Skidlöparen (i diagonalt spår)

Elfte figuren ur min fiktiva, arketypiska kortlek från ett parallellt universum (andra volymen) där varje stillbild snarast har blivit en filmscen





Skidlöparen far igenom storskogarna. Han tycks vara den lyckade blandningen mellan trygghet och äventyr, mellan uthållighet och oväntade svängar. Det har åter blivit mörkt ute, men skidlöparen åker vidare som om inget hänt. Snön gör sitt bästa för att lysa upp. Dessutom har han fått en brandgul tävlingsdräkt som smiter åt om armar och ben. Sakta stakar han upp sig längs januaris klistriga motlut. Snabbt försvinner skidorna utför februaris befriande branter. Både svettas och fryser gör skidlöparen. Han hinner stava till alla ord han minns från livet. På vissa platser glider skidorna så tyst så man kan höra sitt hjärta slå. Strax brusar bäcken under isen igen. Genesis kommer och går. För varje album gäller det att välja lämpligt spår. Somliga drömmer medan andra är vakna. Skidlöparen är än så länge helt ensam i sitt fält. Dock några ugglor hörs hoa på honom. Svarar gör den tävlande genom att klia sig under mösskanten. En eller annan trädstam har datorskärm på sig. Skidlöparen försöker följa ett parti schack. Emedan varannan ruta har barmark, måste han hitta en diagonal linje, för att få snö under skidorna hela tiden. Det lyckas mot all förmodan, och skidlöparen närmar sig stadion. Vid målgången skall han ge stafett-staven till en skidlöperska...




0W0