra sändning!]
Nu måste jag gå och byta till rutig väst inför morgondagens avsnitt, Kurtan, vi syns!
[Jaha? Gå och byta och gå och byta bara... Tror du inte den här tomten [pekar på sig själv] saknar sin rutiga kostym då?! Hur kul kan det bli att sitta här i lussekofta med en dänkflaska framför mig och vattna nötter dagarna i ända...? Äsch, sätt på en rockvideo istället!]
p.s. Hälsa Damorkestern så särskilt gott!!
[Säger du det, säger min herre det!?! minsann visor och inga ord...]
En blir ibland en smula sugen på att spela med dem!
[Min ängel Gudrun har gått och fått nåt virus i triangeln, så jag kan dessvärre ej framföra budskapet i sin hela höjd. Hoppas vi kan vara glada ändå och nöja oss med det svaret?!]




Lucka 21 ur en riktigt lyckad julkalender



wWw

en smått enorm Lucka : i Ugnen hos Trollmor

Det var en gång en tomte som hade blivit förtrollad till en häst... 
Här fortskrider vår stafettskrivna adventskalender i 2 x 24 delar. 
De andra återfinns hos Skrot & Korn : http://www.poeter.se/Medlem?author_id=45530




inskriden hungrig i trollmoderns slott

nice:aste nissen då någonsin sett!

Började brännas om bullbak så gott

redan i sagotid, glowing dark yet

blandas kanelen med saffran och spott,

knarrar där pepparkak växer sig snett

Stora som bröst voro bollbullars mått

rollin' 'n' rockin', but never blev mätt

Däremot tomten sitt eget face fått

åter, ty hästdrag av trolldeg frätts bort



nissen satt inne på brett internet

searching for stories in programs som gått,

följde sig själv genom klotrunt porträtt :

öppnad kalender likt regnbåg i grått

Band sakta trollmor sin magic rosette

'round Santa's hjärta, som ville nu blott

HER give his ice castle, skridskor och fett

välfyllda slädar med himmelsk kompott

Would that witch even av änglar ta bett?

sen de måst uppkoppla portar omlott

som sätter isslottet i piruett








wWw

Tomten Finner Runda Fenomen

Här fortskrider min del av vår stafettskrivna adventskalender...




Karusellhästens äppelkindade ansikte hade blivit tomtens eget. Och hans bortdomnade fötter hade blott snurrat fram och tillbaka i sina liggande 8:or över den isbeklädda älven. Tavlorna från slottet, de magnifikt magiska, hade redan brunnit upp under norrskenet.

Nu var ju tomten tvungen att införskaffa andra julgåvor som han inte hade en aning om ännu. Emedan nog bara de minsta barnen skulle hinnas med, tänkte tomten börja med deras överraskningar. Runda saker och upprepningsbara historier älskade de allra mest; det hade hästen fått för sig i varje fall.

Så hans skridskor raskade vidare över isen, stötte snart på en bandyboll. Den visade sig funka som klementin om man skalade den. Tomten köpte ett drygt tjog, invirade i ett tjockt nät från någon målbur. På en helt annan planhalva hittade han ett gäng svarta gummidäck. Hästen var osäker på huruvida de härstammade från bilar, bussar, motorcyklar eller traktorer. Hursomhelst gick de utmärkt att plocka med sig om tomten bar dem runt magen.

I sin stärkta rock rullade tomten på. Bortåt vägrenen låg en servering där de körde en jukebox med väl repade EP-plattor. Det gick fint att beställa singeln med Svenne & Lotta som sjöng Bang! A Boomerang! Någon annan kunde få ett litet rött paket med Thörnqvists grötrock. Eller varför inte Rockin' Around The Christmas Tree med Brenda Lee?! Dessutom fanns I Wish it Could Be Christmas Every Day som återutgåva i vinyl. A-sidan spelade Nick Lowes nya smidiga cover, medan på B-sidan låg det bombastiska originalet av Roy Wood The Wizzard, med barnkör tillråge på allt.

Nå, nu fick det tills vidare räcka med låtar! Vad mer kunde man finna som gick runt och runt...? Tomten klurade på att besöka hålan med alla spelautomaterna i, men kom på att det kunde bli tufft att ta med sig utrustning därifrån. Även några månar och kometer från världsrymden borde bli i svåraste laget att plocka ned. Han hade ju ej längre sin hästkropp till draghjälp. Hästen satt mest bara i hans huvud.

Då kom tomten på ett bra paket : en jordglob! där allt på hela jorden gick att dra runt med bara en finger... eller ännu hellre en stjärnglob med hela stjärnhimlen på!!






wWw

Hur Rider Hos Lucia

min förvrängda version av lyriken till psalmen "Bereden väg för Herran"




Han red sin väg, den hästen

ur askan bort i snö

Farväl han tog av prästen;

brann upp likt hö - ej död


Trefaldighetens fjärde

av älvans ljus han lärde

Förtrollning brytas kan

om komma tomten fram




Längs varje by han skrider

likt syndfull stalledräng

Sprid psalmer! Knyt upp skridskor!

Klä av oss! Marsch i säng!


När höfter älvan vrider

han jublar, hostar och strider

Förtrollning brytas kan

om komma tomten fram






Melodin "lär vara en svensk variant av en gammal tysk folkmelodi från 1693." Originaltexten av F.M. Franzén från 1812 innehåller ytterligare fem verser som jag inte visste fanns.



wWw

Riddaren i Galleriet

Det var en gång en tomte som hade blivit förtrollad till en häst... Här fortskrider vår stafettskrivna adventskalender i 2 x 24 delar,

varur nu min vakLucka 10. Missa inte morgonens drömLucka 11 hos Skrot & Korn : http://www.poeter.se/Medlem?author_id=45530




Nu när tomtehästen hade tittat på alla tavlor var här hög tid att välja en. Som på beställning bakom spegelbordet kom galleristen framglidande, vacker som en älva. Verkligen, det VAR ju älvan som återvänt till sitt konstiga slott. Det fullkomligt gnistrade om hennes skridskor. Kring sin mörkgredelina trikådräkt hade hon lindat en polkagrisrandig sjal. Solglasögonen satt ingalunda på nästippen, utan hängde och slängde mot älvans bröst. Elastiskare än någonsin bromsade hon in på en halv sekund framför den omkullhalkade hästen. Vilket föranledde tomten att resa sig igen, kvickare än friskt.


Lika plötsligt tändes kristallkronorna åter i isslottet efter strömavbrottet. Tavlorna blev totalt uppenbara när månskimret suddades ut; nu kunde man se vartenda pigment och pormask i porträtten. Tomten blev förbluffad över hur hans hästkropp hade uppfattat hela dragen så korrekt hos varje riddare och kung, sköterska och drottning, häst och tomte, människa och gudom. Han blev också hemskt överraskad att han missat centrala attribut, såsom smycken och kronor, spiror och svärdslidor, knappar och kravatter, skoremmar och hjälmgaller. Det brukade ju ske vice versa i vanliga livet, hur han upptäckte helheten efterhand och stirrade sig mätt på detaljerna först.


Dessutom hade hästen glömt att fråga sig vem konstnären var?! Eller han hade nog tagit förgivet att mästerverken var en organisk del av slottet, liksom utvuxna direkt ur dess isväggar. De sju porträtten hade synts födda med guldramar och hela paketet (ett par utan). Tomten kände sig en smula utpekad av den blå tomten, som vore han ett tarotkort, ett bland de mer bistra, kantänkas Kung i Svärd - eller Den Hängde Mannen? Hästen hade ju legat på rygg, så han kunde mycket väl ha iakttagit bilden upp & nedpå. Nå, den gubben tänkte tomten i varje fall inte ta. Hästen fick god lust att välja själva galleristen. Hon såg smaskigare ut än varenda målning.


Då räckte älvan honom den sakliga listan. Det var ingen önskelista, varken något som konstmakaren ville ha eller skänka bort, snarare en meny, fett prissatta fetischer som betraktaren förväntades ge år av arbete för. Hästen hostade till. 375.000 riksdaler för en fransk dragspelskung gjord i saffran - det kunde det säkert varit värt om man verkligen brann för innehållet, likt en fackla för sitt hjärtas inre upplysning. Men mer än någonting i livet ville tomten ha havre nu. Han kände sig fasansfullt hungrig, som den häst han också var.


Prästen hade väl trott att det skulle bli svårare för tomten att smyga in i ladugårdsförrådet, nu i sin förtrollade form av häst. Inte minst den påpasslige drängen kände sin husbondes hästar både innan och utan, och skulle raskt identifiera en spion och inkräktare. Till yttermera visso hanterade tomten sin häst som om han vore en motorcykel inbygd i en trehjuling. Det hela skar sig uppenbart fortfarande.


Ändå hyste tomten en viss tacksamhet till den förbannade hierofanten som förvandlat honom. Häst hade sina starka fördelar att vara, emellanåt, bara det att hela tiden var på tok för ofta. Julklapparna måste också kunna tillskäras och inlindas, utbäras och ljustindras, finrimmas och framglimmas många timmar om. Tomten önskade sig bli ett mer människolikt väsen, men som alltjämt behöll hästens kvaliteter. Då kom han på lösningen : Riddare!


Anblicken av den oemotståndliga älvan hjälpte honom att omedelbart bli riddare. Som motdrag till prästen, som motgift till dennes förljugna materialism, ville riddaren nu testa ett färskt uppslag. Hans snilleblixt for som bäst slalom mellan titlarna på galleristens lista. Hästen skulle låta inhandla en målning, falla tillföga och satsa på en riktig dyrgrip. Klurigt nog skulle riddaren dock boka investeringen i prästens namn. Utan större mankemang skulle det säkert gå att inbilla älvan hur denne älskansvärde riddare var utsänd direkt från den helige gårdsherren. I annat fall fick väl tomten söka övertala henne medvetet, i fullt öppen dager om sin plan. I bästa fall ville älvan bli hans försvurna kompanjon?!






wWw

med gästspel av Kurt Olsson i min lucka

Det var en gång en tomte som hade blivit förtrollad till en häst... Här fortskrider vår stafettskrivna adventskalender i 2 x 24 delar. 




En hel del av den ursprungliga träigheten hade blivit avlägsnad hos vår kära tomtehäst. Nu kände han sig mest som en plastisk klump eller en sammanvirad sträng med diverse knutar på. Det vibrerade musikaliskt i hans spända nerver och mörka kött. Där rådde en förväntansfull styrka som brottades med hans schack matta tillstånd. Ändå hade den vita läkarhästen ordinerat vår omkullhalkade vän att bli liggandes på isgolvet i ytterligare ett dygn. De kvarstående intrycken skulle smältas bäst på så vis.


Ur det näst sista bland de gamla porträtten visade sig nu ett mellanting mellan en tomte och någonting betydligt fräckare. Tavelramarna påminde om en teveapparat, vari framträdde ingen mindre än Kurt Olsson. Denne tycktes ha återuppstått, bara för att få vara med i julkalendern. Men naturligtvis agerade den rutige herren som om det vore hans egen kalender. Kurt fick upp luckan inifrån, drog isär ett par blommiga gardiner och stack ut sin närmast kungliga haka. Så spände Olsson en långrandig blick i vår kära tomtehäst, innan han hastigt inledde programmet.


K: Du ska va så väldans välkommen till min julkalender!!

T: Tackar...

K: Just så, tack för att du fick komma hit!

T: Jo...?

K: Nu tänkte jag direkt fråga dig såhär, hästen - har du koskräck?

T: Va? Njä, jag är mer orolig för alla klapparna...

K: Känner du att det är kor på isen?!

T: Va? Mja, det har blivit så mycket skridande längs vägrenarna, bortblåsta väsen och studier av isslottet här, så jag har inte hunnit bestämma ett enda inköp...

K: Det känner vi igen, det känner vi igen. Jag vet ju själv hur det är att få brev hela tiden och få brev hela tiden från alla miljoner beundrare och andra undrare därute...

T: Vad brukar de undra?

K: Va! Är det DU som intervjuar MIG nu?!

T: Nej, inte direkt...

K: Nå så då så, vad jag skulle säga först var att det tar ju aldrig slut, och liksom aldrig slut och man kan bara pimpla upp något mitt ur skörden, öppna raskt och försöka ge svar på alla dumma frågor från höger och vänster genom det avlånga landet.

T: Hm, jag har inte ens fått minsta vykort ännu, än mindre någon önskelista.

K: Säger du det, tomten? Jag menar hästen, säger du det! Var ju riktigt tråkigt att höra ;-)

T: Mm.

K: Sånt kan hända den bäste, lite obalans i skörden, sånt händer även mig nångång när jag varit extra ambitiös och ingen fattar vad som...

T: Jo, men nu står det ju i kontraktet att jag ska dela ut paket till minst halva jordklotet!

K: Seså, världen blir inte större än vad man gör den till. Seså, vad har dessa tavelporträtten att tala om för dig då? Säger de dig ingenting?

T: Jodå, på tok för gott om uppslag! Om vi som exempel väljer den franske kungen...

K: Det var han som var målad i saffran alltså.

T: Mja, kulörerna bar en däven doft som i bästa fall påminde om saffran.

K: Sedär! Det var ju ändå nåt att hänga i julgranen, inte sant hästen?

T: Just jädrar, granen! Här växer ju inte ett barr på isen...

K: ...det vill säga ifall du nu hade förmått hänga grejer med dina hovar ;-)

T: Jodu, hur ska jag alls kunna klippa papper och binda snören??

K: Jamen, nu ska vi inte bekymra oss redan på förhand... Jag ska hjälpa dig, jag ska hjälpa dig!!

T: Åh, nej... Menar du att du har handlag för det här med pyssel och papp, mys och pys??

K: Handlag och handlag... Det räcker la änna att man har hjärna, en hjärna som Kurt Olssons så fixar sig det mesta efterhand...

T: Då kan du hemskt gärna börja med att fixa upp mig från isen nu! Inte så roligt med ryggliggande för en häst, vad doktorn än vad har kommenderat...

K: Du ska lyssna på din vita häst! Du ska lyssna och inte svamla så hela tiden...

T: Jamen, jag vill ju upp till takkupolen och förena mig med den svarta ljusdrottningen ju!

K: Vadan? Svart ljus?!

T: Just ja, lysande kolsvart - ingår sånt inte bland dina tricks i verktygslådan?

K: Det är väl inte frågan om det ingår! Det är väl frågan om du blivit alldeles galen pojk?!

T: Undrar vem som är pojke! Såsom tomte har jag funnits i många hundra år. Kurt Olsson har väl bara existerat sedan 80-talet, kanske 40-talet på sin allra mesta höjd...?

K: Jag uppfanns 1979 faktiskt! Blev snabbt allt mer och mer retro...

T: Kul för dig! Dock om folk slutar tro på mig, så blir det ett åtskilligt större hål i historien...

K: Tror du det, tomten, tror du det?!

T: Jo, som att jämföra en isvak med ett svart hål i universum...

K: Men nu håller du väl änna ändå på att få hybris, lille vän! Säg, har jag smittat dig på nåt sätt?

T: Haha, kan så vara, kan så vara...

K: Baskemig! Nu höll vi helt på att glömma kvällens lucka... Räck mig kofoten så ska jag öppna den!

T: Vi vet redan att du har inplanterat en rejäl nöt.

K: Nöt? Jag? Nähej då, det bor en moster där i luckan!

T:  Brukar det inte vara farfar?

K: Farfar har gett nöten till sin farfar, så han kan det förstås inte vara! Om du tänker efter och tänker efter lite granna nu...

T: Vems moster är det då?

K: Jamen, det kan väl inte jag veta allt folk frågar stup i kvarten... Tjöta! Vi får väl öppna och kika istället...!

T: Oj, vilket originellt julpynt!

K: Visst e det, visst e det!!




klipp ur Kurts julkalender på riktigt






wWw

Halkiga Slottets Tavelramar Bortblåsta

ännu ett par av mina luckor
ur vår gemensamma adventskalender HÄSTEN PÅ SKRIDSKOR




så älvan blivit bortblåst

men kvar låg hennes luftslott

helt spiksäkert likt hästsko

vars ingång glänste upplåst



vår tomte red sin framtid,

försvann nu in i dödsbo

där tomma tavlor uppstått

hos marmorns eko : framskrid!





Inte nog med att de sex porträtten väste på varsitt språk hur de ville bli tolkade eller icke tolkade. På tavelramarnas skallringar hörde tomten dessutom hur stormbyarna skred omkring utanför slottet. Hans rejäla hästkropp klapprade och skakade ända in i skelettet.

Skönt ändå att älvan hade lockat in honom i sitt isiga luftslott! Eller var det verkligen hennes? Format som en hästsko kunde ju tomtehästen tro att slottet bestod i hans egen inbillning, men det trodde han inte. Ty de djupt dekorerade väggarna gav skydd mot ovädret därute.

Enda mankemanget kvarstod i att golvet var halkigt som en skridskobana. När tomten skulle studera porträtten närmare gled hästen åt alla håll och kanter. Dock tycktes ingen av de smäckra stolarna ha problem med halkan, ej heller de sirliga byråerna och spegelskåpen.

Plötsligt försvann strömmen! Hela slottet försänktes i ett rymdmässigt mörker. Pelarna självskimrade emellertid av is eller marmor, som kastade ett sorts månsken genom salen. Tomtehästen förbannade att han aldrig hunnit kika på målningarna riktigt klart. Hur sjutton skulle han nu kunna bestämma sig för vilken av de sex figurerna han ville välja?!

För sin inre syn mindes tomten hur somliga drag skilde sig ifrån varandra. Ingens ögonbryn var någon annans läppar lika. Hästen hade också lagt på minnet vilken tavla som hängde i vilken position. Så det var egentligen bara att stappla fram och föra mulen mot en.

Men ju mer tomten tänkte, desto starkare tyckte han sig ha sett även ett sjunde porträtt, liksom svävandes i taket ovanför de ordinära. Nå, den kunde väl hästen ändå inte nå... Och visst var det tillräckligt fantastiskt ifall den utvalda skulle visa sig öppna ett fönster bakom sig - eller inuti sig?






en av min väns luckor:
http://www.poeter.se/Las+Text?textId=1693827



wWw

skridande isvakflak vridande rimfrostbak

smidande pepparkak

bidande lussebak

ridande rumpaskak



stridande apmakak

speedande växelspak

tidande klocktorntak



skridande sovgemak

felande elljusstak

spridande nakensak



svidande whiskeysmak

lidande barhänghak

vridande snurrigrak



skidande svagisvak

kvidande lastbilsflak

glidande hjälpkajak



fridande spöklikslak

needande livtillbak

snidande innertak







wWw

Tomten som Förtrollades till Häst

en adventskalender som kommer att stafett-skriva sig 
tillsammans med en av mina vänner på poeter.se 
som gör andra halvan av luckorna här



Nu får ni provsmaka mina första två luckor (av de stundande 2 x 24 luckorna):

 
halva Lucka 1




vår tomte, vår tomte
förtrollats till häst

ett travande väsen
som frustar som bäst



det kom sig helt hastigt
vi såg ingen gest

dock hördes nån hosta
och mässa likt präst



nu barluvad tomten
farväl tar av höst

gör snöfall av havre
- vad kör han härnäst?






halva Lucka 2



Trähästen hasade sig vidare längs den frostiga dikesrenen. Ideligen blev han omkörd av maskiner på hjul. Hur skulle vår kära häst hinna fram till jul?! Nu när ingen fattade att det var HAN som var tomten... Förtrollningen skavde likt småsten i hjärtat. Hästens egna träben kändes tunga som granstammar och orkade knappt trava längre.

Han stannade vid en station och tankade julmust. Sådan var numera gratis här i riket. Gröt däremot hade blivit dyrare än någonsin, oavsett om den var gjord på havre, bovete, manna eller risgryn. Det var nästan bara prästen som skulle haft råd att bjuda tomten på en tallrik god gröt. Emedan så aldrig skedde, hade vår vän fått för sig att han kunde våldgästa prästens havreförråd. Men se det hade varit som att väcka en klarvaken björn! Dess okristliga trollformel hade slungats mot inkräktaren med en kyrkorgels fulla styrka.

Hur skulle hästen göra för att byta tillbaks sin kropp till den tomte han alltid varit?! Måhända torde predikaren få en motsvarande harang kastad på sig?! Eller insmugglad i sina trätofflor... Det gällde bara att hitta en dylik förbannelse här bland all trafik. Även fast tomten visste hur de mest magiska ramsorna växer i tystnad.

Någon snö hade man heller inte fått. Annars hade trähästen kunnat sätta medar på sig, och på så vis bli släde! Eller i bästa fall en skridskoåkare!! Härav kom tomten att undra ifall det fanns någon isbeklädd damm - månne därinne bakom raderna av träd?? Eller bortanför de oändliga gatlyktorna som snart skulle tändas...

