9 januari 2011
7 januari 2011
ur Hararnas brev
hej, Hara!
jag har'e rättså bra
här i snön
Huset är fullt av ändlösa historier
och hemskt massa hål
dessutom hittat kusligt gott om havre
inne hos hästen.
den kan inte springa efter mig till stan
för snön som bara växer...
håller som bäst på att bli vårat år
fastän du har flytt till världen
medan jag stannar här
Hoppas du har ännu bättre
Hare
32:a februari
hej hej, Hare
härnere skar'u tro det är härligt!
De har levande grönsaker
och vi spelar harpa halva nätterna...
Har ju hört mindre bra
sen skottet du vet, men med mina nya glasöron
hörs allting igen
ja, även öronen klirrar ibland
när jag kutar för nära nåra grenar...
Hästen är inte helt att leka med
har jag minnen av
så ta're lugnt med havret!
ja, vi har ett år på oss
å hitta världens bästa mötesplats!!
kramar
Hara
33:e februari
Hara, härligt du har'e
så bra neri Haryana!
eller uppe i - indiskt sett
Här har de börjat elda upp dörrkarmar,
rengjort minsta skafferiburk
och helt fräckt kastat ut sofforna i snön...
så var ska mina krypin vara framöver?!
i hörlurarna har jag Harrison o Donovan,
spridda fabler av Sundström
samt Alf Hambes besynnerligaste
men missar nog många magiska meningar
för sladden trasslar sig kring tassarna
tillråge har de hängt ful tejp om var och varannan gran
som om de höll på å gå sönder...
Kommer'u inte hem snart?
Hare
p.s. Reciterade Hare Rama-ramsan
för din skull en gång
men nu får'e vara bra
tror min karma ligger i snöspåren
snarare än i tanke-harangerna
34:e februari
Hare, jag har feber
så orkar knappt söka reda på fler frimärken...
svårfunna nog i vanliga fall
kanske provar jag inatt deras datormaskiner
om ditt brev skulle funka få in där
fast då måste du också hitta en
med skärm så du kan läsa
men befarar de knappt ens har teve-apparater i ditt hus?!
ja, så blir'e när man inte vågar fara
fast du är förstås stark som tar tillvara
på vad som råkar vara kvar
intill fallfärdighetens gräns
medan jag har en helt ny stad att välja bland...
Närå, du får minsann hitta hit!
Hara
p.s. sänder med en bit av min grönaste sari
Klippt ut just där det smet åt om svansen igår
35:e februari
Hara, min fjärran älskade!
Här råder Cervantes vantar över hela deras vintergård
för husets tusen böcker har hamnat
likt vedkubbar ute på snöbetäckta barbacken
Har försökt hitta fabler om oss harar
men finner bara samma en
om en simpel kapplöpning
med sköldpaddan som snarare
var lika försiktig som jag skulle vara
medan denne haren dum som en korkek
hela tiden lät sig distraharas
av publiken lite här o där
som en annan narcissistisk humla
och när jag lugnt ska nosa reda på
vilka volymer som är värda att gnaga vidare på
då kommer Hunden
och skäller som hundra gubbar
för själve Fahrenheit
jag får nog fara till dig, Hara
i India land ändå!
kramar hårt
Hare
36:e februari
Herregud, Hare!
uppenbarligen har du inte
snokat rätt på internet
som jag bett dig
så detta blir mitt sista
brev per papyrus. Postar med
något som kallas usb-minne
så du i bästa fall lyckas se
bilderna med mig i stans alla gränder i
tagna av diverse apekatter,
kinesiska bockar och infödda insekter
o olika ormar
som mött mig
Och får du ej iväg något mail
kan du ju lägga det på minnet
och återsända i dina vanliga kuvert
kramar hursomhelst
Hara
011
4 januari 2011
Sagan om Grisens grind, Grodans grotta o Giraffens grammofon
Det var en gång Grisen, Grodan och Giraffen. De bodde mitt i skogen, titt som tätt i varsitt grävlingsgryt. En vacker natt fick de för sig något. Så redan i gryningen gav de sig av på promenad. Grisen ville till grinden i ena änden av skogen. Grodan skulle till grottan i andra ändan. Giraffen grunnade, men hade inte riktigt bestämt sig ännu.
Ibland i drömmarna visade sig en grammofon som kunde berätta vad Giraffen helst föreställde sig. En griffeltavla? En gaffeltruck? En omskriven version av Grimms grymmaste sagor? Om inte Giraffen varit med skulle nog Grodan och Grisen strax ha gått skilda stigar. Men som det nu var var de ganska nyfikna på vad Giraffen egentligen skulle välja. Och visst kunde det lika gärna hända att den där gåtfulla grammofonen fanns i grottan som vid grinden.
Efter en god stund, när solen stod som högst, nådde våra trenne vänner mitten av skogen. Visserligen var det just här som man hade börjat samma gryning. Ändå rörde det sig om ett större framsteg än eljest. För de hade promenerat halvvägs till grinden och halvvägs till grottan. Deras motsatta belägenheter gjorde att kompromissen verkligen krävde sitt.
Emellertid bar det sig inte bättre än att man mötte ytterligare tre varelser, ur den groteskare skaran. Det visade sig vara Grizzlybjörnen, Grävlingen och Gargamel. Dessa var kamrater med varandra, men ingalunda med Grisen, Grodan och Giraffen. Grizzlybjörnen var grym på det mesta. Grävlingen var arg för att ha måstat lämna sitt gryt mitt på blanka dagen. Gargamel såg ut som en lika salt som syrlig karamell. Han grunnade enbart över hur man bäst kunde komma till smurfarnas land för att stjäla lite smurfar.
Nu kom de bägge sällskapen gruffandes mot varann mellan gransnåren. Grisen vägrade avslöja var grinden fanns någonstans. Grodan höll på att återge grottans belägenhet, men svalde hemligheten i sista stund. Skulle det bli groll nu? Giraffen för sin del såg varken något farligt eller gravallvarligt i en sällsam grammofon, så den blev lovsjungen utan minsta begränsning. Dessutom skulle nog grammofonen likafullt berätta om vad man föreställde sig, när man väl funnit den.
Grizzlybjörnen slog sig för bröstet när den fick höra om grammofonens gränslösa möjligheter. Grävlingen blev först gladare, men kom så ihåg att somliga gryt hade börjat bebos av vissa andra varelser. Det skedde tydligen under de månbelysta timmarna när Grävlingen för egen del var ute och jagade. Gargamel hade redan räknat ut hur grammofonen kunde ge honom gratis reklam inför smurfarna, spela lite groove och groggy tills de inblillade sig att Gargamels saft var snäll.
Förgrymmat! tänkte Grisen. Skulle man nu få se de trenne groteska gräva upp drömmarna ur skogen, kanske rentav sno hela grammofonen med sig ut i världen, genom grinden...? Det måste förmå förhindras! Grodan hyste motsvarande farhågor och skulle i normala fall ha hoppat ut ur sitt skinn. Men nu fick Grodan ro, sjönk liksom in i sin grottas djupaste grop. För Grodan försökte föreställa sig vad Giraffen helst skulle vilja föreställa sig under dylika omständigheter.
Då kom plötsligt Gröngölingen flygande, sällsynt högt. Hela himlen blev ljusgrön där fågeln drog fram. Emellertid grantopparna, de rodnade, för Gröngölingen var så grann. Och förvandlingen var helt sann. Grisen började grina. Grodan fick ingen hicka. Och Giraffen galopperade lugnt runt hela skogen i ett enda ögonblick.
Nästan varenda kotte i skogen stannade och glodde på den ljusgröna himlen, i roligaste salighet. Också gråsparvarna blev stående mitt i varsitt vingslag och bara iakttog. Det var en ljusgrön himmel som så många hela tiden hade velat ha, det förstod man nu. Även Grävlingen var med och höjde ett par glimrande glasögon mot skyarna för Giraffens skull, dess gränsöverskridande fantasi.
011
2 januari 2011
Rewinding Road
Fr o m nya året skapar jag en ny blogg
(alltså inte denna andra, utan min tredje)
ännu verkligare än de reella fantasierna
som med sina snart fyra år får vara färdig nu.
Rewinding Road må emellertid ej bli lika long and winding...
http://rewindingroad.blogspot.com/
Knappt jag vill delge adressen förrän
jag ordnat designen bättre o hunnit fylla
med representativ samling inlägg.
Insåg den ska bestå i huvudsak av "reviews"
som jag vill lära mig göra.
