Hemma Hos Kullorna

ett fiktivt porträtt. Varför blivit så inspirerad av Dalarna just nu????



Hemma hos kullorna löper livet sin fagra gång. På fäbovallen vadar de omkring med grönbete ända upp till klänningsfållarna. De är fyra dalkullor som bor i sitt kollektiv för ogifta kvinnor. Mången man har försökt sätta sina träskor i deras stuga, men förr eller senare har han fått vända på stövelklacken igen. Här är mark för fruntimmer. Här fäller man inga furor hur väl man än känner till vad frun behagar.


Aleksandra syns var morgon och kväll rida på sin dalahäst. Man missar aldrig dess röda blänk mitt i den grönskande grödan. Själv bär Aleksandra en grön luva, blåa flätor och röda långstrumpor. Slalom mellan kreaturen, bort över gärdesgården, in i djupare natur, ännu längre in i naturen, sen hemåt raskt, upp och ner längs kullarna går färden. Ibland leker Aleksandra vid Siljans strand, hur de bara rider ut på den våta spegeln...


Gustava däremot åker skidor. Hela dagen lång ligger hon i hårdträning för att ta hem tjejvasan. Hon behöver ingen snö, hon behöver bara en tillräckligt bra valla. Under hela sin ungdom har hon vallat får och fått ett tålamod av guld. Ingen dräng hinner ikapp Gustava när hon har glid under plankorna och far som en vansinnig över bron. Likadant med Aleksandra - det är endast den omänsklige hingsten som kan bära fram henne som en hel dalkarl.


Sitter helt stilla hemma på fäbon gör emellertid Ludviga. En pensel är allt vad den mulliga lilla kullan förfogar över. Som genom trolldom lockar hon in det lugnt böljande landskapet i en enda orörlig målning. Den blir dock orolig, långt mer laddad av längtansfulla konflikter än själva det hemtrevliga motivet i sig. Till och med kaffekvarnen skälver av översinnliga makter. Förklädet får en återhållen extas över sig. Den blyga pigan Ludviga har norskt fjällblod i ådrorna, tunnlar som ringlar sig likt en labyrint kring hennes uppjagade hjärta.


Munhar-Monika har blivit lite som en mor för de andra tre, emedan hon redan är över fyrtio. Uppvuxen mellan Mora o Orsa har hon vett nog att hålla bocken stången och plocka blommor vid rätta viken. Om man bara bor länge nog på en äng så kommer pengar att växa direkt ur sängen - så lyder bondmorans visdomsord. Ingen norman trampar på hennes handklavér. Munhar-Monika känner gott till hur man hanterar ett riktigt dragspel. Såväl midsommartid som i jularboet vet hon hur boogie-woogien skall valsas. Och vill kullorna och karlarna bidra med nyare takter, nånting med Björn Skiffel eller Marit Li, så har mor inga problem att sy in dem i lapptäcket. Trots att hon aldrig ens varit dräktig...












wWw