 





wWw

isShowen fortskrider på Liseberg

Belgarens tjuvÖppnade julkalender

Lucka 24

en gammal smurf bär på fruktansvärt många små överraskningar


Lucka 23

redan upphällt öl bryggt av klostermunkar inom trappistorden


Lucka 22

De Geer tar gärna en pepparkakskossa eller två


Lucka 21

älgen igen, står och stirrar på stjärnan


Lucka 20

gruvarbetaren har kommit upp sig, planerar att smida smycken


Lucka 19

några valloner vandrar visslande hem igen från de svenska bergen


Lucka 18

den verkligt konkreta ardennerhästen sadlar om och blir en påhittad seriefigur


Lucka 17

ännu ett bidrag till Eurovisionsschlagerfestivalen


Lucka 16

en ask brysselkål som tvingats växa i massa olika länder, för jämlikhetens skull


Lucka 15

flammande facklor går så långt norrut man kan komma här


Lucka 14

en klunga cyklister närmar sig Waterloo på god väg att vinna


Lucka 13

hennes kronas ljus räcker ända upp till Nederländerna, medan själv är hon späd och söt som en jättekanin


Lucka 12

älgen står och stirrar på en stjärna, medan någon blåser musik i bälgen


Lucka 11

vem döljer sig bakom den svarta kanten - Dupond eller Dupont??


Lucka 10

Poirot på rätt spår... rätar till sina mustascher


Lucka 9

en agent gömmer sig i Gent


Lucka 8

mitt i Antwerpen ruvar hönorna sina ägg, varav hälften visar sig innehålla myror


Lucka 7

ofantligt slagfält, ingalunda flankerat av flanörer i billiga flanellskjortor, bara riddarrustningar helgade åt inhemsk befrielse samt utrikiska bilmärken


Lucka 6

och vad gör Luxemburg egentligen här mitt i smeten?!


Lucka 5

vallon efter vallon lämnar sina dalgångar för att trolla med malm


Lucka 4

Ferom plockar upp Finn & Fiffi från det snurrande skrikets mysterium


Lucka 3

en ardennerhäst står som bäst och frustar mellan furorna


Lucka 2

med sina bägge gotiska tegelkyrkor är nog Brügge världens snyggaste stad


Lucka 1

ett oöppnat öl bryggt av klostermunkar inom trappistorden









wWw

Granna Fula Göteborg Förbereder Julgran

och så kom fram en gammal "TomteHäst" som jag mötte i Krakow:

Vykort via Vandersteens halvåterfunna serie

vykort till/från Fiktiv Person # 21

i huvudsak till Wazowski 

från framför allt Tant Klara




Oj! Egentligen var vi klara
med dessa besynnerliga vy-
kort. Men ett nytt äventyr
svävade in över Bryssel i-
morse. Som en snurrande
staty sökte någon få sig
att stå still på tornspiran;
fast ju mindre han gjorde
sig, desto mer framstod
mannen som ett enormt my-
sterium. Fenomenet tycks
oss faktiskt vara en olyckad
mix mellan den starke Ferom,
den smarte Snillén och den
alltid lika oaktsamme Lamholt.
Fenomenalt infantilt!!! må jag
inflika, eftersom någon lindat
sitt språk som filter kring min
enkla och rättframma karaktär.
Känner den klåparen icke till
vanliga mänskliga pratbubblor?!



Nå, sökte leta fram Finn & Fiffi,
fast de förefaller bortflugna...
Har ju haft så gott om orangea
album med mina fiffiga foster-
barn i. Nu fattar jag att de by-
ter namn alltefter land de be-
finner sig i. Ofta är de Willy &
Wanda eller Spike & Suzy, ib-
land blir de Bob & Bobette. Ur-
sprungligen här i Belgien upp-
flammade de i form av Suske
& Wiske. Försöker snoka reda
på vilka seriefigurer som någon
minns eller knappt det minsta.
Universum smurfar sig ganska
franskt och tyskt på samma ru-



ta, om vi kammar kalufsen över
glada glasögon. Ser vi däremot
hatfullhet hos andra, inbillar oss
hur de hatar personer vars posi-
tioner de bara ifrågasätter - då
är risken överhängande att snara-
re vi själva hyser hat. Jag föredrar
hellre förbli nyfiken på varför var
och en vill hålla kvar vid sina gam-
la små världar, hur verklighetsfräm-
mande de än kan synas vara...

kramar från Tant Klara, eller kanhän-
da någon helt annan som just blädd-
rade fram revolvern för att oskadlig-
göra sin egen gäckande skugga??
men missade och hann istället få sig
en bumerang i magen, vek sig dubbel
av gråt, dock lyfte sig åter i sitt bästa
hårstrå. Sedermera i fridfullaste ro
på kontoret fiskar vi upp ett försto-
ringsglas och lägger vecken i vår dju-
paste panna, varur avtecknar sig en



genomgrön figur som ingalunda är
skrämmande hur få ögon den än
har. Än mindre monstruös blir vår
käre Wazowski när han tappert för-
vränger munnen till ett skrattre-
tande vrål. Åh, dessa monster, om
de kunde lära sig att sluta kämpa
så förbålt! Det mest rysligt skräm-
mande i tillvaron är ju den undangli-
dande varelsen, den som består i
sånt vi ännu ej förstår, i det som vi-
sar sig utan att visa sig. Detta vy-
kort skickar vi till denna gåtfullaste
demon under månen nyss...








wWw

Holländarens tjuvÖppnade julkalender

Lucka 24

Tomten med en tulpan som luva


Lucka 23

en brant trappa som emellertid aldrig leder särskilt högt


Lucka 22

två gäng som spelar fotboll på havet (det ena med skridskor på sig, det andra med träskor)


Lucka 21

ännu en kanal


Lucka 20

Spinozas samlade filosofi (inflätad i Guds bröstkorg)


Lucka 19

en narkoman några meter nedanför marken


Lucka 18

Vreeswijks vackraste visa, kvickt sänd som telegram till Cecilia


Lucka 17

den flygande trädmakaren som mellanlandar på regnbågen och får en påtår


Lucka 16

porträtt av ett 1600-tal i all dess guldglans


Lucka 15

en dam med en hamster i sin barm, ståendes på gunghästen


Lucka 14

ett hantverk väl värt att hålla i


Lucka 13

halvgalna vindlingar av van Gogh (som någon spillt glögg på)


Lucka 12

väderkvarn med Jesus uppspikad på vingarna


Lucka 11

en glad schlagerlåt : I SEE A STAR!
med Mouth & MacNeal
som youtube-Länk


Lucka 10

en sommarstuga uppe i Halland, bland skogiga berghällar


Lucka 9

Cornelis i Nederlandet när han kommer i kontakt med Klöver Dam


Lucka 8

John Philip Holland, amerikansk U-båtskonstruktör


Lucka 7

Rymdraket byggd i trä


Lucka 6

en läcker rumpa i ett skyltfönster (bara för uthyrning)


Lucka 5

valfri jordbruksprodukt


Lucka 4

närmare fyrahundra invånare på en kvadratkilometer (varav minst var fjärde cyklar)