Skriver dessutom på engelska
för att utmana min vana
äntligen ta ett konstant grepp
om språket som kan få
potentiellt fler i publiken.
Hittills kan ni t ex läsa om Tages mästerverk
jämförda med beatlarna
men lika gott om film som musik kommer där bli.
011
1 januari 2011
31 december 2010
Professorns post-it
skosnören ligger i provrören
tvättmedlet finns i pralinerna
mobilen är i växthuset
beviset ligger i handskfacket
min hustru ligger i Bombay, nej Mumbai
två av barnen bor i skafferiet
draken måste få sju droppar var fjärde kvart
jag är doktor i molekylärfenomenologi
skosnören ligger i provrören
vem har snott min arbetsro?
Kronbloms minnesnot
Vad du än gör
eller inte gör...
Tag en ledig dag först!
010
30 december 2010
27 december 2010
Haren från Trä till Metall (levnad # 1)
enligt kinesiska zodiaken till Harens hemvist
men denna gång i kraftfullt fokuserad metall
istället för spiraliskt fantasi-spirande trä
Hare
du har ett hjärta av trä
det är även mitt
för jag föddes i ditt år
ditt mest hemmahöriga år
då håren fortfarande växte och
växte och växte
men mot slutet
när både eld och Drake skulle slunga sig in
och punktera träden
med punk.
Planterades sedermera
rikedomar av mer kollektivt individualiserade sorter
närmare jorden i stort
mindre flum-lummigt
förvandlades likt förbannat
skogen till siffror
fjärmare familjernas kosmos
skapades underskott på tallskott
trots tillskott på företag
har aldrig burit så gott om gröna kläder
i alla smaker från mint till marsipan-gran
som 1987
mitt första återseende med dina öron
när sommaren var som saftigast
fylldare av fynd
ändå friare och flexiblare än jag någonsin sprungit
var nog snarast, Hare
en ren reflex.
1999 iakttog du min första flykt
från universitetsfilosofin in
i lönearbetets traskande trygghet
medan jord
gjort sig gällande
då när pengar inte hade någonting
med kunskap att göra
än mindre med kultur
förutom för hela världen
vars brinnande band mitt trä-hjärta aldrig känt
gömmer sig skönt
smiter smidigt
i vad som påminner om Fiskarnas tecken
fastän Haren
inte gärna har djup nog
att hålla på med vatten
eller hälla relationer fram
och tillbaka
kutar hellre på
i all oförarglighet
tills det knakar
i stammarna.
Emellertid 2011
medan du nosar dig in
i metall-elementet
har jag chans
att inte bara växa och växa och växa och växa och växa och växa
utan också VÄXA
till en form mera målmedveten
ska vi skapa ett verktyg
som skär av
vissa kvistar
och hänger smycken
kring vissa
tillåts kompassnålen visa
huruvida det är stjärnbeströdda trädtoppar
eller algbeklädda vrak
som jag vill viga mitt
stora lilla liv åt.
Kanhända avslöjar aldrig arken
min sannaste arketyp
förrän 2035
när Haren åter skuttar in i trä
men då
i den begynnande trädan
har jag redan valt skepp
och avlövat barken.
010
26 december 2010
Universums Spegelvända Dokusåpa, nu i form av en DRAKE som de deltagande figurerna ämnar samsas om
Nu visade det sig att vi redan är en hel DRAKE. Kanhända inbillade vi oss att vårt rymdskepp var draken, men det är vi. Vi har bara blivit fler och fler djur-figurer i denna serie. Så nu försöker någon okänd himlakropp dra ihop oss till ett enda fiktivt fält. Hybrid-figuren fungerar som dess satellit. Himlakroppen ser oss som sin sammanhängande drak-måne. Emellertid äro vi i eviga tider individer, hur komprimerade vi än blir. Undran är bara vem som symboliserar vilken del - vilka sidor av satelliten som var och en bebor. Denna halvbekanta saga, detta återvända rymdspöke... Kanske draken är en komet, emedan den har svans?! I bästa fall ser himlakroppen hur snälla vi dess satellit egentligen är. Den kosmiska krokodilen är som en Alien även för oss som är den.
