Historien om Länge (episod 1)

i någon mån inspirerad av Resan Tillbaka av Sten Andersson eller dylik s.f. av Sven Christer Swahn




Oändligugglan brukade vara den första varelse som Länge träffade på under sina resor. Så kom sagolikt nog att ske även den här gången. De hade fått platserna bredvid varann på rymdskeppet. Sålänge panelerna lyste stjärnklart för uppstart satt bägge knäpptysta - sånär sompå synthslingorna hos J-M Jarres syresatta magnetfält. När väl skeppet lyft blev det desto pratsammare tongångar i kabinen. Det mesta avhandlades, från säkerhetsbältena till planetbanor eller världsläget, kring fagra frisörskor via döden längs Chagall och Mahler, åter till rulltrapporna eller inhemska ölsmaker. Nästan varje sorts oändliguggla var lika benägen att tiga oavbrutet som att tala oförtrutet - ett beteende som Länge alltmer kommit att småförakta. Den aktuella oändligugglan uppvisade emellertid avundsvärt bra balanssinne ifråga. Rymden växte omkring deras farkost. Resväskorna låg som de skulle under stolsryggarna framför dem : ingen hade kunnat avgöra nu huruvida de var gubbar eller ynglingar. Ingen kunde komma och begära att Länge borde ha roligt, ty han såg redan varje möjlighet till humor i minsta fikabit. Om bara några månader skulle man vara framme på sin utvalda himlakropp, i bästa fall med någon ängel på glasögonbågen.


Prognosen hade säkerligen varit gällande än idag - om aldrig rävlingen gripit in. Rävlingen saknade grundförutsättningarna för att låta bli att lägga sig i. Således när katedralklockan skulle slå tolv fulländade slag, slank ett trettonde med i farten, och gav en märkligt sinister gungning åt hela rymdskeppet. Historien kunde ha slutat tvärt - såvitt oändligugglan ej hade återupptagit tråden rörande döden i sig. Den fanns ingalunda, ansåg Länge, blott livets övergångar. På baksidan av tolvslaget bodde ett parallellt tolvslag. Ungefär som en spegel i någons spegel?? frågade oändligugglan, men Länge ville inget bekräfta emedan rävlingen satt med spetsade öron. Ena handbagaget hade börjat glida upp betänkligt längs stolsfickan, vilket visserligen låg inom korrekt frihet, sålänge syrgasmaskerna ej behövde blåsas upp. Två par fagra frisörskor for förbi med dammsugaren likt friska chokladflarn i riviera-vind. Länge kände sig åt bröstkorgen till, trodde ett ögonblick att rävlingen hade hoppat emellan där, men oändligugglan nickade lugnande : huru hatten knappast skulle falla av i farten. Härvidlag var skeppet redan framme. Före landning hade kunnat ske, begärde dock böckerna att bli tillbakastoppade i sina respektive skärmsläckare, varefter dragkedjorna måste stängas. Allting funkade uppenbarligen, fastän bägge filosoferna alldeles glömt bort vem som ämnat hjälpa dem till sådan överlevnad.




0W0