svamptrollets pistilliska pastisch

313

SpegelVänd Version av Vreeswijks "För gröna Felicia"
(från "Felicias svenska suite" från -78).
Cornelis rader är dem inom klamrar, mina utanför.




Runtomkring det rosa, Mimosa,
[Rakt in i det gröna, min sköna,]

snett under trosan, mitt troll
[rätt över ängen, min vän]

tumlar ditt finger, springer
[dansar mitt öga föga]

gränslöst mot jordiskt håll
[hindrat i friheten]


Om snart dina läppar sköljer
[Och var gång mitt öga dansar]

då följer min lem dig hem
[så dansar min själ jämväl]

tills svampar har släppt sig lös med
[Ty träden bär sommarfransar]

septemberslem
[av sommarskäl]




Hör bakom grinden vinden
[Se genom fönstret mönstret]

som rasslar i småkryps garage
[av vajande gröna blad]

Om där jag lufsar, rufsar,
[som när du kammar håret]

fylls blad med blodrik hommage
[snåret är värt en ballad]


Emellanåt regnet strilar
[Och var gång sig vinden kastar]

ut ur din ros pistill
[in i sitt äventyr]

då blir du hos mig och vilar
[så flyr jag till dig och hastar]

tills du är still
[så jag blir yr]




Där över gräset lövklätt
[Här under taket naket]

viskas din tanke hit
[talar mitt hjärta ut]

Solen har tvenne systrar
[Vinden har ingen moder,]

Lystern var någonsin vit
[broder och inget slut]


Men snart om ditt sköte lyssnar
[Och var gång mitt hjärta talar]

fuktas min tunga spänt
[tåras mitt öga lätt]

Här bor inget som din kropp nedtystar
[Det finns något som min själ hugsvalar]

om du det känt
[som jag har sett]












samt som tillkom en månad efteråt:

Transkription av Cornelis Transkription
(hagtornsDrottning)


Vreeswijks skiva Narrgnistor och Transkriptioner (1976) är fylld av besynnerligt poetiska trallerier. Nu har jag spegelvrängt och trollat med "Transkription för Sören Kirkegaard" (varför han benämnde den med/till denne filosof är mig ännu ett mysterium).

Trots sitt behändiga format tog den här texten längst tid av alla hittills att spegelvränga. Kändes svårgripbarast, hur inbjudande öppen den än är. Kanhända för att jag inte förstår så mycket mer än dess skönhet:




I

Sittandes högst i sin hagtornstrapp
hör mig min drottning smyga
Blödande klättring... Hon blundar i skuggan
med frukt som icke blygas

["Liggande under ett äppelträd
såg jag min älskling nalkas
Glödande hjärta! Jag såg in i solen
att låta blicken svalkas"]


Hamnar rätt under kjortlarnas moln
ser ros som dog var natt
Vakna' med taggar mot låret
Hennes blick fick mig matt
Vakna' med taggar mot låret
Hennes blick fick mig matt

["Rikta' rakt in i solen den glöd
som, ack, visst alltid brann!
Lade sen kinden mot gräset
och jag såg : Hon försvann
Lade sen kinden mot gräset
och jag såg : Hon försvann"]


II

Systrar, har hon mig rätt förstått?
Be henne spegla dockan
Drottning, från mig hon den blicken har snott
som alltid börjar slockna...

["Bröder, haven I henne sett?
Hjälpen I mig att finna
henne varav jag den glöden har fått
som aldrig slutar brinna"]


Sänker sin enfald ned
Hissar riddar'n den ridån
Ty hon drar mig helt våldsamt upp
där vi i trappan står
Hon drar mig helt våldsamt upp
där vi i trappan står

["Stå mig nu, vänner, bi!
Säg mig, alltså, om ni såg!
För jag lät henne lugnt gå bort
där jag i gräset låg
Jag lät henne lugnt gå bort
där jag i gräset låg"]












313