som fått alltmer självbiografiska överlappningar
Julafton i komplett ensamhet
med pussel till mysigt sällskap
var Gusten redan van vid
som privatdetektiv för jämnan
redo att följa särskilda skidspår
och spana tätt runt vissa hem
vari räven kunde drista sig
att bestjäla gamlingar såsom
Ragnar på sina höns och nissar
utifall hästarna stod och sov
där lyktan kunde också smälta
grannens ihjälfrusna sommarstuga
vars elräkningar någon packat ned
i hans schackrutiga chokladkartong
Emellertid hade just i år
Gusten fått högsta feber
ett par dagar före julafton
hölls han djupt i sin husbil
inbäddad i skönt delirium
trodde gubben att åter
måste det vara 1989 nu
väckt av synth-rock-singel
som tomten på ändlöst vis
hade slagit in på nytt
i varmt strukna näsdukar
och begagnade WCT-dressar
till vem som än ville
och behövde öppna
den omåttligt populära
svårutslitbara årgången
tyngd av tusen papper
ändå svävandes feberfri
Det var då Gusten fick
sina första gamla glasögon
medan han sakta slukade
ungdomliga gåtor, tyckte
deckaren ana en glimt av
sin egen identitet mellan
raderna som pojken hittat på
ty raskt hade fjortonåringen
funnit vilka böcker han ville
och därtill börjat skriva om
sin privatdetektiv Ragnar
som först var en gröngul figur
i blyerts med fyrkantiga
brillor, dock efter tre kapitel
blivit den gubbe som Gusten
personligen var som grabb
ZYZ
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar