Levande halvSnurrig

Satt i östra sjukhus-korridoren och väntade på min kamrat som skulle få besked om hur långt hans far har kvar... (en historia som ej skall förtäljas nu). Plötsligt blir jag varse hur snurrstolen framför mig roterar sakta, än hit och än dit.

Då har jag redan suttit där ett par minuter utan att lägga märke till någon rörelse hos stolen. Drog i samma andetag två "motstridiga slutsatser" :

A) en ande sköter snurrandet, någon närstående avliden som söker fånga min uppmärksamhet.
G) stolen fungerar så, pendlar mjukt, efter att vinddraget av folk längs korridoren måste satt igång den (ingen snuddade).

Som den paradoxalt gul-blå typ jag tycks manifestera, får jag leva med såväl inspirerat önsketänkade som analytisk realism. I vissa fall kan jag absolut tro på andars ingripande ibland. Här kom min bild dock alltmer att luta åt de vanliga naturlagarna - trots den hjärtliga föreställningen jag fick/gjorde av en viss någon (fullvärdig oavsett).

När stolen stillat sig helt, gick jag upp och puffade till. Men ville ej stanna och följa "dess beteende" under längre stund... av rädsla för att antingen bli besviken eller glatt överraskad på riktigt. Alltså vilken bekräftelse som än månde ha utspelat sig.






inräknas såsom "ingen nr 21"

0W0