Rubber Soul, glimt 3 : Den Tänkande (eller inte)

SkalbaggeSjälens GummiSulor, tredje biten, inspirerad av THINK FOR YOURSELF (Cause I Won't Be There With You) by Beatle Harrison


"I've got a word or two..."


par-en-T-s :



(Tänk dig själv (vad texten skall säga (eller fråga någon annan (Lucy Lennon lär bli ledig) för jag tänker minsann inte )jämt och ständigt( göra föreställningen åt dig) eller er (än mindre ljuga ihop)) vad ni vill höra)



"...to say about the things that you do"


för att inte tala om mina självreflektioners brist på meditation.










0W0

Rubber Soul, glimt 5 : Den Målande

SkalbaggeSjälens GummiSulor, femte biten, inspirerad av NORWEGIAN WOOD by Beatle Lennon




jag kände en gång en tjej

eller om det var hon som kände mig

månne var vi fler än två

andar som brukade känna varann

en hel liten bunt av bilder

hängde spöklikt ihop längs korridorerna

mest vardagliga scener

med grävskopor och dockansikten

i groteskt tomma hotellkök

bland studier av interstellära gummiband

kanske föraktfull kärlek

mellan ett och annat mörklagt kön

möblerade vi

alltsammans bakom norska träramar

ljussatta underifrån av ryska kandelabrar

klangfärgade genom tyska synth-symfonier

i typiskt indisk doft

när hon ville visa mig sin

ateljé gick vi in

bland de flickor och gummor

som kommit att bli denna kvinna

satte vi oss

på varandras kroppar

som en genomblöt tändsticksask

sjukt förväntansfull

likt allra första advent

plockade jag av henne

även Nowhere Diamond-dräkten

skalade hon av mig

rentav Rigby Raccoon-masken

älskade vi

tills månen började gå ned

över betraktelsen

medan hon somnat i sitt badkar

så djävla skön

smög jag ut i friska novemberkylan

på väg till mitt arbete

som evig student

redan före hon skulle köra

runt sina gamla vänner

i rullstol

till torget

längs helt andra gångbanor






0W0

Trombon nr 2 : BautaMånen

Blå trombon inatt

ännu mer sällsynt tysk soul

än blodig måne



*        *



Bandet blåser bläck

vindstilla skrivs beckmörkt öl

smorde ord Orleans



*        *



Blänker ovan jord

djupast höljt bröst i mässing

dixieland till max





0W0

Trombon nr 1 : Giliap!

Äntligen får jag höra den där rysande signaturen till ett bortglömt radioprogram. Visar sig vara Björn Isfälts musik till början + slutet av GILIAP, m.a.o. Roys film som jag satte på precis. Med premiär i november 1975 då jag kom till världen... Ba-Pa Ba-Pa Bappa! Tänker först att det är bastuba, men uppgifter återger trombon, sedermera färgad av klarinett eller baryton-saxofon m.m.. Hittar dessvärre ingen länk till den isande signaturen som också har lite lättsammare Chicago-vibbar i sitt piano. Jokern lekande gäckar, ja jäklars! Märkligt att jag aldrig närmare lade märke till temat - då jag såg det påstått misslyckade mästerverket på bio vid sekelskiftet, retroaktivt framvalt av Bergman. Minnet mitt måtte blandat ihop Seilitz roll med henne ur Saxofonhallicken. Men nu är det ickelunda filmen vi skola uppehålla oss vid, utan blott trudilutt-snutten, den spöklikt distinkta som kändes som midnatt. Kanhända hade den råkat spelas in på en kassett direkt efter någon P2-symfoni, fastän det var ett P1-program kallat "Kanalen" som lär ha behandlat totalt andra nyheter än min gamla fantasi. Baa pa-Pa-pa Bappa!








0W0

Överrumplande Odramatiska Turer till Lerum och Stenungsund

Rubber Soul, glimt 2 : Den iHågkomna

SkalbaggeSjälens GummiSulor, andra biten, inspirerad av IN MY LIFE by Beatle Lennon

(inklusive cirkeln av bekanta som Sigge Eklund redogör för i avsnitt 168)





Ni bor kvar i mitt hjärta

var och en jag någonsin mött

eller drömt om att få möta

frysta i droppar vi någonsin blött



Ni bor kvar i mitt minne

somliga svepta i glömskans skuggor

några bländande klart

många många ljusår ifrån varann



Cirka hundrafemtio av er betyder allra mest

men miljoner ingenting



Ni bor kvar i mina händer

på bägge sidor av livet

hållandes er ömsom krampaktigt, ömsom förväntansfullt

längs platser som sakta har dött

plötsligt återuppståndna



Allihop har ni gjort outplånliga intryck

och ändå är det bara Du

mitt älsklingsmysterium

som känns komplett ojämförbar

med någon alls



Ni bor kvar i mina steg

för längesedan tagna eller ännu aldrig






0W0

Kvar i Var?

