Skolböcker vi Skulle

första volymen

genom de Tolv Lärodjuren 




Fröken Älva Älgskogs instruktioner

Mina älskade lärodjur! Nu skola vi skriva en självbiografisk text för Antares räkning. Ni får berätta om varsin bok som han skrev i eller läste i skrev i under sin skoltid. Själv ger jag följande bakgrund som exempel på hur vi lämpligast spökskriver, som om vi vore Antares vår skapare i egen person:


"Märker hur mitt liv kommit att vänja mig vid att själv välja varje bok jag läser eller skriver, på sin höjd låta någon vän avgöra. Minns emellertid skoltiden som märkligt magisk, ehuru de böcker vi läste ur eller skrev i i regel kom från högre ort och landade på bänken (eller plockades upp ur bänken på bestämda tider). Dem kunde man minsann inte upphöra med att studera mitt i, ty dessa böcker var obligatoriska. Med andra ord fortsatte de att öppna sig under en hel termin minst. De flesta sorterna här utspelade sig under mellan- och lågstadiet, under ledning av två helt olika lärarinnor. Börjar med att gestalta åtta böcker som jag har bästa minnena av. Avslutar med fyra som jag har värsta minnena av."







Ragnar Rådjur väljer

SKRIVBOKEN

"Under hela grundskolan fanns hiskeligt massa varianter av anteckningsböcker. Varje bar identiteten hos sitt ämne. Först i gymnasiet ersattes de med flexiblare kollegieblock, men då försvann en del av magin. Som "skrivbok" tänker jag på den sort där vi fick fantisera fram varsin historia. En lektion kunde frambringa rentav tio sidor med mysteriös humor som jag ännu sällan visste mig besitta. Tog emot i början, jämt nervöst att man skulle läsa upp sedan, hur väl emottaget det än brukade bli. Blev extremt suddigt och kladdigt, ett decennium före datorernas intåg. Men ju närmare den utmätta tidens slut, desto mera ville jag fortsätta skriva. Helt tvärtemot den allmänna skolkänslan, där utringningen brukade bli befriaren från tvång istället för undanryckaren av möjligheter. Måste varit inkörsporten till sommarlovets deckargåtor som jag hellre skrev och läste än upplevde."




Skölda Skeppspadda väljer

VAD VAR DET JAG LÄSTE?

"Smått förståelsemässiga frågor på små berättelser som jag har glömt...? Texterna var förmodligen inga litteraturhistoriska, i.o.m. att vi nyligen hade lärt oss läsa överhuvdtaget. Kusin till LÄSA TYST-böckerna, vilka medförde tidig grammatisk gymnastik inom svenska språket. Låg flera volymer längre fram än vissa kamrater. (Det kändes som att klara av levels i ett dataspel som alla spelade - ifall vi hade anat då vad datorer var för något. Game&Watch-spelen hade inga nya banor såvitt jag minns, bara stegrad svårighetsgrad). Igelkott respektive uggla på omslagen vill jag minnas. GRAMMATIKBOKEN kom dock senare och utgjorde hälften av vilket språk det än gällde. Fastän jag alltid läser långsammast så har jag ofta varit snabbast på att komma fram till gångbara svar."




Björn "Getabocken" Berg väljer

VAD-DU-VILL-BOKEN

"Häri fick man göra precis vad man ville, vilket i regel innebar att vi ritade med färgkritor. Jag och Björn gav roliga uppslag till varann, jämförde ofta våra snabba teckningar av gubbar som gjorde olika sporter. Sedan skulle fröken likafullt godkänna det man skapat. Fast jag tror ingen någonsin vågade hitta på något som skulle blivit utrivet...? (inte i sin egen bok i varje fall)."




Erika Ekorre väljer

MATTEBOKEN + RÄKNEBOKEN

"Också en oändlig serie där man avancerade genom hjärnkorridorerna i minst fyra väderstreck... Frökens stora R var alltid lika roliga att se bland alla siffrorna. De första räkneböckerna var bäst, på så vis att man fick rutor att skriva ner svaren direkt i läromedlet. Senare satt man och översatte problemen från ett slitet manus till en rutig ekvationsbok, och därpå fick man konsultera facit helt på egen hand. Kunde varit kul om det rört sig om kulturella och musikaliska tolkningar."




Fårever Bäver väljer

PSALMBOKEN

"Den var lika blodfärgad som BIBELN och hade till stor del väldigt vackra stycken i sig. Kunde rentav rysa under allsången till frökens lilla tramporgel. I kyrkbänkarna upptäckte vi att de hade drivor av samma bok, som jag aldrig plöjt hela. Däremot kan vår fröken teoretiskt sett ha tagit oss igenom både Bibeln och BRÖDERNA GRIMMS SAGOR"... ...andlöst ändlösa stunder med händerna på bänklocket och stearinljus på katedern. Fröken var helt ofarlig, men ville nog ta tillfälle att inympa i oss en smula sensmoraler via grymt skön nyfikenhet."




Pescatore Scorpioni väljer

KOMPENDIET I SEX- O SAMLEVNAD

"Komplement till BIOLOGIBOKEN inklusive ingående teckningar. Nu blev människohonan minst lika spännande som djuren hade varit. Trots att det skulle dröja fler år än för de allra flesta(?) innan jag miste oskulden, var jag den som hade flest rätt på provet. Annars lyckades jag lägga mycket på minnet inom många ämnen, men här var intresset dessutom på topp!"




Råtta Trollerot väljer

PLÅNBOKEN

"Grunnar på när det kan ha varit som man började ha plånbok med sig till skolan? Hurpass behövdes den? Peng till någon godisbit kunde man fått med sig i fickan lika gärna. Ryggsäck bar jag jämt, och nycklarna i snodd fastsydd i mjukisbyxorna. Lånekortet började jag dra aktiv nytta av först i fjortonårsåldern. EN VÄRLDSOMSEGLING UNDER HAVET var under ett jullov då den första riktigt omfattade skönlitteratur som jag tog mig igenom utanför skoluppgifterna. I samma veva som utskrivna bibliotekskvitton kom sen de magnetiska busskorten, men bankomatkort behövde jag först under militärtjänsten. Kort på personer var inte fel att kunna bära med sig - det här var nämligen långt före digitalkamerornas och mobilernas tid."




Gris "Grodan" Granris väljer

GLOSBÖCKERNA

"Jo, de blev många. Oftast små gula grejer som fylldes med såväl tyska som engelska glosor. Kopiering från läromedlen för egna händer, vilket jobb egentligen, men ovanligt roligt hur vi behövde en ny hela tiden!! Perfekta att plocka med sig överallt för att förhöra varandra! Förbannar emellertid att jag aldrig läste franska eller spanska mens tid var."




Gerhard Grävling väljer

GEO-ANTEN o OÄ-HÄFTEN

"Geografisk anteckningsbok, komplement till Kartboken som avhandlas i kommande volym, och diverse häften inom OÄ-ämnena, där vi ordagrant fick skriva ner vad läraren sa eller vad som redan stod på svarta tavlan (som f.ö. inte var svart). Ingen av dessa varianter av "-anter" gick till historien, eftersom jag aldrig öppnade dem igen efter läxförhöret - eller om vi hade "prov" redan på mellanstadiet?? Just geo-anten innefattade förmodligen en skriftlig form av de opoetiska ramsor vi fick rabbla med samhöriga tätorter tills dessa verkligen låg där i minnet... (Skulle också gärna haft bättre minnen av en sorts reseskildring av Sverige, som dessvärre ingalunda var Holgerssons. Hade kikhosta en halv december och fick under jullovet ta ikapp de missade bitarna. Här började det för en gångs skull kännas riktigt motigt.)
Och det högst orienterande ämnet HISTORIA hade kunnat vara riktigt spännande - ifall jag fattat vilka kulturella drag som låg bakom vilka sammanhang. Först nu blir historia alltmer hisnande oemotståndligt, ju mer den intetsägande namn- och årtalsexercisen blandas upp med förmåga att greppa hela kartan av epoker."




Himla Humla väljer

SKRIVSTILSBOKEN

"En tunn och avlång sak, innehöll långt mindre information än en serietidning. Likt förbannat blev man aldrig klar med den - kanske för att man suddade så ofta? Ordet skulle bli så likt förlagan som möjligt. (Kringelikrokarna kunde vara nästan lika komplicerade som G-klaven vi fick massproducera i NOTBOKEN.) Efter fyra rader var vi i regel totalt tröttkörda, trots att 80-talets krav förmodligen var åtskilligt snällare än 40-talets. Man kunde också fuska och göra stilen lite större, så fanns där ej utrymme för ordet lika många gånger som eljest."




Irene Reindeer väljer

FÖRSTA KYSSEN(??)

"Med jämna mellanrum fick vi från skolans bibliotek en vagn med utvalda små romaner serverade till klassrummet. Varsin valfri liten historia vi fick ta hem för att sedan referera inför klassen. En gång hade jag aldrig varit närvarande vid själva urvalet. Märkte till min fasa att de kysste varann i boken jag fått, ja, att det var huvudtemat. Av blygsel eller skam tordes jag aldrig få fram ett ord om vad boken handlade om. Så fröken försökte fråga ut mig. Fick ta och visa upp omslaget, vilket inte gjorde mig mindre blyg eller skamsen. Sex-sju år senare fick jag kosmiska insikter av en essäsamling som jag inte heller visste hur jag skulle vilja framföra offentligt, men då var det lättare att helt enkelt utebli."




Krabba Kabbalah väljer

ASTROLOGIBOKEN

"Definitivt ingen skolbok, men den värsta för skolans skull, möjligen den bästa för mig? I brist på andliga psykologiböcker i undervisningen tillhörde parapsykologiska fält mitt djupaste studieområde under många år från slutet på åttan (och ända fram till nyss. Nu testar jag hellre mindre fatalistiska, mer beteendemässigt kreativa typologier). Jungiansk drömtydning ingick allt flitigare bland mina privata ämnen, som plötsligt fanns gott om tid för sedan jag började skolka under gymnasiets sista år. Dessförinnan hade det varit totalt otänkbart att sitta ensam i biblioteket eller skogen medan de andra hade obligatorisk lektion. Huruvida uteblivelsen var orsaken till eller verkan av att jag upptäckte parapsykologi + poesi, förblir oklart. Hursomhelst började jag bli en rollfigur i NÄRVAROBOKEN. Denna skickades runt för att man själv skulle fylla i sin frånvaro... Rättare sagt om ens närvaro uteblev så märktes det att man var frånvarande."











(ingår även som Tionde Luckan i Ljusilias Julkalender)


wWw