Alla Glimtar ur Ljusilias Julkalender

Repris från första säsongen inklusive remix av Älva Älgskogs remix







hittar de fram nu
ur snögrottan
mitt i en borttappad skog

ligger snön tystare än vitt
gnistrar månens magi
från varenda gren och sten

har någon spänt osynliga trådar
ett snövitt nät
som kamouflage
över snön

känns allting så lätt att existera
öppnar tillsammans
sina ögon
det ena är Ljusilias
det andra tomtenissens

har de istappade vantar på sig
och gammaldags snow joggings
kring genomfrusna klövar
men värms snart under mångloben
dess ikväll mänskliga eld
tänds över Alaska
luktar åter svavlande liv

ger Ljusilia former
blir alldeles elastiska, som mysigaste spänst
av febertäta fiberplagg
får de ny fart
håller varandra evinnerligt i vantarna
brinner stjärnlyktor
långt borta där världens värme
kommer ifrån






känns kaminen ända
genom väggen
till en annans boning
av kamelkanel
när hon farligt lutar
brösten mot
brädor och stockar
liksom ringlande ur skorstenen ut
hörs då trollmors röst
mörk som cello
från sammetsundergrunden studsar melodin bort
likt klementinkanin
mellan murriga granarna
ur gamla grammofonsamlingen
ända in genom
nya Universum
dörren den främmande, står redan på glänt
sitter tomtenissen
redan där
och leker med kvinnobilder
dessa uppsjöar av klippepapper






där kapseln tar oss runt
hela världsrymden på tolv sekunder

likt blodomlopp
i gudomlig kropp

där Jesus vaccin
sprutas in
sjunger hon sina smutsigaste ljusstrålar

långt innanför ögonen
lyser midvinternattens trådar

ömsom som rymdstad
dess guldglada månsorg
ömsom som fornskog
dess frostiga eldsflammor

inser Ljusilia redan
hur hon är en samling ljusslingor
som Tomte har skapat

blir alltmer verklig fantasi

fast inte för att Tomte önskar sig
utan blott så länge Ljusilia myser
hur hans händer pysslar
med magiska luckor







nu så
alla mina älskade lärodjur!
då
skola ni välja varsitt
utsnitt
ur Ljusilias julkalender
även kallad älvakalender
eller förtrollade tolvan
den
som skapades av människan
han som skriver oss
och som skriver
att vi skriver
att han skriver oss






leder åter upp
längs kanadensiska skorstensröken
över saturnuska öknen
genom all aska
i indiska irrdis, från neptuniska tak hoppandes
ner i norrländska snön
där ingen saga ännu
hade satt sin fot

sjunker tungt
i den djupaste tunnel
längs snöspiralen
hur än Ljusilia kryper
ner kommer hon
till källardörren
öppnar trollmor

fyller burkar med smultronsylt vartenda skrymsle
räknar på läpparna
två och små och
TVI vilka söta tandköttsgluggar
slickar sig sneglande
bortåt grisboxen
därsom många änglarna
förfrusit en jordetid
men Ljusilia tänker minsann
ickelunda
och kutar varm
emellan trollmors mulliga lår
blir svansen
bra lian, i sving uppå allra översta hyllan
når inga knotor






kvar i garaget
bland gnistrande havrestrån
hittar hon tomtenissen
frustande av frost
lossnar deras lust
glittrar sig julmustiga glaskulorna
i fattigaste grått
trasar sig strumpbyx
klyver kåta skåror
smulas grindträ
i glimrande dimman
älskar Ljusilia
Tomtes kyssar
med sin tindrande mun
och snuviga ögon
hånglar hon minst lika hårt
som tomtens mjuka klappar
mitt i pepparkaksbak
där glasyren strax ritar
hennes änglalika kjolfållar
över kanelkrubban
i vintersolstånd
stiger strålande stearinet
ligger spiltan snart fylld






som de älskande vaknar
samma kväll av bjällerklangen
snöar det redan






äro slutet
och början
närmare varann
än någonsin
nu

ur korus av luckor
i korinternas labyrint
har någon klistrat in
äkta stora speglar
ety
allting hava två ändar
men ringen
den har en
och ungen blir den tredje






hursom snöflingan
allena
ligger där under murriga grenverket
smälter inte
minsta lilla
men fryser
lysande på barmarken
en bra bit
ifrån de andra snöklumparna
vill Ljusilia
plocka upp flingan

men innan
hinner ett troll
skaka på öronen sina
och bullersamt berätta
huru flingan är fridlyst
måste få tystnad
skall just vara med i en inspelning
av världens sista
adventskalender
förväntar sig Ljusilia
minst en huvudroll






har hon hållit sig
inne här
under tolv år
vartenda dygn tillbringat förutan fönster
blott med tavlor
och musik
dock trettonde året
skall Ljusilia inleda
med att gå ut

på trappan
ner från verandan
minns hon att
hon har fötter, ser nästan granarna
likadana ut
mitt i skogen
stannar Ljusilia
och undrar
var någonstans skall börja







wWw