Lucka 3

ett par träskor som kysser varann och skaffar barn


Lucka 2

en akvarellmålare målad med hollandaise-sås


Lucka 1

ett blommigt hål









wWw

Höronproppar

Provade den sortens öronproppar som ska släppa igenom röster men stänga ute visst oväsen, sådant oväsen som alla tycks vilja vistas i. Det var alltså på baren i fredags. Förundransvärt bra uppfyllde de sin funktion, hörde bättre vad alla sa! Dock stora nackdelen att min egen röst hördes hundra gånger starkare - för mig. För de andra däremot hördes jag hundra gånger svagare än vanligt. Även om man vet att huvudet ingalunda kommer sprängas inifrån av ens egen röst, så känns det som jag tror det ska göra det. Därför pratade jag mer normalt än annars ute, vilket blir på tok för tyst där. Hur gör man för att nonchalera en orgel inuti skallen? Synd om jag inte kan använda den öppnade möjligheten att lyssna på andra i alla typer av rum och belägenheter... Blir samtidigt mer uppenbart om man pratar i munnen på varann - då tvingas man tystna helt för att överhuvudtaget kunna lyssna - vilket skulle kunna ses som ännu en fördel med höronpropparna :)






wWw

Yellow Submarine Sails to Sun

vykort till Kapten Nemo från Mimaroben

ytterligare ett Vykort till/från Fiktiv Person




Hoho jaja, kapten... i mitt rymd-
skepp har närmare fyrtio år bli-
vit tillbringade. Den definitivt
svarta fonden ser jag nästan
aldrig. Ty Miman har så gott om
livfulla minnesbilder att visa oss
varje dygn. Ännu mer konkreta
känns föreställningarna där Daisi
Doody dansar sin underbara yurg,
mer syndigt förvriden än den minst
tänkbara DNA-spiral. Igår mötte vi
Gonzo som hade rymt från mupp-
cirkusen för att söka sin like. Månde
borde jag valt ett långt mer tyst och
kontemplativt liv ombord på någon
undervattensbåt, såsom Ni Nemo?!
Likafullt tycks vi dela besläktade utsikter,
insikter och stundtals samma bibli-
otek. Er ohyggliga bläckfisk måste dessut-
om ha skrivit hela fonden härutanför
gluggarna. Galaxarmarna har fått
hans sugproppar till himlakroppar,
upplysandes hela havets svarta hål.



Avslöjar härmed att det är jag som
har skickat alla dessa fiktiva vykort,
från påhittad person till påhittad
person. Från början var det mest
ett nödvändigt spänningsmoment,
ungefär som flaskpost. Sedermera
trodde jag på djupt allvar att meddel-
andena skulle föra figurerna närmare
varandra. Sådan är min sanna roll i
sagan. Eller som författaren Arthur
bakom 2001 lär ha uttryckt : "Vi har inget
emot att fly från verkligheten, om det sker
vid rätt tillfällen... Men sci-fi är ofta något
helt annat än verklighetsflykt. Man skulle
faktiskt kunna påstå att sci-fi handlar om
en flykt in i
verkligheten. Sci-fi sysselsätter sig med
de verkliga problemen : människans ur-
sprung och hennes framtid." Jag tar just
en sjöstjärna av choklad och för sjutus-
ende gången försöker jag suga i så många
sekunder som möjligt, men lyckas inga-
lunda. Godnatt kapten och hoppas att
ni inte har drunknat i Nautilus bland alla
dina djupa kunskaper och deras eviga yta...

/Mimans omskötare mimaroben





wWw

Nu på min Födelsedag...

...önskar jag att BÅDE Sverige och Portugal går till världsmästerskapen. Även om det är omöjligt, eller bara kan ordnas med magi...

Morgonen började i varje fall ovanligt, när jag fick en ANANAS av ett par som kom ut, som tack ehuru de ville ha en extra tidning. Har hemskt sällan skalat ananasar och känt hela doften!




wWw

vykort från Miss Piggy till Gonzo

Vykort till/från Fiktiv Person # 19




Grattis Gonzo!!
Here you get ett stort litet kort
from Moi. You know min goda
grodman skickar jämt tillbaka
varje card from Moi, men du
tycks ha bättre näsa för stil, i
din lila smoking. Jag bifogar a
tv-sofa fylld med engelsk kon-
fekt och rosa pantrar, plus en
flaska armstrong cognac. You
behöver nåt to att rensa din
rossliga hals och become a bit
mindre bitter! Mina pigga gris-
öron fick höra från balkongen
how Waldorf & Statler gjorde
ett elakt joke about your nya
performance, du vet den aw-

fully fåniga idén med ett slott
på hjul som du kom på... Do
yourself prefer to agera drag-
krok då?? Ååh, help moi! Pro-
fessorn räknar redan på how
many olika muppar som blir
able to resa till Prague without
själva scenen går sönder. Hmpf!
Gonzo, jag adorar dig anyway,
din lilla... whatever!
Pusspuss från Miss Piggy







wWw

vykort från Merkurius

utan frimärke



Vira Blåtira! Ville bara
säga jag hade dig som
klistermärke en gång
i ungdomen. Men nu
finner jag inget fri-
märke. Kanske hit-
tar ditt kort fram än-
då - ifall jag uppräknar
alla olika sorts märk-
en jag kommer på : Bok-
märke, Minnesmärke,
Bitmärke, Sugmärke, Riv-
märke, Revirmärke, Bo-
märke, märke i Barken;
målat på Marken, Kritsteck-
märke, Trafikmärke,
Bilmärke, Mercedes,
Årsmärke, Märklintåg,
Cykelmärke, Blåmärke,
Brännmärke, Vatten-
märke, Låg-
vattenmärke, Högvattenmärke,
Landmärke, Sjömärke, Närke, Rikt-
märke, Simborgarmärke,
Prismärkt, Varumärke,
Skomärke, Klädmärke,
Tygmärke, Kamera-
märke, Skivmärke, Utmärk-
else, Kännemärke,
Födelsemärke, Bemärk-
elsedag, ännu ett
Klistermärke, inget
Frimärke, 0, Ringmärkt,
Öronmärkt, Ölmärke,
Glassmärke, Köttmarknad,
Fruktmärke, med massa flera
hälsningar i omärkligaste uppmärk-
samhet. Kram!
Merkurius, en märklig en






wWw

vykort till Wicket W. Warrick

Vykort till/från Fiktiv Person # 12



Wow! Jag hade dig som figur
när jag var pojke, både i plast
och på tröjan. Trodde jag du
var en teddybjörn som blivit
inkallad till Stjärnornas Krig?
På vår skola utspelades det
i skogspartiet. Fastän jag var
en plugghäst, visste jag hem-
skt lite om erat släkte. Fanns
varken wikipedia eller dator
då. Visserligen vet jag lika lite
fortfarande om ewoks:arna,
huruvida ni hänger ihop med
Skywalker och Yoda eller icke.
Likafullt betydde det mycket
för tryggheten att hålla dig i
handen! Hela du fick plats där


i min knutna näve. Hundratals
gånger per eftermiddag tog vi
av och på dig din skinnhuva. Då
inga kompisar styrde leken med
såväl påk-käppar som lasersvärd,
fick du snällt vara elev i min egen
skolklass. Säkert satt du hemtamt
emellan C3PO o Gamorrean Guard.
Bara det att ni bar vanliga svenska
människonamn, alla små gubbar
på mitt skrivbord. /Zeas






wWw

Vykort till en Ny Fantomen

från vår fjärde stad

direkt inspirerad av plattorna Upptåg och Franska Kort.
Tack Ted o tillika Kenneth!!




Silver, likt klingande stjärna, dold bakom
din vidöppna rymd... Vi trodde Du var en
ny Fantomen för oss. Kunde kasta dig utför
vattenfall, men förmådde aldrig stoppa
lokomotivet. Från urminnes stenfält går
Goliat och går på... en bluff som kunde fått
den tuffaste buffalo på fall. Emellertid högst uppe
i Eiffeltornet stannar du och skriver dina
franska kort. Kejsarinnan sitter i sina
senaste kläder någonstans därnere, helt
nära döden. Änglarna får inte tjuvkika på
himlens undersida, för då tar de måhända
på sig varsin chapeau och slår klackarna i taket.

[...ända från vänstra benet till längst
ut i högra, servar lite kors o tvärs...]

Du var en äkta upptågsmakare, visserligen
en vekling ifall du varit viking, men enormt
välutrustad i känslornas källsprång. Ur molnen
trängde guld av varje slag, medan den djupaste
snårskog inrymde regnbågen. Tar vi din mån-
farkost ner i helvetets katakomber, märker vi
vilken överjordisk styrka som kan krävas för
att vända senhöst till midsommar. Riddare av
glädjens stad, du lät ditt hår växa ikapp med
rötterna... men drogs snart på knä i dimman.
Mellan våra fyra torn ligger kungen utklädd
till narr, med barr i gitarren. Medan tusen
drottningar gråter över hans ohyggliga en-
samhet.
"...neri botten av min själ
finns det ängslan gott o väl
men mitt skratt är nog min bästa ägodel."
Hälsa Angela!

Lejonhjärtanen i Gärdestad







wWw

Pirat-artad Jacka i silke från Beyond Retro

vykort till Tingeling från Kapten Krok

Vykort till/från Fiktiv Person # 13




Ingenstans, 2nd of Never 1953

Tjingeling, Tingeling! Sällan
har vi hunnit snackas vid då
du flyger förbi i dessa krokar.
Jag talar hemskt gärna kropps-
språket ;-) inte minst med din
ordlöst lockande uppenbar-
else. Du tycks vara en riktig
pingla! Och eftersom jag är
den skarpaste pirat du nån-
sin kommer stöta på, så in-
bjuds du på marsipanbak-
elser i min grymt stiliga hytt
om en kvart! Du kan behöva
äta upp dig ;-) Tråkig grej hur
din pojkvän träffar både Pippi
och Pocahontas numera... Nå,
Peter Pan spelar hjälte, blåser
vindarna efter egen luva och
lurar bort den klokaste. Killen
visar sig dock vara största lilla
gröngöling man kan föreställa
sig på passionens slagfält. Sträck-
andes ett paraply åt alla och
ingen, lämnar dig Pan strax
med opersonligare vingar än
du drömt. Ditt stjärnstoft då
får nöja sig med att inrama
julkort. Ack, vad är väl en bal
hos prinsen? Du kunde ju bli
alldeles underbar som balett-
dansös! Få egna fräckare film-
roller... Med min krok jag gjort



ett hål i kortet. Nix, är ingalunda
för att söka skrämma dig, pixie!
Enbart för regnet som ska kunna
ta vägen någonstans, rinna rakt
igenom, så denna text slipper bli
förstörd. Hursomhaver utgör kroko-
dilen den värsta skuggan, jag-
andes mig vartän kompassen pe-
kar. Föga båtar det faktum mitt
namn bär bokstäver hemskt lika kro-
kodilens. Undrar bara om Mr Barrie,
alltså skotten som skapade mig,
förutsåg hur Hook skulle bli över-
satt till svenska...? Sablar och or-
kaner vad det friskar i här!! Tickar
och tickar från sagans mage... Tänk
om ungarna vaknar före vi... Hörs
om några ögonblick, fröken Tinker
Bell! Eller får man kalla dig för
Tinkle Bell?

berörd men knappast skakad
Krok, James Hook
Piratkapten






wWw

Gerhard Grävling griper in i Minutmakarens stad

min fantasymässiga sagohistoria




...först återglimtar ur tredje kapitlet

"Ur var och en av de tolv väggarna framträdde ett djur. Som på levande tavlor visade kalkstenen var någonstans i staden som djuren just höll hus. ... Just nu iakttog professorn den varelse som han visste minst om. Grävlingen tycktes uppenbarligen vara en detektiv, i värsta fall spion. Aldrig tidigare hade Minutmakaren lagt märke till denna grävling så tydligt, vare sig på väggtavlan eller ute i skogsgläntorna där riket övergick i något annat. Nu framträdde Grävlingen som under ett förstoringsglas, påminnande om en hemskt stor igelkott med kattlik smidighet. ... I det tredje ögonblicket såg han hur Grävlingen slank in under en trappa, en av marmortrapporna... Dessa tunga steg var alltför påtagligt verkliga för att professorn skulle ha uppfunnit sceneriet.

...en annan av väggtavlorna började blinka. ... Den här gången var det en sköldpadda som hade halkat ned i ett hål. Där låg den på rygg mitt i kloaksystemet och sprattlade med fötterna så att hela skeppet gungade, kom varken upp mot himlen igen eller stadigt ner i helvetet. ... Minutmakaren fick till sin förskräckelse se att det var just Siris, den skönaste och klokaste av dem alla som fallit i kloaken. Visserligen var det där nerifrån som sköldpaddorna härstammade - men hur kunde detta snedsteg få ske just nu?! ... Skulle professorn göra ett djupt personligt ingrepp i historien?"




Fjärde kapitlet


Gerhard Grävling hade i en handvändning arbetat sig ner till samma olycksaliga nivå på vilken sköldpaddan låg och försökte kravla upp mot solen. Därnere fanns förundransvärt många färger, fast varje kulör var så mörk att den lätt kunde förväxlas med svart. Minutmakaren observerade varje tänkbar och otänkbar rörelse inifrån sitt klocktorn. Den käre professorn hade ingen aning ifall Siris skulle bli räddad eller uppäten nu. Gerhard Grävling var en främling på kartan, även fast han alltid ingått bland de tolv djuren. Denne figur gled omkring i de underjordiska korridorerna som om allihop tillhörde hans personliga gryt. Längs stupande stegar, upp och ner genom luckor, behärskade Gerhard varje liten kanal. Somliga var så enormt trånga att man kunde tro sig vara ombord på en U-båt. Dessutom var grävlingen fet som ett fanskap, inne i sin mest välgödda höstsäsong. Ännu gåtfullare än dess smidighet syntes själva grundmotivet till Gerhards hastiga infinnande. Ville han bli beryktad som en hjälte i nöden eller var han trots allt bara hungrig hela tiden?

Vidare kunde professorn inte riktigt begripa hur denne grävling kände till sköldpaddans belägenhet. Gerhard hade ju befunnit sig i motsatta änden av staden, dold under en trappa, när alarmet dök upp om Siris fall. Chansen fanns förstås att grävlingen var en fruktansvärt skicklig detektiv, vars luktsinne tolkade spåren som fortplantades från vindil till vindil. Alternativt att här förekom fler grävlingar än Gerhard, vilka understödde honom med information i form av utplanterade maskar, bruna vinbär eller via självpinkade revirstämplar. Men Minutmakaren lutade snarare åt misstanken att Gerhard måste ha monterat in övervakningskameror längs varje gränd, såväl ovan som under kullerstenarna. I värsta fall ett minst lika magiskt system som Minutmakarens eget - måhända redo att avläsas varsomhelst, mot varenda sorts vägg i förbifarten...? Teorin föll möjligtvis på att grävlingar är extremt närsynta. Det insåg professorn medan han skruvade åt en mutter som lossnat från inzoomningsreglaget.

I sina svarta, avlånga ögonlappar, såg grävlingen ut som om den kommit direkt från någon fånig maskerad. Ansiktet påminde Minutmakaren om en fantom från en galen operaföreställning. Ett stycke överromatiserat människoliv, vars styrka visserligen hade känts mer fantastisk än han ville minnas nu... Det rörde sig om en påhittad pjäs, en sådan som professorn lika gärna hade kunnat uppfinna på egen hand, om ej så redan hade ombesörjts av någon fransman eller någon britt eller av bägge. Kloaksystemet tycktes synkronisera flera kulturskikt. Alltmedan Minutmakaren iakttog hur Gerhard med nosen knuffade till Siris, så att den älskade började åka i sin sköldpadd likt en båt, flöt hans egna associationsbanor närmare vissa nederländska influenser. Doctor Snuggles hade alltid haft en grävling som kompanjon, även om den höll sig oförskämt snäll, hjälpte vareviga maskin och aldrig gjorde minsta gnagare förnär. Van Der Graaf Generator var från början ett annat fenomen än det engelska bläckfiskband som kunde skrika i orgelpiporna tills också monstren flydde ut genom kyrkporten och blott det vackraste lugnet återstod. Ytterligare en reflektion kring den mänskliga psykedelikans rike tickade fram mellan Minutmakarens skallben. I grevens tid återtog han närvaron och kom ihåg sin allra påtagligaste uppgift som Ringare.

Från katedraltornet klingade i rättan sekund de urgamla ackord, som inte desto mindre syntes skrämma slag på Gerhard Grävling därnere i sina katakombiska gångar. Det märkliga var icke att klockljuden nådde ända ner bland dödens jordlager. Det märkliga var nu vad grävlingen grymtade och smackade om, som medföljde bildflödet upp till Minutmakarens laboratorium. Först lät det som en primitiv mix mellan tyska och franska. Efter några nedprintade sidor förstod professorn plötsligt hur det rörde sig om ett kodspråk, ett urgammalt sådant, tillräckligt för att Minutmakaren skulle ha förträngt det, men inte glömt bort helt och hållet. Gerhard höll som bäst på att be sköldpaddan utplåna alla provrör i professorns kemiska kammare, alltså den som låg inhyst i tornrummets åttonde vrå, precis bakom den trasiga orgeln. Innehållet i varenda kolv och karaff skulle omintetgöras, liksom samtligt material som dröjt sig kvar i pipor och retortrar. I gengäld skulle Siris få ett supersnyggt och hypermodernt skal, plus massa guldplätterade hörlursomkopplare som bonus - hur de nu skulle hinna komma till användning allihop... Vad var nu detta för påhitt?! Minutmakaren kände sig ömsom road, ömsom bekymrad. Han vred och snurrade på sina mustascher, tills de visade en ohyggligt ovanlig tidpunkt.








wWw

SEvEN SEEN during week 45

most interesting observations
among my (Re)discoveries




Moon

THE HUNCHBACK OF NOTRE DAME
movie by William Dieterle
USA 1939

based on Victor Hugo's french novel



Mars

KAI PO CHE!
about a cricket playing project dream

movie by Abhishek Kapoor
India 2013



Mercury

BLACK ADDER
very first two episodes

by and with Rowan Atkinson and others
UK 1983



Jupiter

GAME OF THRONES, season 2
episode 5,6,7...



Venus

PHANTOM OF THE OPERA
movie version by Joel Schumacher 2004
based on musical by Lloyd Webber & Hart 1986
based on novel by Gaston Leroux 1908



Saturn

HARAKIRI
film by Fritz Lang
in tinted b&w

Germany 1919
but with a completely japanese concept



Sun

PETER PAN
movie from 1953

based on James Matthew Barrie's british story









wWw

vykort till Mnemosyne, Minnets Gudinna

Vykort till/från Fiktiv Person # 1




Mnemosyne, är det dig som
jag skriver till? Eller hör jag i
syne? Kunde drömma vilken
dröm somhelst i hela världen
- det drömde jag igår. Var som
att vara i ett ofantligt bibliotek
av filmer, färdiga att sättas på
eller stängas av. Lyckades ändå
bara få grepp om en eller två
drömmar, på sin höjd tre. De
snurrade om vartannat, i takt
med snooze-signalens repris
på repris. Minns jag mindes
de där gläntorna och gatorna
som känns som om de blivit
drömda nittio gånger, fastän
jag sedan ej förmår lokalisera
någon tidigare gång de tett sig
just så. Lade pussel med snö-


klädda stenar på. Det var som i
december 1989 när lärarna gick
i ihållande strejk och vi blott be-
hövde ha enstaka lektioner på
skolan. Fick nästan all tid i uni-
versum. Spelade in musik från
radion i myslampans sken. Den
lyser än. Mnemosyne, som vi
sa senast : skulle välja en av
dina nio sköna döttrar. Men
muserna känns allesammans
så enormt omistliga. Alla nio
tar jag! Resolution no 9... I an-
nat fall får det bli ingen över
huvud taget. Både du o Zeus
borde ju vara med på noter-
na till en sådan storslagen in-
ställning?! Mitt innersta öra
tar emot frekvensen av ditt
niofaldiga ögonblick. Samti-
digt började på riktigt skri-
vandet av detta mitt kapitel
ur världens dagbok. Som du
måste läsa varenda natt...

