vaken drömmer marionetten

909

Här har vi min spegelvända omförtrollning av sångtexten till LILLA MARIANNE med Göteborgsbandet Streaplers (från Om Igen, 1969). De gjorde musik till o delvis omarbetning av en text skriven av Caroline Williams som bara var en liten flicka. Texten kan förefalla enbart naiv och enkel till en början. Emellertid inser man snart att den (dessutom!) är bland den mest genialiska och känslofullaste kärlekslyrik som någonsin skrivits under vår måne. Marionett bör uttalas med "jo" istället för "io" för att stämma rytmiskt med Marianne.



Stora marionett
vaknar till så lätt
Sedan slumrar hon om igen där
Solen utanför
verkligheten för
in igenom rullgardinen, tänder

["Lilla Marianne
drömmer skönt ibland
och då drömmer hon om sin kära
Månen ovanför
hennes drömmar hör
sänder sina strålar till den kära"]


Stora marionett
tänker på sitt sätt
mens hon somnar ensam utan hästen
Solens fantasi
släppte honom fri
Marionett ska vakna mindre ledsen

["Lilla Marianne
känner då ibland
att hon är tillsammans med sin kära
Månens strålar har
gjort av dem ett par
Marianne, hon drömmer om sin kära"]


Stora marionett
speglar stup i ett
sina ögonlock i nya dockor
Solen nästan ser
hur hon smetar ner
läpparna med tystnad, där chock bor

["Lilla Marianne
tittar ut ibland
Nattens stjärnor blinkar då så nära
Ser på månen där
säger "Jag är kär"
Det vet bara du och min kära"]




Gryningen pulserar
kåt och varm
Jupiter blinkar
smeker Venus arm

["Natten ligger stilla
tyst och kall
Stjärnorna tindrar
men i alla fall"]

Mitt i drömmen är hon vaken
dessutom plötsligt naken
faller hästen ner i sängen
för den anar vad hon vill

["Fast hon sover är hon vaken
och månen över taken
lyfter hennes dröm mot himlen
och han vet ju vart den ska"]



På sin grå planet
ingen männ'ska vet
älskande sitt silver, denna älva
Kom, vi låtsas två!
Bli min marionett!
Båda fantiserar om sig själva

["Men i fjärran land
drömmer nog ibland
längtande i månsken hennes kära
Om jag viskar "Han
var hos Marianne"
Inga kunde va' som vi så kära"]


Stora marionett
drar i trådar snett
överallt i rymden kom kometer
Solen skrattar stark
Då tar månen mark
likt meteorit, vill få ner mer

["Lilla Marianne
fattar nu en hand
någonstans i drömmen om den kära
Månen rodnar tyst
för nu blir hon kysst,
lilla Marianne, av sin kära"]


Na-ni-na-ni-Li
Sussa nu Sofi
Ma-mi-mo-mi-Månen man myser

["La-la-la-la-LA
La-la-la-la-LA
La-la-la-la-LA la-la-LA-la"]

Lo-lo-lilla-Ly
ser i svarta sky
Sol-i-leva länge, som närmare

La-la-la-la-LA
La-la-la-la-LA
La-la-la-la-LA la-la-La-la-la"]



Ja, kanske skall det uppenbarligen till ett barn, ett Månbarn, för att plantera sådana fraser. Fast jag vet inte hur mycket Streaplers har slipat. Och från början verkar titeln varit "Mary and the Moon" - hur nu det går ihop?!

Vet bara att redan som liten pojke (ett decennium efter den kom ut) älskade jag den här låten, i synnerhet texten. Min version här kommer inte ens i närheten... [Streaplers inom klamrar]. Bryggan är med två gånger, men jag lägger den i mitten här. Likadant "La-la-la-la-La"-biten förekommer dubbelt, men jag citerar den blott på slutet :-)



909