nionde sista origon

909

KosmosKattan, 9e sista såpbubblan på 00 ORIGO




Nionde sista överlevaren ombord på 00 ORIGO var KosmosKattan. Hon hade vid den här tiden förbrukat sina nio liv. Allt fetare för varje gång hade KosmosKattan blivit. Nu var hon så välgödd så hon varken ville eller kunde vara med och tävla. Rymdstyrelsen såg ingen annan utväg än att KosmosKattan blev nästa att kastas ut i det svarta vakuumet. Hur söt hon än fortfarande var, och hur lekfullt hjärta hon än besatt, så satt hon bara där och smaskade. Knappt en knapp tryckte hon på. På sin höjd orkade KosmosKattan sortera litegrann bland alla sina miljoner intryck från liven som rymdberiderksa. Eller rulla iväg ännu en liten tur till skeppets toalett, vilket givit henne smeknamnet KisseKattan. I takt med att hennes vanor blev alltmer ihållande så blev de också alltmer oregelbundna.

Sådan brist på aktivitetsfokus spred mycket föga inspiration och dåligt arbetsklimat till de kvarvarande resenärerna. Fastän de fick förstås smaka ibland av KosmosKattans kärleksfulla vibrationer. I bästa fall ökade det deras reservoarer med varsitt helt liv. Särskilt när hon lyssnade på Beach Boys eller myste med Todd Rundgren i lurarna, kanske Cassidy. Då jamade hon. Fast faktiskt visste KosmosKattan att allting var på upphällningen. Hon var varken dummare eller mindre fåfäng än att hon hade läst kapitlet om henne själv i regelboken. Ingen ytterligare inkarnation återstod - åtminstone inte på denna sidan Universum. Vad skulle hon hitta på någon helt annan stans?

Hmm, lika gott var att ta en kanelkaka eller lussegubbe till, sålänge som hon var kapabel. KosmosKattan skulle sakna dem sedan. 00 ORIGO hade skänkt henne sköna karuseller som ung, sedermera fin gymnastik. Att arbeta med tynglagarna, eller mot, hade utvidgat hennes uppfinningsförmågor. Men KosmosKattan kom till en punkt där hon redan behärskade allt hon behärskade. Då såg hon ingen anledning att behärska sig längre. Konsumerandet var hädanefter allt som betydde något. Ytterligare kreativitet skulle varken hjälpa eller stjälpa någon av de övriga deltagarna. Den utsagan tolkade rymdstyrelsen som brist på fantasi, vacklande föreställningsförmåga. Hurpass starkt bidragande orsak detta var till att KosmosKattan fick åka ut, det förblir oskrivet.




[Se även min fantasi-blogg för fler episoder i samma serie]





MiniatyrMinnet eller ElefantFantasin, 5e + 4e sista såpbubblorna på 00 ORIGO


Nu gick det undan ombord på 00 ORIGO. Nyss var de fem kvar. Sedan for ElefantFantasin och MiniatyrMyran i samma smäll ut från farkosten. De kvarvarande hann inte ens vara fyra förrän de var tre. Rymdstyrelsen tycktes ej längre förmå fatta genomtänkta hemsändelser. MiniatyrMinnet var så litet så det inte längre mindes att det fanns. Ingen annan deltagare kunde heller iakkta det lilla minnet. Så det fanns varken orsak att låta det åka ut eller tävla vidare. ElefantFantasin föreställde sig att han var The Biggest Bang som någonsin inträffat. Det gällde såväl inuti som utanför Universum, och dessutom såväl innan som efter som genom. Ingen annan vågade hysa lika stor hybris. Och han borde blivit mer än premierad för själva ihärdigheten i idéns totala varande, tyckte ElefantFantasin, och minst en till. Nå, ännu färre skulle man strax bli ombord. Ty nu gällde det timmar och sekunder. Stjärnan 1-0 lyste allt mer verklig genom det svarta, rakt in i skeppskabinen. Strålarna sköt fram likt fyrverkeripjäser. Hur skulle de bägge sista dragen förlöpa? Eller skulle det bli tre drag - skulle ens någon återstå? Jodå, någon måste finnas! 00 var bara en omgivande matris, en inkluderad frånvaro. Hur långt isär Universum än for kom allting närmare. Rymdstyrelsen log lugnt i sitt torn. De tre resenärerna belystes stroboskopartat. Den förste var människan. Den andra var androiden. Det tredje var trollet. Utgången var ännu inte given. Man satt som på champagnekorkar, redo att slungas rätt in i den nya solen.









909