Skur 7 eller Rot 8

September skurar

bort sina sista

sommarspår av intorkade

räkskal och bikinidelar, frusna

bärsafter i spindelnät

och bortkomna turister här

under hennes raska fot

oljemålar Oktober fram

murrigare blad redan

rullar rostade nötter

genom outsinlig plommonmun

blåser hon upp porten

med pissiga stormbyar

och ingen passande guldnyckel

sopas rutinerna hursomhelst

in ånyo längs

kyligaste, syrligt supermysiga

lykt-skuggor ur

skrift efter skrift

portioneras sjunde kejsaren ut

av drottningen åtta dygn

i veckan som kommer

också den att övergå

till eviga jordens

sakta erotik

fängslad i vår interstellära

längtans penseldrag

av latin på latin i latin


 


0W0

Balladen om den Obehövliga Schackhästen

och den Bedrövliga Drottningen el dyl



Han gav sig ut i världen
ja, hoppa två steg fram
Sen red han helt åt sidan
Där kom en skön madame


Hon bar på kungens krona,
den hängde i en rem
bland massa skramligt bråte
Hon skulle släpa hem


Då erbjöd sig vår häst raskt
att hennes bärhjälp bli
Men damen ville själv gå
var grå figur förbi


På nästa sida häcken
kom hästen till en präst
som stod där dold och spana
på dam på dam som bäst


De kunde ha gjort sällskap
och närmat sig direkt
Dock prästen fann distansen
den kändes mer perfekt


Längs backarna gick bönder
med varsin fru i arm
i arm med glada barnen
di små vid frodig barm


Man hade slutat jobbet
prick sju, när hästen bad
få pröva sexton spadar?
-Ack nej, gick alls ej bra


Ty kusen sakna' intyg
på arbetsför fason
Vem kunde gå i god för
han skötte sin ranson?


Då hördes rop från Kungen
Hans torn just stod i brand
På tre sekunder pållen
drog vatten dit i spann


Dock Drottningen tog hinken
och sköljde hästens svans
Hon tyckte lukta' vidbränd
Snart kung ej längre fanns


Och tornet börja' springa
mot sjön med tunga kliv
att rädda vad som alltjämt
bestod av välfött liv


När hästen hunnit före
med sprutande kaskad
blev tornet så bestört att
det satte sig och bad


vår häst om högsta tjänsten :
att vakta stadens port
mot självrättfärdig dumhet,
var dam som gick för fort


Men hästen ville hellre
nu testa trav, galopp
och tjäna snabba guldmynt
på biskops råd i topp


En bondmora längs muren
med drottningbarn i korg
försökte hejda scouten
ty sessan sakna' borg


Fast hästen som bli'tt köpman
hann ej mer stanna till
i jakten på ett stort torn
vari all tid står still


Och prästen står där ännu,
får fägring var minut
En grå diagonal dag
må simpel sång ta slut?






0W0

Tråd 1 eller Rot 7

skulle korridorerna gå sönder

kan jag bara tro att ditt liv

hittar tillbaka ut


längs den tunna trappan

mellan okänd och välbekant


staplas trogna konstverk på vart tredje steg

kommer vi in på

dessa bortkollrade bokmässor över vartannat


likt en blå, pålitlig tråd

löper du lugnt igenom


mina gula labyrinter

rentav de ringel-vingel-rangligaste; stannar du blott

på sista stationen


må markpersonalen undra

hur vi alltjämt hänger ihop?







något lätt inspirerad av Peters senaste tyngsta
https://www.youtube.com/watch?v=ESRBQ8DH3Ls



0W0

...en aning utav den bok betytt...

Ok, leker med lite i projektet på facebook : Tag den bok som ligger närmast. Bläddra fram till sidan 52 och plocka ut femte meningen. Ange den i din status, men avslöja ej bokens titel. Skriv in den här anvisningen i ditt profilinlägg.

....fuskar jag härmed och tar LÄNGSTA meningen på sidan (därtill sjunde, i sjunde volymen) eftersom den passar mycket bättre :-D Dessutom kan man ju alltid välja att räkna den avbrutna meningen från föregående sida som första meningen eller som ingen.


