Aldrig Arga Argon, tillika Drake

[ännu en i serien Kemisk Kärlek]



Argon, säg var kommer du ifrån?

en procent av våran
luft består av dig
svävar din ädelgas lika upphöjt som en drake

skyddar skatter från kontakt
med små oinvigda pyren Syre
ser till så ingen får fritt fram
att antända Volfram

för fastän du sprutar en eldlös eld
inuti Aladdins lampa
är du egentligen aldrig arg

nej, du är snarast någon kinesisk drake
djupt ruvande
omkring allt
i visdom som inte går att ta på
så du gör mig ibland så ARG


Drake, ingen odräglighet i världen
är din
du är bara en levande spegelbild
av min fruktan
eller dess befrielse
i varje nyans av grönt

Drake, du är aldrig till för att dödas
blott för att övervinnas
i samma stund som rädslan övervinns
låter du dig ridas på
ja, flygas med


Jag är visserligen ingen agronom
behöver varken behärska eller beräkna
dina jordiska mått och steg
[atomnummer Arton]
men måste lära mig att verkligen TA dem
för jag uppskattar ett konkret knull

Argon, kommer du en gång
att bli min son?

Anar snarare hur hon blir min dotter
mera i stil med Neon
som ska envisas med att söka ringar
från Arragorn och andra arketyper

men än så länge
är du ofödd ande
av heliga Helium i väntan
på lämplig mänsklig ergonomi

eller ännu ett nummer av svenske Argus
eller ännu ett öga hos jätten Argos








så min kommentar till kommentar på denna på poet-sidan:


Det är inte alltid jag är arg när jag skriver om arga ting. Nu var det i första hand att arg stämde in estetiskt. Men visst, oåtkomlighet är ofta en stark källa till frustration, kanske skatten som draken vaktar.

Att använda aggressiviteten till att rida på istället för att behärskas av den, fruktsamhet snarare än fruktan, är annars drak-arketypens betydelse som jag upplever den.

Har senaste veckan, sen jag såg lerfigur-animerade filmen How To Train Your Dargon, försökt få ett grepp om vad drakar är och har varit.

Din observation har jag också gjort, hur de kinesiska drakarna är lyckosamma men samtidigt vattenelement av ett kontemplativt visdomligt slag, medan våra eldigt aktiva drakar tydligen för med sig (eller övervinner) mer smärta.

Jo, intressant är ju hur drak-bilderna tycks ha uppstått i flera kulturer utan inbördes påverkan. Dinosaurie-fossilernas upptäckt sägs vara upptakten till visioner kring drakar, men skulle inte förvåna mig ifall arketypen är betydligt äldre än våra utgrävningsfynd.

Även Alien-filmerna har jag sett för första gången på riktigt nu. Där är visserligen "drakarna" rent yttre monster som skall tas kål på, men de har ändå en benägenhet att inplantera sig inom människornas kroppar, så att det frestar på att upprätthålla sin godhet i gruppen av medresenärer, fastän man bär det onda inom sig. Annan science fiction har ju långt mer direkt tagit upp temat med att vi (eller vissa av oss) skulle vara av ödlevarelsers härkomst.

Fuchur (Falkor) i Den Oändliga Historien beskrivs å andra sidan som en helt snäll och rent upplyftande lyckodrake, så han är säkert av kinesiskt ursprung, trots att kulturen kan vara hemskt diktatorisk där.

I Indiens demokrati är de inte heller helt främmande för drakar, om än mindre sägenomsusat. Ryms måhända gott och väl bland gudarna. Får ta och kolla upp hur drakarna ser ut där...









010