Ormen
jag är själva mitt-kroppen, inte minst drakens mage
sjöHästen
jag är dess ryggrad och nackkrök, även fjällen så draken slipper vara naken
kamelen
har alltid varit dess ansiktsdrag (inklusive ögonbryn)
fladderMusen
vem vill inte vara vingarna?!
svampen
är gärna elden eller röken, slemmet, syran eller vad den nu än sprutar ut
ValRossen
lägger beslag på drakens skägg, dess ägg, dess späck, dess häck
kattUgglan
ögonens överblick och tillika klorna hos denna sfinx
myran
varje nerv som kryper i drakens inre och yttre styrs av mig
ELEFANTEN
MIN BENSTOMME SKULLE DEN NOG BEHÖVA, EMEDAN DEN VÄGRAR HA SNABEL OCH INGA ALFA-BETAR BARA SMÅBJÄFS
kaninen
kanske dess hjärta, jag vet inte riktigt, blodet som rusar runt...
flygEkorren
skulle kunna ombesörja för drakens svans
marsipanGrisen
tarmsystemet samt inälvornas innehåll tar jag hand om
BläckFisken
drakens framtida lemmar när de gamla huggits loss, möjligtvis könsorganet, dessutom dess potentiella huvuden i form av en hydra
Roboten
hjärnan naturligtvis - om den har någon
MänniskoTrollet
dess riddare är jag
TrollSländan [DragonFly]
dess ännu mer svävande eterkropp, när draken drömmer som skönast
010
24 december 2010
Aldrig Arga Argon, tillika Drake
Argon, säg var kommer du ifrån?
en procent av våran
luft består av dig
svävar din ädelgas lika upphöjt som en drake
skyddar skatter från kontakt
med små oinvigda pyren Syre
ser till så ingen får fritt fram
att antända Volfram
för fastän du sprutar en eldlös eld
inuti Aladdins lampa
är du egentligen aldrig arg
nej, du är snarast någon kinesisk drake
djupt ruvande
omkring allt
i visdom som inte går att ta på
så du gör mig ibland så ARG
Drake, ingen odräglighet i världen
är din
du är bara en levande spegelbild
av min fruktan
eller dess befrielse
i varje nyans av grönt
Drake, du är aldrig till för att dödas
blott för att övervinnas
i samma stund som rädslan övervinns
låter du dig ridas på
ja, flygas med
Jag är visserligen ingen agronom
behöver varken behärska eller beräkna
dina jordiska mått och steg
[atomnummer Arton]
men måste lära mig att verkligen TA dem
för jag uppskattar ett konkret knull
Argon, kommer du en gång
att bli min son?
Anar snarare hur hon blir min dotter
mera i stil med Neon
som ska envisas med att söka ringar
från Arragorn och andra arketyper
men än så länge
är du ofödd ande
av heliga Helium i väntan
på lämplig mänsklig ergonomi
eller ännu ett nummer av svenske Argus
eller ännu ett öga hos jätten Argos
så min kommentar till kommentar på denna på poet-sidan:
Det är inte alltid jag är arg när jag skriver om arga ting. Nu var det i första hand att arg stämde in estetiskt. Men visst, oåtkomlighet är ofta en stark källa till frustration, kanske skatten som draken vaktar.
Att använda aggressiviteten till att rida på istället för att behärskas av den, fruktsamhet snarare än fruktan, är annars drak-arketypens betydelse som jag upplever den.
Har senaste veckan, sen jag såg lerfigur-animerade filmen How To Train Your Dargon, försökt få ett grepp om vad drakar är och har varit.
Din observation har jag också gjort, hur de kinesiska drakarna är lyckosamma men samtidigt vattenelement av ett kontemplativt visdomligt slag, medan våra eldigt aktiva drakar tydligen för med sig (eller övervinner) mer smärta.
Jo, intressant är ju hur drak-bilderna tycks ha uppstått i flera kulturer utan inbördes påverkan. Dinosaurie-fossilernas upptäckt sägs vara upptakten till visioner kring drakar, men skulle inte förvåna mig ifall arketypen är betydligt äldre än våra utgrävningsfynd.
Även Alien-filmerna har jag sett för första gången på riktigt nu. Där är visserligen "drakarna" rent yttre monster som skall tas kål på, men de har ändå en benägenhet att inplantera sig inom människornas kroppar, så att det frestar på att upprätthålla sin godhet i gruppen av medresenärer, fastän man bär det onda inom sig. Annan science fiction har ju långt mer direkt tagit upp temat med att vi (eller vissa av oss) skulle vara av ödlevarelsers härkomst.