"Liksom i Venedig palatsens form bestämmes av det på grund av vattnet snålt tilltagna utrymmet och liksom den minsta trädgård i Paris ter sig mera tjusande än en park i landsorten, så kom madame Verdurins matsal på hotellet, en smal romboid med bländvita väggar, att utgöra den bakgrund mot vilken varje onsdag och även nästan alla andra dagar avtecknade sig en varierande samling av Paris intressantaste män och elegantaste kvinnor, förtjusta över att få dela den lyx som Verdurins omgav sig med och som växte med deras förmögenhet vid en tidpunkt då eljest även de rikaste fick lov att inskränka sig eftersom deras tillgångar var infrusna."


Egentligen blev det : "Jag tror inte han bar polisonger, det spelar ingen roll". ...ur en helt annan bok - fast vilken som låg närmast kände jag mig en smula oförmögen att avgöra exakt. Närmast hjärtat var vi inne på.. ..eller snarare närmast i tiden man läste senast ur?!







0W0

Vänersborg Även på denna Höstkanten en kort Visit

Återglänst Känslorymd

Någonstans djupast

nerifrån tystnad

långt under höstlöv

låg här mitt hjärta

ensamt och drömde

lager på lager

ur levande lila katakomber

som speglat sig större kanske åter

stiger min åtrå

likt raketen helt annan : ända till dig

eller nästan där

snarare Neptunus månar

som du påminner

längs trevande skolkorridorer

med brevsända cellosonater

mot oktobers bok

om septembers skimrande

blott förnimda

smått förvuxna

universum vi saknar

allt jag bara har hört

genom målningens dimmiga

dammhöljda hörn

kvar runt oss

en evig höst

bortom ljussvart brus

i mitt sjunde hus

där aldrig ditt hår

har någonsin slutat.






räknas såsom Rot 2

eller som Scocco sjöng hösten -92 : "Vi ser månar och planeter, genom fönstret i taket. Alla har gått och lagt sig nu - bara kärleken är vaken."



0W0

Transforism nr 8 : Ett Vått Skratt Förvränger Livet

...alltmer transformerat ordspråk...



Ett gott skratt förlänger livet

Ett torrt skratt förkortar livet

En god gråt förkortar döden

Ett vått skratt förvränger livet

En god natt förstärker dagen

Ett ont ben förlänger natten

En hög hatt fått perspektivet

En låg skatt sägs få motivet

Rabatt ges på sur rabarber

Ett sött bär bär upp den trötte

Ett högt skratt drar ner på lugnet

Ett brant berg förkortar klivet

Nåt stort svart begränsar jorden

Nåt smått vitt fördjupar himlen

Blott blått blod förblöder sakta

Som schack matt förlorar kungen

Ett dött lopp förlikar hästen

En kåt katt har nio liven

Att vara är icke bliva?

Ett trist "att" står ofta skrivet

Ett kul fnatt besjunger "faan"

En frälst varg begraver grinet

En hängd narr drar för gardinen

En gömd skatt har ej stängt skrinet




0W0

Stubbe 7 eller Rot 3

du har vuxit djupt;

sjuttitre varv runt solen

känns som trettisju?



jo, må vi leva!

även om vägg, golv, valv dör

står din dörr lugnt kvar






0W0

Eldstad en kvarts Ljusår ifrån Julmys

Skimrar het sommar

fastän blott tre månader

kvar till Lucia



*            *            *


Allt jag gjort ikväll

finner du först imorgon

eller längesen




*            *            *



Apans tjänare

i fri, cool kalabalik

kidnappar staden


Stan efterlyser

kriminella element

med snodd solpistol


Lös ammunition

typ skateboards, skyltar, trappsteg

låg strax i aska



*            *            *



Resan redan slut

medan min blick knappt börjat

fatta var vi var






inräknas som Resurs nr 4 : Triss i Tid 
(inklusive extra-triss i gatustrid)

0W0

San Remo mitt i stan

Historien om Länge (episod 2)

Alternativt tolfte kapitlet i min sagomässiga process kring Minutmakaren, som förefaller ha målat ett lager av sci-fi över den potentiella fantasyn





Länge hade landat på jordens planet igen. När sällskapet klivit ut ur kabinen kändes de plutoniska kraftfälten blott som en vag påminnelse i benmärgen, redan ersatt av en märkligt bekant balans. Det var sista september, fick han bekräftat genom rullgardinsmenyn i hörsnäckorna; så Länge föreställde sig att här skulle råda mörkgulaste höst med piskande blåst. Emellertid möttes han av mänskliga sommarvindar, bara ett par regndroppar, odödliga schlagers fyllda med limoncellochoklad, därtill en skön kvinna som kom svansandes längs strandpromenaden. Allt hade kunnat vara den mest underbara dagen i Länges liv - äntligen kunde labyrinten vara löst iom detta 2031 - men den lycklige började snart misstänka att paradiset skulle ha sitt pris. Då ville han hellre passa på att ta tag i något krävande arbete, kanske leverera begagnade bröd och klippta kulisser, åtminstone gå en kurs i fransk merkurianska eller retrospektivt pastellmåleri, emedan hans psyke för en gångs skull var utvilat och organismen tickade dubbelvolter av verksamhetslust.


Under hela den sista september satt Länge på fontänkanten och iakttog hur folk for med sina sjuhjulingar åt varteviga håll. Tiden ombord på rymdskeppet hade automatiskt omvandlat större personlig utrustning till kollektiva resurser, men nu blev Länge alltmer motiverad att lägga den återlösta pantsumman på en egen, splitt uppdaterad elcykel. Första oktober var den överallt svävande åttahjulingen verklighet, kolossalt lättmanövrerad som en dröm, och förde Länge på minsta ögonblick från stad till stad, varigenom det enda dilemmat bestod i att man måste stanna en kvart här och var, för att hålla den representativa jordgloben rak, reda ut virrvarret av grändglimtar och komma ihåg vilken stad man befann sig i nu eller nyss. Mitt i hans djupaste förvirring kom den skönsköna kvinnan framsvansandes igen, smidig som en fisk i längs djungeln av katedraler och hamnkrogar. Hon viskade smeksamt som en uppblossande höststorm på något rysk-uranuskt tungomål som Länge aldrig haft en tanke på att lära sig, medan hennes röst utkonkurrerades av det svarta beskedet på alltfler monitorer över hela flygbasanläggningen. Minutmakaren hade avlidit.


Frånfället hade föranletts av uttorkade blodkärl samt socialt bristande rotrespons, fick han reda på från ett par sköldpaddors konversation i de inre gränderna. Döden hade skett under tiden som Länge varit ute på resa, rentav samma timma som han besökt de nya ruinerna på Pluto. Nu kändes världen tom igen - inte på något helt hopplöst vis, snarare som en ljusblå saknad, saltad med ångest över att aldrig ha lyckats greppa hela himlen. Halva staden hade ringt tolv slag för den urgamle professorn; fastän nästan ingen känt Minutmakaren personligen, bara dragit universell nytta av hans ursprungligen så unika förmåga att förtrolla tidrymder. Efter andakten måste motormusorna ha farit genom staden precis som vanligt; så supersnyggt torde de ha spräckt hela ljudbilden. Eller sörjde dessa motormusor månde långt mer konkret än Länge själv? - kanske upplevde de sig som döttrar till mästaren? - särskilt ifall det låg något i ryktena om att Fladdermusan sett till att vara hans älskarinna, varannan torsdag under hundra år minst.


Nu åkte den åttafaldiga cykeln förbi klocktornet där Minutmakaren bott hela livet. Bromsa rejält fick Länge för att ej fara in genom porten och uppför spiraltrapporna. När han väl lyckats parkera i skuggan och låsa fast fordonet kring ett platanträd, kom där Ragnar Rådjur knallande mitt på blanka dagens kullerstenar. Länge försökte fråga vilket sorts öde som staden nu planerade för tornet - hur dess interiör av provrör och zodiak-kupoler kunde tänkas förvaltas - men Ragnar hann före, berättade att man sålt hela det hisnande tornet till högstbjudande, dvs Oändliguggla nr 17. Medan Länges stilla sinne stegrade sig i vilda farhågor, undrade han huruvida Oändliguggla nr 17 var identisk med den belevade oändliguggla som han delat stolsrad och givande samspråkat med i rymdskeppet nyligen. I sådant fall slutet gott allting gott - eljest komplett katastrof, befarade Länge - fast hursomhelst bättre än om Gerhard Grävling skulle ha visat sig köpt minnesmärket, blott för att käka upp det.







0W0

italiensk-franska gränsen igen

Medan jag pimplar limoncello med mig själv
(införskaffad i Ligurien)
kommer vi på att vi ska gå mitt livs första kurs i LATIN
(om inte annat för att spåra lite bakgrund till de romanska språken).


Sedan när vi skulle in i Frankrike ånyo... då samlade polisen ihop allas pass i hela bussen, för scanning eller så 
 - undrade en sekund om jag skulle få återse min identitet igen... 
Fast fullt förståeligt att de är extra vaksamma kring Nice (särskilt som första damens pass visade sig utgånget).




0W0

DOLCEACQUA alltså vi for över till Italien också en ljuv sväng

Kommit Hem Till Alphaville

Utgått från synthlåten Lassie Come Home, vars mystik nostalgiskt inspirerat mig att transformera till svenska de tyska Alphaville's engelska lyrik, medan bandnamnet signalerar fransk sf [stycket skapat 1986 av Marian Gold, Bernard Lloyd & Ricky Echolette]

med den delvis likartade, delvis helt annorlunda, original-lyriken insprängd mellan varje vers


i


Ensam grabb
stirrar efter skolans slut
på hur folk far fram längs ytan
av en månklar dag

där en liten gul figur
står helt nära järnvägsrälsen
målandes direkt på teglet
porträtt av Bruden Bra

Ängla-älskling le,
dansa du! Jag bara rattar spaken
på Lasse@comhem

Det var den sanna du, hon sa,
det var den sanna du som blå-
-ste ljum
Hon kunde ej ha var't beredd
på hur hon skulle bli helt sedd
Men jag var stum



["Lonely boy
gazing on the afternoon
People drifting cross the surface
of the twilight day

There's a little yellow man
standing by the railway station,
painting portraits on the brickwalls
of Billie Holloway

Lovely lady smile,
dance, my dear! I'm only operating
on Lassie-come-home

This was authentic you, she spoke,
this was authentic you who blew
me cold
She had no chance to realize
it hit her straight between the eyes
So I've been told"]




ii


Mellan träd
delar hon ut sitt stora kort
på vilket hon ger bort små foton
på vad hon lånar ut

Man bandade ett spöke nyss
och före filmen stängdes av
så cykla' det längs solnedgången
bort med gyllne ljud

Kvar på rymdskepp, Lord!
Öppna luckan nu och ropa ut :
LASSE KOM HEM!

Det var den sanna du, hon sa,
det var den sanna du som blå-
-ste ljum
Hon kunde ej ha var't beredd
på hur hon skulle bli helt sedd
Men jag var stum



["In the park
she's giving out some photographs
on which she's giving out some photos
of what she hands around

They videoed a ghost tonite
She said before I turned it off
it rode an orange paper bike
and left without a sound

Keep on riding, Sir!
Open up the door and shout it out :
LASSIE COME HOME!

This was authentic you, she spoke,
This was authentic you who blew,
who blew me cold
I had no chance to realize,
it hit her straight between the eyes
So I've been told"]




iii


Liten tant
snurrar i ett jazzpalats
Blixtar ifrån spegelboll frös
till stenkakor i svart

Nu faller änglar varje natt
mot tomma rymden bakom ögon
Någonstans telefonsignaler
- kan ingen svara vart...?

Hallå, hjärtat, mitt gift!
Söta, hör, här är kaptén som talar
Kapténen är död

Kvar på rymdskepp, Lord!
Öppna luckan nu
och ropa ut, ropa ut,
ropa ut, ropa ut :

Lasse, kom hem!
Din flygkaptén som talar
- Vi faller mer och mer...



["Lonely girl
dancing in a music hall
Lightning struck her silver starship
and turned it into stone

And now she's falling all the time
into that void beyond her grey eyes
Somewhere a telephone is ringing
but nobody's at home

Hello, junkie sweetheart!
Listen now, this is your captain calling
Your captain is dead

Keep on riding, Sir!
Open up the door
and shout it out, shout it out,
shout it out, shout it out :

Lassie come home!
This is your captain calling
We're falling all the time..."]



