(Återglimtande) Mångumman

Andra figuren ur min fiktiva, arketypiska kortlek från ett parallellt universum (andra volymen) där varje stillbild snarast har blivit en filmscen




En helt ny gumma sitter och speglar sig i sina byrålådor. Nyss var hon ingen gumma alls; nu tycks hon ha blivit två, eller redan ännu fler. Gummorna försöker sortera sig, men hinner bara halvvägs varje gång. Ugglorna i trä går utmärkt, likaså drottningen i tråd. Dock när hon kommer till barnbarnen börjar det dra åt olika håll, obegripligt nära gråt. Gråten blinkar fram i glädje som övergår i ångest som undergår skratt som upplöses i galenskap. Oordningen börjar upprepa sig. Fladdermössorna hänger i en grotta någonstans i gamla Tjeckoslovakien, väntar på ännu en måne. Hon kommer ge dem sin gubbe, hans glob att bita sig fast i. Gumman tror att gubben tror att djuren skall suga ut alla tankarna - fast egentligen vill de bara flyga högre än lyktskenet. Det är redan uppblandat med månljus, samma måne hur många varianter hon än stoppar ned i chiffonjén.






0W0