Många av mina tidigaste minnen utspelar
sig i butiker! Besöken skedde nog lagom ofta/sällan för att etsa sig
fast? Där 70-tal möter 80-tal, inkl nutida tolknings utfyllnad. Fanns
gott om bottenplan-affärer i närområdets höghus, ibland längre bort.
Det pinglar till om dörren som det brukar. Vi kommer
in i tobaxaffären. Här luktar ingen pipa, bara plastiga tidningar och
billiga böcker, både vuxen och pixi. Ändå har de knappt några packar med
klistermärken, enstaka ess, en box glass, men inte alls så mycket godis
som kiosken har. Bakom disken står bägge två : den unga farbrorn och
den unga tanten. De har Tobax ihop. Båda är lika allvarliga, svarthåriga
och kommer från samma land. Påminner om våra polska grannar gör de
litegrann, fast mycket mystiskare. Ibland kommer en av dem fram, från
bakom disken, och fixar med någon hylla. Då får man kanske akta sig
eller säga vad det ska vara. Unga farbrorn liknar han som läser
Boktipset i teve, men kan nog inte nynna. Idag har de redan plockat ned
varsin pärm. Man tror att tobaxbiträdena är gifta med varann. Tänk ifall
de bara är bror och syster?! Jag skulle aldrig våga fråga. [Och det kan
vara jag som blandar ihop olika årgångar av butiken - ty dess materia fortlevde sedan under annan ägare...]
Har
glömt vad vi skulle köpa. Ischoklad? Igloo? Tintin? Smurfarna?
Elitserien? Supersalta? Toy? Carola? Smokie? Vita Blend? Nej, sådana
limpor får bara pappa köpa. Vi måste njuta choklad-cigaretter. Tobaxa-farbrorn har både skägg och mustasch
kolsvart. Undrar om han någonsin har varit hos frisören här bredvid...?
Tobaxa-tanten påminner oss om kpmlR-kärringen som tejpar upp affischer.
Fast utan glasögon, med fläta ibland, och kan lé. Kanske är de nånstans mellan tjugo och förti år?? Ordet Tobax får mig
alltid tänka på toalettens svarta spol-knopp hemma. Kassapparaten har
gott om andra knappar och en spak. Kamraten plockar upp växelmynt ur
börsen. Det blev en Gremlinsliknande figur och 8 slemmigt gröna ess. Men vad gör ett
sånt sunt par som föreståndare för en såpass onyttig butik?! De kan få pengar från varenda
person i kvartéret. Fast här finns inga tipslappar att lämna in. Inte
ens finns busskuponger som man stämplar själv. Ändå springer bekantingar
här titt som tätt. Nu kommer Tony med någon. Det pinglar till om dörren
som det brukar.
0W0
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar