13 utsnitt från 2012 : Gamla Älsklingar

(Re)mixade från vitt skilda texter som jag tycker mig hitta en vit tråd i. Första raderna är från början av året och sista från slutet...






1

i snön som aldrig ens hann falla

på mark som grott för längesen

där bor en älskling kvar i kylan

blev ingens krig, blev ingens vän



2

Hemma hos Ragnar är allt det gamla så gammalt att det har blivit nytt igen. I sin besynnerliga tambur står Ragnar och ser ohyggligt grårandig ut. Vi kliver upp den skrangliga trappan för att se hur Ragnar bor. Här hänger tavlorna på riktigt. Där står en tramporgel som saknar lika många tangenter som Ragnar saknar tänder. Hur det känns att ha levt under tre sekler kan jag bara föreställa mig.



3

det inre barnet står och håller stolt
i det yttre barnet
som förundrad står och griper sig
fast i hans mustasch

morbror knekt
har ingen hjärter dam
men han har hemskt många kort
i slitna buntar och vackra askar
särskilt Stevens hatt
och joker katt
är skojiga på allvar



4

fyller Magdalena sin kylbox
skuffar in den i barnvagnen
äntligen på väg
till Australien av alla ställen
möter hon där
klädd som en undulat
samme man
hundra år senare
har han fått en mer gemensam hatt
och en känguru på magen
svaret i frågan
huru jungfrun kan bli mannens moder
om han älskar med Magdalena



5

Den här gången samlar jag på dig. Alla dina hattar ligger samlade på chiffonjén härinne. Det har blivit ett högt torn mot takhimlen, ohyggligt elegant. Du är en dåre, Elov, du tror inte längre att du måste skydda dig mot solen. Du borde fortsätta samla på ruter-sjuorna, men du kastar korten överallt : genom fönstren, i rabatten, mot matkokerskan, på tavlorna. Imorse tog sig Evert Taube sina toner ur grammofonen. Ditt hjärta pumpar drottningsylt genom hela farkosten. Tornen står fortfarande utspridda som getabockar över kullarna, likt hierofanter i betänkligt lutande gränder. Alla visar de på tolv eller noll.



6

två tvättmaskiner står
och tvättar tillsammans

tête a tête
ett i ett

biljetten gäller blott retur
ingen tur
ingen tur

vi missar hjulet till Paris
trots repris
på repris

passar plötsligt på att byta
byxor med varann
när inga mänskor tittar på



7

after half life
in their same appartment

OLD SOFAS CLIMB
like elephants into container

leaving Penny Lane
with big brown holes but little pain

their memories still sounds
so rainy sunny and ordinary strange



8

Vätte, har vi tappat allt vett?!

Din luva sticker upp ur kakelugnsluckan likt en kungakrona

Jag hör hur du bökar omkring därnere med pjäserna

Varför spelar du schack med dig själv?!

Vem tänkte du på innan ditt hjärta blev igenstoppat??



9

This is from someone else's story. From the beginning it is in swedish. The girl came from the very north. But since the boy has grown up, it can be almost anywhere. Like in the middle of a chess game... Time and place just depends on who's taking part on who's side. In our whole world there's at least four sides. And since we implemented eight days a week in the good old 80's, that gives you thirty-two positions to choose. Well, then we haven't even counted what goes on in the dark.

You've come to realise the rules are different. What is right on this side - or even real on this side - that ain't the same as on some other side. The struggle between Jupiter and Saturn drives you mad. Since you've lived on two opposite sides now, you don't know what to say when someone begs you to stay. The game must deeply want to find a reason to continue. Tim Rice tries to speak with master Tarkovsky, but he lies down dead in this dimension. You like to pretend some squares are triangular. Others go round and round. Your imagination can fool every step into eternal denial - or it can get your greatest dream to finally live...



10

du följer kvinnans rygg uppåt
och lugnt gående uppåt
mot ett möjligt backkrön där hon blir stående
med mobilen på
du ser inte riktigt
huruvida hon har upptäckt dig
blott skymtar
den mystiska byggnaden
som vore den en kyrka
där hon ska in


när vi kör reprisen
upptäcker du
hur det är en annan
man som åker omkring
direkt på kullerstensbacken
med den skrattande skådespelerskan
i sitt knä



11

Har redan lyckats misslyckas med dina väninnor

Sist av alla upptäcker jag hur skön du är

Dina oblyga bröst ligger ointagliga, i gott förvar

Liknade dig just vid en mjuksminkad mullvad

Spiller vi oss ut på barens balkong, njuter tysta snön

Börjar du berätta hur overbalt jag borde ha behandlat dig
Ändå skulle vi aldrig stått här så nära då

om jag omedelbart famlat mina frysande läppar

över din vackraste rygg



12

Större delen av året var tomten sammanbiten som en spion, grå ända in i hjärteroten. Endast julafton blommade han upp och gav smultronsmak åt varje betonglåda i halva världen. Så trots allt betvivlade Teresia äktheten hos denne tomte. Varelsen verkade lite för kanadensisk i sin musiksmak, trippade tungt omkring till Lightfoot och Cohen. Dessutom såg han ut som en förvuxen nisse med kalaskula, snarare än en stadig tomtefar med barnasinnet i behåll.



13

Hela natten har Ljusilia varit ute i minus sjugradiga isvindar. Sina julstjärnor har hon satt upp hos alla som prenumererar på dem. Ljusilias ljus är bland det skönaste i staden. Det får frosten att gnistra extra starkt; det får kylskåpet att glimra av förväntan. När människorna vaknar så vet de att NU klarar man sig fint, ända fram till slutet åtminstone. Säkert beror det på den särskilda ingrediensen som Ljusilia använder i sina julstjärnor. Några uns outspätt månsken får varje i sig. De halvsnöiga gatorna här har alltid varit hennes hem, åtminstone i innevarande liv. Även ifall detta skulle visa sig bli sista gången - älskar Ljusilia ändå att sprida ljus.












eLe

13 utsnitt från 2012 : Trebent Entré

(Re)mixade från vitt skilda texter som jag tycker mig hitta en vit tråd i. Första raderna är från början av året och sista från slutet...



1

Egentligen den enda enorma skillnaden består i att alla har blivit trebenta. Stenbockarna har blivit trebenta, skalbaggarna har blivit trebenta, sjöjungfrurna har blivit trebenta. Vi valde att få ha tre armar istället för tre ben... Även medaljonger med tre sidor började 2013 bäras av de mest kreativa kvinnorna, som strax också uppvisade tre stjärthalvor. Under flera månader kände jag mig kluven och längtade tillbaka...


2

I trapphallen möts man av en gammal clown i svart trikådräkt som jag tror mig känna igen. Hans hemskt ostyriga, vita hår balanserar ultimat de magiskt kontrollerade gesterna. Vi blir inbjudna till cykelförrådet, i vad som nu har blivit ett hyreshus med oanade höjder.


3

Kommer fram till stupet där man måste hoppa ned till arenan full med tomma läktare. Säkert inte högre än några meter?! Men omvägen tillbaka runt allt kommer få genvägens skönhet hit att förblekna. Så är det värt risken att förstöra benen mot stenblocken?!


4

en nöjd pojke
på ostabil stol
med uppsträckta armar håller
Solen


5

Sköldpaddan i trappgränden

hör kyrkklockor välva sig högt över stenblocken

når faktiskt tornet först
fastän först när det ligger i ruiner dock


6

Det är ännu oklart vad du dog av. Vi gör noggranna undersökningar, följer till synes skilda spår som leder in och ut ur din död. Den har lokaliserats till södra Frankrike... Den stora bruna resväskan som du hann packa ett par hundra gånger före du dog, den har vi strax packat upp samtliga gånger. Analysen visar att somliga saker återkommer jämt. Det rör sig framför allt om chokladkakor, kravatter, anteckningsböcker med öronvaxpärmar, inspelade stycken, total avsaknad av ost, dussinvis med näsdukar, tarotkort, filmstjärnor, extra batterier till kameran etc etc.


7

Raketen liknar en katedral från tidig renässans, omgärdad med hypermoderna ramper. Hur många våningar har de egentligen hittat på? Allt från minnesmaskin och duschkabin till filmstudio och automatisk kock ska inkvarteras i det där tornet! Som tur är tar biblioteket ingen plats numera.


8

Ett enda år
fast redan så stor som dig själv

på två bakben
berättar du för Buddha

om gudomens djupaste ljud


9

en fot i fontänen

en fot på människomark

ett ben i Alphaville

ett ben på älvasten


10

min högra hand håller sig orörlig
väl medveten om
att minsta rubbning kan ödelägga
hela livet

min vänstra hand håller på och
blinkar och blixtrar
gör små nervösa utfall som ville den bita tag i
någon


11

Terminalen var en förskräckligt stor katedral och alla vakterna skulle kräva Teresias visum som hon hade hemma i badrumsskåpet. Men till hennes största förvåning satt där blott en sköldpadda i biljettluckan och undrade varför Teresias magnetremsa var så skrynklig. Likafullt fick hon bekräftat att ditresan var godkänd - värre skulle det säkerligen bli med utresan igen. Tänk om mormor hade glömt slå på sin pekskärmsmobil - då skulle inga trådar i världen förmå rädda flickan tillbaka från vargens gap.


12

Mina drömmar handlar hellre om rådjursflickor och renkvinnor, men vi befinner oss hopplöst långt ifrån städerna. Alla våra oroliga föreställningar har till sist lockat hit hela flocken av hungriga varghonor. ...Nu när inte minsta hus passerat revy på fyra-fem år, måste jag äntligen lära mig hur terrängen är uppbyggd. Björnbacke, min broder och fiende, har tjatat om kartläsning och blocktolkning alltsedan vi startade.


13

Snön ledde rakt igenom mera snö, och jag råkade komma in i Mumindalen. Nu märktes det visserligen inte så tydligt. Endast en hemul var ute och letade efter gamla glasögon till sin samling. Fyrtio minusgrader fyllde mina frysta långkalsonger, men jag huttrade inte det minsta som jag skulle ha gjort ifall det regnat. Hemulen vågade sig hursomhelst på att mixtra lite med mumintrollens båtar, när de nu låg så tryggt uppdragna och täckta av snömassor. Varje morgon observerade jag hemulen medan han gick igenom allt tänkbart och otänkbart material.





wWw

Bortplockade Dockor

[mina bidrag till vad som blev eller inte blev debatt på facebook]



Sett de mörka dockorna bli censurerade ur tomteverkstan, medan de andra sorterna fick vara med. Bland de mest idiotiska dragen från kulturmaffian...


Att omvandla våra traditioner kan va bra ibland, men att gå in och peta i färdiga filmer osv tycks mig höjden av hybris. Visst det är mer än svenska initiativ bakom, fast förundransvärt ofta agerar vi "förebilder".


Så sant F., frågan blir vad som blir kvar...? ...om man omfriserar en skapelse efter varje tidsålders åskådning. Snövit i fulla sin längd 1937 var redan då ett fantastiskt brott mot de kortare idealen för animerat. Och det är först sedan vi nu kunnat bevittna hela originalfilmerna hemma som jag tycker det återigen känns riktigt meningsfullt att se dessa menlösa utsnitt (som påminnelser om något mer). Möjligtvis att det under 80-talet och tidigare hade funnits rimligare skäl att censurera sånt som få kunde skaffa sig jämförande bilder av...


Nåväl, det nya(?) för vår "upplysta" kultur förefaller vara att gå in och göra egna små utsnitt mitt i saker, med helt annat syfte än förkortandets. Jag skulle inte vilja att de texter jag skriver idag presenteras om sjuttiofem år i någon form som politiker eller tankepoliser gallrat fram - hellre då inte visas alls (eller små citat). Konstaterar också att det knappast är Walt Disney själv som klivit ned från himlen och godkänt dessa ingrepp - vilket skulle varit mer OK.


För övrigt har du S. (samt Sjöström) en poäng i att nuvarande seder redan är relativt konstruerade, och i början möttes av fruktan för grovt traditionsmissbruk (som förr eller senare alltid kommer att bli besannad). Dock från detta verkar personer dra helt olika sorts slutsatser...

...min att sådan process borde få ha sin individuella och/eller folkliga gång, omvandlas med visst motstånd. Och då måste källorna bevaras intakta - för att vi på sikt ska ha möjlighet att veta vad det är som man "hyste fördomar om" då... eller lika gärna vad det är som vi missförstår nu hos dessa. Dessutom gäller det humor, och sådan kommer alltid att kunna uppfattas himla olika.


Sedan kan man alltid barnförbjuda hela programmet om det bedöms rymma alltför övermäktig symbolik. Nu är risken snarare, i både Tintin- och Kalle Anka-fallet, att tilltagen får motsatt effekt än sympati-växandets. Eftersom vi upplever oss skrivna på näsan!

Hur kan förbud mot vissa symboler eller uttryck få någon att sluta tänka på dem?! När allt redan finns i omlopp sedan länge tillbaka...

Då är det väl mänskligare att samtala om tolkningarna?! (en hermeneutisk intention som du vurmar för, samtidigt som du ställer dig utanför all förståelse av den tradition du har noll intresse för...?)



S, du har redan lyckats upplysa mig om att det är Disney-bolagets egna ingrepp :) Dock tror jag knappast det rör sig om någon snilleblixt de kom på. Förmodligen har de valt strategin för att undvika hamna i dåligt ljus i media el dyl.

Annars kan jag förstå hur figurcensur etc utgör en ringa andel av världens problem. Det är bara det att saken får långt större betydelse i och med att man fokuserar på små bortklipp. Varför gör man just det? När dessa dessutom tas upp i många större medier mm, som du visar här - då ökar riskfaktorn kapitalt att vi hänvisar till scenerna med olika sorts hätska känslor som man sa sig vilja förebygga.

Jag befarar att styrande skikt låter genomföra sådant här för att provocera konflikt, konflikt som man sedan för in sin egen åskådning som lösning på. Men jag kan förstås vara ute och cykla i detta fall...





wWw

Animerade Julgåvor från De Tolv Lärodjuren

ingår även i Ljusilias Julkalender såsom Sista Luckan





Fröken Älva Älgskogs introduktion

Joho! Joho? Nu har människorna alldeles snart sin julafton igen. För somliga blir det den 2012:e gången. Ändå före dess så skall deras värld hinna försvinna på något vis! Förmodligen även återuppstå i förvandlad form... Men kanske kommer de flesta människor aldrig att märka någon skillnad??

Om det blir så att de själva blir borttrollade, så har vi tagit på oss att vaka över deras skapelser och efterlämningar. Bland dessa förekommer många animerade djur samt påhittade människor. Även andra figurer av mer mekaniska eller andliga slag, icke blott tecknade, också sådana som varit utspökade på riktigt...

Människodjuren är i regel ganska roliga och de flesta har vi haft uppe här på tavlan under någon lektion. Emedan jag är äldre än er har merparten fått vara historiska karaktärer, inte desto mindre outslitliga. Så ta er en rejäl titt i pyssellådan! Mina älskade lärodjur, det är bara att plocka varsin favoritfigur!

Till denna varelse skola vi så giva en julgåva. För att ännu närmare härma människorna så skriver ni därpå ett julklappsrim, en rimmad gåta på minst fyra rader. De behöver inte antyda just vad innehållet kan vara - om ni nu ens skaffar ett sådant. Raderna kan lika gärna utgöra era motiv med att ge klappen, eller hur ni upplever den animerade personen inklusive dennes bidrag till världen.






God Jul HEMULEN i MUMINDALEN

önskar Himla Humla


Du hinner aldrig öppna förrän världen trollats bort
så lika gott bekänna nu jag köpt två moln av grått

Då kan du börja samla på mera regn och snö
såvitt du ej är dum nog och tror att vi ska dö






God Jul SNÖVIT

önskar Björn "Getabocken" Berg


Jag kunde gott ha gett dig en extra handfull dvärgar
för att motsvara spöktimmans lärjungar

Ja, ljusare än Jesus och mörkare än djävlar
är du värd även utsökta pärlpungar

Nåt ännu mera kungligt dock bakom pappren dväljes...






God Jul LARS HÅRD

önskar Erika Ekorre


Du knallade där kring fridegård
med fickorna fulla av ynglingens trängtan

fick flickan att bliva havande
Från fängelset snart du fortsatte längtan

efter ett liv lite ovanför jorden,
fann nog din upptakt i vissa av orden






God Jul LILLE FRIDOLF

önskar Gris "Grodan" Granris


Se håll sig nu i skinnet så fru Selma ej får nys
om vilka läckra skinkor jag just skaffat till er frys

Så lätt hon gått fått för sig hur de härrör från nån fröken
som du blott konsulterat för att undgå julestöken






God Jul SANTA LUCIA

önskar Pescatore Scorpioni


Nu har vi sett Neapel
så nu så kan vi dö

Dock frukter från din krona
skall växa under snö

När ljuset åter stiger
ur kryptans katakomber

då födas dessa spöken
Då får du våra plomber






God Jul LINUS PÅ LINJEN

önskar Merlina Hermelin


...emellan ordinarie program du gick i luckorna,
snubblade och bände, bannade och vände

på linjen från Italien till världen du är värd nu:
en paus utan ände...





God Jul ALLAN PREUSSEN

önskar Ragnar Rådjur


...en himla många program du oss sände
från Gissa Den Tredje till Pyssel & Papp

där hemma på går'n ingen gick ut och rände
kring teve-apparaten vi log åt vart glapp

sånt påhittigt allvar, mens mysljus vi tände
tills väl farbror Freud här ur skålen fick napp!






God Jul DUDLEY DURSLEY

önskar Krabba Kabbalah


Detta paket från Hermione, Ron och Potter
innehåller faktiskt inget annat än trisslotter

varav de allra flesta rimmar väldigt illa
Vill du likväl skrapa får du sitta till april, ja






Merry Christmas SUE SYLVESTER

wishes Irene Reindeer


You've made it too clear, coach, just what you please is
our musical GLEE club be ripped into pieces

Will no more hide it - we've painted our cover songs
on thousands of wrappings for you to rip up - for how long...?






God Jul GAMMELSMURF

önskar ilLusia Musselmus


Varför du envist bär röd tomteluva
det vete smurfarna, runt svamp och stuva

Värst vad det snöat här på alla de små blåfrusna
Vill du ge vidare min varsin virkad smurfsmurfa??

Gargamel kunde få likt vargen jaga rödluvor,
gnaga deras blå blå kött, smurfa saft av vindruvor






God Jul PROFESSOR KALKYL

önskar Gerhard Grävling


Hör hur det skramlar av skarp bjällerklang!
som om din pendel härmed fått sin pendang

Nejdå, det är ingen undervattensbåt
mer likt ett rymdskepp någon glömt att skruva åt






God Jul RAEL GABRIEL

önskar Hare Rama featuring Fårever Bäver 


Kvar i korridoren som Guds Genesista lamm
du mardrömde om Broadway i psykedeliskt glamm

Nu får du en maskin som längs mattorna krälar
och mjukt suger bort stoft ur hårt smutsade själar










eLe

Världens Sista Klapp : TRÄenigheten

näst näst sista luckan
ur Ljusilias Julkalender




Lite märkligt att fixa alla julklappar ifall världen skall försvinna före vi hinner öppna dem... Men jag tror världen omvandlas bit för bit, inte hela över en natt, och att detta redan har hållt på i många år... Till dig har jag förresten skaffat en robot av trä...





Trillingnöt nr 13 : Gissa Den Tredje!



gamla jungfrun gömd under stallestrå


med snickaren som snidar gudomlig form


???   ???   ???   ???












eLe

Världens Sista Julmust

näst näst näst näst sista luckan
ur Ljusilias Julkalender




Då och då kommer Havregård ihåg att världen ska gå under. Idag blir han påmind om att det blir redan på fredag. Före veckan ens är förbi så sker någonting - eller allting - kanhända ingenting. Havregård tar en klunk julmust. Den river gott i strupen. Så undrar gubben om denna kommer vara sista klunken någonsin. Stackars julmust! Lika bra att ta en klunk till...

När Havregård har kommit in i stycket som spelas på hans radio, känns det bara skrattretande : denna absurda inställning att en värld skulle kunna ta slut?! Fläckarna på mattan får gärna gå under, likaså bilbullret ute på gatan samt grannens slarvigt uppställda ljusstakar. Men annat vill man ju ha i gott behåll. Så man skulle egentligen ta och köpa upp varenda jäkla julmust i butiken! Så slipper någon av flaskorna bli sist och ensam kvar...

Havregård reser sig och knallar iväg till Hemköp. Före dess tar han på sig halsduken och känner efter så att näsdukarna finns kvar i rockfickan. Näsdukarna är gamla hederliga av nystruket bomullstyg. Visserligen ett bra tag har de varit bland världens sista. Nu undrar Havregård huruvida de allihopa blir världens sista näsdukar. Vilken av dem skulle eljest förmå överleva bäst?

Då Havregård vill plocka hem all julmusten vägrar expediten att tillmötesgå hans begäran. Inte ens när gubben erbjuder sig att köpa slut på såväl pepparkakorna som paranötterna och allt grötriset också får han storhandla. Uppenbarligen vill inte affären att Havregård ska bli dess sista kund.








 wWw

Världens Sista Befrielse

näst näst näst näst näst sista luckan
ur Ljusilias Julkalender





Drömde att någon precis hade hängt sig framför ögonen på oss. Det visade sig vara för tre sekunder sedan. Vi tänkte först skita i hans fasoner, men naturligtvis klättrade vi upp i det ynkliga trädet. Därifrån försökte vi lyfta mannen och snurra upp hans halsduk. När vi krånglat loss honom levande, då började mannen bråka som om han ville döda oss. Eller mig, för nu verkade min vän ha försvunnit från platsen. Säkert bara för att tillkalla hjälp? Mannen fäktades som för livet. Jag var ändå ovanligt övertygad om att vi gjort någonting riktigt gott. Det skulle förr eller senare visa sig. Men förstod hur hårt det kan kännas : att inte ens få lyckas med att misslyckas leva. Däremot klarade mannen galant av att motarbeta varenda ansats till medkännande frågor från min sida. Förmodligen var han ännu mer arg på sig själv än jag nu började bli. Var förvånad att jag knappt kände rädsla. Hursomhelst väldigt skönt att slippa vidare inblandning eller missförstånd när samhället snart skulle träda in på scenen... Underbart när jag vaknade upp ur drömmen! Vilket han kanske aldrig gjorde ur sin...?










wWw

i italienska marker (genom de tolv lärodjuren)

 

Fröken Älva Älgskogs introduktion

Mina älskade lärodjur! Det synes som om vi ännu befinner oss i italienska marker. Trots att det både snöar och slaskar för fullt här... Så vi får ta och samla ihop några av Antares texter inspirerade av italienska förhållanden!! Eller förväntningar kring vad som ingalunda visade sig vara italienskt, knappt ens neapolitanskt. Italien har så gott om sidor att det blir svårt att tala om en enhetlig bok.

Hursomhaver, välj varsin liten vinslurk eller spaghettislinga ur författarens skafferi! Många har legat lagrade där i snart tre år. På mellersta hyllan står gott om limericks som ni kan använda som klister. Till er lite ovanare kräldjur som blivit hitsända från parallellklassen vill jag påminna om att här i däggdjursskogen kryper vi icke in i varandras textbehandlingar. Vidare kommer vi överens om en god turordning. Rör det sig om stora pizzor får ni ta utsnitt, max två!! Remixande och sammanstöpningar kan ni alltjämt göra, men försök att trolla fram texternas ursprung snarare än bort...








Fårever Bäver väljer


déjà vu ur alla vinklar!
Vi
ser dig
åter sugas in
i Venedig
som på sagosynliga skenor
men det är du
som styr
gondolen vare sig du tror
på åran eller ej
såsom dina ögon
själva
följer
orden
längs bilderboken, vandrar katedralerna
sakta
på vattnet
väljer sina speglingar
bland oss
mitt
bland oss
utspelar sig dina drömmar i
städer som du aldrig
varit i. Vi
ser hur du
drunknar i människor
i brist på kontroll
förvandlas staden till skranglig bergodalbana
kränger
skräckblandad
i gammaldags förtjusning över
undergången
rakt in
genom totala ellipsen
landar du
på duvan
på tornspiran







Pescatore Scorpioni väljer


Minsann har närmare hälften av italienarna aldrig läst en bok, Iamo! Skulle du vare sig vilja eller kunna bli en del av denna muntliga trafik, där nästan ingen promenerar vid sidan av vägen och nästan alla kör minimotorcyklar?!? Det skulle förbluffa oss alla ifall du helt sonika lät bli att inleda ännu ett kapitel, nu när du dessutom har skaffat en citrusdoftande bok i Sorrento. Du kan inte stoppa solen från att skina, Iamo, bara se hur den blandar sig med paraplyer och hattar titt som tätt. Det räcker att du vet vad färgen gult heter, så talar expiditen med dig i en ton som får dig att minnas många fler ord. Neri den neapolitanska trakten, syndigare och sydligare än du varit i hela livet, där mellan hemmagjorda madonnor och maffioso som kontrollerar all sophämtning... här tar vi dig vidare över havet, längs lyxigt livsfarliga branterna på Capri. Ramlar ni ner eller upp nu - så har du i alla fall levt...


en högmodig knekt från Cortona
tog råd genom korten tarot:na

((fann översta prästinnan
men ändrade sig innan))
drog Tornet, skulle rasa
om han fortsatte att fasa

så bytte sin hjälm mot korona







ilLusia Musselmus väljer


Vi kom till en stad där allt var gult. Husen var gula, gardinerna var gula, dörrknopparna likaså. Alla cyklar gick i gult; det var det lag på. Solen syntes inte bland allt det gula, men vi kände hur den fanns överallt. De som bodde här sades kunna se skillnad på gult och gult. Nätterna var naturligtvis gula de med, för ingen hade lyckats stänga av solen, aldrig stoppa den från att lysa.

Vi hade sedermera upptäckt små olikheter mellan mörkare portar till katedraler och ljusare entréer till teatrar. Likafullt bestod vårt alltigenom bestående intryck i GULT. Giallo och Giulietta plingade på ringklockorna så att det blixtrade till i våra skallar, som fylldes av ännu fler gula nyanser.

Vårt uppdrag bestod i att införa någonting utöver det gula. Först försökte vi finna de ansvariga för allt gult, men mer och mer insåg vi hur gult låg i kulturens natur. Människornas hud skvallrade visserligen om att rosa var den egentligare färgen, och somliga ville visa mer än andra av sina rosa resurser.

I den här staden hade man inga kontor inhysta i rum, nej, alla arbetade ute på balkongerna. Somliga cyklade omkring några minuter per natt och fyllde i gul färg där det möjligtvis saknades. Vad vi dock anade var hur männen trixade en smula, sög ut varsitt stycke rosa ur väggen. Så tuggade de med slutna ögonlock och spottade in materialet i sina fördolda dosor. Till synes satt männen snart åter, liksom övriga kontoret, och skrev gula siffror i gula anteckningsblock.







Gerhard Grävling väljer


31 aprillo

Hej igen, Iamo! Du kommer alltid sist eller alltid först. Allt beror på vilket varv vi befinner oss i... Iamo, du är porten. Närmar vi dig när vi skall in i katedralen eller närmar vi dig på väg ut?? Yes si si, du lyssnar åter på Genesis gamla tungt svävande rymdrock. Fattar du att italienare älskar sådan psykedelisk opera?! Det räcker med att du hittar en röst eller en bild i dig. Genom den förmår du skriva varenda tankegång och emotion, Iamo. Vi får vykort från dig i våran mobil - märkligt nog på en spansk trappa när det är i Rom som du är. Därpå dyker en bild på rena grekiskan upp, fastän det är på vid Neapelbukten som du fortfarande håller hus.


32 aprillo

Nämen Iamo, du skrev i en annan människas dagbok härom natten! Och nu undrar du hur väl det egentligen syntes - ty hon tycks ingalunda ha upptäckt ditt ingrepp ännu. Ve:na i Venedig och Verona skulle kunna bli Wien i din nästa resa... När kvällens enda vinglas kittlar din hjärna, då börjar du behärska magin i att hålla ögonkontakten med din vän och samtidigt vara medveten om alla andra i rummet. Nu närmar sig tiden! Om du skulle våga åka med tom resväska - vad händer då? Du tror du vill fylla livet, men vi ser att du vill ha det redan fyllt.







Anslem Andri Salamander väljer


...djupt inuti någons skärm
hit
dit allting föreställer
medan Linus aldrig ännu kommit fram längs sin linje -
snett mot tidlösheten
rakt in i KAOS
lyfts dessa fantasi-fantomer upp
ur sitt badvatten
oigenkänneliga
av smuts som försvunnit
hos plast-figurer som fortfarande finns
och dansar ut
i solen medans
jag fortfarande förmår
ända bort till metropolerna, de halvkontrollerbara supersystemen
de fruktade främlingarna
de ofruktsamma fresterskorna
de fruktfulla konflikterna
de ofullbordade fontänerna
flyter du
genom dammtorra gränder
på din solstråle
en fontänfisk som ödelägger sig fram
mellan mycket fria lustar
och väldigt låsta portar
redan insipprad
med mörklila läppar med
ljusrosa innanmäte, in
och in och
ut ur gamla Fellini-filmer
utan slut
före tiden hade gått för långt
vem som nu än
tog död på P.P.Pasolini
är livet underbart
så länge man lyckas med att låtsas
för sitt barns skull
skapar en större verklighet
och inte förrän
du vill
tittar vi
på fondens baksidor
glättighetens fascism
narcissismens altruism
vidöppna speglar
spår av pizza på tapeterna
operor över gravtrappan
där nyss neptuni
dessa andemakter
förvirrade sig
i Napoli nu...







Irene Reindeer /illermark väljer


En apa så näpen i Napoli
den upplevde stan likt ett tivoli

snurra på folks paraplyer
tills solen sprack fram som revyer

men roligast kjolarna nypa i


Nu börjar Judas misstänka hur de har fifflat med rummet och tiden. Han fiskar upp mobilen och mailar en undran till Jesus. Borde han inte vara nyfödd i första luckan man öppnar och sedan sönderspikad i sista?! Jovisst ligger det något i det, svarar Jesus, men du är ju redan en rättså stor pojke, Judas! Du kan blicka åt olika håll, även om luckorna följer en viss procedur. Det tycker Judas låter både uppmuntrande och klokt. Så han klottrar ner en narr och lockar in den i sista luckan. Då blir luckan naturligt den första, för narren är nyfiken och har inget annat för sig nu. Och han har hört att i de urromerska kvarteren bor både horor och madonnor. Då tar sig Judas och narren en liten resa dit på motorkamelen. Väl inne i gränderna känns det svårt att välja vem av alla dessa. Judas vill trots allt ha ett gudomligt barn som bara madonnor kan ge. Narren nöjer sig med något smådjävligare. Ingen av dem vill emellertid låta binda sig med bibliska skinnband.







Himla Humla väljer


...kvar i drömmen,
halvtäckta. Uppifrån tornspiran häller de
gammal fågelsång.
Dricker du
en bjällerklunk
så nosar försommaren på
din sötaste höft. Tar jag ditt fulaste finger
och för in det i
dig.
Som om det är nu
stirrar vi på verkligheten
före du får min läpp
att röra
mig. Jag måste plocka loss en bit ur ditt skratt,
tugga på den
tills allt känns
som om jag redan förstört
den fina förväntan
med mera förväntan. Bortifrån backkrönet
borrar de nya hål
i himlen
för sina gula gamla
cyklar som föds på nytt
och flyger hela påsklovet, drömmer över hyreshusen,
rullar ner i rötterna
så fort de bara vågar.
Mormor
kommer på besök,
blir kvällen soligare.
Minns jag med ens : jag har glömt bort
halva livet!
som bladen i en grönska
blandas mina åldrar
samman med dina
långt mer dödligt levande
än studenten eller advent
älskar jag innan
det ens har hänt
för innan finns
precis allting
ännu kvar
i den allra första förväntan
att ta av sig
sina tabun
risken att bli sjuk
förstärker
känslan av förtjusning över
att cykla förutan
stödhjul
skriker det i backarna: Primavera!
trumpetar tulpaner
läppar på E.P.
längs knastriga gamla kvartér
på splitt ny
rytm
imiterar Louis Prima
så gott som Louis Armstrong
där pojkens små
jackärmar fick
lyssna musik för vuxna
blev jag så glad
fast lät lite hemskt
likt medicin
med choklad som förrätt
svaldes hela
atmosfären i ett enda
lyckligt löfte
om att aldrig behöva drunkna







Croccodilia Octopussy väljer


En ovanlig val i Venedig
från världshavens rymd gjort sig ledig

ven fram där i gränders artärer
trafikfara för gondoljärer

men höll sig var fredag beskedlig




PirayaPiraten kring Capri
knappt gapade efter nån knapri'

nej, mjukmogna som aprikoser,
najader med fjäll - inga troser
// blott luktrikaste kaprifol,
skön sjöjungfru helt utan kjol //

han ratade kungliga klippdockorna a priori







Björn "Getabocken" Berg väljer


Vi drömmer att jag bor på klipporna. Niapri går upp och ner. Här bor också den lilla operasångerskan med soligt hår och mörka ögonbryn. Vi lyssnar på Bobby Solo som låter som Elvis Presley i balladerna, om han hade varit italienare. Egentligen är det filmstudier vi har hoppat på. Hon är van vid att klippa. Jag har aldrig gjort det. Ön är full av gränder och grottor där vi kan fotografera henne. Om jag vågar vill hon göra det i den högsta trappan mot himlen. Just här är jag ensam man. Det stora FÖRAKTET lyser ingalunda ur hennes blickar, liksom B.Bardot på Capri. Hon är bara villig och lycklig.

Nycklar öppnar vita dörrar överallt. Gamla råttsvansar dammas bort. Barnet även kallad Narren nr 0 blir själva befrielsen. Vi tar förgivet att det är jag som är barnet. Men tänk om det är jag som skapar vårt barn...! Bembo?! Vem är då mamman? Känner jag henne redan sedan något gammalt liv? Vi älskar mig. Samma dag jag såg hennes levande tänder hade vi handlat filmstjärnebilder i antikvitetsbutiken. Det är en blandning mellan sista och första april. Längs Pompei hinner vi förbereda mig för den slutliga gryningen. In i torr lera och ut i blöt lava!?!

Idag hittade jag en trappa som inte tycks upphöra... Mina välgödda lår är redan som spaghetti, medan damernas rumpor utvecklar sig ovanför dig som smörfjärilar. Envisas man med att stirra uppåt men minnas bakåt - då kommer trappan mycket riktigt aldrig ta slut. Om man å andra sidan blickar ner längs stegen som tagits och samtidigt minns framtiden klart - då tar trappan slut titt som tätt.

Valet står mellan att ta färjan ut på Capri eller pendeltåget in i Napoli. Hon är visserligen fler än en, och hon finns i många kvinnor. Ändå - hur kysser man en av henne i precis lämpligt ögonblick? Kanske kan jag börja kyssa henne, liksom halvt på låtsas, och se om hon kysser oss...?! Emellertid vill jag hellre att vi gör allting annat före kyssen. Kärleken är trots allt större än leken. Och du måste lära mig hantera leken, innan vi förmår njuta av hela verkligheten. Jag måste tro på att någon svarar, före du drar rätt kort.







Krabba Kabbalah väljer


...trodde du
du under
naiv härförerska
befann dig i Lissabon, byggd på sju kullar,
men ännu en
lönngång
inuti
kapellets inre
kapitel var det
det oglömbara Rom som
lurade dig hem
till världens famn
dess av förstördhet förborgade
matris:
vi, Guds trenne ögon
stöper din hjässa i ljus,
dyrkar din livmoder med skräck,
minns ditt hjärtas hus.


...irrar du inte längre
i ILLUMINATIs labyrinter
inuti Rom
kom du ut i den sista
solen
på Siciliens uråldrigaste vårstigar
mellan hav och
grottan där din
allra skrämmandeste dräkt
ömsades
i tusendetråd
så nära minus
den merkurianska antimaterian
i mars
tills skrattande anden
vågade naken
möta sitt ljus
nu
var du spegelbilden som rymde
alla oss; Scorpioni
dold i en ask
i din ask
 






Merlina Hermelin väljer

 
33 aprillo

Jaha du, Iamo, nu har människan uppenbarligen märkt hur du skrev i hennes dagbok. Hon skrev nämligen en historia om en man som målade vinröda lager överallt där han kom åt, på fintapeter, på slottstrappor, längs snuskiga gränder, inne i vulkaner, under divaner, djupt mellan folks psyken, emedan han inte hade någon egen bok. Fast vi gör ju den här dagboken för dig, som du ändå skulle gjort ifall du inte haft så fullt upp med att uppleva allt. Tänk hur alla dina dygn går åt till att skapa minnen, Iamo, fastän ni aldrig hinner dela fler än enstaka! Men vill du trots allt prova skriva, så blir vi inte ledsna om du ägnar dina nätter åt hennes dagbok istället för att hjälpa oss minnas dig.


34 aprillo

Godmorgon, Iamo, nu är stadens alla barn på väg till arbetet! Före gör de duvorna sällskap några rundor kring sin springbrunn. Vi ser dig ligga och sova mitt i all musiken som du aldrig hann spela in till en enda vän. Nu laddar du dubbla uppsättningar av spegelmaskiner. Ångesten växer över att inte på två hela veckor kunna träffa dem som du ändå aldrig träffar. När undervattensbussen börjar rulla känns det bättre, Iamo. Du märker att föraktet och rädslorna hänger ihop med din isolerade brist på rörelse. Nu är du åter uppkopplad mot de oändliga klocktornen. Varje liten knapptryckning blir en del av oss, hela universums matris.







Gris "Grodan" Granris väljer


...sitter här och håller ihop
håller ihop halva världen
spricker var tredje timma
springer och hämtar säkerhetsnålar
sagobok och chokladask
håller mig lycklig ännu en
och ännu en halv och en liten oändlighet
önskar inget mera än
redan - inte sen
vill allt jag alltid velat
har velat alltid det jag haft
VILL INTE MER
VILL BARA MER O MER
kanske t o m något annat
måste fortsätta komma längre i de här korridorerna
äta upp hotellets mattor
med min vingliga trehjuling
nämna varenda namnskylt
genom rätt siffra
i fel soffa
tills livet är färdigt


Den turturduvan i inre Turin
som utvann hjärtats nektar ur vin

var betuttad i tvåtusen rusiga varv
tills turbinen blev trasig av blodslibbigt harv

Även magiska droppar blir slutligt urin










ingår även i Ljusilias Julkalender, skulle blivit tolfte luckan och blev kanske just det

eLe

Remixad Lucia

Trettonde Luckan ur Ljusilias Julkalender





Längs världen runt snuviga stugor hon lyst

i kluster på himlen med förunderlig blick

Tror tomtarna fröjdas i vårt pepparkakehus

...tre gummor som tre gummor liksom tripp-tripp-trapp...

Signade varde dina svarta vingar!!!

Gläns över snö och sand!!

Sänk dig, Lucia, närmare oss!

Om månen ville blåsa på hennes lugna ljus

en änglakör skall höra vårt kalla kärleksbud

hur flämtar brudens sista fjät!

Alltefter ederallan sådan angenäma morgonstund

hon samlar sina fållar tolv

och ut ur stallet skrider denna glimrande hägring







eLe

Krönt Lucia i Göteborg

Malavita o La Vita

längesen jag gjorde itali-limericks
men nu kommer ännu en + en





När snön faller skön i Italien
då glänser var gata så gla', min vän!

Vi älskar i det vita
Magia come la vita!

Vårt svartsjuka minne blir bra igen



* *




När snön smälter bort i Italien
då glädjes var gränd utan kval, ty känn!

en marmorfru i Florens
får tårfloder på låren

men livskällan - vågar vi ta i den?










[= Elfte Luckan ur Ljusilias Julkalender]


eLe

Skolböcker vi Skulle

första volymen

genom de Tolv Lärodjuren 




Fröken Älva Älgskogs instruktioner

Mina älskade lärodjur! Nu skola vi skriva en självbiografisk text för Antares räkning. Ni får berätta om varsin bok som han skrev i eller läste i skrev i under sin skoltid. Själv ger jag följande bakgrund som exempel på hur vi lämpligast spökskriver, som om vi vore Antares vår skapare i egen person:


"Märker hur mitt liv kommit att vänja mig vid att själv välja varje bok jag läser eller skriver, på sin höjd låta någon vän avgöra. Minns emellertid skoltiden som märkligt magisk, ehuru de böcker vi läste ur eller skrev i i regel kom från högre ort och landade på bänken (eller plockades upp ur bänken på bestämda tider). Dem kunde man minsann inte upphöra med att studera mitt i, ty dessa böcker var obligatoriska. Med andra ord fortsatte de att öppna sig under en hel termin minst. De flesta sorterna här utspelade sig under mellan- och lågstadiet, under ledning av två helt olika lärarinnor. Börjar med att gestalta åtta böcker som jag har bästa minnena av. Avslutar med fyra som jag har värsta minnena av."







Ragnar Rådjur väljer

SKRIVBOKEN

"Under hela grundskolan fanns hiskeligt massa varianter av anteckningsböcker. Varje bar identiteten hos sitt ämne. Först i gymnasiet ersattes de med flexiblare kollegieblock, men då försvann en del av magin. Som "skrivbok" tänker jag på den sort där vi fick fantisera fram varsin historia. En lektion kunde frambringa rentav tio sidor med mysteriös humor som jag ännu sällan visste mig besitta. Tog emot i början, jämt nervöst att man skulle läsa upp sedan, hur väl emottaget det än brukade bli. Blev extremt suddigt och kladdigt, ett decennium före datorernas intåg. Men ju närmare den utmätta tidens slut, desto mera ville jag fortsätta skriva. Helt tvärtemot den allmänna skolkänslan, där utringningen brukade bli befriaren från tvång istället för undanryckaren av möjligheter. Måste varit inkörsporten till sommarlovets deckargåtor som jag hellre skrev och läste än upplevde."




Skölda Skeppspadda väljer

VAD VAR DET JAG LÄSTE?

"Smått förståelsemässiga frågor på små berättelser som jag har glömt...? Texterna var förmodligen inga litteraturhistoriska, i.o.m. att vi nyligen hade lärt oss läsa överhuvdtaget. Kusin till LÄSA TYST-böckerna, vilka medförde tidig grammatisk gymnastik inom svenska språket. Låg flera volymer längre fram än vissa kamrater. (Det kändes som att klara av levels i ett dataspel som alla spelade - ifall vi hade anat då vad datorer var för något. Game&Watch-spelen hade inga nya banor såvitt jag minns, bara stegrad svårighetsgrad). Igelkott respektive uggla på omslagen vill jag minnas. GRAMMATIKBOKEN kom dock senare och utgjorde hälften av vilket språk det än gällde. Fastän jag alltid läser långsammast så har jag ofta varit snabbast på att komma fram till gångbara svar."




Björn "Getabocken" Berg väljer

VAD-DU-VILL-BOKEN

"Häri fick man göra precis vad man ville, vilket i regel innebar att vi ritade med färgkritor. Jag och Björn gav roliga uppslag till varann, jämförde ofta våra snabba teckningar av gubbar som gjorde olika sporter. Sedan skulle fröken likafullt godkänna det man skapat. Fast jag tror ingen någonsin vågade hitta på något som skulle blivit utrivet...? (inte i sin egen bok i varje fall)."




Erika Ekorre väljer

MATTEBOKEN + RÄKNEBOKEN

"Också en oändlig serie där man avancerade genom hjärnkorridorerna i minst fyra väderstreck... Frökens stora R var alltid lika roliga att se bland alla siffrorna. De första räkneböckerna var bäst, på så vis att man fick rutor att skriva ner svaren direkt i läromedlet. Senare satt man och översatte problemen från ett slitet manus till en rutig ekvationsbok, och därpå fick man konsultera facit helt på egen hand. Kunde varit kul om det rört sig om kulturella och musikaliska tolkningar."




Fårever Bäver väljer

PSALMBOKEN

"Den var lika blodfärgad som BIBELN och hade till stor del väldigt vackra stycken i sig. Kunde rentav rysa under allsången till frökens lilla tramporgel. I kyrkbänkarna upptäckte vi att de hade drivor av samma bok, som jag aldrig plöjt hela. Däremot kan vår fröken teoretiskt sett ha tagit oss igenom både Bibeln och BRÖDERNA GRIMMS SAGOR"... ...andlöst ändlösa stunder med händerna på bänklocket och stearinljus på katedern. Fröken var helt ofarlig, men ville nog ta tillfälle att inympa i oss en smula sensmoraler via grymt skön nyfikenhet."




Pescatore Scorpioni väljer

KOMPENDIET I SEX- O SAMLEVNAD

"Komplement till BIOLOGIBOKEN inklusive ingående teckningar. Nu blev människohonan minst lika spännande som djuren hade varit. Trots att det skulle dröja fler år än för de allra flesta(?) innan jag miste oskulden, var jag den som hade flest rätt på provet. Annars lyckades jag lägga mycket på minnet inom många ämnen, men här var intresset dessutom på topp!"




Råtta Trollerot väljer

PLÅNBOKEN

"Grunnar på när det kan ha varit som man började ha plånbok med sig till skolan? Hurpass behövdes den? Peng till någon godisbit kunde man fått med sig i fickan lika gärna. Ryggsäck bar jag jämt, och nycklarna i snodd fastsydd i mjukisbyxorna. Lånekortet började jag dra aktiv nytta av först i fjortonårsåldern. EN VÄRLDSOMSEGLING UNDER HAVET var under ett jullov då den första riktigt omfattade skönlitteratur som jag tog mig igenom utanför skoluppgifterna. I samma veva som utskrivna bibliotekskvitton kom sen de magnetiska busskorten, men bankomatkort behövde jag först under militärtjänsten. Kort på personer var inte fel att kunna bära med sig - det här var nämligen långt före digitalkamerornas och mobilernas tid."




Gris "Grodan" Granris väljer

GLOSBÖCKERNA

"Jo, de blev många. Oftast små gula grejer som fylldes med såväl tyska som engelska glosor. Kopiering från läromedlen för egna händer, vilket jobb egentligen, men ovanligt roligt hur vi behövde en ny hela tiden!! Perfekta att plocka med sig överallt för att förhöra varandra! Förbannar emellertid att jag aldrig läste franska eller spanska mens tid var."




Gerhard Grävling väljer

GEO-ANTEN o OÄ-HÄFTEN

"Geografisk anteckningsbok, komplement till Kartboken som avhandlas i kommande volym, och diverse häften inom OÄ-ämnena, där vi ordagrant fick skriva ner vad läraren sa eller vad som redan stod på svarta tavlan (som f.ö. inte var svart). Ingen av dessa varianter av "-anter" gick till historien, eftersom jag aldrig öppnade dem igen efter läxförhöret - eller om vi hade "prov" redan på mellanstadiet?? Just geo-anten innefattade förmodligen en skriftlig form av de opoetiska ramsor vi fick rabbla med samhöriga tätorter tills dessa verkligen låg där i minnet... (Skulle också gärna haft bättre minnen av en sorts reseskildring av Sverige, som dessvärre ingalunda var Holgerssons. Hade kikhosta en halv december och fick under jullovet ta ikapp de missade bitarna. Här började det för en gångs skull kännas riktigt motigt.)
Och det högst orienterande ämnet HISTORIA hade kunnat vara riktigt spännande - ifall jag fattat vilka kulturella drag som låg bakom vilka sammanhang. Först nu blir historia alltmer hisnande oemotståndligt, ju mer den intetsägande namn- och årtalsexercisen blandas upp med förmåga att greppa hela kartan av epoker."




Himla Humla väljer

SKRIVSTILSBOKEN

"En tunn och avlång sak, innehöll långt mindre information än en serietidning. Likt förbannat blev man aldrig klar med den - kanske för att man suddade så ofta? Ordet skulle bli så likt förlagan som möjligt. (Kringelikrokarna kunde vara nästan lika komplicerade som G-klaven vi fick massproducera i NOTBOKEN.) Efter fyra rader var vi i regel totalt tröttkörda, trots att 80-talets krav förmodligen var åtskilligt snällare än 40-talets. Man kunde också fuska och göra stilen lite större, så fanns där ej utrymme för ordet lika många gånger som eljest."




Irene Reindeer väljer

FÖRSTA KYSSEN(??)

"Med jämna mellanrum fick vi från skolans bibliotek en vagn med utvalda små romaner serverade till klassrummet. Varsin valfri liten historia vi fick ta hem för att sedan referera inför klassen. En gång hade jag aldrig varit närvarande vid själva urvalet. Märkte till min fasa att de kysste varann i boken jag fått, ja, att det var huvudtemat. Av blygsel eller skam tordes jag aldrig få fram ett ord om vad boken handlade om. Så fröken försökte fråga ut mig. Fick ta och visa upp omslaget, vilket inte gjorde mig mindre blyg eller skamsen. Sex-sju år senare fick jag kosmiska insikter av en essäsamling som jag inte heller visste hur jag skulle vilja framföra offentligt, men då var det lättare att helt enkelt utebli."




Krabba Kabbalah väljer

ASTROLOGIBOKEN

"Definitivt ingen skolbok, men den värsta för skolans skull, möjligen den bästa för mig? I brist på andliga psykologiböcker i undervisningen tillhörde parapsykologiska fält mitt djupaste studieområde under många år från slutet på åttan (och ända fram till nyss. Nu testar jag hellre mindre fatalistiska, mer beteendemässigt kreativa typologier). Jungiansk drömtydning ingick allt flitigare bland mina privata ämnen, som plötsligt fanns gott om tid för sedan jag började skolka under gymnasiets sista år. Dessförinnan hade det varit totalt otänkbart att sitta ensam i biblioteket eller skogen medan de andra hade obligatorisk lektion. Huruvida uteblivelsen var orsaken till eller verkan av att jag upptäckte parapsykologi + poesi, förblir oklart. Hursomhelst började jag bli en rollfigur i NÄRVAROBOKEN. Denna skickades runt för att man själv skulle fylla i sin frånvaro... Rättare sagt om ens närvaro uteblev så märktes det att man var frånvarande."











(ingår även som Tionde Luckan i Ljusilias Julkalender)


wWw

Hemulens Bortkomna Hemkomst

nionde eller åttonde Luckan ur Ljusilias Julkalender 






Under mina ungdomliga strövtåg hamnade jag en morgon lite galet. Snön ledde rakt igenom mera snö, och jag råkade komma in i Mumindalen. Nu märktes det visserligen inte så tydligt, i.o.m. att hela muminskaran låg och slumrade sin vintersömn. Fyrtio minusgrader fyllde mina frysta långkalsonger, men jag huttrade inte det minsta som jag skulle ha gjort ifall det regnat. Nå, världen låg tyst och rykande skön. Endast en hemul var ute och letade efter gamla glasögon till sin samling. Hemulen såg mig inte alls, så jag kunde knarra runt bland de snödränkta friggebodorna i lugn och ro. Det slog mig aldrig att det egentligen måste röra sig om helt andra sorts förråd. För det här var någonstans kring första världskriget, när muminpappan och muminmamman ännu var små. Deras lilla troll skulle få vänta trettio år på sin egen saga, fastän trollet på sätt och vis redan var fött.


Hursomhelst observerade jag varje morgon hemulen medan han gick igenom allt tänkbart och otänkbart material. Det kunde ju hända att hemulen ville samla på något helt annat än glasögon, men det slutade alltid med att han provlindade ett par riktigt välfunna bågar runt öronen. Då lös hemulen upp, som av norrsken nästan. Inte för att han blev lika elektrisk som hattifnattarna, nejdå, så långt fick det ingalunda gå. Däremot vågade han sig på att mixtra lite med mumintrollens båtar, när de nu låg så tryggt uppdragna och täckta av snömassor. Hemulen drömde nog i hemlighet om att erövra varmare kontinenter, likt en professor klistra in dem i sin bok. Men han tycktes aldrig vilja ge sig iväg sådär obekymrat som Snusmumriken; det vore skam på torra land. Var befann sig förresten denne grönklädde mumrik för tillfället? Låg han och sussade djupt därinne i slottet, mitt bland hela tjocka muminsläkten? Eller hade ynglingen rentav för sig saker ihop med Mymlan? Mest troligt var att han befann sig på oberättade äventyr neråt planetens sydligare pol. Jo, så borde det vara. Hemulen slutade dock grunna när en snöboll landade vid fållen till hans fotsida dräkt. Förbryllad blickade han upp mot den insnöade solen.


Jag måste ha framstått som Jesus som skred fram över snön, rätt mot en prästklädd professor. Hemulen sjönk ned på knä i drivorna och tog sig för pannan, som om han förväntat sig vadsomhelst utom denna varelse. Själv kände jag mig inte det minsta skrämmande, emedan jag haft gott om tid att studera hemulen. Ändå förstod jag först nu hur demoniskt mitt uppdykande måtte te sig för honom, etter värre än om Stora My hade gått extra överstyr. Mitt leende lugn gjorde bara mystiken än mer alarmerande. Om jag hade varit ett mumintroll så hade hemulen garanterat låst in mig i något av skjulen, trots att han saknade nycklar dit. Men nu var hemulen helt förtrollad. Varken Mårran eller trettiosju hattifnattar hade fått iskylan att spraka lika obegripligt i hans ryggmärg. Emellertid lugnade sig hemulen en smula när han kunde konstatera att mina glasögon var gjorda av verkligt material, sådant som sagan redan hade detaljerade begrepp för. Relativt okomplicerat blev jag assimilerad till ett riktigt sagoväsen bland de andra sagoväsendena.


Redan samma morgon ansåg hemulen att vi rentav borde bilda gemensam front mot mumintrollen. En plan hade han minsann, hur vi skulle värma oss med Sibelius symfonier och sedan skrapa frosten från muminsläktens stora hus. Genom mina glasögon förmådde hemulen spionera på deras framtida motiv, för att förvissa sig att inget av trollen skulle bli världsledande eller alltför framträdande ens i Mumindalen. Då kunde hemulen sedermera lägga beslag på några av de närmaste kullarna och bygga ett museum här. I museet skulle visas, förutom tusentals unika glasögon, en ännu mer enorm samling av snöbollar i skilda stadier. Dem skulle hemulen just börja samla på.







wWw

Sis and Son in Snow

Alla Glimtar ur Ljusilias Julkalender

Repris från första säsongen inklusive remix av Älva Älgskogs remix







hittar de fram nu
ur snögrottan
mitt i en borttappad skog

ligger snön tystare än vitt
gnistrar månens magi
från varenda gren och sten

har någon spänt osynliga trådar
ett snövitt nät
som kamouflage
över snön

känns allting så lätt att existera
öppnar tillsammans
sina ögon
det ena är Ljusilias
det andra tomtenissens

har de istappade vantar på sig
och gammaldags snow joggings
kring genomfrusna klövar
men värms snart under mångloben
dess ikväll mänskliga eld
tänds över Alaska
luktar åter svavlande liv

ger Ljusilia former
blir alldeles elastiska, som mysigaste spänst
av febertäta fiberplagg
får de ny fart
håller varandra evinnerligt i vantarna
brinner stjärnlyktor
långt borta där världens värme
kommer ifrån






känns kaminen ända
genom väggen
till en annans boning
av kamelkanel
när hon farligt lutar
brösten mot
brädor och stockar
liksom ringlande ur skorstenen ut
hörs då trollmors röst
mörk som cello
från sammetsundergrunden studsar melodin bort
likt klementinkanin
mellan murriga granarna
ur gamla grammofonsamlingen
ända in genom
nya Universum
dörren den främmande, står redan på glänt
sitter tomtenissen
redan där
och leker med kvinnobilder
dessa uppsjöar av klippepapper






där kapseln tar oss runt
hela världsrymden på tolv sekunder

likt blodomlopp
i gudomlig kropp

där Jesus vaccin
sprutas in
sjunger hon sina smutsigaste ljusstrålar

långt innanför ögonen
lyser midvinternattens trådar

ömsom som rymdstad
dess guldglada månsorg
ömsom som fornskog
dess frostiga eldsflammor

inser Ljusilia redan
hur hon är en samling ljusslingor
som Tomte har skapat

blir alltmer verklig fantasi

fast inte för att Tomte önskar sig
utan blott så länge Ljusilia myser
hur hans händer pysslar
med magiska luckor







nu så
alla mina älskade lärodjur!
då
skola ni välja varsitt
utsnitt
ur Ljusilias julkalender
även kallad älvakalender
eller förtrollade tolvan
den
som skapades av människan
han som skriver oss
och som skriver
att vi skriver
att han skriver oss






leder åter upp
längs kanadensiska skorstensröken
över saturnuska öknen
genom all aska
i indiska irrdis, från neptuniska tak hoppandes
ner i norrländska snön
där ingen saga ännu
hade satt sin fot

sjunker tungt
i den djupaste tunnel
längs snöspiralen
hur än Ljusilia kryper
ner kommer hon
till källardörren
öppnar trollmor

fyller burkar med smultronsylt vartenda skrymsle
räknar på läpparna
två och små och
TVI vilka söta tandköttsgluggar
slickar sig sneglande
bortåt grisboxen
därsom många änglarna
förfrusit en jordetid
men Ljusilia tänker minsann
ickelunda
och kutar varm
emellan trollmors mulliga lår
blir svansen
bra lian, i sving uppå allra översta hyllan
når inga knotor






kvar i garaget
bland gnistrande havrestrån
hittar hon tomtenissen
frustande av frost
lossnar deras lust
glittrar sig julmustiga glaskulorna
i fattigaste grått
trasar sig strumpbyx
klyver kåta skåror
smulas grindträ
i glimrande dimman
älskar Ljusilia
Tomtes kyssar
med sin tindrande mun
och snuviga ögon
hånglar hon minst lika hårt
som tomtens mjuka klappar
mitt i pepparkaksbak
där glasyren strax ritar
hennes änglalika kjolfållar
över kanelkrubban
i vintersolstånd
stiger strålande stearinet
ligger spiltan snart fylld






som de älskande vaknar
samma kväll av bjällerklangen
snöar det redan






äro slutet
och början
närmare varann
än någonsin
nu

ur korus av luckor
i korinternas labyrint
har någon klistrat in
äkta stora speglar
ety
allting hava två ändar
men ringen
den har en
och ungen blir den tredje






hursom snöflingan
allena
ligger där under murriga grenverket
smälter inte
minsta lilla
men fryser
lysande på barmarken
en bra bit
ifrån de andra snöklumparna
vill Ljusilia
plocka upp flingan

men innan
hinner ett troll
skaka på öronen sina
och bullersamt berätta
huru flingan är fridlyst
måste få tystnad
skall just vara med i en inspelning
av världens sista
adventskalender
förväntar sig Ljusilia
minst en huvudroll






har hon hållit sig
inne här
under tolv år
vartenda dygn tillbringat förutan fönster
blott med tavlor
och musik
dock trettonde året
skall Ljusilia inleda
med att gå ut

på trappan
ner från verandan
minns hon att
hon har fötter, ser nästan granarna
likadana ut
mitt i skogen
stannar Ljusilia
och undrar
var någonstans skall börja







wWw