Geten (ger gåtan struktur igen)

Tjugoförsta figuren ur min fiktiva, arketypiska kortlek från ett parallellt universum (andra volymen) där varje stillbild snarast har blivit en filmscen






En get står och tuggar på något som skulle kunna vara Grekland. Klippgrunden är full av taggar, blomster, trappor, sagor, glimtar, turister och trams. Geten vet vilka skrevor som ger näring och vilka som kan visa sig giftiga. Där har åskådaren åtskilligt kvar att lära. Särskilt med korinter till öron bör de mest tidlösa mysterierna smakas inom närmsta året. Då flyger bitterheten i delfin sin kos. Jorden får vind och vattnet får eld. En klarblå solstrimma slipar till getens orangea skägg. Gudomligheterna blir åter hanterbara. Metropolen dras ihop till en by. Gården håller geten mjukt stången. Dess ena horn har huggits ut ur sten, medan dess andra horn är gjort i trä. Tredje hornet tycks totalt osynligt - inte desto mindre högt som ett torn. Däruppe har en mörk, snöklädd gudinna låtit ställa sig. Hon vinkar gåtfullt åt oss, som från ett tidigare kort. Taygetos bergskedja blinkar lugnt i bakgrunden.










0W0