Balladen om den Obehövliga Schackhästen

och den Bedrövliga Drottningen el dyl



Han gav sig ut i världen
ja, hoppa två steg fram
Sen red han helt åt sidan
Där kom en skön madame


Hon bar på kungens krona,
den hängde i en rem
bland massa skramligt bråte
Hon skulle släpa hem


Då erbjöd sig vår häst raskt
att hennes bärhjälp bli
Men damen ville själv gå
var grå figur förbi


På nästa sida häcken
kom hästen till en präst
som stod där dold och spana
på dam på dam som bäst


De kunde ha gjort sällskap
och närmat sig direkt
Dock prästen fann distansen
den kändes mer perfekt


Längs backarna gick bönder
med varsin fru i arm
i arm med glada barnen
di små vid frodig barm


Man hade slutat jobbet
prick sju, när hästen bad
få pröva sexton spadar?
-Ack nej, gick alls ej bra


Ty kusen sakna' intyg
på arbetsför fason
Vem kunde gå i god för
han skötte sin ranson?


Då hördes rop från Kungen
Hans torn just stod i brand
På tre sekunder pållen
drog vatten dit i spann


Dock Drottningen tog hinken
och sköljde hästens svans
Hon tyckte lukta' vidbränd
Snart kung ej längre fanns


Och tornet börja' springa
mot sjön med tunga kliv
att rädda vad som alltjämt
bestod av välfött liv


När hästen hunnit före
med sprutande kaskad
blev tornet så bestört att
det satte sig och bad


vår häst om högsta tjänsten :
att vakta stadens port
mot självrättfärdig dumhet,
var dam som gick för fort


Men hästen ville hellre
nu testa trav, galopp
och tjäna snabba guldmynt
på biskops råd i topp


En bondmora längs muren
med drottningbarn i korg
försökte hejda scouten
ty sessan sakna' borg


Fast hästen som bli'tt köpman
hann ej mer stanna till
i jakten på ett stort torn
vari all tid står still


Och prästen står där ännu,
får fägring var minut
En grå diagonal dag
må simpel sång ta slut?






0W0