0W0

Historien om Länge (episod 1)

i någon mån inspirerad av Resan Tillbaka av Sten Andersson eller dylik s.f. av Sven Christer Swahn




Oändligugglan brukade vara den första varelse som Länge träffade på under sina resor. Så kom sagolikt nog att ske även den här gången. De hade fått platserna bredvid varann på rymdskeppet. Sålänge panelerna lyste stjärnklart för uppstart satt bägge knäpptysta - sånär sompå synthslingorna hos J-M Jarres syresatta magnetfält. När väl skeppet lyft blev det desto pratsammare tongångar i kabinen. Det mesta avhandlades, från säkerhetsbältena till planetbanor eller världsläget, kring fagra frisörskor via döden längs Chagall och Mahler, åter till rulltrapporna eller inhemska ölsmaker. Nästan varje sorts oändliguggla var lika benägen att tiga oavbrutet som att tala oförtrutet - ett beteende som Länge alltmer kommit att småförakta. Den aktuella oändligugglan uppvisade emellertid avundsvärt bra balanssinne ifråga. Rymden växte omkring deras farkost. Resväskorna låg som de skulle under stolsryggarna framför dem : ingen hade kunnat avgöra nu huruvida de var gubbar eller ynglingar. Ingen kunde komma och begära att Länge borde ha roligt, ty han såg redan varje möjlighet till humor i minsta fikabit. Om bara några månader skulle man vara framme på sin utvalda himlakropp, i bästa fall med någon ängel på glasögonbågen.


Prognosen hade säkerligen varit gällande än idag - om aldrig rävlingen gripit in. Rävlingen saknade grundförutsättningarna för att låta bli att lägga sig i. Således när katedralklockan skulle slå tolv fulländade slag, slank ett trettonde med i farten, och gav en märkligt sinister gungning åt hela rymdskeppet. Historien kunde ha slutat tvärt - såvitt oändligugglan ej hade återupptagit tråden rörande döden i sig. Den fanns ingalunda, ansåg Länge, blott livets övergångar. På baksidan av tolvslaget bodde ett parallellt tolvslag. Ungefär som en spegel i någons spegel?? frågade oändligugglan, men Länge ville inget bekräfta emedan rävlingen satt med spetsade öron. Ena handbagaget hade börjat glida upp betänkligt längs stolsfickan, vilket visserligen låg inom korrekt frihet, sålänge syrgasmaskerna ej behövde blåsas upp. Två par fagra frisörskor for förbi med dammsugaren likt friska chokladflarn i riviera-vind. Länge kände sig åt bröstkorgen till, trodde ett ögonblick att rävlingen hade hoppat emellan där, men oändligugglan nickade lugnande : huru hatten knappast skulle falla av i farten. Härvidlag var skeppet redan framme. Före landning hade kunnat ske, begärde dock böckerna att bli tillbakastoppade i sina respektive skärmsläckare, varefter dragkedjorna måste stängas. Allting funkade uppenbarligen, fastän bägge filosoferna alldeles glömt bort vem som ämnat hjälpa dem till sådan överlevnad.




0W0

Cannes kan ha de skönaste gamla gränder

jag någonsin skådat och satt mina fötter längs!?!?!?!
fastän det knappast är detta som staden är mest känd för

se vidare på Rewinding Road :

http://rewindingroad.blogspot.se/2016/09/cannes-older-streets-tres-belle-le.html



0W0

Triss i Nice

där mörkret blommar

här badar folk dygnet runt

med änglar av sol



Chagall och Matisse

fångat tornklockors fiskdoft

i synlig figur



hur gott om gränder

får plats i två ögonblick?

Rakt ned ringlar upp...




0W0

Resurs nr 2 : Dubblett

ett porträtt
ett till porträtt

en biljett
en biljett till

Nya Lödöse
före Gamla Lödöse

kånkar på konserverad resurs
går i en ombyggd sykurs konkurs

klistermärke
ovanpå märke

vattenstämpel
tvättad sedel

ännu ett skratt
blott ifall att

Dupond
Dupont

påfallande likhet
faller på upprep

kopia
kopia

på kopia
på kopia

tjugofyra bananflugor
fyrtioåtta bananflugor

apéritif
après manger

dotter Bardot
bonus-BH

ett par i ess
två par i ess

sista miss
ingen triss

Bora Bora
Baden Baden

bubbelrumsdöd
dubbellivsdörr

David Bowie
Ziggy Stardust
Aladdin Sane

allvarligt sjuk
sjukt rolig

extra liten resväska
XL handbagage

gubbe i reserv
insnöat original

enstöring
tvåöring

ögonkast
återblick

ännu ett skratt
blott ifall att

ett etui
i tätt etui

ryms
rymd











0W0