Halland
du har alltid funnits här
inunder
är dina nordligaste backar mitt luftslotts golv
men har aldrig riktigt fallit
för din saliga blandning
mellan jordbruk och badstrand
mellan skogsrot och ljunghed
dina vikar och kullar
där ni fikar och knullar
dolda av dessa överallt sönderhackade knallar
vad som var berg
men blev skuret
i tusen bitar av isen
där så åar
och åter åar drar fram
fast närmare Halmstad kungar av sand
gaseller med falkens blick
bakom sina solglasögon
nöjer jag mig hellre då
att festa bland skogens fästingar
låta fantasin klättra omkring i av verklighet befästa fästningar
anar jag trots allt
att Halland har allt
Hallå, hallå
håll mig mysigt inhyst
när havsvind emellanåt blir alltför kall
förundrar mig
hur hela landskapet har färre folk
än i själva Göteborg
för under halva mitt liv
var du något allmänt
landsställe vi åkte till
en eller annans
sommarstuga året runt
med hallonplockning
och tallbarrsmak
ska vi äta det ni ska laga
helst hällgrillad lasagne
fast La-lasse Holm har inget alls
med stället att skaffa
bara hartassar fram
och trollsvansen bak
halkar jag hallucinerad
då svackor gröps upp
genom danska grepp
urberget till trots
är svenskheten här
relativt ung
har du fått utstå en seglivad kamp
mellan skog och ljung
i lyssnan besinnar vi nu
hur Alf Hambe besjunger
din natur i magiska förklädnader
vid Ingeland
mot Molom
för människan den halte på det lilla berget
011
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar