ibland i skenet ett liv

två av mina för längesen skrivna
nu omformade o sammanslagna till en






ibland när jag går förbi
ett främmande fönster
och mystiskt minns en glimt av
hur livet faktiskt ser ut
där innanför
i husets mysigaste rum
emedan någon finns som länge lever
i just det skenet
sitt liv som jag ej känner till - eller blott glömt?
ja, då känns det som
om mitt skepp precis kommit
hit in till
det överbelamrade rummet, landat på
den här planeten, rest bort
ifrån mitt förra liv
på väg att flytta in i
den nya staden ännu en gång



* *



ibland när vi suttit och samtalat, längre än
på alltför länge,
när lampskenet ter sig
så sällsamt, där som våra sinnen nått sin yttersta
närvaro, medan min tanke
alltjämt tvekar
mellan extas och melankoli
- i strimman där inser vi
irrande klart
hur vi missat halva livet
fast jag likafullt håller varenda fullbordan
i dina tomma händer
där livet börjar nu






wWw