i det tidiga 90-talet
Hemma hos Zscoorup är det fortfarande tidigt 90-tal. Allting går i en gul, lätt demonisk nyans. Härinne utkristalliserar sig en skön mix, en sorts mix mellan själsförmögenheter och kroppsfixeringar. Allt verkar maximalt avspänt, men bakom tapeterna bubblar klassiska motsättningar. Storarummet har blivit allt varmare och allt kyligare att leva i. I hallen flockas drivor av radiokanaler som också vill vara med på TV. Dock i den innevarande kontexten är det extra svårt att se vem som är korrupt och vem som är kompis. Kanske är vi både och?!
Man lufsar fram genom rummen till smörig soulpop. Man är män i ena stunden och kvinnor i nästa, eller snarast nästan män och nästan kvinnor. Vattumannen har gjort ännu en uppgörelse med fiskstimmet. Men de nya grupperna har ännu ingen riktig dokusåpa att bo i. Man studsar mellan microvågsugnen och diskmaskinen, mellan compact disc-spelaren och diskettstationen. Den enda dator som finns här spelar man på, såvitt den inte redan är sönderspelad. Anteckningsblocken är proppfulla av återfunna ABBA-ackord. Stråkmattor pryder väggarna i vilka visor somhelst. Vita och svarta katter jamar tillsammans i pyjamas. Hela tillvaron har krypit ihop till ett mysigt, nysvenskt nystan. Man tar på sig fulaste flanellskjortan eller värsta halsbonaden. Man köper chipsen på burk och låter minsta potatisskal återanvändas. Man är hip utan hopp om att håret ska växa ut igen genom mössan.
Zscoorup sitter arbetslös och stortrivs med sina privata projekt. Precis P. heter ett företag där man producerar repriser. Precis P. specialiserar sig på pausprogram. Det gäller alltså att få snuttarna att visas en gång till (och helst en gång till). Linus på Linjen upplever vid den här tiden sina allra sista avsnitt. Linus springer vilse och har ingen mobiltelefon i världen att ringa hem med. Det enda som hörs är erotiska suckar från fjärran madamer. Sedan dess skulle alla pauser få ett konstant avbrott.
Nu börjar det!
Det är det som Precis P. försökte förebygga, och fortfarande ser som sitt projekt. "Nu börjar det!" körs som ett affirmerande mantra, inte bara för barn. En hungrig apa rapar. Zscoorup sitter och visslar på gamla signaturmelodier, klipper ut nya eftertexter och påannonserar alltsammans på ett avigt vis. Däremellan måste infogas de skojiga paussnuttarna, som kan bli till hela program. Man kan kalla dem för jinglar (om man vill, och det vill man). De har även börjat finnas i återuppladdningsbar form, för de gäster som ej har med sig egna batterier.
Vidare går Zscoorup en kvällskurs i hur man vänder konkurs till ett kreativt sinnelag. Det är en nybörjarkurs för alla nivåer. Den utvecklades 1991 och har sedan dess inte utvecklats ett dugg. Zscoorup brukar plocka med sig sina samlingar och förevisa för de olika föreläsarna. Bland samlingarna återfinns de allra första bibliotekskvittona, sådana där utskrifter man fick istället för stämplar i böckerna. Zscoorups första lån med kvitto var inte ens av en bok utan en CD-skiva: "De fyra simsätten" med Bröderna Brothers. Sedan följde mästerverk som "Följer ett spår" med Pontus & Amerikanerna, "Dr Space dagbok" med Mauro Scocco och "Stockholm & andra ställen" med Orup.
Likaså en samling busskort med de tidigaste magnetremsorna i kan man finna hos denna eklektiska storsamlare. För att inte tala om gamla välspolade videokassetter, utkast till klimatförändringar, bikinis med gore-tex i, konspirationsteorier på prov, Di Leva, prov på okända botemedel på andra planeter, tarotkort som funkar lika bra som kreditkort, klonade basketskor, etc etc. Till sist insåg Zscoorup att man kunde gå den kreativa kursen på distans. Då ville folk ha samlingarna scannade och e-mailade till sig istället. Men Zscoorup har ingen aning om vad varken scanner eller laserskrivare är för något, än mindre internet. Trots att allt är supernaturellt kunde man ännu inte ta några magiska tåg till världens största trollkarlsskola. Och Zscoorup har fortfarande aldrig varit utanför sin kropp.
(Så det är först ett par decennier efter min tonårstid, i framtiden nu, som jag kan koka ihop och publicera det här reportaget.)
wWw
29 januari 2012
28 januari 2012
Obalans mellan Kulturens Kanter
wWw
http://www.youtube.com/watch?v=kvhTEey5Cos&feature=related
Wille Crafoord som skickligt beprövat skilda inriktningar, sätter här fingret på en central obalans. Den osmakliga obalansen består bl a i att dagens alltjämt vänsterfärgade kulturelit (understödd av diverse journalister) tycker sig ha ensamrätt till en tyken attityd.
Andres Lokko lyckas knappt få ur sig ett vettigt ord och känner sig angripen(?!) trots att han synes ha den lätta matchen att försvara en övervägande och "självklar" grund för populärrock-branschen.
Vad som är höger eller vänster, nerifrån eller ovanifrån - det är numera helt oklart, särskilt när det handlar om vår tillgång till kultur snarare än kulturens tillgång till understöd.
Först tyckte jag inslaget lät lite onödigt polariserat (på sedvanligt debattvis), men ju fler gånger jag lyssnar, särskilt på rösterna mot slutet, så klarnar minst ett sammanhang...
wWw
http://www.youtube.com/watch?v=kvhTEey5Cos&feature=related
Wille Crafoord som skickligt beprövat skilda inriktningar, sätter här fingret på en central obalans. Den osmakliga obalansen består bl a i att dagens alltjämt vänsterfärgade kulturelit (understödd av diverse journalister) tycker sig ha ensamrätt till en tyken attityd.
Andres Lokko lyckas knappt få ur sig ett vettigt ord och känner sig angripen(?!) trots att han synes ha den lätta matchen att försvara en övervägande och "självklar" grund för populärrock-branschen.
Vad som är höger eller vänster, nerifrån eller ovanifrån - det är numera helt oklart, särskilt när det handlar om vår tillgång till kultur snarare än kulturens tillgång till understöd.
Först tyckte jag inslaget lät lite onödigt polariserat (på sedvanligt debattvis), men ju fler gånger jag lyssnar, särskilt på rösterna mot slutet, så klarnar minst ett sammanhang...
wWw
25 januari 2012
Hemma Hos Mysterium
mix av mina senaste drömmar
Jag har gått samma arbetsrunda tusentals gånger. Känner till alla husen, om inte innan så utan. Ändå står det nu på listan att jag skall dela ut tidningar till nummer noll. Och det är inte bara ett hus utan ett helt uppslag som har nummer noll. Hur kan jag ha missat detta förut?!
Testar en vassbevuxen stig för att se om den fortsätter. Tydligen leder mina steg fram till en främmande stugby. Här är det redan full förmiddag och folk väntar fortfarande på sina tidningar. Men jag märker inga brevlådor, så det verkar meningen att man skall gå ända in i stugorna. Flera är affärer eller serveringar. Ingen tycker det är konstigt att jag kommer nu.
En villa som är oskyldigt blå utanpå visar sig vara väldigt röd inuti. I trapphallen möts man av en gammal clown i svart trikådräkt som jag tror mig känna igen. Hans hemskt ostyriga, vita hår balanserar ultimat de magiskt kontrollerade gesterna. Vi blir inbjudna till cykelförrådet, i vad som nu har blivit ett hyreshus med oanade höjder. Men vi har annat för oss. Det är antingen min kompis och jag eller min syster och jag. Minns inte om vi tar oss ut igen eller ännu längre in...
Sommarkvällen är ung och man strosar längs kullarna. Uppe i det lilla slottet sker filmvisning. Det tycks bara vara den esoteriska informationsfilmen som är i rullning. Förutom förevisaren (Gustav Vasa själv) har en annan kamrat också hittat dit. Han har uppenbarligen fått jobb i trädgården, snusar och skrattar trots att han varit så deprimerad under åren.
Bäst vi sitter och pratar istället för att koncentrera oss på filmen, dyker en pojke upp. Pojken pratar än värre, frågar om vartenda hemligt ämne, och jag svarar mer än jag vill. Sneglar ideligen mot förevisaren, men han är ej arg utan helt lugn. Vi anar att vi snart nog ändå skall komma in i meditationsfasen, för kvällen är lång.
Slutligen har det blivit dags att klättra upp längs spiraltrappan för att kika på stjärnhimlen. Nu är det äntligen en liten kvinna som kommit; hon klättrar framför mig i den trånga trappan. Vi pratar förtroligt, som om vi känner varann. Men jag vet inte ifall hon ser att jag ser rätt upp under hennes klänning. Spiralen blir allt brantare, känns i magen som en riktig åkattraktion, och snart borde vi verkligen ramla tillbaka ner. Märkligt nog bara fortsätter hon upp...
wWw
Jag har gått samma arbetsrunda tusentals gånger. Känner till alla husen, om inte innan så utan. Ändå står det nu på listan att jag skall dela ut tidningar till nummer noll. Och det är inte bara ett hus utan ett helt uppslag som har nummer noll. Hur kan jag ha missat detta förut?!
Testar en vassbevuxen stig för att se om den fortsätter. Tydligen leder mina steg fram till en främmande stugby. Här är det redan full förmiddag och folk väntar fortfarande på sina tidningar. Men jag märker inga brevlådor, så det verkar meningen att man skall gå ända in i stugorna. Flera är affärer eller serveringar. Ingen tycker det är konstigt att jag kommer nu.
En villa som är oskyldigt blå utanpå visar sig vara väldigt röd inuti. I trapphallen möts man av en gammal clown i svart trikådräkt som jag tror mig känna igen. Hans hemskt ostyriga, vita hår balanserar ultimat de magiskt kontrollerade gesterna. Vi blir inbjudna till cykelförrådet, i vad som nu har blivit ett hyreshus med oanade höjder. Men vi har annat för oss. Det är antingen min kompis och jag eller min syster och jag. Minns inte om vi tar oss ut igen eller ännu längre in...
Sommarkvällen är ung och man strosar längs kullarna. Uppe i det lilla slottet sker filmvisning. Det tycks bara vara den esoteriska informationsfilmen som är i rullning. Förutom förevisaren (Gustav Vasa själv) har en annan kamrat också hittat dit. Han har uppenbarligen fått jobb i trädgården, snusar och skrattar trots att han varit så deprimerad under åren.
Bäst vi sitter och pratar istället för att koncentrera oss på filmen, dyker en pojke upp. Pojken pratar än värre, frågar om vartenda hemligt ämne, och jag svarar mer än jag vill. Sneglar ideligen mot förevisaren, men han är ej arg utan helt lugn. Vi anar att vi snart nog ändå skall komma in i meditationsfasen, för kvällen är lång.
Slutligen har det blivit dags att klättra upp längs spiraltrappan för att kika på stjärnhimlen. Nu är det äntligen en liten kvinna som kommit; hon klättrar framför mig i den trånga trappan. Vi pratar förtroligt, som om vi känner varann. Men jag vet inte ifall hon ser att jag ser rätt upp under hennes klänning. Spiralen blir allt brantare, känns i magen som en riktig åkattraktion, och snart borde vi verkligen ramla tillbaka ner. Märkligt nog bara fortsätter hon upp...
wWw
24 januari 2012
Hemma Hos Dem (Bland Hundra Kartonger)
ingår även som Osjungen ängel 12.10
Han sitter och snarkar bland hundra kartonger
som fyllts med ett liv och ett liv
Hon flyttar på disk, viker långa kalsonger
på väg från ett rum till en tid
Han springer till kylskåpet, fyller ballongen
som töms lika snabbt som var tub
Hon har flyttat ut med sin konst på balkongen
där snöflingor gör lugna ljud
Dom ligger och hånglar bland hundra kartonger
Dom lyfter varann in och ut
Ett rum har möblerat sig så många gånger
och flyttlasset tar aldrig slut
Fast döden snällt väntar på trånga perronger
hon reser till stan och tillbaks
Han flyttar på skräp, rakar bort polisonger
men livslinjen vill ej bli rak
wWw
Han sitter och snarkar bland hundra kartonger
som fyllts med ett liv och ett liv
Hon flyttar på disk, viker långa kalsonger
på väg från ett rum till en tid
Han springer till kylskåpet, fyller ballongen
som töms lika snabbt som var tub
Hon har flyttat ut med sin konst på balkongen
där snöflingor gör lugna ljud
Dom ligger och hånglar bland hundra kartonger
Dom lyfter varann in och ut
Ett rum har möblerat sig så många gånger
och flyttlasset tar aldrig slut
Fast döden snällt väntar på trånga perronger
hon reser till stan och tillbaks
Han flyttar på skräp, rakar bort polisonger
men livslinjen vill ej bli rak
wWw
22 januari 2012
glimtar ur biografin om farbror Ekman
wWw
Håller på att förstå hur svenska skådespelare, regissörer och annat filmfolk har förhållit sig till varandra under decennierna som redan passerat revy.
Här presenteras partier, psykologiskt intressanta kontroverser som jag fastnat för, ur Klas Gustafsons digra biografi om och kring "Farbrorn som inte vill va' stor", dvs Gösta Ekman den yngre som nu har blivit den äldre.
Vi börjar med hans arbete som regiassistent åt Bergman, vilken redan befann sig i en emotionellt laddad konkurrenssituation gentemot minst en föregående (Hasse) Ekman, och därmed möjligen reagerade starkare på Gösta än han ville:
"Vid ett tillfälle anmärkte Bergman på Göstas gnisslande skratt: "Ingmar sa: 'Skrattar du på det där sättet?' Jag hade aldrig tänkt på hur jag skrattade, men Ingmar sa allvarligt 'Så där kan du inte skratta, det får du göra något åt!' Då blev jag medveten om det." Efter det la Gösta sordin på sitt skratt, men satt senare med på privata filmvisningar med gammal slapstick, då Ingmar Bergman tappade kontrollen och skrattade hämningslöst; "inte alls det imposanta skratt han kunde ha i en teatersalong, för att inför omgivningen markera vad Ingmar Bergman tyckte var kul.""
ur Göstas brev: ""Djävlar, mitt goda humör försvinner! Ingmar och jag kommer nog aldrig riktigt överens. Fan också!! Jag vill egentligen, men jag är kär, och det gillar inte han. Han är djävligt underlig. Jag tycker inte om honom. Ja, inte därför att han är underlig...""
Maud Hansson på samma tråd: ""Han ansåg sig äga "sina" skådespelare, ville bestämma över deras val av partner och utövade påtryckningar när han ansåg att någon borde skilja sig.""
"När Ingmar Bergman undrade varför han ville sluta svarade Gösta att han inte behövde säga det, eftersom Bergman ju ändå visste allt. "Då blev han så in i helvete arg att han kastade något mot mig.""
"Han hade lämnat den auktoritäre Ingmar Bergman med lättnad, nu saknade Gösta hans engagemang och arbetsdisciplin: "Jag håller på att glida lite. Ingmar är i alla fall djävligt bra - om man tar honom på rätt sätt.""
wWw
Håller på att förstå hur svenska skådespelare, regissörer och annat filmfolk har förhållit sig till varandra under decennierna som redan passerat revy.
Här presenteras partier, psykologiskt intressanta kontroverser som jag fastnat för, ur Klas Gustafsons digra biografi om och kring "Farbrorn som inte vill va' stor", dvs Gösta Ekman den yngre som nu har blivit den äldre.
Vi börjar med hans arbete som regiassistent åt Bergman, vilken redan befann sig i en emotionellt laddad konkurrenssituation gentemot minst en föregående (Hasse) Ekman, och därmed möjligen reagerade starkare på Gösta än han ville:
"Vid ett tillfälle anmärkte Bergman på Göstas gnisslande skratt: "Ingmar sa: 'Skrattar du på det där sättet?' Jag hade aldrig tänkt på hur jag skrattade, men Ingmar sa allvarligt 'Så där kan du inte skratta, det får du göra något åt!' Då blev jag medveten om det." Efter det la Gösta sordin på sitt skratt, men satt senare med på privata filmvisningar med gammal slapstick, då Ingmar Bergman tappade kontrollen och skrattade hämningslöst; "inte alls det imposanta skratt han kunde ha i en teatersalong, för att inför omgivningen markera vad Ingmar Bergman tyckte var kul.""
ur Göstas brev: ""Djävlar, mitt goda humör försvinner! Ingmar och jag kommer nog aldrig riktigt överens. Fan också!! Jag vill egentligen, men jag är kär, och det gillar inte han. Han är djävligt underlig. Jag tycker inte om honom. Ja, inte därför att han är underlig...""
Maud Hansson på samma tråd: ""Han ansåg sig äga "sina" skådespelare, ville bestämma över deras val av partner och utövade påtryckningar när han ansåg att någon borde skilja sig.""
"När Ingmar Bergman undrade varför han ville sluta svarade Gösta att han inte behövde säga det, eftersom Bergman ju ändå visste allt. "Då blev han så in i helvete arg att han kastade något mot mig.""
"Han hade lämnat den auktoritäre Ingmar Bergman med lättnad, nu saknade Gösta hans engagemang och arbetsdisciplin: "Jag håller på att glida lite. Ingmar är i alla fall djävligt bra - om man tar honom på rätt sätt.""
wWw
21 januari 2012
Hemma Hos Dr Jönsson
möjligtvis fristående episod i ännu en påhittad dokumentär
Hemma hos Charles-Ingvar Jönsson möts vi av en farbror med anteckningsbok i bröstfickan. Vi blir avprickade in i minsta detalj, klara för vår unikt inbjudna inspektionsrunda. Vem som kommer att bedra vem är ännu inte fastställt, men Jönssons minspel tyder på att han redan har reportaget i sina händer. I denna bostad får imiterade persiska mattor samsas med äkta IKEA-möbler. För att tillhöra ett geni känns våningen väldigt vanlig. Åtminstone tills vi kommer in i de inre rummen... Där hänger rullgardiner fyllda med modeller av Skandinaviens viktigaste ventilationssystem. Där har väggarna tapetserats med gamla hederliga femkronors sedlar, gulnade med Gustav Vasa som motiv. Men egentligen sitter här rikets allra mest framtida teknologi insydd i oskyldiga kuddfransar.
Det är först nuförtiden som den gamle storfifflaren har ett eget hem. Under hela sin lysande karriär bodde han ömsom hos sina sjaskiga kumpaner, ömsom på kåken. Ibland fick Jönsson övernatta i varuhus, fryslager, legofordon, i diverse hissanordningar, cementblandare, golfbagar, under brunnslock eller invirad i mäktiga mattor. Men nu är de gyllene tiderna ute på fältet slut. Mästerskurken har kommit in från kylan och försöker tina upp sig med en tjockare cigarr än någonsin. Dock är doktorn fortfarande så liten att han sprattlar. Med en gest över sitt inglasade bibliotek förbannar Jönsson alla ligor som hunnit före honom i historien.
