Torka och skyfall ;
våra värsta fiender
Solsken och regnskur ;
våra bästa vänner
Satans sommar redan
i eljest sköna maj
sköljer bort italienska folk
från sina gudomliga bostäder
Marken totalt oförberedd
lika uttorkad som översvämmad
får tydligen svårt att svälja
floder i samma klunk
Björksus och fikadopp ;
vår tryggaste svensktopp
Skolgrus och fylletrall ;
vårt tyglade vattenfall
Nattljus och junisyrén ;
våra vemodstyngda joggarben
Blåblus och schlagerguld ;
vår självpåtagna jordklotskuld
ZYZ
Redan hade tre-fyra veckor rullat på, fram och tillbaka från budfirmans utvidgade ultra-filial. Fredrik hade delat ut varenda kartong och broschyr (besynnerligt nog) trots flera strejkande cyklar, varav en lät stödet fastna så att han inte ens förmådde rulla sin trotjänare till fots. Doften från det bredvidliggande, ofantliga brödbageriet påminde honom varje gryning, om den privata poesin han också ville posta - fast Fredrik icke hade hunnit författa minsta rad hemma vid datorn. Dagarna flöt förbi som sirap på en drömd sandstrand, och tog slut lika snabbt som han fyllde sitt minne med ytterligare några sinnesintryck. Gott om säreget surrande rör och märkliga maskiner som for omkring innanför stängslen, sådant hade de tydligen vid brödbageriet, som kunde tyckas ännu mer mystiskt än budfirmans nya komplex vari Fredrik ingick.
Numera jobbade man åtta nätter per vecka, ofta långt in på morgonkvistarna, som visserligen erbjöd kompenserande frid i form av majsolig, permanent soluppgång. Regnet började man nästan sakna, men på cykeln var han lycklig att slippa översvämningarna som de italienska folken nu tvangs möta, så fruktansvärt mycket mer än bara blöta. Batterierna hade hittills klarat vareviga backe, och kanske skulle ha räckt även om Fredrik låtit bli att kånka omkring på dubbel uppsättning. Bägge handbromsarna funkade relativt bra, för vid varje avhopp höll brosket i hans knä samman (ingen spricka från forna stopp hade återuppstått). De få små eländen som uppstod låg på detaljnivå; såsom uppgrävda vägstumpar som dröjde veckor tills de blev ifyllda på nytt, eller hur flera fågelarter drog ut mänskligt skräp på cykelbanorna, varifrån Fredrik nyss plockat upp glasbitar efter ännu några idioter (som tursamt nog lös med sin frånvaro).
Emellanåt korsade vägarna ut till hans distrikt någon annans slingrande vägar ut till sitt distrikt - då fick Fredrik tillfälle att vinka åt endera bland sina 84 arbetskamrater. Flera bekanta ansikten såsom Andreas och Otto höll sig kvar även efter nyanställningen, fast sammanlagt hade han aldrig förut sett över hälften av dem. Sporadiska, spridda samtal förekom i och för sig, inne i såväl garagebyggnaden som längs de mystiska kontorslokalerna (ifall Fredrik hade kommit någorlunda tidigt som majoriteten gjorde, men oftast anlände han i sista stund, för att undgå lite mörker och massa trängsel). Där kunde lätt bli som en halv gymnasieskola (dessvärre med nästan bara män i), både på gårdens lastbryggor och i korridorernas mobila nyckelskåp. Ena kvarten var det ingen som brydde sig om att besvara minsta lilla bland hans intressanta iakttagelser, medan en helt annan kvart fick han kul kontakt med varenda jobbarkompis och tummarna upp som bonus. Som om den kollektiva energin gick i skift....
Inatt mellan söndag och måndag måste Fredrik fråga någon av mellancheferna, hur man förväntas gå tillväga när mottagaren har rätt siffror på sin dörr samt relevant namn på sin låda, men likafullt står där i egen hög person och vägrar ta emot paketet. Ena mellanchefen menar att då läggs försändelse i låda ändå (och motarbetas detta får kund visa ID), medan andra mellanchefen svarar att då väntar man gärna tills nästa natt (eller senare samma morgon om man skulle hinna vägarna förbi igen). Tredje mellanchefen har sin lediga period, vilket Fredrik misströstar över, eftersom han brukar få bäst kommunikation med henne. Fjärde mellanchefen betvivlar att det hela har inträffat, men instruerar att systemets poster i sådant fall bör dubbelkollas (av någon annan mellanchef) före övrig åtgärd. Fredrik valde istället att fråga den gamla kunden varför hen ingalunda ville ha sitt stora paket, som doftade av bröd t.o.m. Och fick då svaret att det var för sent, ty hen saknade barnbarn, och skulle ändå dö snart. I nästa ögonblick lös mottagaren upp, pekade på Fredrik och bad honom behålla innehållet för egen del.
ZYZ
Drömde igår kväll bl.a. detta
samt återblick till tidigare dröm :
Mamma hade handlat himla många blomkålshuvuden. De var alla från samma billiga parti, vidarebefordrade av någon viss person hon mött eller jobbat hos, men såg fina och färska ut. Min undran var ju hur vi kunde drömma om äta upp allihop, eller ens göra gratäng av dem - fast de flesta skulle förstås frysas in. Jag passade på att knapra en bit redan nu, och placerade ett annat knippe på diskbänken.
