ÖRNNÄSTET blev nästa svindlande återblick

Rikare filmupplevelse får jag leta med lykta efter!!!! Hade tydligen aldrig sett den det minsta lilla.

Förstår verkligen att hela intresseklubben har med Örnnästet bland sina tyngsta exempel på krigsfilm (och skulle jag vilja tillägga : spionthriller - om de inte redan gjorde den parallellen).

Trots dess närmare tre timmar längtar jag inte en sekund att den ska vara färdig så jag kan räkna den till listan över sedda filmer - tvärtom önskar jag den skulle vara en serie på många timmar till.
Alltför sällan som jag konstant känner så när jag ser en film... -Nåja, det är ju bara att repetera mästerverket vartannat år, upptäcka nya sidor, så blir det en serie ;-)

Vet ännu ej hur mycket det är intrigens superkomplexitet som bidrar till min upplevelse. Knappast är det skådespeleriet, där det snarare än Clintan är Burton och damerna som blir viss behållning. Musiken gör jäkligt mycket med sparsamma mässingsblås.

Starkast hursomhelst måste det vara miljöskildringarna som triggar mig känna förtätad närvaro (gällde även slutet av Kelly's Heroes av samme Hutton).

Tillika minnen från min militärtjänst kommer oerhört tydligt - ingen annan krigsfilm liknar som denna hur det faktiskt såg ut med våran utrustning och persedlar (redan då relativt gammalmodig). Fastän vi är i österrikiska alper, så gör deras snödräkter och vinterklädda granarna att märkligt mycket skulle gå att placera in i Norrbotten, eller bitvis i fjällen.

Fast hade jag sett fler filmer om tyskarnas kamp uppigenom ryska/sovjetiska marker, så hade det säkert känts ännu mer deja-vu:iskt. Och hade jag spanat in Where Eagles Dare under lumpen-vistelsen, liksom Forrest Gump som just kommit till världen då, så hade mitt liv kunnat vara totalt annorlunda nu :-)

Linbane-scen(erna) kände jag ingalunda igen som jag trodde när de nämnde den/dem. Måste föreställt mig ett Bond-scenario ur Moonraker förmodligen. Örnnästet tycks som en perfekt blueprint för en såpass brokig fauna som Agent 007, Die Hard, Indiana Jones, Apornas Planet, The Thing, Ridley Scott eller rentav Jönsson-ligan bara lite allvarligare :-)

Att ha fått delta i ett verkligt KRIG blir högst halva intrycket. Ju längre jag såg föreföll den mig väldigt filmisk, allt mindre dokumentär.

Enda besvikelsen dock blir för mig att de knappt snackar ett ord tyska - alla kör i stort sett engelska, lika naturligt som aliens också håller sig till universellt språk ;-)

Hemskt förbluffande hur detta örnnäste blott fått 7.7 hos imdb, av bara trettitusen personer drygt (samma för Kelly's Hjältar). Dvs det är nog ett objektivt riktigt betyg, men tycks mig som den typ av kultfilm som borde kunnat nått alla nördars gemensamma höjd. Ligger inte ens på 250-toppen!

Förväntan låg emellertid på femma, precis efteråt motsvarade känslan 5+, och skulle bli djupt förvånad ifall uppskattningen sjunker efter tolv timmar eller tolv dygn.

Fast för eget bruk har jag redan modifierat Sigges system. Såhär lär bedömandet komma att te sig på Rewinding Road-bloggen framöver:


Expectation Before

Halfway

Whole just seen

After further Reflection

Repeating or Reading about


Total Process : XX /5 = X.X




0W0