Fuchur (Falkor) i Den Oändliga Historien beskrivs å andra sidan som en helt snäll och rent upplyftande lyckodrake, så han är säkert av kinesiskt ursprung, trots att kulturen kan vara hemskt diktatorisk där.
I Indiens demokrati är de inte heller helt främmande för drakar, om än mindre sägenomsusat. Ryms måhända gott och väl bland gudarna. Får ta och kolla upp hur drakarna ser ut där...
010
23 december 2010
Forever Oss Fosfor O genomsyrande Syre
Fosfor
får jag kalla oss för oss?
vart jag än for
fanns du med
för du finns fortfarande
bor i mina ben
fyller dessa muskler
ihopkalkad med Kalcium
liksom allt fett jag har frossat
har du fått blodet att stanna kvar
har aldrig förkrossat minsta tand
du får värma mina fossingar
befria dem från frost
frottera mig
tills jag fått lust att frittera dig
åtminstone på låtsas
och ifall
du låter mig få finna
dina fossil
så må jag åter förlossa dig
i forte fortissimo
ska här slafsas
i gudinnans fisse
Fosfor, vill du vara mitt foster?
fastän jag är farbror
som lever på svåra aforismer
så förstår nog dina gödningsmedel
att forcera mig
till att föda dig
fortare än först
kom servera din mat på ett flygande fosfat
osa mig i NASA
så kan vi forska i kosmos
forever lost
and just as unaware
as the muppet Fozzie bear
I was of
how your fuss mustn't be fired to burn
för du självantänder
och har förmodligen föga facilitet
av mina händer
i din ljusaste form
bär du Lucifers namn
så hur fasansfull ska du då ej framstå
i dina sfartaste fjädrar?!
fast det förstås
ifall dina raketer och fyrverkerier
aldrig hade förmått skådas
av oss
vad skulle det då varit för vits med mörkret?!
O, Syre
kom genomsyra mig
igen o igen
oxygen
lilla pyre
du får trät att pyra
när mitt hjärta
är tillräckligt hett
den dag jag förmår
inte bara andas in dig
utan också ut dig
bara dig
kanske då jag övergått
från Kol
till någon än så länge osynlig livsform
där fotosyntesen kan styras
via cyborgar
ja, då
hinner du säkert få en lite längre syrsosång
från mig eller dylik sirén
010
22 december 2010
Svavel avtänds vansinnigt snabbt...?
Svavel
va kan det va som va fel...?
när du just tänt mitt ljus
så slocknar du
Så lätt som det går
kan det ändå varit rätt...?
jag har ju kontakten kvar med Syret
och är ingen satans pyroman
Svavel
man väljer inte att ta det svarta
förutan det vita
Man väljer att ta det piano.
Säg mig nu salvelsefullt
huru du sviker allenast för att förmå
tända mig på nytt
å så låter vi bli att svära över mina ordval
vänligtvis bara svara på tilltal!
Uppslagsboken har mage att påstå
hur du är helt smaklös
och inte minst luktlös
Vafasen?!
helt varligt frågar jag dödlige:
Vad är det då som luktar?!
ty dina synders lista brinner långt längre än en tändsticka:
gödsel
bekämpningsmedel
krut
hårdgummi
osv osv
ja, svavelsyra ska rentav föreställa
"den mest producerade kemikalien i världen"
Så kom inte här och sväva
och låtsas så väldans oskyldig
för det är helt oförsvavligt
minsann, Svarel
du inbillar dig att jag som bäst begick ett stavfel?!
nej, vill inte ta i dig med silkesvantarna ens
än mindre med skyddssalva
såvitt det inte råkar vara jag
som har fått halva världen om bockfoten
i sistnämnda fall ber jag
om din svalnade låga
att återuppstå sitt förlåtande sken
o aldrig mera inleda svartmålandet i frestelse
så och i naveln
såsom i havet
skänk mig vår kvällsliga glöd
Svavel
010
21 december 2010
Kalium, skala mig Kal!
Kalium - kan det vara dig som jag älskar?
mumsar och knaprar
på kakaofyllda kakor
ja, inte bara kalorierna skvallrar om att du finns
i relativt riklig dos däri*
nästan ännu mer demonisk än hinduiska Kali
är du när du skakar och dansar
på dina karlars stackars kroppar
kräver vi bara att få ha dig
i nervernas kanaler
din lugnande kapha
på okalibrerad kräklust
för att de inre reningsverken ska funka
får vi njuta din pottaska
låta dig smörja in dig i minsta muskel
så att hjärtat varken ska
gå i kras eller kramp
eller i alltför livlig karusell
kanske eljest till Kalifornien
får du oss att bli kvar i Kalix
Kom, Kalium!
Ska vi kramas en stund...?
du får mig att känna mig
som en skalad banan
kal om min hjärna
hal i mina kalsonger
kåt av dina kårar
kall om mina hårstrån
men aldrig ljummen i mitt hjärta
som gudinnan bland alkali-metaller
skapar du lätt kontakt
med allt från elak ammoniak
till miljövänligaste snusksnubbar
osedvanligt flexibel
likt förbannat när du är ensam
måste man förvara dig
nedsänkt i fotogen**
annars blir du lätt farlig
så fort du kommer ut i fria luften
och lägger beslag
på snart nog vartenda litet pyre Syre
för att inte tala om
när du vrider på vanliga oskyldiga kranar
och kliver i badkar
då klyvs vattnet
tvärt isär - åt alla kalla håll och heta kanter
exploderar ditt kaos
likt nån sorts baklänges sol
som slungar ut Väte
istället för att ha honom som ditt eget bränsle
* i likhet med helt andra saker som socker
som dessutom skapar brist på just dig
så att choklad kan bli som en ond cirkel
eller alltför god
** en behandling som gjort dig så fruktansvärt fotogenisk...?
010
14 december 2010
Klor leker Krokodil
Klor
du luktar bedårande plågsamt
Klor
din simskola har skänkt mig kalla kårar
likaså förlitan
på att jag klarar...
Klor
du såg mig till sist kråla
icke längre kräla
Klor
din lilla KROKODIL
å!
måste få göra kåta saker
med min kropp och med din
Klor
djupast nere
i bassängen dit ingen når
eller i ventilsystemet varifrån du smyger dig in
Klor
du är varken katt
eller orm
har varken klor
eller form
i värsta fall kloroform
men likafullt
Klor
är du hemskt klåfingrig
å giftgrön
som en ALIEN
[Chloros skall tydligen betyda
ljusgrön eller gulgrön
på grekiska]
men knappast får jag vår
i skallen när jag tänker på dig
Klor
hur förklarar du
att du är en gas
men likt förbannat flyter omkring
helt ogenerat i alla kranar
mediciner och bassänger
bland cykloper och folk?!
Klor
du visar du förmår ta kål
på åtskilliga levande
Kol-organismer
våra styvsyskon bakteriehärdarna
Klor
ingen klår din desinficeringsdrift
till vardags såväl som i krig
Klor
du skulle aldrig låta oss smittas av varandra
på sin höjd av dig
Klor
din klorin kan få
de snuskigaste saker helt kliniskt rena
Klor
kanske rår du inte för
att du dras till kloakerna
Klor
jag vet inte om du är riktigt klok
men det kissar jag i
Klor
du får mig ej å rodna
nej, jag blir likblek(t)
av din bakterie-bedövande behandling
för att inte säga dödande bra
Klor
du är icke fylld
varken med växtrikt klorofyll
eller alla elektroner du vill ha
Klor
varför bor du inte ihop med Bor?
Klor
lek att du är Krom
kom!
fernissa min hud med en kondom
Klor
det klär dig
att vara eller inte vara fantom
Klor
bakom min gasmask
vågar jag möta dina tårar
Klor
du sticker som svärd i näsborrarna
men med Natrium
blir du riktigt snällt salt
Klor
du är minsann en hal halogen
giftig i sig
låter ändå så många dig ingå
kemisk förening med dem
likaså jag
Klor
visserligen reagerar Fluor med fler
ämnen än vad du någonsin klarar av
Klor
du gör det dock lite hårdare
några smulor farligare
Klor
du kan få oss kåta
Klor
jag vill klia dina lår
Klor
du förstår att under den våta ytan
nere i det ännu våtare
där
i underlandets sköte
vill man tillåta sig
att vila några outhärdliga sekunder
Klor
i dina hallucinogena klor
du ökenblöta krokodil
för att åter stiga mot klokskapens trygga golv
Klor
mina tår når upp
och ner
Klor
jag tror den här dikten är klar.
010
12 december 2010
Kråmande Kramar Krom
å Krom!
du kråmar dig
och klamrar dig
så fast över varje yta
du kräver att få skydda
Över navkapslarna för du
dina fantomlika klor
som om de vore navlar
å du, Krom, så kåt
leker du med krampaktiga kromosomer
På kranarna vrider du varmt
får smutsiga kroppar å hamna i koma
passar på å kräla omkring
hårda lår och karosser
där rosten inte får bita
ja, du vill gärna göra det med Järn
åla dig kring Stål
tar du hand om allt syret
lockar luften till omedelbara molekyler
så att dina partners aldrig hinner slitas å åldras
å din egen oxideringsprocess
är så smart å smidig
att om du alls kan sägas rosta
så rostar du med fläckar så små
och bara i legering med din älskling
dock får du hård konkurrens
av Zink och Nickel
eller rentav de platinablonderade
som tycks guldplättera sina kontakter
så för å avleda deras uppmärksamhet
få Stål för egen hand
lurar du dit snoppar av koppar
som linkar med zinket
sen står där i bara mässingen
å drar i sina tromboner
Kom, Krom!
du kan krama mig istället
glömma alla under ytan så glåmiga problem
hos dina cro-magnon-människor
dessa jägare med hjärnbrist
Så hoppa upp och kråma dig
om mitt cykelstyre
det är styvt
å likafullt böjt
dessutom går jag å klurar på
å skaffa motor till hojen
Nå, då du jämt kramar någon
blir det så svårt å krama
bara dig
förkromande fantom
man skulle få ta dina offer på köpet
och det vill jag bara om
du som kvinna lovar å vara homo
å låta bli å kråla dig
om hela min kropp
för då din hinna stänger inne mina armar
blir det krångligt å krama
dig lika mycket
som du mig
Kanske är du inte den sötaste
som jag kommit i kontakt med
men du behövs för å förbränna socker
som jag satt i mig fruktansvärt gott om
å jag råmar av din blotta arom
flåsar utan krås
skänker jag dig knappast
krimskrams och kräm
på sin höjd någon saltkråka
eller jollrande skrolla
för någon pråm å segla ut i världen från
kan du bara drömma om
Ändå i koronan
den oförkromade (motor)cykelhjälmen
här ovan mitt kranium
bor lika mycket kärlek
som i Roms alla fontäner och vattenkranar
både kall och varm
å ännu mer gott om kravlös tid
än hos Kronblom
010
9 december 2010
Esmeralda Smaragda har redan funnit ny grund
Beryllium, du förbryllar mig!
i din mineraliska skepnad
själva beryllen
ligger du bakom minst fyra nyanser
av ädelsten
inte minst smaragden
vars smarriga lugn
fyller mina nervösa fyllevisor
med kärlekens klart koncentrerade sken
din sten som ingalunda smälter
hur än hon upphettas
ty hon spricker hellre i tusen bitar
än låter sig flytas bort
så när jag går över smaragdstänkta berg
benämner jag dig i din grönaste färg
Agda Esmeralda
emedan jag fyrfaldigt blir
av ditt grundläggande namn så yr så yrr
som liksom kryllar
av olika trappor, bersåer och rum
med tyngsta tyllgardiner
Berätta, hur kan du bebo
en av de allra första, översta salarna
i periodiska systemets slott
med gott om yta
att byta partiklar
medan Guld får nöja sig med ett rum flera våningar
längre ner
trängre på elektroner
trots att hennes majestäts stjärnglans
har varit känd betydligt
längre...?
Dessutom har man kapslat in dig
i kärnreaktorer i tro
att du skall få livet att gå
ännu lättare
likt aluminium i rymdraketer
men i ditt mikroskopiska fall
i miniatyriska röntgenrör
fastän jag ju redan ser
vad det är jag runkar till
och en fransman framställde metall av dig
genom att reducera klorid via kalium
som om du ej redan vore
den jordartsmetall som du är
förvillar alltjämt din natur
mina prydligaste förbryllelser, Beryllium
010