Mitt i spenaten av hela konkarongen, hittade jag snart ett anteckningsblock. Uppenbarligen hade blomkålshuvudena använts till att dölja något mer. Någons ganska vanliga handstil berättade i blyerts sin historia. Det började som påhittat, en tämligen lovande litterär förmåga. Dock övergick texten strax till att klumpa ihop sig kring vissa ord. Till sist var samma ord skrivet minst åtta gånger i rad, och jag orkade inte längre läsa. Vill minnas att jag vaknade upp där.
Någon föregående dag väckte mig en skenbar insikt, under den snoozande drömmen : om att det fanns inte bara en tid, utan åtta olika tider. Dessa försiggick parallellt, som inuti varsin bland åtta åtskilda klockor. Sålänge jag befann mig i denna tid (i drömmen här) så rörde sig ingen av de andra tiderna. Jag kunde lugnt ligga kvar - ty en av de mer verkliga tiderna skulle börja aktiveras först när jag gått upp. Emellertid ju mer kroppen vaknade till, slogs även min hjärna av det faktum : att klockan redan hade sprungit iväg i de andra tiderna. Allt var samma tid likafullt.
ZYZ
med poetvänner på 21 ord vardera
dvs mina bidrag här :
GöteborgsVarvet
(stafett 92)
kämpar mot solen
femtiotusen färgstarka soldater
- ingen springer i kjolen(?)
dricker sjögräsbollar
längsmed publikhavet
när blir skyskraporna färdiga
och vallgraven källklar...?
Fruktkött
(stafett 91)
Laxar livet leker
Solen dödsdömd bleker
Turkar skydde greker
Brasan köttslig steker
Händer frukter smeker
Sexig kub förnekas
Vinets anda njutes
Glaciärt Brinnande info
(stafett 90)
Gud upptejpar
megaanslag,
regeltillägg :
FÖRBJUDET ATT ELDA
ifall planeten
skäligen fruktar
igentäppt atmosfär.
Vänligen måste
skorstenar omplanteras.
Annars straff :
bortsmälta glassar!!
Swing it, Marionett!
(stafett 89)
sjung, klocka!
spring, docka!!
plinga, rock!!!
klingande smycken,
smäktande stycken,
urgamla pop-pärlor,
nyskrivna folkvisor,
trallglada dödsdanser
blottar blondinens kolsvarta
hjärta ljudlöst
inga KokosKossor blir MatematikMat
(stafett 88)
fruktköttet fruktar
att nötkreativa fiskfläskets
olyckligkyckling skall
infekteras av inflationen
tills triljonbananbolagen
i människomagen
enbart stoppar
äppelsiner, aprilpersikor
som påskäggplågar
cosinuskurvorna
ZYZ
god stund på Amundön
av klippor inramad
går du, längs solen grön
bor ingen, utkramad
gles skog får runda hörn,
sommardräkt åtstramar
mer intimt än på Tjörn
hästar, gäss, hemtama
mun ikväll brister bön :
Amen, så himla skön!
Alldeles utanför Göteborg, en numera obebodd ö med många skogsstigar, badvikar, trätrappor, stenrösen, ljunghedar och hästhagar på..
ZYZ
i relativt stor mån inspirerat av min verkliga tillvaro
På den nya varianten av företaget skall man fortsätta distribuera sekretessbelagda paket. Som troget gammalt cykelbud har Fredrik nyligen känt sig mycket orolig för framtiden, men likafullt fått omedelbar återanställning. Tror han i varje fall - lite oklart vad det elektroniska formuläret inkluderar, eller vem som sänt vilken bekräftelse. Väl på plats känner Fredrik igen såväl kartongernas scanningsremsor som de anonyma påsarna, medan alla trygga vrår har blivit ersatta av större lokaler med rymligare hyllor. Här tycks råda gott om luft att pumpa in i det skräddarsydda systemet.
Emellertid först måste något tillräckligt laddat batteri plockas fram, plus ett packas med i reserv. Länge försöker Fredrik hitta nyckeln, men dessa finns tydligen förvarade i kontorsbyggnaden, trehundra meter ifrån garaget vari 84 cyklar står parkerade. Därinne råder en besynnerlig blandning mellan militärisk precision och total anarki. Som om bolaget hade bestämt sig för att ingen post får ha en alltför bestämd roll... Flexibla moment ställer sig ivägen för varandra. Diverse mellanchefer kommer och går, rotar några sekunder bland mystiska verktyg. Så trycker de på knappar till portar som Fredrik föga anade fanns.
Då han frågar vilka batterier man får begagna, rycker en mellanchef på axlarna och pekar istället bortåt overallerna som hänger på tork. Fredrik vill inte bära någon overall - det får räcka att preparera med reflexer. Redan har han lagt sin gamla hjälm i cykelväskan med hörlurarna, därtill stödstrumpor bland personliga reservhandskar, vitamindoser och smoothieflaskor. Två olika mobiler fyller hans bröstfickor, och den officiella mobilen måste också hämtas från rätt hylla. Om folk på kontoret skulle veta varenda grej som Fredrik brukar fara omkring med, så torde de införa företagets egna askar för mellanmål, eller i värsta fall dubblera hans ordinarie last.
Till sist har det blivit hög tid att rulla ut på rundan. Morgonens första leverans skall ske till ett gult radhus i en helt obekant del av labyrinten. Sitt invanda område trodde Fredrik var stadens enda riktiga labyrint - fast nu märker han att där finns ännu mer svårtillgängliga gator. Dessa ligger förundransvärt tätt intill de gamla, blott ett stenkast ovanför. Tillvaron börjar gå i terrasser. Soluppgången svindlar när tramporna sätter kurs mot det varmaste huset mitt i kyligaste vårvindar. Allt från rådjur till koltrastar får kasta sig undan från hans rasslande, rostfria hjul.
ZYZ
