Matris 3 : ingenstans Mellantid

Framtiden förefaller
mig alltid
extremt otydlig
ofta smått olustig
ibland spöklikt främmande
som rök
vare sig det handlar om nästa kvart
att bege sig till dörren
eller fyra år fram
att ha spärrat in sig i en annan stad
kanske bortglömd
bortom månens kontroll
ägnar jag likafullt varje dygn åt förväntansfyllda planer


medan Dåtiden känns
klart skönare
likt en överblickbar mosaik
att plocka fritt ur
paradoxalt nog
mer rik på möjligheter
vare sig det rör sig om värsta veckan
eller älskade stunder
så förundras och
stimuleras jag av
själva arbetsprocessen med
att just minnas
mardrömmar såväl som solskenssagor


på balansplattan
står jag nu
tre minuter på ena benet
och tre minuter på andra benet
men minst en halvtimma
på bägge benen
samtidigt


emellertid Nuet
har jag aldrig
någon aning om
vad det är
ett lyckligt omedvetande
fördolt ingenstans
mellan tankarnas ändlösa
pendling fram
och tillbaka





(inräknas även såsom Klot 7)

0W0