GravTavleTemplet

313
909

ännu en Spegelvändning av sånglyrik
så gott som varje ord och innebörd
så långt min fantasi förmår
att tydligt återskapa ett helt annat sammanhang...

Nu har jag utgått från
Ulf Lundells "Det Jag Vill Minnas"
historien kring ett kollektiv
från Xavante (1994)
den period då jag tror han var
sitt mest sanna jag, om än splittrad.

För jämförbarhetens överblickbarare(?) skull
presenterar jag versionernas vederbörande
rader omlott
[Lundells original inom klamrar]



Första halvan (av tre)
=pergament I



vers 1

Till öknen ni kom en natt i november
[Vi lämnade stan en dag mitt i juli]

på en splitt ny kamel av stål
[i en gammal Mercedes Benz]

pigga på lugn i tempel
[trötta på stress och buller]

jagandes tyst exempel
[följda av åskans muller]

föstes ni ner i
[tog vi oss över]
ett vidöppet hål
[en osynlig gräns]


vers 2

I graven är någon vaken
[På landet var allting stilla]

och ni möts som män från förr
[och vi blev som barn på nytt]

knaprar myrra i torra sanden
[Vi drack vin i den friska grönskan]

och förnyar de många banden
[och vi hade en enda önskan]

som åter skall
[att slippa allt]
öppna en dörr
[det som vi flytt]


Brygga 1

Din krypta har tunnlar ner i floden
[Mitt rum låg en trappa upp mot skogen]

Därifrån strömmar No One Will Believe We're Alive Here,
[och vi spelade Everybody Knows This is Nowhere]

för alla av er visste att inget
[och ingen av oss trodde nåt annat]

kunde alls förvandla viljan till sandskred
[än att vi för alltid skulle bli kvar där]



Refräng

Du ser en lertavla nu
[Jag såg ett kort häromdan]
där ni dansar i skuggan
[där vi sitter i solen]
och stirrar likt facklor som drömt
[och kisar mot kamerans lins]

Ni ser uppskrämda ut
[Vi såg lyckliga ut]
instängda, döda
[fria och vilda]
Fast det var säkert bara nåt du bör glömma
[men det är kanske bara det jag vill minnas]
som du glömt
[som jag minns]







Andra halvan (av tre)
=pergament II



vers 3

Sfinxen i fjärran vaknar
[Katterna sov på soffan]

mens ni skapar konst alla dar
[och vi tog ett jobb då och då]

tills ni fyllt varje vrå och tömt krusen
[så vi klarade maten och hyran]

Ni är sju nu - då var ni tusen
[Vi var fem först - sen var vi fyra]

När solen rest
[När vintern kom]
blir du ensam kvar
[var vi bara två]



vers 4

Iskårar rann i hettan
[Varmvinden brann i kylan]

när du läste ditt livs pergament
[och jag skrev på min stulna maskin]

I juni skulle du bege dig av
[I februari var jag ensam kvar]

Tutankhamon kom upp ur sin grav
[Katarina kom ner några dar]

och ni tog varsin brits
[och vi låg tätt ihop]
mot Sirius
[i månens sken]



Brygga 2

För er färd har templet blivit en rymdfarkost
[När hon åkt var huset bara ett gammalt hus]

längs universums välbekantaste oaser
[och marken runtomkring låg främmande och öde]

Du drar fram ett nysmitt svärd
[Så jag packade ihop]
ur din kistas slutna värld
[och jag gjorde mig beredd]

för att aldrig mera dödas av laser
[på att återvända till livets flöde]



Refräng

Du ser en lertavla nu
[Jag såg ett kort häromdan]
där ni dansar i skuggan
[där vi sitter i solen]
och stirrar likt facklor som drömt
[och kisar mot kamerans lins]

Ni ser uppskrämda ut
[Vi såg lyckliga ut]
instängda, döda
[fria och vilda]
Fast det var säkert bara nåt du bör glömma
[men det är kanske bara det jag vill minnas]
som du glömt
[som jag minns]









Tredje halvan följer möjligen...


313
909