I besökets inledande fas fick vi för oss att Jönsson hade bytt ner sig från fluga till slips. Snarast är det sitt kära stetoskop som doktorn har hängandes om halsen. Numera när han är pensionär på heltid finns det ingen anledning att plocka av sig stetoskopet mellan varven. Dessutom behöver Jönsson redskapet här hemma. Dörren till toaletten är misstänkt lik ett oöppnat kassaskåp. Ja, i själva verket ÄR toaletten ett kassaskåp, förklarar Charles-Ingvar med en stolt ryckning i mungipan. Han brukar hålla sig uppåt en vecka i stöten. Det är bara doktorn personligen som känner till hur man öppnar skåpet. Så det hjälps inte hur mycket vi än måste in där. Inspicienten i vårt team får lugnt vänta tills Jönsson har serverat Jägermeister med fransk tryffel. Sedan skall farbrorn damma av baskern också, så vi får följa med ut på balkongen.
Jönsson bor exakt lika högt upp som uret i det högsta tornet. Nere i gränden strömmar småspararna fram och tillbaka. En av dem får alla dammkorn från baskern rakt på sig. Det visar sig vara Papphammar, men det gjorde inte så mycket för den farbrorn har hatt. Väl inne i lägenheten igen skall Jönsson tända golvlampan. Den visar sig vara en välsvarvad dam endast iklädd lampskärm för att dölja sitt ansikte. Doktorn blir lika överrumplad som vi, håller på att ramla överbord, men hans blickar fastnar istället på den nätta handväskan som damen har lämnat på glänt ovanpå sedelpressen. Charles-Ingvar pudrar diskhandskarna och fiskar med våldsam försiktighet upp ur väskan Sveriges värdefullaste filmstjärna. Hon skrattar med väl sammanbitna bröst, svansar sig och larmar, ända tills Jönsson håller för öronen och söker desperat efter en nödutgång.
När vi slutligen frågar Charles-Ingvar huruvida han verkligen finns på riktigt, tycks han för ovanlighetens skull inte bli det minsta vanhedrad. Jönsson blott jollrar och stryker sin obefintliga skäggväxt mot en dyrbar dojja, som om han visserligen har hört frågan men bara är intresserad av att komma på nästa plan, ännu en idé att klarlägga och klockställa...
wWw
Hemma hos Charles-Ingvar Jönsson möts vi av en farbror med anteckningsbok i bröstfickan. Vi blir avprickade in i minsta detalj, klara för vår unikt inbjudna inspektionsrunda. Vem som kommer att bedra vem är ännu inte fastställt, men Jönssons minspel tyder på att han redan har reportaget i sina händer. I denna bostad får imiterade persiska mattor samsas med äkta IKEA-möbler. För att tillhöra ett geni känns våningen väldigt vanlig. Åtminstone tills vi kommer in i de inre rummen... Där hänger rullgardiner fyllda med modeller av Skandinaviens viktigaste ventilationssystem. Där har väggarna tapetserats med gamla hederliga femkronors sedlar, gulnade med Gustav Vasa som motiv. Men egentligen sitter här rikets allra mest framtida teknologi insydd i oskyldiga kuddfransar.
Det är först nuförtiden som den gamle storfifflaren har ett eget hem. Under hela sin lysande karriär bodde han ömsom hos sina sjaskiga kumpaner, ömsom på kåken. Ibland fick Jönsson övernatta i varuhus, fryslager, legofordon, i diverse hissanordningar, cementblandare, golfbagar, under brunnslock eller invirad i mäktiga mattor. Men nu är de gyllene tiderna ute på fältet slut. Mästerskurken har kommit in från kylan och försöker tina upp sig med en tjockare cigarr än någonsin. Dock är doktorn fortfarande så liten att han sprattlar. Med en gest över sitt inglasade bibliotek förbannar Jönsson alla ligor som hunnit före honom i historien.
I besökets inledande fas fick vi för oss att Jönsson hade bytt ner sig från fluga till slips. Snarast är det sitt kära stetoskop som doktorn har hängandes om halsen. Numera när han är pensionär på heltid finns det ingen anledning att plocka av sig stetoskopet mellan varven. Dessutom behöver Jönsson redskapet här hemma. Dörren till toaletten är misstänkt lik ett oöppnat kassaskåp. Ja, i själva verket ÄR toaletten ett kassaskåp, förklarar Charles-Ingvar med en stolt ryckning i mungipan. Han brukar hålla sig uppåt en vecka i stöten. Det är bara doktorn personligen som känner till hur man öppnar skåpet. Så det hjälps inte hur mycket vi än måste in där. Inspicienten i vårt team får lugnt vänta tills Jönsson har serverat Jägermeister med fransk tryffel. Sedan skall farbrorn damma av baskern också, så vi får följa med ut på balkongen.
Jönsson bor exakt lika högt upp som uret i det högsta tornet. Nere i gränden strömmar småspararna fram och tillbaka. En av dem får alla dammkorn från baskern rakt på sig. Det visar sig vara Papphammar, men det gjorde inte så mycket för den farbrorn har hatt. Väl inne i lägenheten igen skall Jönsson tända golvlampan. Den visar sig vara en välsvarvad dam endast iklädd lampskärm för att dölja sitt ansikte. Doktorn blir lika överrumplad som vi, håller på att ramla överbord, men hans blickar fastnar istället på den nätta handväskan som damen har lämnat på glänt ovanpå sedelpressen. Charles-Ingvar pudrar diskhandskarna och fiskar med våldsam försiktighet upp ur väskan Sveriges värdefullaste filmstjärna. Hon skrattar med väl sammanbitna bröst, svansar sig och larmar, ända tills Jönsson håller för öronen och söker desperat efter en nödutgång.
När vi slutligen frågar Charles-Ingvar huruvida han verkligen finns på riktigt, tycks han för ovanlighetens skull inte bli det minsta vanhedrad. Jönsson blott jollrar och stryker sin obefintliga skäggväxt mot en dyrbar dojja, som om han visserligen har hört frågan men bara är intresserad av att komma på nästa plan, ännu en idé att klarlägga och klockställa...
wWw
17 januari 2012
Hemma Hos Hörnelius
fick just reda på att Björn Afzelius har bott där jag jobbar!
Hemma hos Hörnelius är vartenda hörn helt upptaget. Denne herre har hyresgäster i samtliga hörn. Här är redan åtta väggar i varje rum. Likafullt har Hörnelius fått förfrågningar om att fördubbla antalet en gång till. Mellan de största hörnen har han hängt foton på varenda svensk skådespelare som Hörnelius kan minnas. Här finns ingenting som ens påminner om ledig yta. Sånt slöseri skulle vara en dödssynd. Alla hyresgästerna är fullt sysselsatta med att flytta saker för att komma fram. Ingen tycks längre komma fram, men det betyder bara att tiderna har blivit svårare. Det finns alltid en lösning - om man bara kan se runt hörnet. Hasse Hörnelius i egen hög person står i det allra största hörnet. Där har han stått alltsedan Björn Afzelius dog för tolv, snart tretton år sedan. Det tog Hasse hårt om hjärtat. Fastän han bara trodde starkt på vissa rader och förkastade resten. Det händer aldrig att Hörnelius börjar simma som en haj på ett skrotupplag eller en bläckfisk i en U-båt. Ändå är alla invånarna rädda för att det ska ske. Hörnelius har svarta, 8-hörniga glasögon som han tar på sig då och då. Då iakttar denne herre först allihopa (inklusive skådisarna) in i minsta hörn, sedan håller han låda i några månader. Dock är Hörnelius sällan händig nog. Han kan inte byta plats mellan bokhyllan och diskhon. Skruvarna går åt fyra väderstreck istället för runt. När han tar hammaren för att slå sig fri, då uppstår snarare ännu fler hörn. I ett halvt hörn står hästen och trampar. Hon längtar att åter rida ut på de don Quixote:ska slätterna, i jakt på den latinska sagan om Amerika. Men var sak har sin tid, och nuförtiden tar Hörnelius allt i bokstavsordning. Hyresgästerna har fått anpassa sin tillvaro efter F och G till både B och A. De serveras i varje fall vacker musik, så alla stannar helst kvar, fastän ingen förmår fly. Isabella förvarar sina BH:ar i bokstavsordning. Loke bygger med sina LEGObitar i bokstavsordning. Hundarna skäller i bokstavsordning så att hararna hoppar i omvänd ordning. Allt handlar bara om att sätta lämpliga namn på allt. Det hjälper människan att stå ut med vilka begränsningar somhelst. Hörnelius har till sist börjat fundera på att låta installera en hiss. På så vis kunde huset äntligen växa en våning - eller rentav många våningar. Tanken känns hisnande, fast ingen reagerar med varken förtjusning eller förvåning. Hyresgästerna tycks övertygade att Hörnelius redan har haft den idén i hundra år, bara låtit bli att genomföra historien. Men i Hörnelius universum går man i trappor om man går någonstans - annars rider man. Varje trappsteg är liksom ett hörn, hörn som tillsammans tar sig upp till himmelen eller ner till helvetet.
wWw
Hemma hos Hörnelius är vartenda hörn helt upptaget. Denne herre har hyresgäster i samtliga hörn. Här är redan åtta väggar i varje rum. Likafullt har Hörnelius fått förfrågningar om att fördubbla antalet en gång till. Mellan de största hörnen har han hängt foton på varenda svensk skådespelare som Hörnelius kan minnas. Här finns ingenting som ens påminner om ledig yta. Sånt slöseri skulle vara en dödssynd. Alla hyresgästerna är fullt sysselsatta med att flytta saker för att komma fram. Ingen tycks längre komma fram, men det betyder bara att tiderna har blivit svårare. Det finns alltid en lösning - om man bara kan se runt hörnet. Hasse Hörnelius i egen hög person står i det allra största hörnet. Där har han stått alltsedan Björn Afzelius dog för tolv, snart tretton år sedan. Det tog Hasse hårt om hjärtat. Fastän han bara trodde starkt på vissa rader och förkastade resten. Det händer aldrig att Hörnelius börjar simma som en haj på ett skrotupplag eller en bläckfisk i en U-båt. Ändå är alla invånarna rädda för att det ska ske. Hörnelius har svarta, 8-hörniga glasögon som han tar på sig då och då. Då iakttar denne herre först allihopa (inklusive skådisarna) in i minsta hörn, sedan håller han låda i några månader. Dock är Hörnelius sällan händig nog. Han kan inte byta plats mellan bokhyllan och diskhon. Skruvarna går åt fyra väderstreck istället för runt. När han tar hammaren för att slå sig fri, då uppstår snarare ännu fler hörn. I ett halvt hörn står hästen och trampar. Hon längtar att åter rida ut på de don Quixote:ska slätterna, i jakt på den latinska sagan om Amerika. Men var sak har sin tid, och nuförtiden tar Hörnelius allt i bokstavsordning. Hyresgästerna har fått anpassa sin tillvaro efter F och G till både B och A. De serveras i varje fall vacker musik, så alla stannar helst kvar, fastän ingen förmår fly. Isabella förvarar sina BH:ar i bokstavsordning. Loke bygger med sina LEGObitar i bokstavsordning. Hundarna skäller i bokstavsordning så att hararna hoppar i omvänd ordning. Allt handlar bara om att sätta lämpliga namn på allt. Det hjälper människan att stå ut med vilka begränsningar somhelst. Hörnelius har till sist börjat fundera på att låta installera en hiss. På så vis kunde huset äntligen växa en våning - eller rentav många våningar. Tanken känns hisnande, fast ingen reagerar med varken förtjusning eller förvåning. Hyresgästerna tycks övertygade att Hörnelius redan har haft den idén i hundra år, bara låtit bli att genomföra historien. Men i Hörnelius universum går man i trappor om man går någonstans - annars rider man. Varje trappsteg är liksom ett hörn, hörn som tillsammans tar sig upp till himmelen eller ner till helvetet.
wWw
16 januari 2012
Vilka 112 Svenska Skådespelare har jag mest intryck av??
dvs vilka har jag sett i flest sammanhang
framförallt i filmer
även medräknat tv-serier, program, shower, dokumentärer, teater
men också inkluderat ljudboksinläsningar eller berättarröster
kort sagt : Vilka svenska skådisars insatser känner jag till mest??
= en samlad uppskattning
Om jag sett dem live utgör det ett extra starkt intryck
oavsett vad jag tyckte
Anger även födelseår samt födelsestad
1
GÖSTA EKMAN
1939 i Stockholm
2
ERNST-HUGO JÄREGÅRD
1928 i Ystad
3
CLAES ERICSSON (inklusive övriga galenskapare)
1950 i Trollhättan
4
KJELL BERGQVIST
1953 i Enskede, Stockholm
5
LENA ENDRE
1955 i Härnösand
6
LENA NYMAN
1944 i Stockholm
7
LIV ULLMANN
1938 i Tokyo (men for snart hem till Norge, egentligen norska)
8
PER OSCARSSON
1927 i Stockholm (dog i Bjärka, Skara)
9
MAGNUS HÄRENSTAM
1941 i Västervik
10
TOMAS VON BRÖMSSEN
1943 i Örgryte, Göteborg
11
MAX VON SYDOW
1929 i Lund
12
HELENA BERGSTRÖM (Nutley)
1964 i Göteborg (sedermera Västerås o Stockholm)
13
TED ÅSTRÖM
1945 i Stockholm
14
JOHAN RABAEUS
1947 i Stockholm
15
KRISTER HENRIKSSON
1946 i Grisslehamn
16
LASSE BRANDEBY
1945 i Majorna, Göteborg
17
PER RAGNAR
1941 i Kalmar
18
BJÖRN GRANATH
1946 i Örgryte, Göteborg
19
STELLAN SKARSGÅRD
1951 i Göteborg (bott i både Småland o Malmö)
20
HELGE SKOOG
1938 i Borås
21
BIBI ANDERSSON
1935 i Stockholm
22
MONA SEILITZ
1943 i Malmö (sedermera Stockholm)
23
CECILIA FRODE
1970 i Linköping
24
SISSELA KYLE
1957 i Örgryte, Göteborg
25
SARA KEY
1962 i Stockholm
26
KIM LANTZ
1948 i Örebro (vid Folkteatern i Göteborg)
27
MICHAEL SEGERSTRÖM
1944 i Lund
28
BJÖRN GUSTAFSON
1934 i Bromma
29
ULF BRUNNBERG
1947 i Stockholm
30
BRASSE BRÄNNSTRÖM
1945 i Stockholm
31
JON SKOLMEN
194O i Oslo, Norge (egentligen norrman)
32
LASSE ÅBERG
1940 i Hofors
33
MARGARETHA KROOK
1925 i Stockholm
34
REINE BRYNOLFSSON
1953 i Göteborg
35
JOHANNES BROST
1946 i Stockholm
36
JOHAN WIDERBERG
1974 i Stockholm
37
LINA ENGLUND
1975 i Spånga
38
MARTIN LJUNG
1917 i Luleå
39
ALLAN EDWALL
1924 i Hissmofors, Jämtland
40
ERLAND JOSEPHSON
1923 i Stockholm
41
STEN LJUNGGREN
1938 i Stockholm
42
ULF DOHLSTEN
1951 i Göteborg
43
BJÖRN KJELLMAN
1963 i Vellinge kommun, Skåne
44
CLAIRE WIKHOLM
1944 i Stockholm
45
ANNA GODENIUS
1944 i Köping
46
HARRIET ANDERSSON
1932 i Stockholm
47
BÖRJE AHLSTEDT
1939 i Stockholm
48
JANNE "LOFFE" CARLSSON
1937 i Stockholm
49
BIRGITTA ANDERSSON
1933 i Mariestad
50
ULLA SKOOG
1951 i Sävedalen, Partille
51
PETER ANDERSSON
1953 i Masthugget, Göteborg
52
JAN-OLOF STRANDBERG
1926 i Stockholm
53
STIG OSSIAN ERICSSON
1923 i Härnösand
54
GERT FYLKING
1945 i Stockholm
55
CHRISTINA LINDBERG
1950 i Göteborg
56
GÖRAN STANGERTZ
1944 i Flen
57
LENNART JÄHKEL
1956 i Piteå
58
STINA EKBLAD
1954 i Österbotten, Finland
59
GUNILLA NYROOS
1945 i Vasa, Finland
60
PER MORBERG
1960 i Brännkyrka, Stockholm
61
BERT-ÅKE VARG
1932 i Hörnefors
62
DOUGLAS HÅGE
1898 i Göteborg
63
VANNA ROSENBERG
1973 i Farsta
64
ROBERT GUSTAFSSON
1964 i Katrineholm
65
MARIA LUNDQVIST
1963 i Västra Frölunda (sedermera Hälsö)
66
LISSI ALANDH
1930 i Skön, Medelpad
67
INGRID THULIN
1926 i Sollefteå
68
GUNNAR BJÖRNSTRAND
1909 i Stockholm
69
BEPPE WOLGERS
1928 i Stockholm (flyttade till Jämtland)
70
MARIA "TJORVEN" JOHANSSON
1956 i Stockholm
71
BJÖRN SKIFS
1947 i Vansbro
72
JAN JÖNSSON
1947 i Malmö (höll projekt i Kumla)
73
JARL BORSÉEN
1937 i Marks kommun
74
KENT ANDERSSON
1933 i Lundby, Göteborg
75
KIM ANDERZON
1943 i Östersund
76
TOMAS NORSTRÖM
1956 i Södertälje
77
SVEN MELANDER
1947 i Malmö
78
SVEN WOLTER
1934 i Göteborg
79
WEIRON HOLMBERG
1935 i Göteborg
80
NILS BRANDT
1932 i Borgå, Finland
81
ERNST GÜNTHER
1933 i Karlskrona
82
OLA STRÖM o PER DUNSÖ
1948 i Malmö resp 1949 i Ronneby
83
KLASSE MÖLLBERG
1948 i Katrineholm
84
LARS AMBLE
1939 i Stockholm
85
ULF PALME
1920 i Stockholm
86
BIRGITTE SÖNDERGAARD
1957 i Vänersborg
87
TUVA NOVOTNY (Hedström)
1979 i Stockholm
88
AMANDA OOMS
1964 i Kråksmåla, Nybro
89
LIA BOYSEN
1966 i Stockholm
90
NAIMA WIFSTRAND
1890 i Stockholm
91
NINA ZANJANI
1981 i Teheran, Iran
92
LENA OLIN
1955 i Stockholm
93
EWA FRÖLING
1952 i Stockholm
94
EVA RÖSE
1973 i Vårberg, Stockholm
95
ERIC ERICSON
1974 i Sollentuna
96
JONAS KARLSSON
1971 i Södertälje
97
CARL-EINAR HÄCKNER
1969 i Alafors, sedermera Gårdsten
98
STEN-ÅKE CEDERHÖK
1913 i Gislaved, blev snart Göteborg
99
CHRISTINA SCHOLLIN
1937 i Stockholm
100
INGRID BERGMAN
1915 i Stockholm (sedermera Hollywood)
101
ALICE BABS
1924 i Kalmar (uppvuxen i Västervik)
102
HEINZ HOPF
1934 i Stockholm
103
HJÖRDIS PETTERSSON
1908 i Visby
104
GEORG RYDEBERG
1907 i Örgryte, Göteborg
105
SVANTE GRUNDBERG
1943 i Njurlunda, Medelpad
106
FELIX HERNGREN
1967 i Stockholm
107
PETER FLACK
1946 i Örebro
108
HASSE ALFREDSON
1931 i Malmö
109
TORSTEN WAHLUND
1938 i Stockholm
110
BIRGER MALMSTEN
1920 i Gräsö, Uppsala
111
LARS EKBORG (inklusive söner)
1926 i Uppsala
112
MARIE-LOUISE EKMAN (De Geer Bergenstråhle)
1944 i Stockholm
Bonus
MARIE EKORRE
1952 i Ludvika
wWw
framförallt i filmer
även medräknat tv-serier, program, shower, dokumentärer, teater
men också inkluderat ljudboksinläsningar eller berättarröster
kort sagt : Vilka svenska skådisars insatser känner jag till mest??
= en samlad uppskattning
Om jag sett dem live utgör det ett extra starkt intryck
oavsett vad jag tyckte
Anger även födelseår samt födelsestad
1
GÖSTA EKMAN
1939 i Stockholm
2
ERNST-HUGO JÄREGÅRD
1928 i Ystad
3
CLAES ERICSSON (inklusive övriga galenskapare)
1950 i Trollhättan
4
KJELL BERGQVIST
1953 i Enskede, Stockholm
5
LENA ENDRE
1955 i Härnösand
6
LENA NYMAN
1944 i Stockholm
7
LIV ULLMANN
1938 i Tokyo (men for snart hem till Norge, egentligen norska)
8
PER OSCARSSON
1927 i Stockholm (dog i Bjärka, Skara)
9
MAGNUS HÄRENSTAM
1941 i Västervik
10
TOMAS VON BRÖMSSEN
1943 i Örgryte, Göteborg
11
MAX VON SYDOW
1929 i Lund
12
HELENA BERGSTRÖM (Nutley)
1964 i Göteborg (sedermera Västerås o Stockholm)
13
TED ÅSTRÖM
1945 i Stockholm
14
JOHAN RABAEUS
1947 i Stockholm
15
KRISTER HENRIKSSON
1946 i Grisslehamn
16
LASSE BRANDEBY
1945 i Majorna, Göteborg
17
PER RAGNAR
1941 i Kalmar
18
BJÖRN GRANATH
1946 i Örgryte, Göteborg
19
STELLAN SKARSGÅRD
1951 i Göteborg (bott i både Småland o Malmö)
20
HELGE SKOOG
1938 i Borås
21
BIBI ANDERSSON
1935 i Stockholm
22
MONA SEILITZ
1943 i Malmö (sedermera Stockholm)
23
CECILIA FRODE
1970 i Linköping
24
SISSELA KYLE
1957 i Örgryte, Göteborg
25
SARA KEY
1962 i Stockholm
26
KIM LANTZ
1948 i Örebro (vid Folkteatern i Göteborg)
27
MICHAEL SEGERSTRÖM
1944 i Lund
28
BJÖRN GUSTAFSON
1934 i Bromma
29
ULF BRUNNBERG
1947 i Stockholm
30
BRASSE BRÄNNSTRÖM
1945 i Stockholm
31
JON SKOLMEN
194O i Oslo, Norge (egentligen norrman)
32
LASSE ÅBERG
1940 i Hofors
33
MARGARETHA KROOK
1925 i Stockholm
34
REINE BRYNOLFSSON
1953 i Göteborg
35
JOHANNES BROST
1946 i Stockholm
36
JOHAN WIDERBERG
1974 i Stockholm
37
LINA ENGLUND
1975 i Spånga
38
MARTIN LJUNG
1917 i Luleå
39
ALLAN EDWALL
1924 i Hissmofors, Jämtland
40
ERLAND JOSEPHSON
1923 i Stockholm
41
STEN LJUNGGREN
1938 i Stockholm
42
ULF DOHLSTEN
1951 i Göteborg
43
BJÖRN KJELLMAN
1963 i Vellinge kommun, Skåne
44
CLAIRE WIKHOLM
1944 i Stockholm
45
ANNA GODENIUS
1944 i Köping
46
HARRIET ANDERSSON
1932 i Stockholm
47
BÖRJE AHLSTEDT
1939 i Stockholm
48
JANNE "LOFFE" CARLSSON
1937 i Stockholm
49
BIRGITTA ANDERSSON
1933 i Mariestad
50
ULLA SKOOG
1951 i Sävedalen, Partille
51
PETER ANDERSSON
1953 i Masthugget, Göteborg
52
JAN-OLOF STRANDBERG
1926 i Stockholm
53
STIG OSSIAN ERICSSON
1923 i Härnösand
54
GERT FYLKING
1945 i Stockholm
55
CHRISTINA LINDBERG
1950 i Göteborg
56
GÖRAN STANGERTZ
1944 i Flen
57
LENNART JÄHKEL
1956 i Piteå
58
STINA EKBLAD
1954 i Österbotten, Finland
59
GUNILLA NYROOS
1945 i Vasa, Finland
60
PER MORBERG
1960 i Brännkyrka, Stockholm
61
BERT-ÅKE VARG
1932 i Hörnefors
62
DOUGLAS HÅGE
1898 i Göteborg
63
VANNA ROSENBERG
1973 i Farsta
64
ROBERT GUSTAFSSON
1964 i Katrineholm
65
MARIA LUNDQVIST
1963 i Västra Frölunda (sedermera Hälsö)
66
LISSI ALANDH
1930 i Skön, Medelpad
67
INGRID THULIN
1926 i Sollefteå
68
GUNNAR BJÖRNSTRAND
1909 i Stockholm
69
BEPPE WOLGERS
1928 i Stockholm (flyttade till Jämtland)
70
MARIA "TJORVEN" JOHANSSON
1956 i Stockholm
71
BJÖRN SKIFS
1947 i Vansbro
72
JAN JÖNSSON
1947 i Malmö (höll projekt i Kumla)
73
JARL BORSÉEN
1937 i Marks kommun
74
KENT ANDERSSON
1933 i Lundby, Göteborg
75
KIM ANDERZON
1943 i Östersund
76
TOMAS NORSTRÖM
1956 i Södertälje
77
SVEN MELANDER
1947 i Malmö
78
SVEN WOLTER
1934 i Göteborg
79
WEIRON HOLMBERG
1935 i Göteborg
80
NILS BRANDT
1932 i Borgå, Finland
81
ERNST GÜNTHER
1933 i Karlskrona
82
OLA STRÖM o PER DUNSÖ
1948 i Malmö resp 1949 i Ronneby
83
KLASSE MÖLLBERG
1948 i Katrineholm
84
LARS AMBLE
1939 i Stockholm
85
ULF PALME
1920 i Stockholm
86
BIRGITTE SÖNDERGAARD
1957 i Vänersborg
87
TUVA NOVOTNY (Hedström)
1979 i Stockholm
88
AMANDA OOMS
1964 i Kråksmåla, Nybro
89
LIA BOYSEN
1966 i Stockholm
90
NAIMA WIFSTRAND
1890 i Stockholm
91
NINA ZANJANI
1981 i Teheran, Iran
92
LENA OLIN
1955 i Stockholm
93
EWA FRÖLING
1952 i Stockholm
94
EVA RÖSE
1973 i Vårberg, Stockholm
95
ERIC ERICSON
1974 i Sollentuna
96
JONAS KARLSSON
1971 i Södertälje
97
CARL-EINAR HÄCKNER
1969 i Alafors, sedermera Gårdsten
98
STEN-ÅKE CEDERHÖK
1913 i Gislaved, blev snart Göteborg
99
CHRISTINA SCHOLLIN
1937 i Stockholm
100
INGRID BERGMAN
1915 i Stockholm (sedermera Hollywood)
101
ALICE BABS
1924 i Kalmar (uppvuxen i Västervik)
102
HEINZ HOPF
1934 i Stockholm
103
HJÖRDIS PETTERSSON
1908 i Visby
104
GEORG RYDEBERG
1907 i Örgryte, Göteborg
105
SVANTE GRUNDBERG
1943 i Njurlunda, Medelpad
106
FELIX HERNGREN
1967 i Stockholm
107
PETER FLACK
1946 i Örebro
108
HASSE ALFREDSON
1931 i Malmö
109
TORSTEN WAHLUND
1938 i Stockholm
110
BIRGER MALMSTEN
1920 i Gräsö, Uppsala
111
LARS EKBORG (inklusive söner)
1926 i Uppsala
112
MARIE-LOUISE EKMAN (De Geer Bergenstråhle)
1944 i Stockholm
Bonus
MARIE EKORRE
1952 i Ludvika
wWw
14 januari 2012
Hemma Hos Kullorna
ett fiktivt porträtt. Varför blivit så inspirerad av Dalarna just nu????
Hemma hos kullorna löper livet sin fagra gång. På fäbovallen vadar de omkring med grönbete ända upp till klänningsfållarna. De är fyra dalkullor som bor i sitt kollektiv för ogifta kvinnor. Mången man har försökt sätta sina träskor i deras stuga, men förr eller senare har han fått vända på stövelklacken igen. Här är mark för fruntimmer. Här fäller man inga furor hur väl man än känner till vad frun behagar.
Aleksandra syns var morgon och kväll rida på sin dalahäst. Man missar aldrig dess röda blänk mitt i den grönskande grödan. Själv bär Aleksandra en grön luva, blåa flätor och röda långstrumpor. Slalom mellan kreaturen, bort över gärdesgården, in i djupare natur, ännu längre in i naturen, sen hemåt raskt, upp och ner längs kullarna går färden. Ibland leker Aleksandra vid Siljans strand, hur de bara rider ut på den våta spegeln...
Gustava däremot åker skidor. Hela dagen lång ligger hon i hårdträning för att ta hem tjejvasan. Hon behöver ingen snö, hon behöver bara en tillräckligt bra valla. Under hela sin ungdom har hon vallat får och fått ett tålamod av guld. Ingen dräng hinner ikapp Gustava när hon har glid under plankorna och far som en vansinnig över bron. Likadant med Aleksandra - det är endast den omänsklige hingsten som kan bära fram henne som en hel dalkarl.
Sitter helt stilla hemma på fäbon gör emellertid Ludviga. En pensel är allt vad den mulliga lilla kullan förfogar över. Som genom trolldom lockar hon in det lugnt böljande landskapet i en enda orörlig målning. Den blir dock orolig, långt mer laddad av längtansfulla konflikter än själva det hemtrevliga motivet i sig. Till och med kaffekvarnen skälver av översinnliga makter. Förklädet får en återhållen extas över sig. Den blyga pigan Ludviga har norskt fjällblod i ådrorna, tunnlar som ringlar sig likt en labyrint kring hennes uppjagade hjärta.
Munhar-Monika har blivit lite som en mor för de andra tre, emedan hon redan är över fyrtio. Uppvuxen mellan Mora o Orsa har hon vett nog att hålla bocken stången och plocka blommor vid rätta viken. Om man bara bor länge nog på en äng så kommer pengar att växa direkt ur sängen - så lyder bondmorans visdomsord. Ingen norman trampar på hennes handklavér. Munhar-Monika känner gott till hur man hanterar ett riktigt dragspel. Såväl midsommartid som i jularboet vet hon hur boogie-woogien skall valsas. Och vill kullorna och karlarna bidra med nyare takter, nånting med Björn Skiffel eller Marit Li, så har mor inga problem att sy in dem i lapptäcket. Trots att hon aldrig ens varit dräktig...
wWw
Hemma hos kullorna löper livet sin fagra gång. På fäbovallen vadar de omkring med grönbete ända upp till klänningsfållarna. De är fyra dalkullor som bor i sitt kollektiv för ogifta kvinnor. Mången man har försökt sätta sina träskor i deras stuga, men förr eller senare har han fått vända på stövelklacken igen. Här är mark för fruntimmer. Här fäller man inga furor hur väl man än känner till vad frun behagar.
Aleksandra syns var morgon och kväll rida på sin dalahäst. Man missar aldrig dess röda blänk mitt i den grönskande grödan. Själv bär Aleksandra en grön luva, blåa flätor och röda långstrumpor. Slalom mellan kreaturen, bort över gärdesgården, in i djupare natur, ännu längre in i naturen, sen hemåt raskt, upp och ner längs kullarna går färden. Ibland leker Aleksandra vid Siljans strand, hur de bara rider ut på den våta spegeln...
Gustava däremot åker skidor. Hela dagen lång ligger hon i hårdträning för att ta hem tjejvasan. Hon behöver ingen snö, hon behöver bara en tillräckligt bra valla. Under hela sin ungdom har hon vallat får och fått ett tålamod av guld. Ingen dräng hinner ikapp Gustava när hon har glid under plankorna och far som en vansinnig över bron. Likadant med Aleksandra - det är endast den omänsklige hingsten som kan bära fram henne som en hel dalkarl.
Sitter helt stilla hemma på fäbon gör emellertid Ludviga. En pensel är allt vad den mulliga lilla kullan förfogar över. Som genom trolldom lockar hon in det lugnt böljande landskapet i en enda orörlig målning. Den blir dock orolig, långt mer laddad av längtansfulla konflikter än själva det hemtrevliga motivet i sig. Till och med kaffekvarnen skälver av översinnliga makter. Förklädet får en återhållen extas över sig. Den blyga pigan Ludviga har norskt fjällblod i ådrorna, tunnlar som ringlar sig likt en labyrint kring hennes uppjagade hjärta.
Munhar-Monika har blivit lite som en mor för de andra tre, emedan hon redan är över fyrtio. Uppvuxen mellan Mora o Orsa har hon vett nog att hålla bocken stången och plocka blommor vid rätta viken. Om man bara bor länge nog på en äng så kommer pengar att växa direkt ur sängen - så lyder bondmorans visdomsord. Ingen norman trampar på hennes handklavér. Munhar-Monika känner gott till hur man hanterar ett riktigt dragspel. Såväl midsommartid som i jularboet vet hon hur boogie-woogien skall valsas. Och vill kullorna och karlarna bidra med nyare takter, nånting med Björn Skiffel eller Marit Li, så har mor inga problem att sy in dem i lapptäcket. Trots att hon aldrig ens varit dräktig...
wWw
13 januari 2012
likt fartyg längs älven
Osjungen ängel 12.11
musik : Dockhemmet av Afzelius
jag såg dig gråta mitt bland mänskor
jag hör dig skratta för dig själv
du manövrerar alla känslor
likt stora fartyg längs en älv
vi for förbi varenda stuga
du stannar blott för minsta bär
jag biter av ditt liv som ljuger
- bar vi oss villigt åt såhär?!
i snön som aldrig ens hann falla
på mark som grott för längesen
där bor en älskling kvar i kylan
blev ingens krig, blev ingens vän
wWw
musik : Dockhemmet av Afzelius
jag såg dig gråta mitt bland mänskor
jag hör dig skratta för dig själv
du manövrerar alla känslor
likt stora fartyg längs en älv
vi for förbi varenda stuga
du stannar blott för minsta bär
jag biter av ditt liv som ljuger
- bar vi oss villigt åt såhär?!
i snön som aldrig ens hann falla
på mark som grott för längesen
där bor en älskling kvar i kylan
blev ingens krig, blev ingens vän
wWw
12 januari 2012
Lundell-Låtar jag hört allra flest gånger i livet
vilket möjligen berättar vilka jag tycker bäst om
eller åtminstone funnit mest stark o skön mystik att bita i
1
EN DAG NÄR DU ÖPPNAR DIN DÖRR
från Xavante
2
KATT I FÖNSTRET
från Måne över Haväng
3
TEMPEL
från Evangeline
4
KOM DU NÅNSIN IVÄG?
cover på Leonard Cohen
från Sweethearts
5
BARCELONA
från Män Utan Kvinnor
6
NÄR JAG KYSSER HAVET
från Kär och Galen
7
DET JAG VILL MINNAS
från Xavante
8
LÅT DOM PRATA
från På Andra Sidan Drömmarna
9
SÅ NÄRA
från Evangeline
10
SJÖAR ("Jag lämnade aldrig barnen")
från Måne över Haväng
11
JAG SAKNAR DEJ
från I ett Vinterland
12
EN MAN IFRÅN NORR
från Utanför Murarna
13
HATCHEPSUTS TEMPEL
från Högtryck
14
DANIELAS HUS
från Det Goda Livet
15
ROM I REGNET
från Ripp Rapp
16
RIALTO
från Den Vassa Eggen
17
ISABELLA
från Måne över Haväng
18
MARANITA
från På Andra Sidan Drömmarna
19
UNDER ASKAN
från Längre inåt Landet
20
GRUVA
från Xavante
21
UTANFÖR MURARNA
från Utanför Murarna
22
FULLT UT
från Män Utan Kvinnor
23
ALTARET I MARIA
från I ett Vinterland
24
ELDEN
cover på David Bowie
från Sweethearts
25
I KVINNORS ÖGON
från Kär och Galen
26
BIRGITTA HON DANSAR
från Törst
27
HON DRÖMMER ATT HON ANDAS
från Fanzine
28
BENTE
från Vargmåne
29
STRÄNDERNAS SVALL
från På Andra Sidan Drömmarna
30
STORMEN
från 12 Sånger
31
10 %
från Lazarus
32
REGN
från I ett Vinterland
33
SNÖN FALLER OCH VI MED DEN
från Nådens År /Dådens År
34
JAG HAR LETAT HELA VINTERN
cover på Neil Young
från Sweethearts
35
EVANGELINE
från Evangeline
36
RÅTT OCH ROMANTISKT
från Xavante
37
LEJON PÅ GOTLAND
via Öppna Landskap
38
GÅ UT OCH VAR GLAD (DIN JÄVEL!)
från Club Zebra
39
DANSA NU
från Måne över Haväng
40
EN FRI MAN I STAN
från Den Vassa Eggen
41
SÅ MYCKET ÄLDRE
från Längre inåt Landet
42
SENARE ÅR
från Club Zebra
43
UNDERBAR MORGON
från Omaha
44
BYGG UPP EN HIMMEL
från Evangeline
45
DEN NATT SOM ALDRIG DAGAS RÄCKER TILL
från På Andra Sidan Drömmarna
46
VIN TILL FRUKOST
cover på Joni Mitchell
bonus från Preskriberade Romanser
47
SÖNDAG
från Törst
48
JAG GÅR PÅ PROMENADEN
från Vargmåne
49
ODYSSEVS PARK AVENUE
från Lazarus
50
ODESSA
från Club Zebra
51
ÄLSKAD IGEN
från Det Goda Livet
52
LEVANDE OCH VARM
från På Andra Sidan Drömmarna
53
SANNA (NYÅRSAFTON ÅRE 1983)
cover på Bruce Springsteen
från Sweethearts
54
JAG VILL HA ETT LEJON
från Törst
55
FLORENS
från Xavante
56
EN HISTORIA
från Evangeline
57
ETT STENBORD I TOSCANA
från I Ett Vinterland
58
DÖD (och Liv)
från Preskriberade Romanser
59
JAG SKA BLI FRI
från Måne över Haväng
60
MINA SISTA PENGAR
från Utanför Murarna
61
VID DIN GRIND IGEN
från Kär och Galen
62
NADJA
från Män Utan Kvinnor
63
DHAULAGIRI
från En Eld ikväll
64
MUSTAYALUCA
från Fanzine
65
OMAHA
från Omaha
66
CLUB ZEBRA
från Club Zebra
http://www.alltomuffe.nu/skivor.php
wWw
eller åtminstone funnit mest stark o skön mystik att bita i
1
EN DAG NÄR DU ÖPPNAR DIN DÖRR
från Xavante
2
KATT I FÖNSTRET
från Måne över Haväng
3
TEMPEL
från Evangeline
4
KOM DU NÅNSIN IVÄG?
cover på Leonard Cohen
från Sweethearts
5
BARCELONA
från Män Utan Kvinnor
6
NÄR JAG KYSSER HAVET
från Kär och Galen
7
DET JAG VILL MINNAS
från Xavante
8
LÅT DOM PRATA
från På Andra Sidan Drömmarna
9
SÅ NÄRA
från Evangeline
10
SJÖAR ("Jag lämnade aldrig barnen")
från Måne över Haväng
11
JAG SAKNAR DEJ
från I ett Vinterland
12
EN MAN IFRÅN NORR
från Utanför Murarna
13
HATCHEPSUTS TEMPEL
från Högtryck
14
DANIELAS HUS
från Det Goda Livet
15
ROM I REGNET
från Ripp Rapp
16
RIALTO
från Den Vassa Eggen
17
ISABELLA
från Måne över Haväng
18
MARANITA
från På Andra Sidan Drömmarna
19
UNDER ASKAN
från Längre inåt Landet
20
GRUVA
från Xavante
21
UTANFÖR MURARNA
från Utanför Murarna
22
FULLT UT
från Män Utan Kvinnor
23
ALTARET I MARIA
från I ett Vinterland
24
ELDEN
cover på David Bowie
från Sweethearts
25
I KVINNORS ÖGON
från Kär och Galen
26
BIRGITTA HON DANSAR
från Törst
27
HON DRÖMMER ATT HON ANDAS
från Fanzine
28
BENTE
från Vargmåne
29
STRÄNDERNAS SVALL
från På Andra Sidan Drömmarna
30
STORMEN
från 12 Sånger
31
10 %
från Lazarus
32
REGN
från I ett Vinterland
33
SNÖN FALLER OCH VI MED DEN
från Nådens År /Dådens År
34
JAG HAR LETAT HELA VINTERN
cover på Neil Young
från Sweethearts
35
EVANGELINE
från Evangeline
36
RÅTT OCH ROMANTISKT
från Xavante
37
LEJON PÅ GOTLAND
via Öppna Landskap
38
GÅ UT OCH VAR GLAD (DIN JÄVEL!)
från Club Zebra
39
DANSA NU
från Måne över Haväng
40
EN FRI MAN I STAN
från Den Vassa Eggen
41
SÅ MYCKET ÄLDRE
från Längre inåt Landet
42
SENARE ÅR
från Club Zebra
43
UNDERBAR MORGON
från Omaha
44
BYGG UPP EN HIMMEL
från Evangeline
45
DEN NATT SOM ALDRIG DAGAS RÄCKER TILL
från På Andra Sidan Drömmarna
46
VIN TILL FRUKOST
cover på Joni Mitchell
bonus från Preskriberade Romanser
47
SÖNDAG
från Törst
48
JAG GÅR PÅ PROMENADEN
från Vargmåne
49
ODYSSEVS PARK AVENUE
från Lazarus
50
ODESSA
från Club Zebra
51
ÄLSKAD IGEN
från Det Goda Livet
52
LEVANDE OCH VARM
från På Andra Sidan Drömmarna
53
SANNA (NYÅRSAFTON ÅRE 1983)
cover på Bruce Springsteen
från Sweethearts
54
JAG VILL HA ETT LEJON
från Törst
55
FLORENS
från Xavante
56
EN HISTORIA
från Evangeline
57
ETT STENBORD I TOSCANA
från I Ett Vinterland
58
DÖD (och Liv)
från Preskriberade Romanser
59
JAG SKA BLI FRI
från Måne över Haväng
60
MINA SISTA PENGAR
från Utanför Murarna
61
VID DIN GRIND IGEN
från Kär och Galen
62
NADJA
från Män Utan Kvinnor
63
DHAULAGIRI
från En Eld ikväll
64
MUSTAYALUCA
från Fanzine
65
OMAHA
från Omaha
66
CLUB ZEBRA
från Club Zebra
http://www.alltomuffe.nu/skivor.php
wWw
11 januari 2012
Den Gamle Raglefanten
Hemma Hos Ragnar
Redan ringklockan är från artonhundratalet. Tapeterna sattes upp 1933. Hemma hos Ragnar är allt det gamla så gammalt att det har blivit nytt igen. En besynnerlig känsla - vi skrattar hjärtligt men det övergår i hosta. I sin lilla tambur står Ragnar och ser ohyggligt grårandig ut. Håret kryper som vita dammråttor över svarta filmremsor. Bara kostymknapparna är ljusgröna. Paraplyerna har aldrig varit uppfällda sedan hans iller gick bort. Jag står och undrar hur denna tambur är möjlig. Ragnar rengör näsborrarna med en ringfinger, som om det egentligen inte betydde något. Eller som om det finns minnen och företeelser som betyder mycket mer...
När jag tagit av mig skorna får jag genast ett par andra skor. Vi kliver upp den skrangliga trappan för att se hur Ragnar bor. Här hänger tavlorna på riktigt. Där står en tramporgel som saknar lika många tangenter som Ragnar saknar tänder. Hur det känns att ha levt under tre sekler kan jag bara föreställa mig. Farbrorn rycker på axelvadderingarna som om han är på väg mot ett fjärde sekel. Ur radion rullar just nu ingen swingjazz som man kunde tro - däremot en rykande färsk rock-kuplett från 2012. Ragnar uppskattar stycket mycket, det märker jag på hur hans fötter skiftar våningsplan varenda gång refrängen anländer.
Raggmunkar serverar Ragnar, med hallonsylt från -88. Vi sätter oss och frossar och slänger lyckliga blickar på planscherna. De är på varenda dam som mannen har umgåtts med under sitt välregisserade liv. Ragnar sätter på Godmorgon Sverige! fastän det är sena eftermiddagen. Han behöver inte ens begagna videobandspelare; programmet sätts på ändå. Endast Ragnar och dagens ungdom vet hur man gör för att se vadsomhelst närsomhelst. Medan han mumlar med i programpunkterna passar jag på att kika närmare på fartyget. Det står i badkaret och bär varenda flagga i hela världen. Dock när fingrarna börjar bläddra i Ragnars journal, möter mig namn på planeter och andra himlakroppar.
Strax vankar Ragnar ut genom dörren för att plocka in ett knippe rabarber till lägenheten. Jag tror det blott finns ett sopnedkast därute, men Ragnar är övertygad om att han bor i en stuga, nästan ett slott. Hemma hos Ragnar regnar det aldrig. Han har ett bra tak. Kring storstugan går det både älg och grävling. Och troll lite längre bort... Ragnar sveper med näven längs sin samling i hyllan. Där står ett urval av alla troll, flera norska, som han oskadliggjorde under senaste storhetstiden. De har blivit förstenade av solljus, därefter kraftigt förkrympta sedan magsäckarna tömdes på guld. Ragnar knackar ett litet troll i skallen, som för att kolla om det händelsevis kommer några kluriga idéer idag.
Apropå guld så reser sig Ragnar för att plocka ner medaljen. Den erhöll han för bästa manliga huvudroll i en monolog. Den hemskt svåra monologen spelades i alla kända städer, även vissa okända. Jag blir vansinnigt nyfiken på att fråga vad Ragnar har liggandes i grävskopan som står parkerad i finsalongen. Men vi håller oss naturligtvis till manus och bara observerar var sak i sin rätta takt. Ragnar ger mig en ryggklapp som skulle ha kunnat få vemsomhelst ur balans på den tiden det begav sig. Så räcker han mig en raglefant, berättar om skillnaden mellan modeller och riktiga grejer. Besöket tycks aldrig komma till ett slut.
wWw
Redan ringklockan är från artonhundratalet. Tapeterna sattes upp 1933. Hemma hos Ragnar är allt det gamla så gammalt att det har blivit nytt igen. En besynnerlig känsla - vi skrattar hjärtligt men det övergår i hosta. I sin lilla tambur står Ragnar och ser ohyggligt grårandig ut. Håret kryper som vita dammråttor över svarta filmremsor. Bara kostymknapparna är ljusgröna. Paraplyerna har aldrig varit uppfällda sedan hans iller gick bort. Jag står och undrar hur denna tambur är möjlig. Ragnar rengör näsborrarna med en ringfinger, som om det egentligen inte betydde något. Eller som om det finns minnen och företeelser som betyder mycket mer...
När jag tagit av mig skorna får jag genast ett par andra skor. Vi kliver upp den skrangliga trappan för att se hur Ragnar bor. Här hänger tavlorna på riktigt. Där står en tramporgel som saknar lika många tangenter som Ragnar saknar tänder. Hur det känns att ha levt under tre sekler kan jag bara föreställa mig. Farbrorn rycker på axelvadderingarna som om han är på väg mot ett fjärde sekel. Ur radion rullar just nu ingen swingjazz som man kunde tro - däremot en rykande färsk rock-kuplett från 2012. Ragnar uppskattar stycket mycket, det märker jag på hur hans fötter skiftar våningsplan varenda gång refrängen anländer.
Raggmunkar serverar Ragnar, med hallonsylt från -88. Vi sätter oss och frossar och slänger lyckliga blickar på planscherna. De är på varenda dam som mannen har umgåtts med under sitt välregisserade liv. Ragnar sätter på Godmorgon Sverige! fastän det är sena eftermiddagen. Han behöver inte ens begagna videobandspelare; programmet sätts på ändå. Endast Ragnar och dagens ungdom vet hur man gör för att se vadsomhelst närsomhelst. Medan han mumlar med i programpunkterna passar jag på att kika närmare på fartyget. Det står i badkaret och bär varenda flagga i hela världen. Dock när fingrarna börjar bläddra i Ragnars journal, möter mig namn på planeter och andra himlakroppar.
Strax vankar Ragnar ut genom dörren för att plocka in ett knippe rabarber till lägenheten. Jag tror det blott finns ett sopnedkast därute, men Ragnar är övertygad om att han bor i en stuga, nästan ett slott. Hemma hos Ragnar regnar det aldrig. Han har ett bra tak. Kring storstugan går det både älg och grävling. Och troll lite längre bort... Ragnar sveper med näven längs sin samling i hyllan. Där står ett urval av alla troll, flera norska, som han oskadliggjorde under senaste storhetstiden. De har blivit förstenade av solljus, därefter kraftigt förkrympta sedan magsäckarna tömdes på guld. Ragnar knackar ett litet troll i skallen, som för att kolla om det händelsevis kommer några kluriga idéer idag.
Apropå guld så reser sig Ragnar för att plocka ner medaljen. Den erhöll han för bästa manliga huvudroll i en monolog. Den hemskt svåra monologen spelades i alla kända städer, även vissa okända. Jag blir vansinnigt nyfiken på att fråga vad Ragnar har liggandes i grävskopan som står parkerad i finsalongen. Men vi håller oss naturligtvis till manus och bara observerar var sak i sin rätta takt. Ragnar ger mig en ryggklapp som skulle ha kunnat få vemsomhelst ur balans på den tiden det begav sig. Så räcker han mig en raglefant, berättar om skillnaden mellan modeller och riktiga grejer. Besöket tycks aldrig komma till ett slut.
wWw
9 januari 2012
flämtar Ur faller Snö
Osjungen ängel 12.6
Känn hur hela staden äntligen blir fylld
av vackra friska minusgrader
Frosten denna gryning glimrar helt förgylld
Hon dansar in bland kyrkbänksrader
värmer sig en stund, sen ut och plåta kropp
Hon skrattar snällt för mössannonsen
Bollar dinglar ner mens kjolen har åkt opp
runt höften hänger morakransen
Villigt faller snön; två singlar då får syn
på ängeln från sitt torngluggsmörker
Världen verkar vuxit, ligger här som ny
Längs taken frustar horndjur, söker
fort få finna frid, före klockan klämtar tolv
men spränger sina dygnsrytmramar
Nakna hoppar ner på himlens mjuka golv
Varandras snö tre singlar kramar
wWw
Känn hur hela staden äntligen blir fylld
av vackra friska minusgrader
Frosten denna gryning glimrar helt förgylld
Hon dansar in bland kyrkbänksrader
värmer sig en stund, sen ut och plåta kropp
Hon skrattar snällt för mössannonsen
Bollar dinglar ner mens kjolen har åkt opp
runt höften hänger morakransen
Villigt faller snön; två singlar då får syn
på ängeln från sitt torngluggsmörker
Världen verkar vuxit, ligger här som ny
Längs taken frustar horndjur, söker
fort få finna frid, före klockan klämtar tolv
men spränger sina dygnsrytmramar
Nakna hoppar ner på himlens mjuka golv
Varandras snö tre singlar kramar
wWw
7 januari 2012
3 januari 2012
när hjärtat blir glashalt
tillbaka till tolvraders växelrim
Osjungen ängel 12.1
Den här vintern är mörk som en asfalt
utan snö som kan smälta ditt blod
Livet slirar när hjärtat blir glashalt
tumlar runt på vår hårdaste jord
På min cykel där sitter nu dubbdäck
Du behöver ej sånt, du kör häst
Fastän falla för mig är en skamfläck
kan du skratta, i snön det går bäst
Vi har ridit mot världen runt gathörn
ifrån regnstängda fönster till ljus
Skall jag vakna igen ur min björnsömn
kommer marken att sväva som du
Osjungen ängel 12.4
först jag blott en cykel såg
strax där måste stått ett tjog?!
parkerade mitt på vägen
för kommande buss ivägen
sökte lyfta bort dem snällt
dock ur vattenpuss - vem hällt?!
dessutom i himlen blänkte
ett tjog cyklar till och stänkte
jäklars vilken dum trafik?!
någon kunde bli ett lik
gick hemåt på berget pissvåt
men mötte ej minsta polisbåt
wWw
Osjungen ängel 12.1
Den här vintern är mörk som en asfalt
utan snö som kan smälta ditt blod
Livet slirar när hjärtat blir glashalt
tumlar runt på vår hårdaste jord
På min cykel där sitter nu dubbdäck
Du behöver ej sånt, du kör häst
Fastän falla för mig är en skamfläck
kan du skratta, i snön det går bäst
Vi har ridit mot världen runt gathörn
ifrån regnstängda fönster till ljus
Skall jag vakna igen ur min björnsömn
kommer marken att sväva som du
Osjungen ängel 12.4
först jag blott en cykel såg
strax där måste stått ett tjog?!
parkerade mitt på vägen
för kommande buss ivägen
sökte lyfta bort dem snällt
dock ur vattenpuss - vem hällt?!
dessutom i himlen blänkte
ett tjog cyklar till och stänkte
jäklars vilken dum trafik?!
någon kunde bli ett lik
gick hemåt på berget pissvåt
men mötte ej minsta polisbåt
wWw
1 januari 2012
2012 i Fiktivt Retrospektiv
episod I
Jag minns tydligt hur 2012 började, som ett sista stort pepparkakshus, på väg att bli uppätet redan från start. Yr i glasögonen blev jag, fastän allt såg ut precis som det brukar. Jorden hade ännu inte förts bort till vårt nuvarande solsystem. Emellertid kunde man känna hur himlen var på upphällningen. Sydliga stormar och varma orkanbyar svepte undan varje ansats till snöfall. Brasilianska balettdansöser lindade in den ena tomtegubben efter den andra i sina obefintliga garderober. Där stod de helt förtrollade, som mumier i mänsklighetens saga. Vår nya verklighet närmade sig. Snöns skyddande hinna skulle ju behövas desto bättre snart, under den historiska förflyttningen.
Rädslan hade växt år från år - skulle det komma en tid när jag inte längre kunde sitta och lugnt iaktta film efter film?!!? Raketerna samlades fler och fler, parkerade kors och tvärs i vår omloppsbana. Nätkablarna hade allt smidigare kopplats ihop med databaserna. Framemot februari var det mer än blotta föreställningen. Vid det laget kände vi i njurarna hur dragningskraften omvandlades, hur urinen närapå sprutade ut genom öronen. När människan passerat Uranus och knäppt sina sista kort på Neptunus, då blev jag förundransvärt lugn. Somliga började få sitt livs chock först så dags. Uppenbarligen balanserar vi varandra. Förtroendet kalibrerar sitt teleskop efter hurpass stark oro där råder att kämpa mot, medan misstänksamheten fokuserar på all befintlig dogmatism i dess eget synfält.
Det är med grönt hjärta som jag konstaterar att skogarna funkar även här ute. Också trapporna rullar på i liknande städer som 2012. Egentligen den enda enorma skillnaden består i att alla har blivit trebenta. Stenbockarna har blivit trebenta, skalbaggarna har blivit trebenta, sjöjungfrurna har blivit trebenta. Vi valde att få ha tre armar istället för tre ben. Det dröjde flera år innan man kunde märka effekter i byggnadsteknikerna, ehuru det fyrhörniga höll i sig av tryggt inrotad vana. Ändå finns vissa spår bevarade från 2012 av världens första tresidiga vinylskivor. Även medaljonger med tre sidor började 2013 bäras av de mest kreativa kvinnorna, som strax också uppvisade tre stjärthalvor. Naturligtvis kände jag mig länge kluven och längtade tillbaka till platsen där det mesta bara var ja eller nej, av eller på. Men det nya solsystemet var tillräckligt målmedvetet i sitt etablerande av den trigitala strukturen, baserad på nollor, ettor och tvåor. Så nu känns det som hemma här.
wWw
Jag minns tydligt hur 2012 började, som ett sista stort pepparkakshus, på väg att bli uppätet redan från start. Yr i glasögonen blev jag, fastän allt såg ut precis som det brukar. Jorden hade ännu inte förts bort till vårt nuvarande solsystem. Emellertid kunde man känna hur himlen var på upphällningen. Sydliga stormar och varma orkanbyar svepte undan varje ansats till snöfall. Brasilianska balettdansöser lindade in den ena tomtegubben efter den andra i sina obefintliga garderober. Där stod de helt förtrollade, som mumier i mänsklighetens saga. Vår nya verklighet närmade sig. Snöns skyddande hinna skulle ju behövas desto bättre snart, under den historiska förflyttningen.
Rädslan hade växt år från år - skulle det komma en tid när jag inte längre kunde sitta och lugnt iaktta film efter film?!!? Raketerna samlades fler och fler, parkerade kors och tvärs i vår omloppsbana. Nätkablarna hade allt smidigare kopplats ihop med databaserna. Framemot februari var det mer än blotta föreställningen. Vid det laget kände vi i njurarna hur dragningskraften omvandlades, hur urinen närapå sprutade ut genom öronen. När människan passerat Uranus och knäppt sina sista kort på Neptunus, då blev jag förundransvärt lugn. Somliga började få sitt livs chock först så dags. Uppenbarligen balanserar vi varandra. Förtroendet kalibrerar sitt teleskop efter hurpass stark oro där råder att kämpa mot, medan misstänksamheten fokuserar på all befintlig dogmatism i dess eget synfält.
Det är med grönt hjärta som jag konstaterar att skogarna funkar även här ute. Också trapporna rullar på i liknande städer som 2012. Egentligen den enda enorma skillnaden består i att alla har blivit trebenta. Stenbockarna har blivit trebenta, skalbaggarna har blivit trebenta, sjöjungfrurna har blivit trebenta. Vi valde att få ha tre armar istället för tre ben. Det dröjde flera år innan man kunde märka effekter i byggnadsteknikerna, ehuru det fyrhörniga höll i sig av tryggt inrotad vana. Ändå finns vissa spår bevarade från 2012 av världens första tresidiga vinylskivor. Även medaljonger med tre sidor började 2013 bäras av de mest kreativa kvinnorna, som strax också uppvisade tre stjärthalvor. Naturligtvis kände jag mig länge kluven och längtade tillbaka till platsen där det mesta bara var ja eller nej, av eller på. Men det nya solsystemet var tillräckligt målmedvetet i sitt etablerande av den trigitala strukturen, baserad på nollor, ettor och tvåor. Så nu känns det som hemma här.
wWw
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
