första versen
Hon speglar oss gärna i sagolik bild
där väst över havet vi går
En kosmisk lanterna* så lugn och så mild
strör ljus här i vintergatspår
Längs eviga natt
medan rymd glänser svart
Hon vrider sin spegel
tills gråt blivit skratt
I det vita
vi ser månen rund
[ursprunglig version av Jeanna Oterdahl]:
"Det strålar en stjärna förunderligt blid
I öster på himlen hon står
Hon lyst över världenes oro och strid
i nära två tusende år
När dagen blir mörk
och när snön faller vit
då skrider hon närmre,
då kommer hon hit
Och då vet man
att snart är det jul."
* uttrycket inspirerat av Ola Magnell
i På Älvors Vis:
"Varje vinternatt står du med din kosmiska lanterna
bortom glimten i en hjärna
på en akterseglad gudason"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar