i italienska marker (genom de tolv lärodjuren)

 

Fröken Älva Älgskogs introduktion

Mina älskade lärodjur! Det synes som om vi ännu befinner oss i italienska marker. Trots att det både snöar och slaskar för fullt här... Så vi får ta och samla ihop några av Antares texter inspirerade av italienska förhållanden!! Eller förväntningar kring vad som ingalunda visade sig vara italienskt, knappt ens neapolitanskt. Italien har så gott om sidor att det blir svårt att tala om en enhetlig bok.

Hursomhaver, välj varsin liten vinslurk eller spaghettislinga ur författarens skafferi! Många har legat lagrade där i snart tre år. På mellersta hyllan står gott om limericks som ni kan använda som klister. Till er lite ovanare kräldjur som blivit hitsända från parallellklassen vill jag påminna om att här i däggdjursskogen kryper vi icke in i varandras textbehandlingar. Vidare kommer vi överens om en god turordning. Rör det sig om stora pizzor får ni ta utsnitt, max två!! Remixande och sammanstöpningar kan ni alltjämt göra, men försök att trolla fram texternas ursprung snarare än bort...








Fårever Bäver väljer


déjà vu ur alla vinklar!
Vi
ser dig
åter sugas in
i Venedig
som på sagosynliga skenor
men det är du
som styr
gondolen vare sig du tror
på åran eller ej
såsom dina ögon
själva
följer
orden
längs bilderboken, vandrar katedralerna
sakta
på vattnet
väljer sina speglingar
bland oss
mitt
bland oss
utspelar sig dina drömmar i
städer som du aldrig
varit i. Vi
ser hur du
drunknar i människor
i brist på kontroll
förvandlas staden till skranglig bergodalbana
kränger
skräckblandad
i gammaldags förtjusning över
undergången
rakt in
genom totala ellipsen
landar du
på duvan
på tornspiran







Pescatore Scorpioni väljer


Minsann har närmare hälften av italienarna aldrig läst en bok, Iamo! Skulle du vare sig vilja eller kunna bli en del av denna muntliga trafik, där nästan ingen promenerar vid sidan av vägen och nästan alla kör minimotorcyklar?!? Det skulle förbluffa oss alla ifall du helt sonika lät bli att inleda ännu ett kapitel, nu när du dessutom har skaffat en citrusdoftande bok i Sorrento. Du kan inte stoppa solen från att skina, Iamo, bara se hur den blandar sig med paraplyer och hattar titt som tätt. Det räcker att du vet vad färgen gult heter, så talar expiditen med dig i en ton som får dig att minnas många fler ord. Neri den neapolitanska trakten, syndigare och sydligare än du varit i hela livet, där mellan hemmagjorda madonnor och maffioso som kontrollerar all sophämtning... här tar vi dig vidare över havet, längs lyxigt livsfarliga branterna på Capri. Ramlar ni ner eller upp nu - så har du i alla fall levt...


en högmodig knekt från Cortona
tog råd genom korten tarot:na

((fann översta prästinnan
men ändrade sig innan))
drog Tornet, skulle rasa
om han fortsatte att fasa

så bytte sin hjälm mot korona







ilLusia Musselmus väljer


Vi kom till en stad där allt var gult. Husen var gula, gardinerna var gula, dörrknopparna likaså. Alla cyklar gick i gult; det var det lag på. Solen syntes inte bland allt det gula, men vi kände hur den fanns överallt. De som bodde här sades kunna se skillnad på gult och gult. Nätterna var naturligtvis gula de med, för ingen hade lyckats stänga av solen, aldrig stoppa den från att lysa.

Vi hade sedermera upptäckt små olikheter mellan mörkare portar till katedraler och ljusare entréer till teatrar. Likafullt bestod vårt alltigenom bestående intryck i GULT. Giallo och Giulietta plingade på ringklockorna så att det blixtrade till i våra skallar, som fylldes av ännu fler gula nyanser.

Vårt uppdrag bestod i att införa någonting utöver det gula. Först försökte vi finna de ansvariga för allt gult, men mer och mer insåg vi hur gult låg i kulturens natur. Människornas hud skvallrade visserligen om att rosa var den egentligare färgen, och somliga ville visa mer än andra av sina rosa resurser.

I den här staden hade man inga kontor inhysta i rum, nej, alla arbetade ute på balkongerna. Somliga cyklade omkring några minuter per natt och fyllde i gul färg där det möjligtvis saknades. Vad vi dock anade var hur männen trixade en smula, sög ut varsitt stycke rosa ur väggen. Så tuggade de med slutna ögonlock och spottade in materialet i sina fördolda dosor. Till synes satt männen snart åter, liksom övriga kontoret, och skrev gula siffror i gula anteckningsblock.







Gerhard Grävling väljer


31 aprillo

Hej igen, Iamo! Du kommer alltid sist eller alltid först. Allt beror på vilket varv vi befinner oss i... Iamo, du är porten. Närmar vi dig när vi skall in i katedralen eller närmar vi dig på väg ut?? Yes si si, du lyssnar åter på Genesis gamla tungt svävande rymdrock. Fattar du att italienare älskar sådan psykedelisk opera?! Det räcker med att du hittar en röst eller en bild i dig. Genom den förmår du skriva varenda tankegång och emotion, Iamo. Vi får vykort från dig i våran mobil - märkligt nog på en spansk trappa när det är i Rom som du är. Därpå dyker en bild på rena grekiskan upp, fastän det är på vid Neapelbukten som du fortfarande håller hus.


32 aprillo

Nämen Iamo, du skrev i en annan människas dagbok härom natten! Och nu undrar du hur väl det egentligen syntes - ty hon tycks ingalunda ha upptäckt ditt ingrepp ännu. Ve:na i Venedig och Verona skulle kunna bli Wien i din nästa resa... När kvällens enda vinglas kittlar din hjärna, då börjar du behärska magin i att hålla ögonkontakten med din vän och samtidigt vara medveten om alla andra i rummet. Nu närmar sig tiden! Om du skulle våga åka med tom resväska - vad händer då? Du tror du vill fylla livet, men vi ser att du vill ha det redan fyllt.







Anslem Andri Salamander väljer


...djupt inuti någons skärm
hit
dit allting föreställer
medan Linus aldrig ännu kommit fram längs sin linje -
snett mot tidlösheten
rakt in i KAOS
lyfts dessa fantasi-fantomer upp
ur sitt badvatten
oigenkänneliga
av smuts som försvunnit
hos plast-figurer som fortfarande finns
och dansar ut
i solen medans
jag fortfarande förmår
ända bort till metropolerna, de halvkontrollerbara supersystemen
de fruktade främlingarna
de ofruktsamma fresterskorna
de fruktfulla konflikterna
de ofullbordade fontänerna
flyter du
genom dammtorra gränder
på din solstråle
en fontänfisk som ödelägger sig fram
mellan mycket fria lustar
och väldigt låsta portar
redan insipprad
med mörklila läppar med
ljusrosa innanmäte, in
och in och
ut ur gamla Fellini-filmer
utan slut
före tiden hade gått för långt
vem som nu än
tog död på P.P.Pasolini
är livet underbart
så länge man lyckas med att låtsas
för sitt barns skull
skapar en större verklighet
och inte förrän
du vill
tittar vi
på fondens baksidor
glättighetens fascism
narcissismens altruism
vidöppna speglar
spår av pizza på tapeterna
operor över gravtrappan
där nyss neptuni
dessa andemakter
förvirrade sig
i Napoli nu...







Irene Reindeer /illermark väljer


En apa så näpen i Napoli
den upplevde stan likt ett tivoli

snurra på folks paraplyer
tills solen sprack fram som revyer

men roligast kjolarna nypa i


Nu börjar Judas misstänka hur de har fifflat med rummet och tiden. Han fiskar upp mobilen och mailar en undran till Jesus. Borde han inte vara nyfödd i första luckan man öppnar och sedan sönderspikad i sista?! Jovisst ligger det något i det, svarar Jesus, men du är ju redan en rättså stor pojke, Judas! Du kan blicka åt olika håll, även om luckorna följer en viss procedur. Det tycker Judas låter både uppmuntrande och klokt. Så han klottrar ner en narr och lockar in den i sista luckan. Då blir luckan naturligt den första, för narren är nyfiken och har inget annat för sig nu. Och han har hört att i de urromerska kvarteren bor både horor och madonnor. Då tar sig Judas och narren en liten resa dit på motorkamelen. Väl inne i gränderna känns det svårt att välja vem av alla dessa. Judas vill trots allt ha ett gudomligt barn som bara madonnor kan ge. Narren nöjer sig med något smådjävligare. Ingen av dem vill emellertid låta binda sig med bibliska skinnband.







Himla Humla väljer


...kvar i drömmen,
halvtäckta. Uppifrån tornspiran häller de
gammal fågelsång.
Dricker du
en bjällerklunk
så nosar försommaren på
din sötaste höft. Tar jag ditt fulaste finger
och för in det i
dig.
Som om det är nu
stirrar vi på verkligheten
före du får min läpp
att röra
mig. Jag måste plocka loss en bit ur ditt skratt,
tugga på den
tills allt känns
som om jag redan förstört
den fina förväntan
med mera förväntan. Bortifrån backkrönet
borrar de nya hål
i himlen
för sina gula gamla
cyklar som föds på nytt
och flyger hela påsklovet, drömmer över hyreshusen,
rullar ner i rötterna
så fort de bara vågar.
Mormor
kommer på besök,
blir kvällen soligare.
Minns jag med ens : jag har glömt bort
halva livet!
som bladen i en grönska
blandas mina åldrar
samman med dina
långt mer dödligt levande
än studenten eller advent
älskar jag innan
det ens har hänt
för innan finns
precis allting
ännu kvar
i den allra första förväntan
att ta av sig
sina tabun
risken att bli sjuk
förstärker
känslan av förtjusning över
att cykla förutan
stödhjul
skriker det i backarna: Primavera!
trumpetar tulpaner
läppar på E.P.
längs knastriga gamla kvartér
på splitt ny
rytm
imiterar Louis Prima
så gott som Louis Armstrong
där pojkens små
jackärmar fick
lyssna musik för vuxna
blev jag så glad
fast lät lite hemskt
likt medicin
med choklad som förrätt
svaldes hela
atmosfären i ett enda
lyckligt löfte
om att aldrig behöva drunkna







Croccodilia Octopussy väljer


En ovanlig val i Venedig
från världshavens rymd gjort sig ledig

ven fram där i gränders artärer
trafikfara för gondoljärer

men höll sig var fredag beskedlig




PirayaPiraten kring Capri
knappt gapade efter nån knapri'

nej, mjukmogna som aprikoser,
najader med fjäll - inga troser
// blott luktrikaste kaprifol,
skön sjöjungfru helt utan kjol //

han ratade kungliga klippdockorna a priori







Björn "Getabocken" Berg väljer


Vi drömmer att jag bor på klipporna. Niapri går upp och ner. Här bor också den lilla operasångerskan med soligt hår och mörka ögonbryn. Vi lyssnar på Bobby Solo som låter som Elvis Presley i balladerna, om han hade varit italienare. Egentligen är det filmstudier vi har hoppat på. Hon är van vid att klippa. Jag har aldrig gjort det. Ön är full av gränder och grottor där vi kan fotografera henne. Om jag vågar vill hon göra det i den högsta trappan mot himlen. Just här är jag ensam man. Det stora FÖRAKTET lyser ingalunda ur hennes blickar, liksom B.Bardot på Capri. Hon är bara villig och lycklig.

Nycklar öppnar vita dörrar överallt. Gamla råttsvansar dammas bort. Barnet även kallad Narren nr 0 blir själva befrielsen. Vi tar förgivet att det är jag som är barnet. Men tänk om det är jag som skapar vårt barn...! Bembo?! Vem är då mamman? Känner jag henne redan sedan något gammalt liv? Vi älskar mig. Samma dag jag såg hennes levande tänder hade vi handlat filmstjärnebilder i antikvitetsbutiken. Det är en blandning mellan sista och första april. Längs Pompei hinner vi förbereda mig för den slutliga gryningen. In i torr lera och ut i blöt lava!?!

Idag hittade jag en trappa som inte tycks upphöra... Mina välgödda lår är redan som spaghetti, medan damernas rumpor utvecklar sig ovanför dig som smörfjärilar. Envisas man med att stirra uppåt men minnas bakåt - då kommer trappan mycket riktigt aldrig ta slut. Om man å andra sidan blickar ner längs stegen som tagits och samtidigt minns framtiden klart - då tar trappan slut titt som tätt.

