Vykort till/från Fiktiv Person # 15
Hej! Vi är femhundra kilometer utanför
Mumindalen nu. Hu! som den spökli-
kaste karavan lyser vi upp de nakna
träden. Alla nedfallna grenar nyttjas
bäst som vandringskäppar. T.o.m. bergen
håller på å blåsa bort. Vi trodde att mygg
o myror skulle göra hål på oss, men
ingaledes. Bara mårddjur o mullvadar
tycks beredda att göra bomaterial av
våra hattar som vi aldrig ens haft. Här
förekommer inga mymlor för fem öre,
emellertid fler som heter My, mycket
snyggare o snällare än du. Tycker om
ditt namn, inklusifve tofs o rosett. Men
varför måste din självrättfärdiga nässpets
lägga sig i allas äventyr?! Ifall vi vill ge
dig en överraskning - då demonstrerar
du för oss exakt hur man skall göra
[från vänster till höger]
såväl med snören som innehåll som
allt. Har du sytt hela Dig själv, My?!
När vi känner efter vilka vindar vi
skola satsa på - då mumlar alla troll
o mymlor huru vi varken kan tala
eller lyssna. Så skriver istället ett stort
kort. Hemulen har redan finansierat
vår utflykt med fem fina frimärken, i
utbyte mot att vi snärjer Snusmum-
riken i lämplig fälla. Någon grön figur
ser vi dock icke röken av - han måtte
tagit andra hållet, mot regnskogen?
Och vi har nog vanskligt som det är
att knalla över rötterna här, vana att
åka båt mot vilken oändlighet det
än må gälla. Men My, om vi skulle
skjuta blixtar av argsinthet lika ofta
som du, torde vi varken ha eld eller
elektricitet kvar nu. Och hade det gått
så långt, så skulle vi garanterat fått
fnatt redan för femtiotusen nätter sen.
Ha det fint!
Hattifnatt & Hattifnatt & Hattifnatt
& Hattifnatt & Hattifnatt & Hattifnatt
& Hattifnatt & Hattifnatt & Hattifnatt &
Hattifnatt & Hattifnatt & Hattifnatt
& Hattifnatt & Hattifnatt & Hattifnatt
wWw
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar