Riddaren i Galleriet

Det var en gång en tomte som hade blivit förtrollad till en häst... Här fortskrider vår stafettskrivna adventskalender i 2 x 24 delar,

varur nu min vakLucka 10. Missa inte morgonens drömLucka 11 hos Skrot & Korn : http://www.poeter.se/Medlem?author_id=45530




Nu när tomtehästen hade tittat på alla tavlor var här hög tid att välja en. Som på beställning bakom spegelbordet kom galleristen framglidande, vacker som en älva. Verkligen, det VAR ju älvan som återvänt till sitt konstiga slott. Det fullkomligt gnistrade om hennes skridskor. Kring sin mörkgredelina trikådräkt hade hon lindat en polkagrisrandig sjal. Solglasögonen satt ingalunda på nästippen, utan hängde och slängde mot älvans bröst. Elastiskare än någonsin bromsade hon in på en halv sekund framför den omkullhalkade hästen. Vilket föranledde tomten att resa sig igen, kvickare än friskt.


Lika plötsligt tändes kristallkronorna åter i isslottet efter strömavbrottet. Tavlorna blev totalt uppenbara när månskimret suddades ut; nu kunde man se vartenda pigment och pormask i porträtten. Tomten blev förbluffad över hur hans hästkropp hade uppfattat hela dragen så korrekt hos varje riddare och kung, sköterska och drottning, häst och tomte, människa och gudom. Han blev också hemskt överraskad att han missat centrala attribut, såsom smycken och kronor, spiror och svärdslidor, knappar och kravatter, skoremmar och hjälmgaller. Det brukade ju ske vice versa i vanliga livet, hur han upptäckte helheten efterhand och stirrade sig mätt på detaljerna först.


Dessutom hade hästen glömt att fråga sig vem konstnären var?! Eller han hade nog tagit förgivet att mästerverken var en organisk del av slottet, liksom utvuxna direkt ur dess isväggar. De sju porträtten hade synts födda med guldramar och hela paketet (ett par utan). Tomten kände sig en smula utpekad av den blå tomten, som vore han ett tarotkort, ett bland de mer bistra, kantänkas Kung i Svärd - eller Den Hängde Mannen? Hästen hade ju legat på rygg, så han kunde mycket väl ha iakttagit bilden upp & nedpå. Nå, den gubben tänkte tomten i varje fall inte ta. Hästen fick god lust att välja själva galleristen. Hon såg smaskigare ut än varenda målning.


Då räckte älvan honom den sakliga listan. Det var ingen önskelista, varken något som konstmakaren ville ha eller skänka bort, snarare en meny, fett prissatta fetischer som betraktaren förväntades ge år av arbete för. Hästen hostade till. 375.000 riksdaler för en fransk dragspelskung gjord i saffran - det kunde det säkert varit värt om man verkligen brann för innehållet, likt en fackla för sitt hjärtas inre upplysning. Men mer än någonting i livet ville tomten ha havre nu. Han kände sig fasansfullt hungrig, som den häst han också var.


Prästen hade väl trott att det skulle bli svårare för tomten att smyga in i ladugårdsförrådet, nu i sin förtrollade form av häst. Inte minst den påpasslige drängen kände sin husbondes hästar både innan och utan, och skulle raskt identifiera en spion och inkräktare. Till yttermera visso hanterade tomten sin häst som om han vore en motorcykel inbygd i en trehjuling. Det hela skar sig uppenbart fortfarande.


Ändå hyste tomten en viss tacksamhet till den förbannade hierofanten som förvandlat honom. Häst hade sina starka fördelar att vara, emellanåt, bara det att hela tiden var på tok för ofta. Julklapparna måste också kunna tillskäras och inlindas, utbäras och ljustindras, finrimmas och framglimmas många timmar om. Tomten önskade sig bli ett mer människolikt väsen, men som alltjämt behöll hästens kvaliteter. Då kom han på lösningen : Riddare!


Anblicken av den oemotståndliga älvan hjälpte honom att omedelbart bli riddare. Som motdrag till prästen, som motgift till dennes förljugna materialism, ville riddaren nu testa ett färskt uppslag. Hans snilleblixt for som bäst slalom mellan titlarna på galleristens lista. Hästen skulle låta inhandla en målning, falla tillföga och satsa på en riktig dyrgrip. Klurigt nog skulle riddaren dock boka investeringen i prästens namn. Utan större mankemang skulle det säkert gå att inbilla älvan hur denne älskansvärde riddare var utsänd direkt från den helige gårdsherren. I annat fall fick väl tomten söka övertala henne medvetet, i fullt öppen dager om sin plan. I bästa fall ville älvan bli hans försvurna kompanjon?!






wWw