Hemma Hos Hörnelius

fick just reda på att Björn Afzelius har bott där jag jobbar!




Hemma hos Hörnelius är vartenda hörn helt upptaget. Denne herre har hyresgäster i samtliga hörn. Här är redan åtta väggar i varje rum. Likafullt har Hörnelius fått förfrågningar om att fördubbla antalet en gång till. Mellan de största hörnen har han hängt foton på varenda svensk skådespelare som Hörnelius kan minnas. Här finns ingenting som ens påminner om ledig yta. Sånt slöseri skulle vara en dödssynd. Alla hyresgästerna är fullt sysselsatta med att flytta saker för att komma fram. Ingen tycks längre komma fram, men det betyder bara att tiderna har blivit svårare. Det finns alltid en lösning - om man bara kan se runt hörnet. Hasse Hörnelius i egen hög person står i det allra största hörnet. Där har han stått alltsedan Björn Afzelius dog för tolv, snart tretton år sedan. Det tog Hasse hårt om hjärtat. Fastän han bara trodde starkt på vissa rader och förkastade resten. Det händer aldrig att Hörnelius börjar simma som en haj på ett skrotupplag eller en bläckfisk i en U-båt. Ändå är alla invånarna rädda för att det ska ske. Hörnelius har svarta, 8-hörniga glasögon som han tar på sig då och då. Då iakttar denne herre först allihopa (inklusive skådisarna) in i minsta hörn, sedan håller han låda i några månader. Dock är Hörnelius sällan händig nog. Han kan inte byta plats mellan bokhyllan och diskhon. Skruvarna går åt fyra väderstreck istället för runt. När han tar hammaren för att slå sig fri, då uppstår snarare ännu fler hörn. I ett halvt hörn står hästen och trampar. Hon längtar att åter rida ut på de don Quixote:ska slätterna, i jakt på den latinska sagan om Amerika. Men var sak har sin tid, och nuförtiden tar Hörnelius allt i bokstavsordning. Hyresgästerna har fått anpassa sin tillvaro efter F och G till både B och A. De serveras i varje fall vacker musik, så alla stannar helst kvar, fastän ingen förmår fly. Isabella förvarar sina BH:ar i bokstavsordning. Loke bygger med sina LEGObitar i bokstavsordning. Hundarna skäller i bokstavsordning så att hararna hoppar i omvänd ordning. Allt handlar bara om att sätta lämpliga namn på allt. Det hjälper människan att stå ut med vilka begränsningar somhelst. Hörnelius har till sist börjat fundera på att låta installera en hiss. På så vis kunde huset äntligen växa en våning - eller rentav många våningar. Tanken känns hisnande, fast ingen reagerar med varken förtjusning eller förvåning. Hyresgästerna tycks övertygade att Hörnelius redan har haft den idén i hundra år, bara låtit bli att genomföra historien. Men i Hörnelius universum går man i trappor om man går någonstans - annars rider man. Varje trappsteg är liksom ett hörn, hörn som tillsammans tar sig upp till himmelen eller ner till helvetet.












wWw