Världens Sista Önskelista

Sjätte Luckan ur Ljusilias Julkalender 




Varje jul droppade det in några önskelistor som förändrade världen en smula, oftast väldigt lokalt. Tomtarna hade fått hitta på lösningar till saker såsom "önskar mig en skog" eller "vill att det snöar över halva Montréal". Emellertid aldrig förrän julen 2012 hade det kommit någon lista som kunde förvandla världen totalt. Nu fick tomtarna ta emot inte blott en utan hundratusentals önskningar i stil med "vill inte alls att världen skall ta slut", varav tolv stycken konkret önskade "att vår jord återuppstår på en ny planet".


I själva verket hade tomtarna funderat titt som tätt på att flytta till någon annan planet. Så nu såg det ut som om de fick gott tillfälle att slå slag i egen sak, utan att behöva svika oss. Man samlade ihop de tolv tydliga önskningarna i ett enda stort grötfat, kryddade med många liknande listor. Och så in med fatet i mikrovågsugnen! Strax satte sig alla tomtarna tillrätta i varsin släde och spände linor i jordens ytskikt. När renarna tagit ansats och börjat flyga likt raketer, följde hela jordens yta med. Våran värld vecklade ihop sig i en enda brokig filt, som tomtarna lyckades vika ut i farten så att åtminstone nissarna fick varsin flik som vindskydd. Att vinden egentligen var något annat än vind, snarare asteroidstormar, hade man förberett oss emot genom så gott om regnskog i ryggsäckarna som möjligt.


Sedan uppstod ett litet problem. Tomtarna var ingalunda ense om vilken planet vi skulle fara till. Man kunde ju gärna prova några olika, men om det hela skulle hinna bli en julklapp så måste tomtarna för tusan bestämma sig. Mänskligheten och säkert alla djuren förväntade sig att livet skulle ta plats på den bästa planeten. Ingen av önskelistorna hade antytt vilken av alla dessa det borde röra sig om. Tomtarna var dock inte dummare än att de förstod att jorden måste gå att trä på över himlakroppen. Någonting i stil med medium skulle nog funka, kanske large för säkerhets skull. Även de större månarna var möjliga kandidater. För ett ögonblick i världshistorien kände sig tomtarna tämligen rådvilla.


Omedelbart kom allesammans på bättre tankar när ett människobarn kröp ut ur filten och pekade mot en sällan skådad måne. "Där vill jag att jorden skall ligga!" menade barnet uppenbarligen. Och det visade sig bli helt sant, ty där kom vi allt sedan den stunden att bo. En smula knöckligt blev det att trä på alla husen i lämpliga vinkar på nytt. Men när allt väl var fixat och samlat och pyntat på julaftons morgon, så var i varje fall de flesta av oss förundransvärt nöjda.







wWw