med gästspel av Kurt Olsson i min lucka

Det var en gång en tomte som hade blivit förtrollad till en häst... Här fortskrider vår stafettskrivna adventskalender i 2 x 24 delar. 




En hel del av den ursprungliga träigheten hade blivit avlägsnad hos vår kära tomtehäst. Nu kände han sig mest som en plastisk klump eller en sammanvirad sträng med diverse knutar på. Det vibrerade musikaliskt i hans spända nerver och mörka kött. Där rådde en förväntansfull styrka som brottades med hans schack matta tillstånd. Ändå hade den vita läkarhästen ordinerat vår omkullhalkade vän att bli liggandes på isgolvet i ytterligare ett dygn. De kvarstående intrycken skulle smältas bäst på så vis.


Ur det näst sista bland de gamla porträtten visade sig nu ett mellanting mellan en tomte och någonting betydligt fräckare. Tavelramarna påminde om en teveapparat, vari framträdde ingen mindre än Kurt Olsson. Denne tycktes ha återuppstått, bara för att få vara med i julkalendern. Men naturligtvis agerade den rutige herren som om det vore hans egen kalender. Kurt fick upp luckan inifrån, drog isär ett par blommiga gardiner och stack ut sin närmast kungliga haka. Så spände Olsson en långrandig blick i vår kära tomtehäst, innan han hastigt inledde programmet.


K: Du ska va så väldans välkommen till min julkalender!!

T: Tackar...

K: Just så, tack för att du fick komma hit!

T: Jo...?

K: Nu tänkte jag direkt fråga dig såhär, hästen - har du koskräck?

T: Va? Njä, jag är mer orolig för alla klapparna...

K: Känner du att det är kor på isen?!

T: Va? Mja, det har blivit så mycket skridande längs vägrenarna, bortblåsta väsen och studier av isslottet här, så jag har inte hunnit bestämma ett enda inköp...

K: Det känner vi igen, det känner vi igen. Jag vet ju själv hur det är att få brev hela tiden och få brev hela tiden från alla miljoner beundrare och andra undrare därute...

T: Vad brukar de undra?

K: Va! Är det DU som intervjuar MIG nu?!

T: Nej, inte direkt...

K: Nå så då så, vad jag skulle säga först var att det tar ju aldrig slut, och liksom aldrig slut och man kan bara pimpla upp något mitt ur skörden, öppna raskt och försöka ge svar på alla dumma frågor från höger och vänster genom det avlånga landet.

T: Hm, jag har inte ens fått minsta vykort ännu, än mindre någon önskelista.

K: Säger du det, tomten? Jag menar hästen, säger du det! Var ju riktigt tråkigt att höra ;-)

T: Mm.

K: Sånt kan hända den bäste, lite obalans i skörden, sånt händer även mig nångång när jag varit extra ambitiös och ingen fattar vad som...

T: Jo, men nu står det ju i kontraktet att jag ska dela ut paket till minst halva jordklotet!

K: Seså, världen blir inte större än vad man gör den till. Seså, vad har dessa tavelporträtten att tala om för dig då? Säger de dig ingenting?

T: Jodå, på tok för gott om uppslag! Om vi som exempel väljer den franske kungen...

K: Det var han som var målad i saffran alltså.

T: Mja, kulörerna bar en däven doft som i bästa fall påminde om saffran.

K: Sedär! Det var ju ändå nåt att hänga i julgranen, inte sant hästen?

T: Just jädrar, granen! Här växer ju inte ett barr på isen...

K: ...det vill säga ifall du nu hade förmått hänga grejer med dina hovar ;-)

T: Jodu, hur ska jag alls kunna klippa papper och binda snören??

K: Jamen, nu ska vi inte bekymra oss redan på förhand... Jag ska hjälpa dig, jag ska hjälpa dig!!

T: Åh, nej... Menar du att du har handlag för det här med pyssel och papp, mys och pys??

K: Handlag och handlag... Det räcker la änna att man har hjärna, en hjärna som Kurt Olssons så fixar sig det mesta efterhand...

T: Då kan du hemskt gärna börja med att fixa upp mig från isen nu! Inte så roligt med ryggliggande för en häst, vad doktorn än vad har kommenderat...

K: Du ska lyssna på din vita häst! Du ska lyssna och inte svamla så hela tiden...

T: Jamen, jag vill ju upp till takkupolen och förena mig med den svarta ljusdrottningen ju!

K: Vadan? Svart ljus?!

T: Just ja, lysande kolsvart - ingår sånt inte bland dina tricks i verktygslådan?

K: Det är väl inte frågan om det ingår! Det är väl frågan om du blivit alldeles galen pojk?!

T: Undrar vem som är pojke! Såsom tomte har jag funnits i många hundra år. Kurt Olsson har väl bara existerat sedan 80-talet, kanske 40-talet på sin allra mesta höjd...?

K: Jag uppfanns 1979 faktiskt! Blev snabbt allt mer och mer retro...

T: Kul för dig! Dock om folk slutar tro på mig, så blir det ett åtskilligt större hål i historien...

K: Tror du det, tomten, tror du det?!

T: Jo, som att jämföra en isvak med ett svart hål i universum...

K: Men nu håller du väl änna ändå på att få hybris, lille vän! Säg, har jag smittat dig på nåt sätt?

T: Haha, kan så vara, kan så vara...

K: Baskemig! Nu höll vi helt på att glömma kvällens lucka... Räck mig kofoten så ska jag öppna den!

T: Vi vet redan att du har inplanterat en rejäl nöt.

K: Nöt? Jag? Nähej då, det bor en moster där i luckan!

T:  Brukar det inte vara farfar?

K: Farfar har gett nöten till sin farfar, så han kan det förstås inte vara! Om du tänker efter och tänker efter lite granna nu...

T: Vems moster är det då?

K: Jamen, det kan väl inte jag veta allt folk frågar stup i kvarten... Tjöta! Vi får väl öppna och kika istället...!

T: Oj, vilket originellt julpynt!

K: Visst e det, visst e det!!




klipp ur Kurts julkalender på riktigt






wWw