Kollage av mina allra första Kommentarer

på poeter.se , där jag den vår-sommaren 2009 var TrollTornsTrappan

varav flera led här förstås får ny betydelse och andra hänsyftningar




Kollage av mina Kommentarer (10)




Det fordras mer än blott två ögon för att betrakta ögon på det häringa kusligt lillgamla viset...


Ja, du verkar i varje fall inte ha någon somhelst blockering mellan de bägge hjärnhalvorna :-) Ett superlogiskt kaos! En vidöppen inramning!


Intressant och sant att man kan bli blind av såväl mörker som sol!! Övergången ljusnivåerna emellan, passagen in eller ut ur grottan - harmonin mellan strängarna - är det svåra att hantera.


Gud, så himla hemskt egentligen!


Och näst sista raden är så levande god den också, fastän den närapå snavar på sig själv...


Herre Jävlar, här har du fått med såväl svarthumor som naivpirr som psykologiskt upplyftande process...


De fyra sista raderna rymmer den mest suggestiva sammansmältningen mellan fräckt initiativ och storsint ömhet som jag läst på ett bra tag...


Spännande försöka föreställa sig vem hon o du kan vara. Jag tror du:et är en mor och hon ett nyfött barn. Bra att det blir "ni" i mitten!


Verkligt storslagen fantasi! Att tryggt få sitta kvar i sin/din föreställning utan att behöva binda sig vid en enda plats, person eller tid - bara många möjligheter "på en gång"... Precis en sån resa som jag alltid har varit på jakt efter :-)


Javisst, nu har det börjat rinna så ymnigt tragikomiskt så nästan varenda detalj känns befogad! Men vill fortfarande ha nåt mer självförhöjande efter slut-men:et...


Komplexa paralleller som vanligt! Tycks emellertid som om den sistnämnda förändringen mycket väl kan vara en direkt reaktion på den förstnämnda förändringen?!


Och så saknar jag att du satte in en provisorisk sten istället för hjärta i andra versionen. Tredje varianten vinner på alla varven runt jorden som bara leder till tomma skärmen. 























Kollage av mina Kommentarer (11)



Älvskansvärt språkmåleri! Verkar som du har hållt på med den ett tag...?


Ja, tänk ifall hela världen hade blivit poeter eller akademiker - då skulle det inte finnas mycket utrymme till övers för att pyssla om allesammans på ;-P


samt "Pat. har roat sig med korsord under natten" lär vara rysligt välfångat av när akademiskt analys-språk försöker vara vardagligt men inte riktigt lyckas.


Själv skulle jag satt "val/kval..." på tredje raden, som börjar antyda att du "mal, mal". Men andetaget kom kanske som det kom (och omkom ;-P)?


...inga pedagogiska stopp för bakgrundsutläggningar. Berättandet sker självklart inifrån huvudet, vilket känns intressant, och skulle kunna funka genom en smärre roman.


Så bra att aldrig riktigt veta vart han är på väg, men ändå få så intimt konkreta tecken på vad han håller på med, själva uppladdningsprocessen...


Skön övergång från sommar till höst...? Älskar när man kan läsa lyrik så långsamt (eller länge) som dina sinnligt ordmättade scenvävnader. På gott och ont förutan ett enda agerande subjekt i - slår det mig nu - blott en osynlig iakttagares värld av intryck.


Inte så ofta jag uppfattar en tonlinje genom en hel dikt, som här, som en röst!


Man vill närmast få en roman med successiv dialog - även om loggboken räcker mer än gott.


Spännande att få höra vad de/ni hade sagt om tystnaden skulle ha brutits! Fast då hade de/ni sagt annat än detta. Som att klä kroppsspråk i ord...?


Enkla ord, men känns verkligen som en insikt! Vi har bara vant oss vid att låta bli... glömmer jämt att övervunnen rädsla medför dessutom oftast just lust. Kanhända skulle insikten känts ännu starkare om den ingalunda i samma andetag hade framställts som både djup och klok och plötslig...?


Särskilt tredje raden bär visdom i sig... ...kanhända tillräckligt så. Problem uppstår ofta av jämförelser ["än att..."]


Extra bra idé med "positiv återkoppling, där simulerade poeter förbättrar sig allt eftersom de får applåder, kommentarer och...", med betoning på förbättrar, ty i nuläget är det nog högst hälften som lyckas styva till sin plastfolie som direkt inspiration av andras snälla kritik?! 























Kollage av mina Kommentarer (12)



Bra relation, målad i två levande gestalter och däremellan filosofi


Att "tom" står som enda ensamma ord; det är sånt som får dikten att flöda parallellt med sig själv


Skön att följa, nästan som en trollformel... ...bara halvt känner man igen ingredienserna, fast tycker sig ändå förstå kardemumman


Genommysig, naturlig liten egendomlighet - på gränsen till inget märkvärdigt alls


Läckert sprängfylld med vardagliga fenomen mitt i djupaste känsloreflektion... Man kan nog läsa denhär hur många gånger somhelst, och ändå bara nästan begripa sammanhanget.


Härligt att kunna läsa hur många gånger somhelst, och bara nästan förstå hur det hänger ihop...?! Så förmodligen är den en äkta paradox.


Det man observerar har ju en tendens att ändra karaktär medan man gör det. Likadant med bra dikter, som dina! Fast de försvinner inte bort... blott roterar. Ska undersöka denna senare igen och se om du har kommit fram...


Och om jag kommenterade
skulle jag bli tyst på nytt


Man hamnar verkligen "utifrån" av din poesi (utanför kroppen (eller utanför allt känt, som man samtidigt kommer närmare))


Kusligt finurlig comeback! Känns mer kul än mörk. Pat. kommer o lämnar som hon behagar, som nån sorts stålmormor.


Kul o konkret o t o m lite skrämmande! Krokodorisk!


Intrikatare än nånsin smälter du samman nutiden med sagan, såväl till innehåll som språkdräkt. Oberört tuggummi-tuggande tonfall blandat med berörande gråtnära dramatik!! 





















Kollage av mina Kommentarer (13)



Intressant hur betraktaren är helt osynlig i texten...


Spännande självbetraktelse! Allt som inte finns, finns i högsta grad. Särskilt när det har så levande observationsförmåga...


Sådan klassisk uppfinningsrikedom! Lagarna för den här världens funktion känns spännande halvgripbara, medan psykologin är roligt förutsägbar.


"...evighetens tre sista minuter" (redan där har jag fått en hel dikt)


Javisst, det är nervöst när vi inte riktigt går ihop. Ändå är det asymmetrin som får universum att fortsätta sträva.......


Fin form, där radantalet förskjuts en smula, men andemeningen tycks ha sin dramatiska tyngpunkt i mitten!


Javisst, om sjunde raden visar sig vara sann skulle man nog njuta ännu mer än man redan gör av de sex föregående raderna...


Raffinerat hur du väver in det existentiellt brännande ämnet i ett spionnät med alla sociala in- o utlöpare... Börjar likna en genuin droghandel-story eller grunden till en juridisk evighetsserie.


Ännu en av dina hisnande komplexa självklarheter!


Jamenvisst, det här är ju så originellt så man dånhisnar!! Dessutom gör du en hel dos ursprungliga sagoarketyper relativt perfekt rättvisa.


Likt ett högtsvävande snusförnuft - oändlighetens bägge poler...


Du får bytet att verka tveklöst verkligt. O musiken inom som gör det smått omöjligt att se fiender i andra, den borde kunna användas hur positivt somhelst!?!


Härligt med ett lyckligt men ändå inte helt OK slut! 






















wWw