Barndoms Butik # 3 : Leksaksaffären

På lördagarna brukar familjen fara till Frölunda Torg. Där finns samlade i det stora huset fler affärer än över hela hyreslängan hemma. Det är långt före jag bor här i framtiden, när hundra butiker till finns. Nu är de redan många, fler än vi hinner gå in i. Efter parkeringsplatsen och gångtunneln börjar man med KappAhl eller någon nyare klädkedja. Sedan fortsätter man med att kolla kläder och prova kläder och kolla kläder. Därefter kan det bli klockor och lampor, sportredskap och krukväxter, kanske bara omslagspapper eller något tråkigare. Elektronik, verktyg och musikmaskiner har de i andra områden mer utanför stan. För att inte tala om möbler...


Till sist tar vi äntligen leksaksaffären, precis som man får efterrätten efter middagsmaten. Lek & Hobby tycks ofantligast av alla. Korridorerna kryllar av plastföremål, så välfyllda att barnen knappt får plats. Härifrån skulle vi aldrig komma loss, ifall vi tog leksakerna före de andra butikerna. Ändå lyckas jag lätt zooma in på figurerna. Gubbarna kommer från rymden. De sitter inklämda i varsin kartong, som ingen får komma ur nu, fast som tur är har de genomskinlig hytt. Tittar i åtskilliga sekunder på varje figur, försöker föreställa mig vilken jag allra helst vill ha. Det känns ännu svårare när hela gänget sitter så högt upp, och många på samma stångar. [nåja, stänger - medan stället fortfarande håller öppet]. Struntar helt i deras vapen och krigiska tillbehör. Bryr mig bara om ansiktet, masken och dräkten. Vilken blir bästa tillskottet i skolklassen? Som väntar hemma bland de andra gubbarna jag redan har... Brukar kalla figurerna för andra, svenska namn istället. Och vilka skulle man kunna byta med en kompis?? Tre har Yoda, två har ewoks. Björn äger ju den läskiga med slangarna kring manteln. Men jag känner ändå starkast för Lando nu, i sin senaste version med hjälmen på.


Det har redan blivit hög tid att gå till bilen. Brädspelen glömde jag totalt bort att kasta ett öga på. Lillasyrran har hittat sin stora ponny plus en hund till Barbiedockorna. Jag skulle aldrig köpa en sådan, men har faktiskt lekt med dem mer än en gång. Särskilt när vår kusin är med och det blir kvinnlig majoritet. Då det bara är jag och syrran kan vi nöja oss med monchichis samt den hederliga playmobil-världen, leka sjukhus och grannskap. Eller rentav ge liv åt klippdockorna, som egentligen är svenska artister ur Året Runt. Varken Starlet eller OKEJ har klippdockor i sig. Men trots de gamla inslagen, tycks vi nu ha förflyttat oss flera år fram mot 80-talets slut, medan vi egentligen är kvar mitt i början.


Karusellen snurrar som supergott luktande suddigummin. Domino-brickorna ligger likt ett magiskt pussel längs en labyrint i trä. Föräldrarna gör allt de förmår för att mana på oss. Köerna till kassorna ringlar där rakt, nästan längre än på Liseberg. Några ungar undrar varför man måste betala... skulle ju gå fortare ifall alla bara tog sina grejer och drog vidare?! Men jag vet på något vis redan att det skulle bli kaos då. Varje sak måste liksom överföras, från någon person noggrant till annan person, eller flera på en gång. Man borde kanske låta leksakerna åka omkring på rullband, medan alla står och väntar likafullt?! Jag ber om att kika i påsarna, på vilken tröja vi köpte åt mig nu igen. Blev den gröngulare än godispappret eller randigare än en skolanteckningsbok?? Kön rör sig en milimeter i taget, som små rymdskepp i ett oändligt varuhus.







0W0