HundHövdade DörrvaktSfinxen

Artonde figuren ur min fiktiva, arketypiska kortlek från ett parallellt universum (andra volymen) där varje stillbild snarast har blivit en filmscen




Om du drar detta kort har du dött - gåtfullt nog. Nu rullar du genom underjordens korridorer på en trehjuling bland vattenpölarna. Redo eller ej kommer du att återuppstå, fast förmodligen inte i den form du tror. Framför dörren längst bort står den gamla grekiska, trehövdade hunden Kerberos och vaktar som vanligt. Han ser inte tillnärmelsevis så skräckinjagande ut som i unga år. Dessutom har dörrvakten tröttnat på att vara hund, försökt snarare bli katt, som han tycker bättre passar det coola dödstillståndet och dess mystik. Är det nånting som skall rusa fram och hälsa på folk stup i kvarten så är det väl livet?!

Hursomhelst utmynnade processen i att hunden fick anta en sfinxmässig gestalt. Hans numera lejonliknande kropp, inklusive ugglevingar och draksvans, har fått behålla sina hundhuvuden alla tre. Kvinnobrösten slapp han dock bära och räknas alltjämt som man (eller gubbe). Vad portvakten skall med vingar och strömlinjeformad kropp till - är knappast lätt att gissa. Det är ju du snarare än Kerberos som vill upp till Uranos himlavalv. När hans mittersta huvud mottar ett meddelande i hörsnäckan, märker du hur hans blodådror drar i vingfästet, som om dörrvakten egentligen vill fly bort ifrån hela skiten. Samtidigt strålar hans andra, fjärde och sjätte öga av lyckliga minnen och trofasthet trots allt.

Den här gången nöjer sig sfinx-hunden med en enkel gåta, som han först gör en monstruös ansats att morra fram, men fastnar i en gäspning. För att pigga upp stämningen litegrand viftar dödsvakten på draksvansen, innan han nästan ohörbart gläfser : Vem är Du?






0W0