Kritask Bokmärker Barndamm

eller miniatyrSagan om Slendor Troll o Lambi B

tillkommen för flera år sen,
smått uppvaskad och framdammad nu
med satirisk glimt över tecknad barnsage-stämning,
sådan i bokmärke-stil,
men likafullt skriven med fullt hjärtlig förundran
snarare än med en ironisk gäspning.

Inspirationsgnistan tändes av Little Lamb Dragonfly, ett superstycke av Sir McCartney with his Wings (1973, se lyriken i inlägget nedan) eller möjligen videon till densammes We All Stand Together (1980).)









Lambi B och Slendor Troll är tillsammans med i en film. De svävar lugnt fram över vattenytan. Gräset är kritask-grönt överallt runtom. Lambi B sitter på Slendor Trolls skira men trygga rygg. De är tecknade. I klara gamla nyanser flyger de upp mot trädtopparna. De lyssnar tillsammans en ljudbild rätt in i solskenet, som en sagolik dröm, en sång om flygplan. De vet att de är med i filmen, men det bryr de sig inte om just nu. Det är så skönt att bara få sväva. Lambi B är inte längre ledsen som hon var nyss. Slendor Troll vet hur livet ser ut från alla sidor samtidigt. Han kan vrida sig upp&ner utan att Lambi B ramlar ner ett enda dugg.

På stranden av vaxkritljusgrönaste växtlighet står gossar och flickor i vackra mössor. De spelar tonande rent på varsin blockflöjt. En liten gosse spelar dock klingande triangel. De är också med i filmen, tillsammans, fast syns inte i bild hela tiden. Grässtråna vaggar i takt med den solljumma melodin. Lambi B är alldeles överväldigad. Så glad kunde ingen vara, trodde hon. Och i dammen som speglar hela himlavalven kan nu Slendor Troll ana sina egna vingar - hur de dansar och skrattar, lugnt men oändligt kvickt, fram genom de silvergröngyllene mossvattenlagren.

Barnen ler i TV-apparaterna. Lambi B vinkar, på nytt tårögd, tillbaka till dem alla. Men hon är ju inte alls ledsen, o nej, kan tro det!

En av gossarna på grässtranden i knäbyxor tar ett kliv fram, doppar så ner sin fot i den trolska dammen och fylls av en lustelig känsla. Så tappar han med ens sin flöjt. Den drunknar rätt ner i det gyllengrönsilvriga, nu med strimmor av skärt rosa. En av de största små flickorna griper honom i kragen och drar sin bror bort från det fördärvliga. Brodern må få låna systerns instrument, alltmedan hon pilar iväg för att byta band i kameran. Det är flickan som är regissören och måste sköta allt själv. Nu hissar hon ned trädtopparna ett stycke och låter himmelen bli fjärran orange. Hon stryker mjukt med kritorna över sidan och biter sig undrande i läppen.

Lambi B vet inte till sig av lycka och förundran. Slendor Troll har varit med längre och konstaterar blott förnöjd hur det orangea sticker och sprakar behagligt genom hans långsmala midja. Nu far man ut med en båt i det rosaguldorangea. Det är alla flickorna som sitter tillsammans i den prinsesstårtsliknande lilla båten. Gossarna står kvar på den alltjämt lika kritask-ljusgröna stranden, med träskorna i ena handen, och den andra spejande över ögonbrynen efter sina lycksaliga flicksystrar. En av de yngsta plockar plötsligt upp en näckros ur regnbågsdjupet därute. Nu ligger den för sig själv ombord på båten. Alla hennes kamrater ruskar sina kjolar i förfäran. Vad ska regissören nu säga?!




Men Slendor Troll kommer genast till undsättning. Han vispar upp näckrosen med sin ena vinge och förvandlar den så till ett ståtligt slott. Det blir ståendes mitt i den sagoskimrande dammen, helt vitt, medan fiskarna hoppar och far kring dess tinnar och torn. Grodorna kväker bredvid.

Sedan flyttar Lambi B förtjust in i slottet, skaffar sig barock-lockar, blomstertapeter och dylikt. Hon bor tillsammans med sina vänner i fyrahundra år, mitt i den lyckliga dammens fridfulla sällskap. Så klistrar regissören in ännu ett fint motiv i sin bokmärkespärm och förseglar den förtjust, så försiktigt men stolt.



313



Flying Horses, tydligen ett asiatiskt band,
gör uppenbarligen ett starkt cover-försök på L.L. Dragonfly,
som kan åtnjutas här:
http://www.youtube.com/watch?v=F2z_AghYP9E



909