Återglänst Känslorymd

Någonstans djupast

nerifrån tystnad

långt under höstlöv

låg här mitt hjärta

ensamt och drömde

lager på lager

ur levande lila katakomber

som speglat sig större kanske åter

stiger min åtrå

likt raketen helt annan : ända till dig

eller nästan där

snarare Neptunus månar

som du påminner

längs trevande skolkorridorer

med brevsända cellosonater

mot oktobers bok

om septembers skimrande

blott förnimda

smått förvuxna

universum vi saknar

allt jag bara har hört

genom målningens dimmiga

dammhöljda hörn

kvar runt oss

en evig höst

bortom ljussvart brus

i mitt sjunde hus

där aldrig ditt hår

har någonsin slutat.






räknas såsom Rot 2

eller som Scocco sjöng hösten -92 : "Vi ser månar och planeter, genom fönstret i taket. Alla har gått och lagt sig nu - bara kärleken är vaken."



0W0