Materialet är hämtat ur senaste veckornas blandade drömmar, delvis transformerat. Hello Elton & Taupin on Yellow Brick Road! ...sista steget... till just GOODBYE YELLOW BRICK ROAD




Jag är tillbaka på Penny Lane. Skall dela ut dagens post till en av mina äldsta kompisar. Passerar tredje våningen, men på dörren är hans identitet som bortblåst. Bara totalt främmande namn tycks bo här. Ändå vet jag att den pojken är kvar. Very strange! Letar ända upp till femte våningen - förr i tiden fanns inte mer än tre plan. Förmodligen är det senaste veckan som de har byggt på två våningar. Där långt nere vid entrén mötte jag ju gubbar som borrade och bankade. De måste undra varför jag dröjer så med utdelningen?

Vill hellre spela schack med min kompis seriefigurer än att pressa mig förbi arbetarnas sladdar och verktyg en gång till. Dessutom synes Barbafamiljen, en av de allra tidigaste på gatan, ha flyttat in i denna uppgång istället. Brittiska Berit har satt upp en klisterlapp. Försöker kolla att nyckeln ligger kvar i fickan. Har också fått reda på att Harry Potter kommer få en fortsättning i form av stråkkvintetter. Märkligt nog har jag redan hört första stycket i den nya cykeln - så hur kan det vara en nyhet?


GammelGunnar envisas med att kliva av tåget i var och varannan stad. Den här gången har jag ingen aning huruvida det är Lidköping eller Linköping som vi just promenerar upp till biblioteket i. Jag är bara tvungen att hänga med GammelGunnar, eftersom ingen annan har direkt ansvar för honom. På biblioteket håller de någon föreläsning som han förstås måste åhöra. Om psykosofisk matematik? Det ser ganska mycket ut som hemma i Frölunda.

Efteråt studsar en liten flicka mellan stolsraderna. Jag får hjälpa henne att hoppa genom att hålla i handen. Behövs eftersom raden fortsätter utomhus och börjar slutta lite brant nedåt. Mamman förefaller nöjd. På perrongen står tåget förvånansvärt nog kvar och väntar på oss, inklusive hela studiegruppen som sitter där inuti. Ingen verkar arg. Det är flera hållplatser kvar tills vi är hemma, och jag befarar att GammelGunnar kommer kliva av minst en gång till innan framkomsten.


Höstlöven har just börjat dansa längs gångbanorna. Nästa promenad sker med en mer nutida vän. Längs djurparken noterar han hur ett par kvinnor med långa rödlockiga hår just har svept förbi oss. Varför upptäckte jag aldrig dem före honom?! Dessa damer borde falla mig minst lika bra i smaken. När jag drar lätt i deras armar så stannar de visserligen glatt upp. Men eftersom jag konstigt nog inte kommer på ett enda spännande ord att säga, så rusar de strax vidare mot framtiden. Och lämnar mig allt djupare försjunken i dåtiden.

Sedan har vi en gemensam podcast i öronen. Man avslöjar på ett roligt sätt varför stigarna blir leriga när det regnar för mycket. Eftersom podden är på tyska så tycks vattennivån tillräckligt avancerad för oss. Däremot överraskas jag av gropen som blir synlig mitt i havsviken. Virveln rinner sakta ned i sanden. Vad är det för en besynnerlig ihålighet mitt i den bastanta naturen?! Tydligen är det här i krokarna som pappa har placerat sin nya gamla sommarstuga. Istället för sjötomten så får man numera knalla genom skogen upp till havet. Fast det kan förstås vara en illusion eller en målning.





Långt senare drömmer jag om hur jag cyklar mot sightseeing-gruppen, hinner dit i sista ögonblicket precis som den påflugna tjejen, påminnande om en av mina starkaste förälskelser. Fastän kassan har stängt får vi varsin biljett av min framgångsrike kusin. Trots all omtanke om oss, tappar vi superklantigt nog bort gruppen. Det sker redan när drömtjejen hittar en spännande dörr istället för den rätta, som alla tydligen passerat igenom. Nu hjälper det inte längre att irra tillbaks - vi är fast med varandra. Vi kan göra en egen installation, på gott och ont.

Morgonen innan drömde jag mig nästan fastna, på väg längs stegen genom en lucka, mitt i världens trångaste trappuppgång. Cykeln därute skulle några idioter säkert hinna stjäla. Hade fått med mig enbart tre tunna tidningar att dela ut, som om hela rundan utgjordes av detta ställe allenast, sällsamt viktigt. Ändå säger sig inte en käft på företaget däruppe sakna sitt ex. Den unga kvinnan dock saknar jag, från ytterligare en dröm. Då råkade hon utspela sig längs kajerna vid kanalen, fast jag hade känt denna stingande längtan till henne vilken miljö vi än strosat igenom.




0W0

Tydligen Schack-artad Tambur till Tyska-kursen

Schack Black Bishop (Löpkupol)

omöjlig figur 8

in a test "what chess piece are you?" I got Black Bishop
partly inspiring my personal interpretation of some social dimensions...





Mina sneda steg

följer mönstret hos

den smidigaste mörka löparen

likt halvsmart religiösa köparen *



Grå sagors dialog

för jag diagonalt

i smyg med mina pjäser

ibland direkt med någon



Attackerar jag lite försynt

som bönderna snett snällt bara också

bakåt fortsätter jag löpa trianglar fram mot konfliktens syntes



Hur jag än

pinnar på

nås blott hälft-

en av två;


endast svarta rutor

allt vitt blir jag utan

här längs stora rymden

stjärnor sjönk i ytan



Dock min svartaste spion-kompanjon

springer just på vita fält,

kontemplerar över konspiration

- vems kung honom sämre ställt?



När alla drottningars nyhetsflöden föder fiktion

blir vårt försvar bästa anfall

att ännu gott här få leva i den ödsliga tron

hur var kultur bär sin riktmall



Vill du mö-

ta mig då

sker det från

varsin vrå



För i en saligt blandad soppa

utan minsta pekpinne

i skenbar dialog

där börjar fler än hästar hoppa,

har ba' kvar sitt närminne;

historierna dog






* i en honungssurrande bi-shop

fick Hierofanten sin nedbantade form

hos Yohennes döpare och stearinstöpare

under kupolers labyrintiska lökringar







http://www.helloquizzy.com/tests/the-what-chess-piece-are-you-test


http://www.helloquizzy.com/results/the-what-chess-piece-are-you-test/?var_Leader-Follower=3&var_Unique-Ordinary=4&var_Power-Finesse=1&fromCGI=1&var_Offense-Defense=1




0W0

Rubber Soul, glimt 1 : Den Gömda

SkalbaggeSjälens GummiSulor, första biten, inspirerad av YOU WON'T SEE ME by Beatle McCartney





Gömd i din mobil
ligger du och leker med hela världen
utan mig

Kan se dina skratt
bakom gråtande ridån


Gömd i min dröm
rusar jag fram, minns timmarna med dig som oerhört långa
likt ett halvt liv

O-la-la-la

Du orkar aldrig ens lyssna på första sekunden
Rädd för att behöva sjunga med i varenda vers...?


Skulle hellre tugga gummi
dagarna i ända
med din Motown-moster
eller min skugga
än att stup i kvarten låtsas jaga
dig längs folkfulla gator
och piano-prång

Det påstås att Paul lånade
uppslaget till låten från The Four Tops
Vem var det då
om inte jag som spelade
hjärter knekt för
spader dig?!


O-la-la-la

När solen tonar
ned sig över
hösttaken

försöker jag krypa in
i nyupptäckta studieförbunds outslingriga korridorer

fast hittar bara
helt enkelt
samma gamla joggingskor
under tiden


För dig synes vår låda tom
För mig synes vår låda överfylld






0W0

Pinne nr 4 eller 5 : Fiskpinnen

fyra små fisk-

pinnar flöt fram

vandrande friskt

torra som damm

ut ur sin frys-

box fylld med regn,

mötte varm sylt

dränktes trots skylt

ingen fick nys

hur de blev fem -

mätt simma' hem





0W0

Neutral Frenesi Ultimat

inspiriert von Lila Engel von NEU!





nysnö

skönt mörk

bildar tystnad över dina ögonlock

och labyrint inunder

strange streck

skrålande blint

hånglar änglar nu

med ninjor av neon

no no no
no ya no
no no no

genom kompakt evighet

gleich Lili Marleen

durch Schygulla scheinen

yr av kvadrater

ur hypnotiska harpans hypotetiska musa

paralyserad hon gör

älgen elektronisk

11 - 0
likt älvan troll
9 - 12

slungas match iväg där

strålen bryts

mot strålen som svänger

rakt bort

pumpar hon

upp sin streckgubbe

framför rymden

avkläder sig spiraliska lökskal

tills längst inuti

ya ya ya
ya no ya
ya ya ya

i origo

en välgräddad, gredelin ängel

lugnt spränger

timglasvändaren i triljoner

nagelbitar av

ett utmattat kraftverk

ju nästan

ultimat

käkar vi pepparkakor i september

som spelar verkligen

sin smeksamma igelkott

på kantiga ovaler






samma musik med andra bilder : LILAC ANGEL




0W0

Vem Har Ätit Upp Minutmakarens Halva Universum?

äntligen nionde kapitlet i min fantasymässiga sagohistoria




En vackert vindstilla men friskt bitande höstmorgon märker Minutmakaren att halva hans stad har blivit uppäten. Hälften av gatorna ligger totalt onumrerade, många backkrön har tuggats av, de tyngsta böckerna hänger sönderbrända från lyktstolparna, krocketklot har gjorts till äppelmos, och minst var tredje människa bökar omkring som om staden vore ett skrotupplag. Där byggnaderna helt nyligen stått som kryddburkar av gammalt fint utsirat trä, gapar nu en svartvit rymd.


Det måste röra sig om Gerhard Gräfvling som varit i full framfart?!?! Aptiten hos den varelsen kan bli såpass enorm, särskilt under somliga säsonger, att det knappast räcker med några dörrkarmar och trappsteg eller tornspiror ens till desert. Tillråge på allt har Gerhard låtit uppkalla en helt ny zodiak-konstellation efter sig : Grävlingens stjärnbild. Den rusar fram över höstgatan likt en avlång igelkott, gömmer sig under nästa lyftkran som står parkerad i natten. Så den randige spjuvern har mer än nog av sina rutiga orsaker, till att utgöra enda rimliga slutsatsen som Minutmakaren lyckas spåra genom sina dimmiga glasögon. Eftersom världen själv är hemskt dimmig nuförtiden, hjälper hans motsvarande oskärpa till att klargöra fakta i det här fallet.


Ändå hyser Minutmakaren ingen vidare drift att fly iväg, vill inte söka plats i någon helare del av universum. Till varje pris tänker han stanna här och kriga, konfrontera det svartvita hålet, bearbeta belägenheten, likt ett lagt spelkort möta sin schackmotståndare. Om hans egen roll är Ruter Kung så är Gerhard ingalunda något övrigt spelkort, på sin höjd en mix mellan Djävulen och Tornet i tarotleken. Möjligen är det Minutmakaren som projicerar sina fördolda drag på denna stackars grävling, men ett intressant parti lär det hursomhelst bli, en dramatisk omgång som den storhetsvansinnige länge har tiggt om.


Mest av allt upplever sig Minutmakaren som en liten pigg i ett Master Mind-spel, en ännu odefinierad kulör, som inom sinom tid skall avslöja den unika kombinationen bakom ridån. Hur ända in i fridens namn Gerhard Gräfvling förmår arbeta som spion - parallellt med sina uppenbara stadsräder - det är en gåta som förbryllat Minutmakaren i flera sekler. Viss inspiration har professorn snott till sitt personliga laboratorium, vars anglosaxiska tornrum må påminna om ett österrikiskt örnnäste i miniatyr. Snön lyser visserligen med sin frånvaro längs branterna utanför fönstergluggen, men många fågelarter är på god väg att flyga upp flingorna till en aktuellt fallbar nivå. Slutligen förefaller sköldpaddorna ha gjort sig beredda att låta även de nytillkomna kullerstenarna ingå i sitt förband. Närmsta uppdraget går ut på att flytta en fjärdedel av staden över till den tomma halvan.


Samtidigt har någon bytt musik, från Anton Bruckners åttonde symfoni till ett pärlband med Elton John. Märkligt nog har Minutmakaren aldrig hört en enda bland dessa pärlor förut, trots att han är synnerligen bekant med Elton. Det känns som han drömmer, men professorn är klarvaken i och med att han lyckas styra klockan exakt dit han föresätter sig, med upprepade sekvenser. Minutmakaren ställer sina mustaschers visare på 02.45. Då får han återse Fladdermusan, hur hennes drag inatt skiftar från den skönaste flickans månansikte till den allra spöklikaste gummans kraterlandskap. Visserligen känns bägge varianterna vackra i sig, men skillnaden blir grotesk.


Genom att låta sekunden spolas fram och tillbaka kan professorn skåda förtrollningen igen och igen. Varenda gång sker skiftningen lika snabbt, helt utan övergångsfas. På ömse sidor om gumman återfinns genast flickan. Hennes ansikte måste vara inspelat på kompaktdisk, kommer Minutmakaren fram till, kompatibel med 3D-skärm eller rentav fyrdimensionell. Det låter som en platt slutsats, för fantasin hos Fladdermusan borde motsvara minst fem dimensioner. Emellertid känner ju Minutmakaren till hur det bara är att börja följa labyrinten in mot hennes hjärta, så kommer alla kartor och kandelabrar att successivt synkronisera sig. Då kan jordens mest kvinnliga grotta någonsin nås.


Rymden tycks dock få annorlunda lagar att gälla. Gerhard har inte bara käkat upp infrastrukturen. Redan har den odräglige grävlingen infört kvasarer och kometer, som man tvingas hoppa undan för med ojämna mellanrum. Stup i kvarten funkar icke längre - nu kan det röra sig om sjuttionio på raken eller ingen alls under hela september. Knappt ens säkert är att den hårda vintern kommer att anlända, även om Minutmakaren förmodar en riktigt rysk kyla är på väg. Därför har professorn möblerat tornrummet med extremt många lager amerikansk film, och tillika ställt in radion på så roligt upplysande poddar som möjligt.








0W0

Pinne nr 1 : Taktpinnen

tappar mot

notställ med

upptakt på

TRÄ

spelar nu

kryddhyllan

rytmvinklat

KRIG

oboer

tromboner

piano

PAUS

strax ringer

triangeln

besvarar

KLANG

jonglerar

tre händer

trumstockar

FALSKT

staccato

krympterar

strukturer

STRÄCKS

trappsteg längs

scenen känns

lucka i

VÄGG

klättrar jag

hisnande

ut mot ett

TORG

trillar näst-

an av pinn

vrider mig

IN

återtar

örnnästet

fotfästet






0W0

ÖRNNÄSTET blev nästa svindlande återblick

Rikare filmupplevelse får jag leta med lykta efter!!!! Hade tydligen aldrig sett den det minsta lilla.

Förstår verkligen att hela intresseklubben har med Örnnästet bland sina tyngsta exempel på krigsfilm (och skulle jag vilja tillägga : spionthriller - om de inte redan gjorde den parallellen).

Trots dess närmare tre timmar längtar jag inte en sekund att den ska vara färdig så jag kan räkna den till listan över sedda filmer - tvärtom önskar jag den skulle vara en serie på många timmar till.
Alltför sällan som jag konstant känner så när jag ser en film... -Nåja, det är ju bara att repetera mästerverket vartannat år, upptäcka nya sidor, så blir det en serie ;-)

Vet ännu ej hur mycket det är intrigens superkomplexitet som bidrar till min upplevelse. Knappast är det skådespeleriet, där det snarare än Clintan är Burton och damerna som blir viss behållning. Musiken gör jäkligt mycket med sparsamma mässingsblås.

Starkast hursomhelst måste det vara miljöskildringarna som triggar mig känna förtätad närvaro (gällde även slutet av Kelly's Heroes av samme Hutton).

Tillika minnen från min militärtjänst kommer oerhört tydligt - ingen annan krigsfilm liknar som denna hur det faktiskt såg ut med våran utrustning och persedlar (redan då relativt gammalmodig). Fastän vi är i österrikiska alper, så gör deras snödräkter och vinterklädda granarna att märkligt mycket skulle gå att placera in i Norrbotten, eller bitvis i fjällen.

Fast hade jag sett fler filmer om tyskarnas kamp uppigenom ryska/sovjetiska marker, så hade det säkert känts ännu mer deja-vu:iskt. Och hade jag spanat in Where Eagles Dare under lumpen-vistelsen, liksom Forrest Gump som just kommit till världen då, så hade mitt liv kunnat vara totalt annorlunda nu :-)

Linbane-scen(erna) kände jag ingalunda igen som jag trodde när de nämnde den/dem. Måste föreställt mig ett Bond-scenario ur Moonraker förmodligen. Örnnästet tycks som en perfekt blueprint för en såpass brokig fauna som Agent 007, Die Hard, Indiana Jones, Apornas Planet, The Thing, Ridley Scott eller rentav Jönsson-ligan bara lite allvarligare :-)

Att ha fått delta i ett verkligt KRIG blir högst halva intrycket. Ju längre jag såg föreföll den mig väldigt filmisk, allt mindre dokumentär.

Enda besvikelsen dock blir för mig att de knappt snackar ett ord tyska - alla kör i stort sett engelska, lika naturligt som aliens också håller sig till universellt språk ;-)

Hemskt förbluffande hur detta örnnäste blott fått 7.7 hos imdb, av bara trettitusen personer drygt (samma för Kelly's Hjältar). Dvs det är nog ett objektivt riktigt betyg, men tycks mig som den typ av kultfilm som borde kunnat nått alla nördars gemensamma höjd. Ligger inte ens på 250-toppen!

Förväntan låg emellertid på femma, precis efteråt motsvarade känslan 5+, och skulle bli djupt förvånad ifall uppskattningen sjunker efter tolv timmar eller tolv dygn.

Fast för eget bruk har jag redan modifierat Sigges system. Såhär lär bedömandet komma att te sig på Rewinding Road-bloggen framöver:


Expectation Before

Halfway

Whole just seen

After further Reflection

Repeating or Reading about


Total Process : XX /5 = X.X




0W0

(no Pinball Pinup) spelar Spinnrock på Pinnstol

Hello Elton & Taupin on Yellow Brick Road!
...nionde steget... till Your Sister Can't Twist But She Can Rock'n'Roll




sitter på sin pinnstol

låtsas trampa spinnrock

minns hur hjulet rolla

spindeltråd längs ryggen

virar hård mjuk wire

då fanns ingen PIN-kod

knappt ens pinball wizards

kanske nån pinuppa

nystats upp med bysten

ej sydd som sin syster

fin nog lida pin men

twistar trolska otyg

kritas streck på murbruk

for a half pint porter

nitton öres smörkol

pinnar på mot tåget

hinner nästan utgå

spindelharpan ensam

dansar med sin spinnstol





fotnot : som små satt vi på typ mormors spinnrock, direkt på, och trampade som på en cykel, där tråden eljest skulle löpa om möbeln hade varit i bruk...





0W0

my 40 Favourite Elton John Songs

among them made 1969-78

as I experience this masterpieces nowadays
including Taupin's lyrics

ordered by Phases of my life
retroactive from 2015 back to 1975
through each year they most feels or seems to Represent




39 year old

COUNTRY COMFORT

"I saw grandma yesterday down at the store
Was she really going five or eighty-four?"


38 year old

WESTERN FORD GATEWAY


37 year old

MONA LISAS AND MAD HATTERS


36 year old

THE KING MUST DIE


35 year old

WRITING


34 year old

ROCKET MAN (it's lonely here in space)


33 year old

(City living woman) YOU'RE SO STATIC


32 year old

BIG DIPPER


31 year old

TOWER OF BABEL


30 year old

SOMEONE'S FINAL SONG


29 year old

INTO THE OLD MAN'S SHOES


28 year old

SOLAR PRESTIGE A GAMMON


27 year old

AMOREENA


26 year old

TEXAN LOVE SONG


25 year old

I'VE SEEN THE SAUCERS


24 year old

HYMN 2000


23 year old

ISLAND GIRL


22 year old

PINKY
"candlelight fell like a crescent
upon your feather pillow"


21 year old

TINY DANCER


20 year old

THE BALLAD OF DANNY BAILEY


19 year old

FUNERAL FOR A FRIEND (LOVE LIES BLEEDING)


18 year old

DIRTY LITTLE GIRL


17 year old

WE ALL FALL IN LOVE SOMETIMES
(including CURTAINS)


16 year old

IT'S ME THAT YOU NEED (Look in the Mirror)


15 year old

GOODBYE YELLOW BRICK ROAD


14 year old

THIS SONG HAS NO TITLE

"in a vast high powered rocket to the core of the sun
want to read books in the studies of men"


13 year old

PINBALL WIZARD
[penned by Townshend for Tommy]


12 year old

DAN DARE (PILOT OF THE FUTURE)
[my first computer game]


11 year old

TEACHER I NEED YOU


10 year old

(It's hard to write a song with) BITTER FINGERS


9 year old

SONG FOR GUY


8 year old

YOUR SONG
[especially a cover with Mia Martini]


7 year old

LUCY IN THE SKY WITH DIAMONDS
[penned by Beatle Lennon]


6 year old

CROCODILE ROCK


5 year old

SKYLINE PIGEON (over...
flowers and forest fountains)


4 year old

GREY SEAL (How does it feel to be so wise?)


3 years old

HARMONY (and me...
Baby Hello!)


2 years old

(Everybody needs a) PART-TIME LOVE


1 year old

FEED ME


0 year old

COME DOWN IN TIME








Elton also made numbers with fitting titles as
Sixty Years On
or Between Seventeen And Twenty
but they just almost
feels good enough to join the fourty




0W0

e-lek-TRON

glömd glimt från augusti
 

omöjlig figur 11-13






utanför sitt skal

ensam leker elektron

med universum



*

*    *

*



framställer urtid

Shift Return + Swift-Tuttle

sken mobil komet



*    *

*    *    *

*    *



insmält i matris

instruerar spelet sin

skapare att dö












0W0

Åå! när jag får vara ditt Å

Åå! när jag får vara ditt Å

då går vi någorlunda bra ihop båda två



Åå! när jag får vara din bedårande återspegling

då känner du åtrå till ditt eget hål



Åå! när jag ånyo får vara din åsna

då framstår du som mindre trögtänkt än du är

när omåttligt dumma omen må packas på mig



?  ?


Åå! när jag får vara våran åsiktskorridor

då måste vi hålla med mig

på varje rådande punkt

om hur plågsamt trångsynt du är

som tagit monopol på "å"



- å andra sidan finns det ofta gott om o-
upptäckta våningar i mångas kåk



Åå! när jag gråtande får vara din åskådare

då åstadkommer du blott små låtar

i mikrofonen om den vanliga blågrå månen

varken Taube eller Mozart

gåtfullt ackompanjerad på oboe



?  ?


Åå! när jag låtsas vara Mållgan

då inbillar du dig det är Lasse Åberg jag spelar

som ingalunda gestaltar Järegård, än mindre Åström

[för att inte tala om Cora Crawley]

dock någon tjock skådis med drag av Douglas Håge

påhittad av Åke Cato i gammalt kåseri

får vi enstaka applåd

i väntan på Godot



- å ena sidan har vi två bröstvårtor
med eller utan BH



Åå! när jag äntligen får vara din duvemålande smålänning

då har du hånglat dig ända till Ångermanland

med en flygförmåga som få

kom du aldrig ihåg att ge mig minsta New York-båt

bara ett oåkbart tågspår till Åland

ditt snåla fucking Åmål!

jag skall nåla fast era kråkfötter på en totempåle

och låta måla in Jokkmokk i Skåne på dig

din lappkåta honung



- å åttonde sidan är du också
navet i ditt livs blodådror
under valfri konung
som kunde ha skrapat loss rosten ur oss



Åå! när jag åter får vara ditt område

mellan månatligt uppblossande lår

min älskade våta skåra

då återfår du vår årliga regnbåge

mitt i mitt åskoväder

dess eskimå-varma epilog





AuGust

Käppens Odödliga Stöd

Svans nr 7

 


Hävd över käpp

sitt oändliga stöd

dear old chap

stoltserar hon med

handtag av ödlestjärt

slingrar sig överallt

längs stugtrösklar in

till slottstrappor ut, genom spegelskärvor får änden undersöka

hemmablint skrot & korn

erinnern sich kärringen huru

trolska fingrar fordom trevade

över hennes svankryggs Schwanze

dess timglasblåsta sandgrop

kändes everything else but

källarsval, snarast kärleksfull








baserad på tre ord som en skrivarvän gav mig i utbyte :
källarsval, ödlestjärt, undersöka





0W0