Valet står mellan att ta färjan ut på Capri eller pendeltåget in i Napoli. Hon är visserligen fler än en, och hon finns i många kvinnor. Ändå - hur kysser man en av henne i precis lämpligt ögonblick? Kanske kan jag börja kyssa henne, liksom halvt på låtsas, och se om hon kysser oss...?! Emellertid vill jag hellre att vi gör allting annat före kyssen. Kärleken är trots allt större än leken. Och du måste lära mig hantera leken, innan vi förmår njuta av hela verkligheten. Jag måste tro på att någon svarar, före du drar rätt kort.







Krabba Kabbalah väljer


...trodde du
du under
naiv härförerska
befann dig i Lissabon, byggd på sju kullar,
men ännu en
lönngång
inuti
kapellets inre
kapitel var det
det oglömbara Rom som
lurade dig hem
till världens famn
dess av förstördhet förborgade
matris:
vi, Guds trenne ögon
stöper din hjässa i ljus,
dyrkar din livmoder med skräck,
minns ditt hjärtas hus.


...irrar du inte längre
i ILLUMINATIs labyrinter
inuti Rom
kom du ut i den sista
solen
på Siciliens uråldrigaste vårstigar
mellan hav och
grottan där din
allra skrämmandeste dräkt
ömsades
i tusendetråd
så nära minus
den merkurianska antimaterian
i mars
tills skrattande anden
vågade naken
möta sitt ljus
nu
var du spegelbilden som rymde
alla oss; Scorpioni
dold i en ask
i din ask
 






Merlina Hermelin väljer

 
33 aprillo

Jaha du, Iamo, nu har människan uppenbarligen märkt hur du skrev i hennes dagbok. Hon skrev nämligen en historia om en man som målade vinröda lager överallt där han kom åt, på fintapeter, på slottstrappor, längs snuskiga gränder, inne i vulkaner, under divaner, djupt mellan folks psyken, emedan han inte hade någon egen bok. Fast vi gör ju den här dagboken för dig, som du ändå skulle gjort ifall du inte haft så fullt upp med att uppleva allt. Tänk hur alla dina dygn går åt till att skapa minnen, Iamo, fastän ni aldrig hinner dela fler än enstaka! Men vill du trots allt prova skriva, så blir vi inte ledsna om du ägnar dina nätter åt hennes dagbok istället för att hjälpa oss minnas dig.


34 aprillo

Godmorgon, Iamo, nu är stadens alla barn på väg till arbetet! Före gör de duvorna sällskap några rundor kring sin springbrunn. Vi ser dig ligga och sova mitt i all musiken som du aldrig hann spela in till en enda vän. Nu laddar du dubbla uppsättningar av spegelmaskiner. Ångesten växer över att inte på två hela veckor kunna träffa dem som du ändå aldrig träffar. När undervattensbussen börjar rulla känns det bättre, Iamo. Du märker att föraktet och rädslorna hänger ihop med din isolerade brist på rörelse. Nu är du åter uppkopplad mot de oändliga klocktornen. Varje liten knapptryckning blir en del av oss, hela universums matris.







Gris "Grodan" Granris väljer


...sitter här och håller ihop
håller ihop halva världen
spricker var tredje timma
springer och hämtar säkerhetsnålar
sagobok och chokladask
håller mig lycklig ännu en
och ännu en halv och en liten oändlighet
önskar inget mera än
redan - inte sen
vill allt jag alltid velat
har velat alltid det jag haft
VILL INTE MER
VILL BARA MER O MER
kanske t o m något annat
måste fortsätta komma längre i de här korridorerna
äta upp hotellets mattor
med min vingliga trehjuling
nämna varenda namnskylt
genom rätt siffra
i fel soffa
tills livet är färdigt


Den turturduvan i inre Turin
som utvann hjärtats nektar ur vin

var betuttad i tvåtusen rusiga varv
tills turbinen blev trasig av blodslibbigt harv

Även magiska droppar blir slutligt urin










ingår även i Ljusilias Julkalender, skulle blivit tolfte luckan och blev kanske just det

eLe