kram och puss /andriAngelus




wWw

vykort till Monty Mullvad

Vykort till/från Fiktiv Person # 14




Hello, Monty Mole! Vi var länge
fångade i samma C64 computer
game som du. Rullade omkring
i kolgruvans labyrintgångar ända
fram emot 80-talets sista dagar.
Du undvek noggrant att dö mot
alla rosaturkosa muggar o möbler
som patrullerade banorna. Till sist
kom du upp i ljuset, flydde över
engelska kanalen mot franska fri-
heten. Men vad var du on the run
from? Månne myndigheterna eller
arbetsgivarna?? Jag är fortfarande
kvar underground. Ingen aning om
här är below London ou sous Paris.
Stor vid denna tid hade åter vuxit
sig Phantom of The Opera. Du fick
nästan lika stark musik. Maskerad
till Daaé är tydligen en småländsk
sångerska från 1860-talet, med
sitt duvemålande namn. I samma
fluga tog jag mig ovanligt nog ige-
nom senaste Läderlappen. Mitt bok-


märke var gjort i Jokkmokk. Hade
noll koll på världarna därute, längre
ner i tidevarven. Inledde 90-talet
med att avsluta En Världsomsegling
Under Havet. Vi försökte visa för
morfar vad dataspel var för nånting.
Föga visste jag då att han skulle dö
om någon månad. Ungdomen dock
spirade i mig som bäst, kunde smi-
digt springa ifrån varteviga monster,
smyga in rader som andra ej såg och
hoppa över de värsta maskinerna där.
Morfar gav mig skidor, choklad och
biljetten till kommande överlevnads-
övningar. Men nu lika gammal o tung
som en mullvad kan bli. Med raketmo-
torisk ryggsäck förmådde du t.o.m. fly-
ga längs underjorden. Inte många här
som vet vem du är, monsieur Monty.
kram från mig




Monty Avoiding Every Monster





wWw

vykort till Lilla My från Hattifnattarna

Vykort till/från Fiktiv Person # 15




Hej! Vi är femhundra kilometer utanför
Mumindalen nu. Hu! som den spökli-
kaste karavan lyser vi upp de nakna
träden. Alla nedfallna grenar nyttjas
bäst som vandringskäppar. T.o.m. bergen
håller på å blåsa bort. Vi trodde att mygg
o myror skulle göra hål på oss, men
ingaledes. Bara mårddjur o mullvadar
tycks beredda att göra bomaterial av
våra hattar som vi aldrig ens haft. Här
förekommer inga mymlor för fem öre,
emellertid fler som heter My, mycket
snyggare o snällare än du. Tycker om
ditt namn, inklusifve tofs o rosett. Men
varför måste din självrättfärdiga nässpets
lägga sig i allas äventyr?! Ifall vi vill ge
dig en överraskning - då demonstrerar
du för oss exakt hur man skall göra

[från vänster till höger]

såväl med snören som innehåll som
allt. Har du sytt hela Dig själv, My?!
När vi känner efter vilka vindar vi
skola satsa på - då mumlar alla troll
o mymlor huru vi varken kan tala
eller lyssna. Så skriver istället ett stort
kort. Hemulen har redan finansierat
vår utflykt med fem fina frimärken, i
utbyte mot att vi snärjer Snusmum-
riken i lämplig fälla. Någon grön figur
ser vi dock icke röken av - han måtte
tagit andra hållet, mot regnskogen?
Och vi har nog vanskligt som det är
att knalla över rötterna här, vana att
åka båt mot vilken oändlighet det
än må gälla. Men My, om vi skulle
skjuta blixtar av argsinthet lika ofta
som du, torde vi varken ha eld eller
elektricitet kvar nu. Och hade det gått
så långt, så skulle vi garanterat fått
fnatt redan för femtiotusen nätter sen.

Ha det fint!
Hattifnatt & Hattifnatt & Hattifnatt
& Hattifnatt & Hattifnatt & Hattifnatt
& Hattifnatt & Hattifnatt & Hattifnatt &
Hattifnatt & Hattifnatt & Hattifnatt
& Hattifnatt & Hattifnatt & Hattifnatt





wWw

BurlesqueMässig Maskerad på Belparc

vykort till Professor Kalkyl

Vykort till/från Fiktiv Person # 11




Goddag Kalkyl!! Ikväll har vi
hattarna på hattarna. Snarare
skulle jag bestämt påpeka att
vi har varsin hatt över hatten.
Här i krokarna smyger nu extra
många farliga varelser. Nejdå,
vi har icke köpt nya käppar...
Somliga förefaller ha tagit död
på varandra ordentligt, ej blott
en gång. Jag vill snarast mena
att de blött fler gånger än vad
människan klarar. Om vi hört
att det ska regna?? Verkligen

[åt höger snarare än vänster]

intressant teori... Hur många
droppar ryms i ett förstorings-
glas?? Jasså minsann, ni över-
låter dylika kalkyler åt oss
som är i rätt världsdel. Utifall
monstren anfaller så viftar
vi bara argt med käpparna
åt dem!! Det är så man av-
värjer värsta skurkarna. Jodå,
slottet håller öppet hela livet.
Haddock hälsar en skål. Hallå
Hellå Halloween och minst ett 
Happy Adjö på sig professorn!!

Dupond och/eller Dupont
p.s. Har ni ringklocka på
ert paraply, Kalkyl?






wWw

ibland i skenet ett liv

två av mina för längesen skrivna
nu omformade o sammanslagna till en






ibland när jag går förbi
ett främmande fönster
och mystiskt minns en glimt av
hur livet faktiskt ser ut
där innanför
i husets mysigaste rum
emedan någon finns som länge lever
i just det skenet
sitt liv som jag ej känner till - eller blott glömt?
ja, då känns det som
om mitt skepp precis kommit
hit in till
det överbelamrade rummet, landat på
den här planeten, rest bort
ifrån mitt förra liv
på väg att flytta in i
den nya staden ännu en gång



* *



ibland när vi suttit och samtalat, längre än
på alltför länge,
när lampskenet ter sig
så sällsamt, där som våra sinnen nått sin yttersta
närvaro, medan min tanke
alltjämt tvekar
mellan extas och melankoli
- i strimman där inser vi
irrande klart
hur vi missat halva livet
fast jag likafullt håller varenda fullbordan
i dina tomma händer
där livet börjar nu






wWw

Bortblåst vykort till Josef K

Vykort till/från Fiktiv Person # 3



Hallå, K! Dessa rader
var i själva verket till
Indras dotter, men så
blåste kortet bort. Nu
får Du det istället, bort-
kommen som du är. Här
på slottet har vi alldeles
absurda dagar. Dörrarna
går bara upp när någon
verkligen vill in. Medan ut
kommer man aldrig. Du
är härmed anklagad för
obestämdhet. K, vi såg
dig ta på hatten inne i
den mest tomma salon-
gen. Sen tog du av dig
samma(?) hatt i trädgår-
den. Är du stupid eller?!
Det var före fröken Bür-
stner dök upp ur fontä-
nen. Plötsligt förstår var
o en hur din fot står på
betydligt närmare ställen

[från vänster till höger]

än den andra foten. Hon
har rapporterat falska le-
enden ur din repertoar.
Var söker du egentligen
arbete? På månens bak-
sida? Vi kunde behöva
fler brevbärare i denna
stormen Simone. Surrea-
lismerna måste infogas
likt fjärilar i frimärksal-
bum medan oktober fort-
farande är dräglig. Varma
hälsningar från människor
kan inhämtas ur Domkyrko-
koruset vars krucifix skall
dammtorkas var trettonde
kvart på den tolfte aftonen.
Vi önskar Dig en angenäm
spaning efter den tro som
flytt. Annars under kjolen
inget nytt; men minns att
porten står ytterligare på
glänt än någonsin! Varför
kommer du icke hit helt
enkelt och befriar oss?!

Cirque Kafkaesque






wWw